A Tribute to T

 

By Anu Suomela

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anu Suomela is the president of PESUE - the Association for Family Rights in Finland. She was the legal representative for R in the case of R. v. Finland and also for Katrin and Timo (K & T) in their case K. & T. v. Finland in the European Court of Human Rights.

 

The following is Anu Suomela's tribute to her good friend and supporter in Human Rights, Finnish lawyer T., who perished in the Tsunami on December 26, 2004.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T's family tragedy
 

T. travelled for her long wanted holidays to Chao Laki with her husband and three children (13, 19 and 22 years old) on 17.12.2004, and informed me by letter to come home on 27.1.2005. She worked as a public legal aid council. Together we had been fighters for human rights in Finland for over 10 years.

 

 

 

But the tsunami came on 26.12.2004. The wave threw K. the oldest daughter (22 years) to the top of a palm tree. She hung there for six hours badly wounded, but survived and was brought home. We had a memorial service on 26.3.2005, but at that time only the father was found. In May I heard that also T. and the other daughter were found. I thought they had been buried in silence. The son was found only in November and brought home.

 

 

 

T. lived in Pohjanmaa, Lappajärvi and I've visited her several times. We celebrated my victory in the case of K & T there in summer 2000, and I have the ten red dried roses from her on my bookshelf.

 

 

 

Anyhow. Her loss was a total chock for me, and there has not since been a day I wouldn't have thought her, and in legal cases asked in my mind

 

'What do you say T.?'.

 

 

 

 

 

The funeral

 

 

 

A good friend of mine had in spring invited us to Pohjanmaa to hear a famous opera on 18.6.2005. My husband and I drove there and stayed over night. On Sunday I wanted to drive to Lappajärvi to leave flowers on T's grave. We arrived there at 2 pm. At the same time the church bells started to ring and the church doors opened. T. and the other daughter were being brought out to their grave.

 

 

 

I stood there stricken by a thunder light. How come I am here now at the exact hour, though I had no knowledge of the funeral? (I do not believe in mysticism explanations, this was just a coincidence, but the situation was so striking to me). Later I heard the whole story from T's and my common friend P.

 

 

 

On November 2004 T. and P. had had a long conversation about friendship. P. had introduced T. the idea of each of us having six friends 'to carry your coffin'. Who would they be for T.? She had named me for the first, P. for the second and one of her sisters for the third. She had said that she has to think over the remaining three.

 

 

 

After coming home from Chao Laki, the daughter K. had told  P., that the day before the tsunami, she had been bathing on the beach with her mother. The mother had then told to K. the idea of six friends for carrying your coffin. K. had now asked P. whether T. had named any for herself, as she had not told this to K.

 

 

 

P. had revealed that I was the first, the second was P. and the third was the sister. K. had then wanted to follow her mother’s wish, but the family objected to inviting me at all, as I have such a bad reputation at Pohjanmaa. I have a reputation on resisting the authority and 'good order' and defending paedophiles. It is true that I've been several times as an expert witness in sexual abuse accusations, but never defended paedophilia.

 

 

 

K. was too weak and tired to resist and did not even know what was so bad in my person. It had been a fight even to allow P. to be one of the carriers. It was a question of the family's honour and good name. I heard that it had been all wrong to invite me even to the memorial service in March.

 

 

 

P. told me that when she knew all this and coming out of the church saw me standing there and waiting, she almost collapsed. She knew that I could not have known of the funeral, and yet there I was, the first carrier as T. had wished for. All this information was for me so astonishing, I did not know what hatred I had caused inside the family by defending people accused of sexual abuse. T. newer thought that way, as she was an analytical lawyer and her principal was to find out the material, historical truth of the case.

 

 

 

 

 

T's fight for human rights

 

 

And now T. gets her post Hume winning at the ECHR. She was a fire hearted, fearless fighter for Human Rights. When I was sometimes tired and depressed in the case of K & T, as the Government did everything possible to smear and discredit me T. stated: 'Now you do not care what Piia-Liisa Heiliö (the ministry of social and welfare) writes and does to put you down. You do not give up now! Lets weep and heal the wounds when this battle is over'. And so we did.

 

 

 

In this case of R. T. did all she could, but the more she tried the worse her client's situation got, as the social workers felt themselves threatened.

 

 

 

What is so disgusting in the Government's explanation to the Court, is that the violation of the of access rights was well taken care on the national level. The truth is that after fighting for three years to get an appeal able decision T. contacted her friend Anneli Jäätteenmäki who then acted as the minister of justice.

 

 

 

Anneli had contacted the Parliamentary Ombudsman whose office then had contacted the local social workers. Only after this procedure the client got an appeal able decision, but even then the social workers took their revenge and lessened the contact with the father and son to half. And the Government praises itself of how splendidly the system works on the national level correcting the faults of social workers.

 

 

 

After this long lasting alienation and manipulation, the boy did not want to meet his parents anymore. The substitute parents had told him that if he wanted to live with his father he would end up living in the children's home, which he hated.

 

 

 

If you read the judgment you find at the last paragraph that the father refused to take any compensation from the Government for his sufferings, as it only would have reminded him of the wrongs he had suffered of.

 

 

 

T. told me that the father said, that his whole life has been destroyed. He has been accused of the most disgusting criminal acts against his little boy whom he dearly loved and tried to protect. He was a religious man and lost his faith in God too, and thereafter the society where his friends were. He has not answered to my letters though I was the first he contacted in 1993 to get help.

 

 

 

 

 

In honour of T.

 

 

 

When this judgement of R. was declared on Tuesday 30.05.2006, I sent it to Jussi Kortteinen with whom I've twice been in Strasbourg in oral hearings. He well knows the history of T. He had just on Monday started a seminar on administrative legislation at the University of Helsinki. He immediately emailed me back that he will start his lecture with this case to honour T's work, and it will remain as a judgement for her honour in the history of ECHR.

 

 

 

It will. And I'm so humble and thankful to people fighting for Human Rights with me and us all. I want to leave a better world for my seven grand children to live in. There are so many dangers against democracy and Human Rights. Democracy is a one millimetre thin layer in human history,

 

started actively only after the Second World War by Declarations of Human Rights, when we saw what totalitarian ideas made people to do destroying millions of lives.

 

 

 

The war and destruction goes on around the world as democracy has not been adopted, and has been abandoned in US politics. We cannot give up.

 

As frustrating as these situations often are, we sometimes win and thereby help to guarantee our fellow men better Human Rights. Often we loose and therefore we have to go on and never give up.

 

 

 

 

 

R. v. Finland

 

 

 

Back to European Court

 

 

 

Back to Main



Tillbaka till Europadomstolen

 

 

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The Nordic Committee for Human Rights

NCHR

For the protection of Family Rights in the Nordic countries

 

 

 

 

 

 

 

A tribute to Nancy Schaefer

 

Nancy Schaefer, 1937 - 2010

 

 

 

On behalf of the Board and members of the NCHR, I would like to express our deepest sympathy to the children and grandchildren of Nancy Schaefer & Bruce Schaefer for the untimely loss of your beloved parents and grandparents.

These condolences on the loss of Nancy Schaefer are equally addressed to the Eagle Forum and the other organizations that she founded and presided, to the people of the State of Georgia and to the United States of America. You have lost an activist who was a staunch believer in the American Constitution, the Rule of Law and the protection of the basic Human Rights of children and their families.

Nancy Schaefer's investigation of the "Child Protective Services" led her to write a scathing report on
"The corrupt business of Child Protective Services" in November 2007. Her talk, Nancy Schaefer on CPS, at The Eagle Forum Congress in September 2008, has made her immortal.

Nancy Schaefer's death is not only a great loss for her family, her loved ones, the State of Georgia and the United States, but also for us here in the Nordic countries, where children and their families are suffering under the tyrannical rulings of the social services and the administrative court systems. Nancy Schaefer has been a personal friend of mine and of the NCHR since 2008. We often spoke on the phone or sent e-mails of encouragement to each other. Nancy Schaefer and I met for the first time in August 2009 at the
World Congress of Families V at Amsterdam in The Netherlands, and we were inseparable during the four days we were there. Nancy Schaefer delivered a speech on "The Child Protective Services"  during the "Law-makers session", that shocked the parliamentarians and the ministers of the different governments that participated in WCF V.

Nancy Schaefer gathered information about the children, their parents and families who are being traumatized and destroyed and she published and shared the information. During the years we have known each other Nancy Schaefer has sent innumerable articles and other information to the NCHR about the US state agencies forcibly removing children from their parents' loving care and placing them in often unsuitable foster homes among total strangers, who take the children for money.  

The NCHR recognizes these problems because the situation is the same for thousands of children and families here in the Nordic countries.

Nancy Schaefer was one of the speakers at the NCHR's Symposium on August 22, 2009. We were unable to raise enough money to transport her across the Atlantic, and besides she had been in Amsterdam two weeks earlier, so the NCHR's technician and her son, Edward Schaefer, joined forces and she delivered her speech and answered questions in Gothenburg, from her office in Georgia. It was a most uplifting experience that those of us who attended the NCHR's Symposium on August 22, 2009 will remember for a long time and Nancy Schaefer was pleased to receive the NCHR's Diploma of Appreciation.

My most recent contact with Nancy Schaefer was her e-mail on March 16, 2010, in which she informed me:
"Ruby, I have resigned my position as President of Eagle Forum of Georgia. I will continue to be the National Chairman for Parents' Rights. We are filming parents, grandparents, single moms and single dads who are all victims of the system for a documentary this weekend. I will keep you posted. Stay strong. We must not give up. I believe with all my heart Creator God wants this exposed and brought down. May He bless you and your work! Pressing on, NS".

On Saturday night, March 27, 2010, I received an e-mail announcing "Nancy Schaefer's murder". Information on the Internet claimed that she had been murdered by her husband and that he had committed suicide in keeping with a death-pact, and that the investigations were concentrated on that scenario. I reacted to the biased investigations, because I knew immediately that Nancy & Bruce Schaefer would never hurt their five children and 13 grand children in such a way.

Dear Nancy, your voice for the children of Georgia, the USA and the Nordic countries is now silent, but your example of standing up for the protection of children's basic Human Rights to their parents and families and freedom from confiscation by state agencies will remain in our individual and collective memory.

Rest in peace Nancy & Bruce. You are sadly missed. Those who murdered you both will eventually be brought to justice.

April 1, 2010

 

 

Ruby Harrold-Claesson
Attorney-at-law
President of the NCHR

 

  

 

 

NKMR Symposium at Scandic Crown 22 August
By Gillian Thylander, September 2009


Twist in Schaefer Murder-Suicide - WSB News on wsbradio.com

 

 

 

The Strange “Suicide” of Nancy Schaefer

 

 

 

Former SenatorNancy Schaefer murder-suicide or third partymurder

 

 

 

Back to Articles

 

 

 

 

 

In memory of Margit Eliasson
Margit, a friend and former board member of the NCHR

margit_eliasson_in_memoriam
Margit Eliasson delivering a speech at the NCHR/NKMR:s symposium in Göteborg on June 12, 1998

Dear Margit, it is always so difficult to say goodbye to a good and faithful friend and companion in the struggle for Family rights in the Nordic countries. Margit, spokesperson for The Grandmother's Rebellion (Mormorsupproret) and board member of NCHR, and I, president of the NCHR, have fought side by side for children and their parents and relatives, human rights: their right to respect for their private and family life. The right to respect for everyone's private and family life is a right guaranteed in the Universal Declaration of Human Rights, the European Convention on Human Rights and the United Nations Convention on the Rights of the Child.

Margit was a member of the steering committee of the NCHR for only one year. She resigned because she had had her first heart attack. Margit became a board member of the NCHR after she stayed her duties as spokesperson for The Grandmother's Rebellion, which she led with great success for at least ten years. It was Margit and her Grandmother's Rebellion which in 1997 gave Sweden's children the right - a right which has always been natural for children of all other countries in the world - to live with their grandparents and other relatives if they should lose their parents.

Margit was one of the speakers at NCHR's first symposium in Gothenburg in June 1998. On behalf of the Board and members of NCHR I wish extend a big THANK YOU to you Margit for your invaluable work for Sweden's unfortunate children, those who are removed unnecessarily from the care of their parents by the social services and placed in foster homes among often unsuitable people, although they have grandparents and other relatives who are willing and able to take care of them.

Dear Margit, I already miss your pleasant voice when you would call and say, 'Hey Ruby, it is Margit". That was the signal that there was something interesting to follow. You used to call and tell about interesting cases of unnecessary taking of children into public care and about maternal and paternal grandparents and other relatives' struggle against unnecessary government intervention in the lives of their children, grandchildren or relatives. You used to call and tell about interesting newspaper articles that I was able to link to the NCHR's website. If the articles were not on the Internet you gave me the names and phone numbers so that I could contact them to obtain their permission to publish their articles directly on the NCHR's website.

You have been silenced as a friend, companion in the struggle for a common goal and source of information, Margit, but you have not disappeared out into thin air. You have left clear traces in Sweden's recent history through your voluntary commitment as a spokesperson for The Grandmother's Rebellion and as a board member of the NCHR.

Once again, I want to say a big THANK YOU to you Margit for your friendship and for your invaluable work for Sweden's unfortunate children.

I thank you Margit that I have had the privilege of having got to know you, to meet your husband, Lennart, your daughter, Carina and your grandson, Dennis.

 

Your friend,

Ruby

Ruby Harrold-Claesson,

Lawyer
President of the NCHR/NKMR
April 15, 2007



Till Minne av Margit Eliasson

Back to Main

Back to the Main Page

In Memory of Astrid Lindgren

 

In Memory of Astrid Lindgren - the number one opponent of the social welfare officer "Prusseluskan" and the number one champion for girl's and children's rights - who was forced to leave her native country, Sweden, when she was young and vulnerable and expecting an "illegitimate" child,

 

and to Eva Andén, Sweden's first female lawyer, who helped Astrid Lindgren and other young women to find a safe place for themselves and their children

 

The same hunt is still going on! (see e g the article Angels of Antichrist)

 

Peter Klevius (the illegitimate child of a hunted mother) for NCHR

 

 

 

Back to Main

 

 

 

 

The Nordic Committee for Human Rights

NCHR

For the protection of Family Rights in the Nordic countries

 

 

 

 

 

A tribute to Pamela Gaston

 

 

On behalf of the Board and members of the NCHR, I would like to express our deepest sympathy to Will Gaston and family for the untimely loss of your beloved wife and mother, Pamela Gaston.

 

These condolences on the loss of Pamela Gaston are equally addressed to the people of Oregon. You have lost an activist who was a staunch believer in the American Constitution, the Rule of Law and the protection of the basic Human Rights of children and their families. Her experiences in her family's struggle to rescue their daughter, Melissa, from the state agencies, and her involvement in other state care cases, made her aware of the corruption in the legal profession and the court system. She thereafter educated families to act "sui juris" when appearing before the courts.

 

Pamela Gaston's death is not only a great loss for her family, her loved ones, the State of Oregon and the United States, but also for us here in the Nordic countries, where children and their families are suffering under the tyrannical rulings of the social services and the administrative court systems.

 

Pamela Gaston gathered information about the children, their parents and families who are being traumatized and destroyed and she published and shared the information. During the years Pamela Gaston has sent innumerable articles and other information to the NCHR about the US state agencies forcibly removing children from their parents' loving care and placing them in often unsuitable foster homes among total strangers, who take the children for money.

 

The NCHR recognizes these problems because the situation is the same for thousands of children and families here in the Nordic countries.

 

Pamela, your voice for children is now silent but your example of standing up for the protection of children's basic Human Rights to their parents and families and freedom from confiscation by state agencies will remain in our memory.

 

Sadly missed

 

April 8, 2005

 

Ruby Harrold-Claesson

 

Ruby Harrold-Claesson

Attorney-at-law

President of the NCHR

www.nkmr.org  

 

 

 

 A Voice For Children

 

The Gaston Case
Collection of articles from The Statesman Journal, The Oregon Observer and A
Voice for Children


STOP STATE SEIZURE OF NEWBORNS  -  PRESERVE HUMAN FAMILY BODY  RIGHTS
By Pamela Gaston

 

The Christine Case
Collection of articles from Associated Press and Fight CPS and Win



Roger Weidner home page

 

 

 

Back to Articles

 

 

Till Minne av Dr. Per Westerberg

 

 

Per Westerberg

 

 

 

Det är med djupt beklagande som vi i NKMR meddelar att vår avhållne medlem, Dr. Per Westerberg, make till NKMRs med-grundare, jur kand, med lic Siv Westerberg, har avlidit. Per Westerberg 95 år gammal avled den 13 januari 2013.


Styrelsens i NKMR tillsammans med våra medlemmar och sympatisörer vill här framföra vårt djupa deltagande till Per Westerbergs efterlevande.

Må han vila i frid!

 

 

Till minne
Astrid Lindgren

 

Astrid Lindgren"Prusseluskans" fiende nummer ett och försvarare av flickors och barns rätt - som var tvungen att fly sitt hemland då hon var som mest ung och sårbar och väntade ett s k "oäkta" barn, och till Eva Andén, Sveriges första kvinnliga advokat, som hjälpte Astrid Lindgren och andra unga kvinnor att finna en skyddad plats för dem och deras barn.

 

Samma jakt pågår än i dag (jmf t ex artikeln Antikrists änglar)

 

Peter Klevius (ett oäkta barn till en jagad mor) för NKMR

 

 

Tioårsminnet av Daniel Sigström

Daniel Sigström

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

 

Den 24 april 2002 markerar 10 årsdagen sedan tvångsomhändertagna Daniel Sigström, 14 år, dog i fosterhemmet i Härnosand där socialarbetarna i Gottsunda kommun hade placerat honom - långt från hans nära och kära. Den 24 april 1992 var slutet för Daniel Sigströms lidande, men 10 år har nu förflutit sedan hans mor; Marianne Sigström, påbörjade sin kamp för att utkräva ansvar för sin sons död.

Marianne Sigström stämde Gottsunds kommun inför Uppsala tingsrätt. Tingsrätten friade kommunen från ansvar för Daniels död. Modern dömdes att betala kommunens rättegångskostnader på 857 930 kr. Marianne Sigström överklagade domen. Hennes överklagan till Svea Hovrätt mötte samma öde. Hovrätten dömde henne att betala kommunens rättegångskostnader i hovrätten uppgående till drygt 600 000 kr.

Domstolarna och JO har friat socialbyråkraterna i Gottsunda kommun från varje ansvar för Daniel Sigströms död. Lidandet för Daniels mor, Marianne Sigström, fortsätter.

Är det acceptabelt i ett "civiliserat, demokratiskt, rättssamhälle" att barn som tvångsomhändertagits av socialmyndigheten skall möta en förtidig död? Svaret måste vara ett rungande Nej!

Nedan följer en sammanställning av artiklar om fallet Daniel Sigström, som tidigare publicerats här i NKMR:s hemsida.

 

Varför dog Daniel, 14 år? En berättelse om fosterhem, socialvård och maktutövning
Av Maciej Zaremba

 

Ett barns död: Samhällets ansvar
Av Marianne Sigström

 

Och fjällen föll från mina ögon

Av Agneta Pleijel

 

Gottsundafallet - Varför åtalar inte JO?
Av Brita Sundberg-Weitman

 

Fosterbarns rättslöshet

Av Brita Sundberg-Weitman

 

Oacceptabelt dödsfall

Av Per Åhlström

Socialtjänsten har inte fel

Av Lena Hellblom Sjögren

 


Till Minne av Stefan Holmlin

 

 

 

Min Pappa

Vår innerligt

Älskade Son

Vår Bror

 

C.W. Stefan

Holmlin

* 28/3 1960

† 5/4 2002

 

MARIKA

MOR och FAR

Susanne och Mikael

Hanna, Sara

Marcus och Jenny

Släkt och många vänner

 

Nu vill jag segla så stilla

Dit inget mer gör mig illa

På evighetens Stora Blå

 

Jag seglar mot solen och
hoppet för då

 

Bara kärlek och frid mig
kan nå

 

Jag seglar så stilla,

så stilla till det evigt Stora Blå

                             Mor

 

Du fattas oss Stefan

__________________

Begravningsgudstjänsten

äger rum i kretsen av de

närmaste. Enligt famil-

jens önskan tänk på

Nordiska Kommittén för

Mänskliga Rättigheter,

  pg 444 888 1-5

 

Annons i Göteborgs-Posten 2002-04-13

 

 

Stefan Holmlin, fd åklagare, tog sitt liv fredagen den 5 april 2002.

Hans tragiska och onödiga självmord var en följd av det mentala lidande och de kränkningar han utsatts för då han av fd hustrun blev anklagad för bl a sexuella övergrepp på sin styvdotter. Stefan satt häktad i åtta månader, tilltalad, rannsakad och slutligen frikänd - av eniga domstolar - från de ogrundade anklagelserna.


Trots skadestånd och arbete på advokatbyrå, orkade inte Stefan leva med de fruktansvärda kränkningar till person och som jurist, som han utsatts för.

Systemet har nu skördat ännu ett oskyldigt offer.

Stefan Holmlins tragiska död - i likhet med alla de andra män som valt att ta sina liv i samband med att de utsatts för de moderna häxprocesser som utspelar sig i våra domstolar - får aldrig vara förgäves.

Vår kamp mot detta måste fortsätta.

 

 

Ruby Harrold-Claesson

jur. kand

Ordf. i NKMR

 

 

Minnesruna över Stefan Holmlin - Trollhättans Tidning

 

Fallet Stefan Holmlin - Åklagare tilltalad, lagförd och frikänd

 

Angående falska anklagelser om incest och oskyldigt dömda män i Sverige år 2000
Rigmor Perssons brev till Justitieministern Thomas Bodström

 

Stefan Holmlins brev till justitieutskottets ledamöter

 

Myten om den goda modern och att barn alltid talar sanning

Till Minne av Atle Hage

TILL MINNE AV KENT SÄND

 

Socialsverige har skördat ytterligare ett offer

 

Kent Sändh

Kent Sänd håller föredrag på NKMR:s symposium i Göteborg, den 5 juni 2004. Foto: Rigmor Persson

18 maj 1941 - 19 september 2005

 



Offret den här gången är Kent Sänd, som vi i NKMR känner sedan ett par år tillbaka. Kent Sänd var en mycket mjuk, varm, omtänksam och hjälpsam människa. Han ville hjälpa andra. Det var för att kräva upprättelse för sina och andras förstörda barndomsår på Vidkärrs barnhem i Göteborg som han startade föreningen "Samhällets styvbarn" i mars 2004.

Kent Sänd var en av föredragshållarna vid NKMR:s symposium i juni 2004.

Ett av Kent Sänds mål var att få Göteborgs kommun att ta bort eller ändra texten på skulpturen utanför Vidkärrs barnhem.

 



Bengt och Kent Sändh

Bröderna Bengt Sändh & Kent Sänd



Så här skriver Kent Sänd i

Rättsröta och myndighetsmissbruk i barnavårdsärenden

"Göteborgs stad hade smaklösheten att placera en staty vid entrén till Vidkärr efter det att barnhemmet lades ner. Statyn ENSAM av skulptrisen Margareta Ryndel är mycket fin och föreställer ett skrämt litet barn hopkrupet i en hörna. Sedan åsätter staden texten:

Under åren 1935-1976
har många barn mött kärlek
och omtanke på Vidkärrs barnhem
och fått en god start i livet.


Vilket urbota hån - verkligheten var den motsatta. Nu har 13 Vidkärrsbarn krävt av staden att texten skall bytas ut mot:
"Göteborgs stad ber barnhemsbarnen på Vidkärr om ursäkt för den vanvård och de övergrepp som många utsattes för under sin vistelse på barnhemmet".

Vi har fått svar också på den skrivelsen; ”Vi är bara 13 stycken som begärt utbyte av texten – det räcker inte”! Jag menar att det är 100 % av de tillfrågade. Men vi kommer att bli fler som kräver detta utbyte."

NKMR vill här framföra våra kondoleanser till Kent Sänds familj inför den fruktansvärda tragedin som har drabbat dem.
NKMR vill också framföra vårt djupa deltagande till medlemmarna i Samhällets styvbarn.

Frid över hans minne.


Styrelsen.

 

 

Rättsröta och myndighetsmissbruk i barnavårdsärenden
Föredrag av Kent Sänd vid NKMR:s symposium i Göteborg den 5 juni 2004


Två artiklar om Kent Sändh och Samhällets styvbarn
Av Patrik Nyberg

 

Samhällets mördande "vård"
Av Sven-Erik Berg

 

Fosterhemsbarn mer självmordsbenägna

TT/Västerbottens-Kuriren

 

Leder for svensk forening for barnehjemsofre tok sitt liv

Av Jan Hansen

 

Traumer i tidlig barndom gir problemer senere i livet

Av Jan Hansen

 

Traumer i tidlig barndom

Av Rune Fardal

 

Bättre stöd till familjer i kris

 

Boktips:

 

BARNHEMSUNGAR

 

Tre Böcker - Vuxna barnhems- och fosterbarn berättar

TILL MINNE AV TSUNAMIKATASTROFENS OFFER

Med anledning av årsdagen av tsunamikatastrofen vill NKMR hedra offren och visa vårt deltagande med anhöriga som mist sina nära och kära. Det är en oerhörd tragedi som har drabbat er och det är vår förhoppning att samhället ska visa er största förståelse och ge bästa möjliga stöd.

 

Styrelsen

 

Mormorsupprorets brev till samtliga ledamöter och suppleanter i Socialutskottet

 

Till minne av Bernt Hörnell

Av Sven-Erik Berg, Morfar, Nordmaling

 

 

 

 
Sven-Erik Berg har i flera år kritiserat det svenska systemet för tvångsomhändertagande av barn (LVU) och den förföljelse som barnets föräldrar och släkt utsätts för av enskilda sociala tjänstemän - med politikernas och andra myndigheters stöd och välvilja. Docent Bo Edvardsson kallar det för "förföljande strategier".

Sven-Erik Berg är inte bara en "tyckare". Han har egna erfarenheter av den enorma psykiska pressen som den enskilda utsätts för i samband med att barn tvångsomhändertas och fosterhemsplaceras av socialtjänsten. Hans barnbarn blev tvångsomhändertaget och placerat i fosterhem.
Läs Tinafallet där Sven-Erik Berg berättar om familjens kamp för barnets rätt till sin egen familj och släkt. Kampen var lång och grym. Sven-Erik Berg och hans fru, Ingrid, demonstrerade utanför socialkontoret. Socialarbetarna polisanmälde dem för förtal. Familjen Berg polisanmälde socialarbetarna för tjänstefel. Polis och åklagare utredde aldrig socialtjänstens brott. Sven-Erik Berg dömdes att betala skadestånd till socialarbetarna som hade konfiskerat hans barnbarn och lämnat henne som försörjningsobjekt åt skrupelfria fosterföräldrar.
Men han kämpade vidare - och vann. Barnet återlämnades till sin släkt.

Familjen Berg var dock starka. De har pliktat med sin hälsa men inte med sina liv -hjärtinfarkt, stroke eller självmord - som så många andra som har kämpat för att skydda sina familjer mot socialtjänsten har fått göra.

Runan till minne av Bernt Hörnell publiceras här med författarens benägna tillstånd.  

 

Tidigt på morgonen 21 juni avled Bernt Hörnell vid 61 års ålder. Hjärtat orkade inte längre. De sociala myndigheterna har nu ytterligare ett liv på sitt samvete.

 

De senaste cirka två åren har familjen varit utsatt för något som utan vidare kan klassas som en ren häxjakt från de sociala myndigheternas sida. En i alla avseenden skötsam familj råkade i klorna på tjänstemän som av allt att döma aldrig läst, alternativt läst men inte förstått texten i Socialtjänstlagen. Undanhållande av handlingar/fakta, påhittade "bevis" samt en stor portion subjektivt tyckande, gjorde det möjligt att hålla familjens minderåriga flicka separerad från mamman och pappan under åtskilliga månaders tid.

 

Behandlingen till trots visade familjen med Bernt i spetsen berömvärt tålamod och lugn – utåt. Vi som kände familjen, kunde notera hur illa familjemedlemmarna for och befarade att det hela skulle sluta på sätt som nu skett.

 

Det är lätt att se sambandet mellan myndigheternas brutala behandling av familjen och Bernts tragiska bortgång. Samtidigt tvingas vi konstatera att tjänstemän och politiker som styrt händelseutvecklingen även fortsättningsvis avlönas/arvoderas av skattebetalarna i Örnsköldsviks kommun.

 

En inte allt för vågad gissning är, att de påstår sig agera "för barnets bästa".

 

 

Socialas agerande skördar liv!

Av Sven-Erik Berg

 

Örnsköldsviksfallet. Anonymt brev slog familjens liv i spillror
En serie artiklar i Örnsköldsviks Allehanda

 

Stora brister i utredningar om barn som far illa
Av Ruby Harrold-Claesson

 

Minnesrunor till Dagmar Heurlin

Dagmar Heurlin

Av Anders Svensson

Dagmar Heurlin
Av Ruby Harrold-Claesson och Siv Westerberg

Richard Gardner - in memoriam

 

This message originated from Tony Coe, President, EQUAL PARENTING COUNCIL "Children need BOTH Parents!" www.EqualParenting.org Affiliated to Children's Rights Council of USA.

It has been expanded by Ruby Harrold-Claesson, attorney-at-law. President of NKMR/NCHR.

 

 

 

 

It is with deep regret that we must inform you that Richard Gardner passed away suddenly this last Sunday (May 25, 2003).

 

Richard was a great man. He coined the term "Parental Alienation Syndrome" and has been a wonderful support to so many non-resident parents wrongly shut out of their children’s lives.

 

He came to the UK at his own expense at the invitation of EQUAL PARENTING COUNCIL in order to help us persuade Government and the Judiciary to recognize this all too common dynamic that destroys the natural bond between children and their parents after divorce and separation. He spoke powerfully, persuasively and always with good humour. I had the privilege of accompanying him to meetings and media interviews. What an impressive guy!

He will be sadly missed as a professional and as a friend.

 

Funeral services will be held on Wednesday, May 28 in Hackensack, New Jersey, USA.

 

Tony Coe, President, EQUAL PARENTING COUNCIL

"Children need BOTH Parents!" www.EqualParenting.org

Affiliated to Children's Rights Council of USA

 

 

 

******************

 

Fil Dr, leg psykolog, Lena Hellblom Sjögren, har utvidgat Richard Gardners begrepp om "Föräldra-alienationssyndrom - PAS" till att inbegripa tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade barn. Det inträffar alltför ofta att socialsekreterarna och fosterföräldrarna baktalar och hjärntvättar barnens biologiska föräldrar och gör allt för att vända barnen mot sina föräldrar och knyta dem till fosterföräldrarna.

 

Det finns ett antal artiklar om PAS av Lena Hellblom Sjögren på NKMR:s hemsida. Artiklarna finns såväl i sektionen "Artiklar" som i våra olika arkiv. Se särskilt Farliggörande av föräldrar. Föredrag av Lena Hellblom Sjögren, och Farlig, eller farliggjord mamma? Av Lena Hellblom Sjögren, och Making a parent dangerous. PAS in Sweden and Norway. By Lena Hellblom Sjögren

**************

 

The Swedish forensic psychologist, Lena Hellblom Sjögren, PhD, has expanded Richard Gardner's PAS to include children who have been forcibly taken into care by the social authorities and placed in foster homes. In many cases, these children are exposed to a denigration campaign against their mothers and fathers and other relatives both by the social workers and the foster parents. After a few years the children develop PAS. Making a parent dangerous. PAS in Sweden and Norway. By Lena Hellblom Sjögren and the following articles in Swedish can be found on the Nordic Committee's web site: Farliggörande av föräldrar. Föredrag av Lena Hellblom Sjögren, och Farlig, eller farliggjord mamma? Av Lena Hellblom Sjögren.

 

Gothenburg, Sweden

June 16, 2003

Ruby Harrold-Claesson

Attorney-at-law

President of NKMR/NCHR

Recomendations for Dealing with Parents Who
Induce a Parental Alienation Syndrome in Their Children

By Richard Gardner

Notice Board

Harry Ulich

Harry Ulich

Pensjonist.

Sekretær för Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR.

Født 1936.

Utdannet lithograf.

Yrkesvirksomhet som selvstendig næringsdrivende innen grafisk industri og markedsføring.

Har vært styremedlem og redaktør i Norges Handikapforbund.

Aktiv debattant i media, og virksom i lokalpolitikk, spesielt innen omradene kultur, sivile rettigheter, rettssikkerhet.

Har bistått enkeltmennesker og familier i saker der de har vært utsatt for offentlige overgrep, bl.a. fra barnevernet.

Monika Widlund

Monika Widlund 

Neurokirurg, specialistläkare

 

Revisor i Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR

 

 

Född 1941

 

Monika Widlund studerade humaniora i gymnasiet, men utbildade sig till läkare och kirurg. Hennes djupa rättspatos och omtanke om de svagare i samhället har gjort att hon har engagerat sig i NKMR, dock som opartisk revisor.

 


Till Minne av Margit Eliasson

Margit, vän och fd styrelsemedlem i NKMR

 

Margit

Margit Eliasson håller föredrag vid NKMR:s symposium i Göteborg den 12 juni 1998

 

Kära Margit, det är alltid så svårt att ta farväl av en god och trogen vän och medkämpe. Margit, språkrör för Mormorsupproret och styrelsemedlem i NKMR, och jag ordf. i NKMR, har kämpat sida vid sida för barns och deras föräldrars och släktingars mänskliga rättigheter: deras rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv. Rätten till skydd för sitt privat- och familjeliv är en rättighet som garanteras i FN:s Universella Deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och FN:s Barnkonvention.

Margit var styrelsemedlem i NKMR i ett år. Hon avgick pga. att hon hade fått sin första hjärtinfarkt. Margit blev styrelsemedlem i NKMR sedan hon vilandeförklarade sitt uppdrag som språkrör för Mormorsupproret, som hon ledde med stor framgång i minst tio år. Det var Margit och hennes Mormorsuppror som 1997 gav Sveriges barn rätten - en rätt som sedan urminnestider är naturlig för barn i alla andra länder i världen - att få bo hos sina egna mor- och farföräldrar och andra släktingar om de skulle förlora sina föräldrar.

Margit var en av föredragshållarna på NKMR:s första symposium i Göteborg i juni 1998. Jag vill å styrelsens och medlemmarnas i NKMR vägnar framföra ett stort TACK till dig Margit för ditt ovärderliga arbete för Sveriges olycksbarn, de som tvångsomhändertas helt i onödan av de sociala myndigheterna och placeras hos vilt främmande människor trots att de har mor- och farföräldrar och andra släktingar som gärna skulle vilja ta hand om dem.

Kära Margit, jag saknar redan din trevliga stämma när du ringer och säger "Hej Ruby, det är Margit". Det var signalen på att det var något spännande på gång. Du brukade ringa och tipsa om intressanta fall av onödiga barnomhändertaganden och om mor- och farföräldrars och andra släktingars kamp mot myndigheternas onödiga ingripanden i deras barns, barnbarns eller släktingbarns liv. Du brukade också ringa och tipsa om intressanta tidningsartiklar som jag kunde länka till NKMR:s hemsida. Om artiklarna inte fanns på Internet gav du mig artikelförfattarnas namn och telefonnummer så att jag kunde kontakta dem för att utverka deras tillstånd att publicera deras artiklar direkt på NKMR:s hemsida.

Du har tystnat som vän, medkämpe och tipskälla, Margit, men du har inte försvunnit ute i tomma intet. Du har lämnat tydliga spår i Sveriges nutidshistoria genom dina frivilliga engagemang som språkrör för Mormorsupproret och som styrelsemedlem i NKMR.

Än en gång vill jag framföra ett stort TACK till dig Margit för din vänskap och för ditt ovärderliga arbete för Sveriges olycksbarn.

Jag tackar dig Margit att jag har haft förmånen av att ha lärt känna dig, träffa Lennart, Carina och din dotterson Dennis.

Din vän,

Ruby Harrold-Claesson

Jur. kand

Ordf. i NKMR

 

2007-04-15

Margit Eliasson. Presentation av NKMR:s styrelsemedlem 2004

Mormorsupproret

Mormorsupproret
Av Margit Eliasson och Margareta Palm.
Föredrag vid NKMR:s symposium den 12 juni 1998

Barnets bästa ...
Av Margareta Palm & Margit Eliasson

Mormor tar tingsrätten till hjälp för att få träffa sitt barnbarn
Av Margit Eliasson

Socialen skrämmer släkten till tystnad

Av Katarina Lagerwall
Kommunen skänkte bort vårt barnbarn

 

Birgitta Wolf von Rosen

NKMR:s beskyddare

Birgitta Wolf von Rosen

Internationellt känd som "Fångarnas Ängel"


Birgitta Wolf von Rosen

Född: den 4 februari 1913 i Helgesta, avliden den 4 maj 2009 i Murnau, Tyskland

Verksamhet: Publicist

Birgitta Ericsdotter född von Rosen (av grevliga ätten von Rosen) föddes den 4 februari 1913 på Rockelstad slott i Helgesta socken i Sverige. Hennes far, greve Eric von Rosen var etnolog och forskningsresande och också författare till många vetenskapliga verk. Hennes mor var född Fock (av den friherrliga ätten Fock). Bland hennes förfäder finns många fältharrar, vetenskapsmän och konstnärer. Hennes bror Carl-Gustaf von Rosen blev bekant för sina humanitära flyginsatser, bl.a. i Biafra och Etiopien.

Birgitta von Rosen genomgick flickskolan i Stockholm och studerade språk i Genève. Mycket tidigt kom hon. i kontakt med lantarbetarnas och fabriksarbetarnas sociala problem. Sitt första föredrag för unga arbetare höll hon redan vid 16 års ålder i socialisternas Folkets Hus. Där bildades det en ungdomsförening. Den unga adelsdamen kom i kontakt med Tyskland under nazisttiden och kunde då 1935-45 i några fall hjälpa människor som var politiskt förföljda eller förföljda på grund av sin ras. Tack vare det fick hon senare ett särskilt tillstånd att besöka amerikanska interneringsläger.

Fr. o m 1945 tog hon fortlöpande hand om och hjälpte unga straffångar, senare också vuxna straffångar i ett stort antal fängelser i Förbundsrepubliken Tyskland, och också i Sverige. Hon besökte också fängelser i Israel, Ceylon, Italien, Turkiet, Iran, Nederländerna och Schweiz och har, också besvarat över 18 000 brev från fångar och frigivna, deras familjer och advokater. Ur sina erfarenheter från det praktiska arbetet drag hon slutsatsen att det också var nödvändigt att bearbeta problemen från en teoretisk ståndpunkt och ersätta straffrätten med en "konsekvensrätt" och att införa konsekvensåtgärder i stället för det rådande straffsystemet.1969 grundade "fångarnas ängel", som hon efter tidigare förebilder kallades, en organisation kallad Nothilfe (Nödhjälp) Birgitta Wolf e.V. (e.V. är förkortning för eingetragener Vereing d.v.s. inregistrerad förening). Allt arbete för fångar och frigivna där utförs frivilligt och oavlönat. Birgitta Wolf var med och bildade Riksförbundet för Humanisering av Kriminalvården i Sverige och tillsammans med den numera avlidna advokaten Till Burger bildade hon "Aktionsgemeinschaft für Kriminalrecht und Strafvollzugsreformen", (Aktionskommitten för Kriminalrätt och Straffverkställighetsreformer) i Förbundsrepubliken Tyskland.

Birgitta Wolf har också aktivt deltagit i kampen mot de tusentals onödiga tvångsomhändertagandena av barn i Sverige. Vid minsta avvikelse från statligt fastställda uppfostringsnormer tar maktberusade socialarbetare barnen från de bra och skötsamma föräldrarna, (ofta hämtas barnen med polishjälp). Barnen placeras sedan i miserabla fosterhem. Fosterföräldrarna vanvårdar mycket ofta barnen och har mestadels tagit fosterbarn endast för att få del av de skyhöga fosterbarnsersättningar som numera utbetalas i Sverige. Barnen får ingen eller ytterst liten kontakt med de egna föräldrarna. På detta sätt har svenska socialmyndigheter slagit sönder tusentals bra och väl fungerande familjer i Sverige. Birgitta Wolf har skrivit en dokumentärbok om ett sådant fall "Fallet Alexander - Ett beslagtaget barn" (1986).


Birgitta1

Birgitta Wolf, "Fångarnas Ängel", är död


Publikationer:

Die vierte Kaste (Fjärde kasten), (1963),

Von der Strafe zur Konsequenzmaßnahme (Från Straff, till Konsekvensågärder), (1966),

Straffvollzug in Deutschland (Kriminalvård i Tyskland), (1969, medförfattare, utgivare D. Rollmann)

Aussagen (Briefe von Strafgefangenen mit einer Orientierung von B. Wolf) (Vittnesmål, Brev från Straffångar med Kommentar av B. Wolf)(1968),

Det stulna livet (1968),

Förord till boken "Die Minute hat 1000 sekunden" (Minuten har 1000 sekunder), (M. Anders 1969),

Anklage erhoben (Briefe von Strafgefangenen) (Åtal är väckt. Brev från straffångar), (1972)

Fallet Alexander - Ett beslagtaget barn (1986) och flera andra publikationer.


I den politiska kulturkorrespondensen i "Humanistische Union" publicerade Birgitta Wolf följande artiklar: Diskriminierung lebenslang? (Livslang diskriminering?), Grundgesetz und Strafvollzug (Grundlag och kriminalvård), Offene Brief en den Bundesjustizminister (Öppet brev till justitieministern), Reaktionen (Reaktioner) och Die vergessenen Fälle (De bortglömda fallen). Därtill har hon publicerat talrika andra artiklar i tidningar och tidskrifter i många länder. Dessutom har han skrivit en barnbok och gjort översättningar.

I oktober 1971 mottog Birgitta Wolf i Frankfurter Römer (Rådhuset i Frankfurt) det av Humanistische Union instiftade Fritz-Bauer-priset för sina insatser för en humanisering av rättsväsendet.

Redan 1966 hade hon av Die Deutsche Kriminologische Gesellschaft (Tyska Förbundet för Kriminologi) hedrats med Beccaria-medaljen i silver för sina insatser inom kriminologin.

1974 väckte det stort uppseende när Birgitta Wolf genom~ förde en fyra veckors hungerstrejk mot missförhållandena inom kriminalvården. Tillsammans med den livstidsdömde Denis Pécic (Kriminalvårdsanstalten Hamburg-Fuhlsbüttel) lämnade hon 1975 in en petition till UNO-kongressen i Genève med förslag till systemförändrande reformer inom straffrätt och kriminalvärd.

Birgitta Wolf har både tyskt och svenskt medborgarskap.

I sitt första äktenskap med den tyske köpmannen Albert Nestler har Birgitta Wolf en son och två döttrar (ytterligare en dotter är avliden) ur sitt andra, upplösta äktenskap med den tyske konstnären Julius Wolf har hon en son.

Birgitta Wolfs adress: Ramsach 7, D-82418 Murnau, Tyskland. 

(Skapad 2001-01-30, uppdaterad 2012-03-03)


"Fångarnas ängel" är död
Av Hans Wikner, Sydsvenskan, sydsvenskan.se - 6 maj 2009

Fallet Alexander - Ett beslagtaget barn

 

Till Minne
Lennart Hane, Advokat i Stockholm, Sverige

Advokat Lennart Hane

Lennart Hane
Advokat, Revisor för NKMR.

 

 Advokat Lennart Hane har också skrivit och gjort många uttalanden om de medvetna strategierna
bakom förändringarna i svensk familjepolitik.

***********

 

Till Minne

Lennart Hane, advokat och människorättsförkämpe

 

Alla som arbetar med, och som är engagerade i, frågor om mänskliga rättigheter känner Lennart Hane. Jag och NKMR:s styrelsemedlemmar och våra medlemmar och sympatisörer utgör inga undantag från denna regel.

Lennart Hane var medlem i NKMR, han var NKMR:s revisor fr o m 2003 till sin bortgång och mellan 1999 - 2002 var han revisorssuppleant.

Lennart Hane har varit föredragshållare vid flera av NKMR:s Symposier. Samtliga finns upptagna på band, men vi har inte haft resurser att publicera dem på vår hemsida. Däremot, finns åtskilliga av Lennart Hanes artiklar om mänskliga rättigheter - eller snarare frånvaron av mänskliga rättigheter - i Sverige att läsa på NKMR:s hemsida. Hans klara analys av det svenska politiska systemet med dess totalitära prägel och dess förstatligande av familjen samt hans kritik av det svenska rättssystemet har inte undgått att påverka alla med sinne för rätt och rättvisa och mänskliga rättigheter.

Under de senaste två decennierna har jag haft många intressanta samtal med Lennart Hane både rådgivning som advokat och som människorättsförkämpe. Han var alltid generös med sina kunskaper och hans sätt uppmanar till efterföljd.

Lennart Hane var en av föredragshållarna på NKMR:s symposium i Göteborg i juni 2002. Han föreläste om det sk Atopifallet ett justitiemord mot en stockholmsfamilj vars son och far led av en hudsjukdom, men som etablissemanget bestämde var barnmisshandel, och satte in allt i deras makt att förstora familjen. Genom idogt advokatarbete kunde Lennart Hane avslöja maktmissbruket och få upprättelse för sin klient.

Lennart Hane och jag, ordf. i NKMR, har kämpat sida vid sida för barns och deras föräldrars och släktingars mänskliga rättigheter: deras rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv. Rätten till skydd för sitt privat- och familjeliv är en rättighet som garanteras i FN:s Universella Deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Lennart Hane har också bidragit till att avslöjat den ofantliga industrin som har byggts upp i Sverige kring tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av barn. För er som inte känner till den här sidan av Lennart Hanes verksamhet vill jag hälsa er välkomna att läsa hans skildring "Tonårsrevolt i socialstaten" på NKMR:s hemsida.

Jag vill å styrelsens och medlemmarnas i NKMR vägnar framföra ett stort TACK till dig Lennart för ditt ovärderliga arbete för Sveriges olycksbarn, de som tvångsomhändertas av de sociala myndigheterna och förvaltningsdomstolarna och placeras hos vilt främmande människor trots att de har fullt fungerande familjer som kan ta hand om dem.

Käre Lennart, jag saknar redan din trevliga stämma när du ringer och ditt sarkastiska skratt när du pratade om makthavarna och deras trakasserier mot dig på grund av din frispråkighet och ditt mod att ifrågasätta deras göranden och låtanden.

Du har tystnat som vän, medkämpe och tipskälla, Lennart, men du har inte försvunnit ute i tomma intet. Du har lämnat tydliga spår i Sveriges nutidshistoria genom dina böcker, föredrag och föreläsningar och din enorma artikelproduktion. En del av dessa finns på NKMR:s hemsida.

Än en gång vill jag framföra ett stort TACK till dig Lennart för din vänskap och för ditt ovärderliga arbete för Sveriges olycksbarn och för Sverige som rättsstat.

Jag tackar dig Lennart att jag har haft förmånen av att ha lärt känna dig och att få träffa din hustru, Gunilla. Du lämnar ett stort tomrum.

Är inte det anmärkningsvärt - eller är det ett tidens tecken - att Lennart Hane lämnade vår jord den 10 december - som ju firas över hela världen som de mänskliga rättigheternas dag?
I så fall, vad bådar detta?

Din vän,

Ruby Harrold-Claesson

Jur. kand

Ordf. i NKMR

www.nkmr.org
den 23 december 2010


Till Minne
Nancy Schaefer, fd senator i Georgia, USA


schaefer

Nancy Schaefer, 1937 - 2010

 

På styrelsens och medlemmarnas i NKMR vägnar vill jag uttrycka vår djupaste medkänsla till Nancy Schaefers & Bruce Schaefers barn och barnbarn för den förtida förlust av era älskade föräldrar och far- och morföräldrar.

 

Dessa våra kondoleanser med anledning av mordet på Nancy Schaefer i lika hög grad riktar sig till Eagle Forum och de andra organisationer som hon grundade och var ordförande för, till folket i delstaten Georgia och till Förenta Staterna. Ni har förlorat en aktivist som hyste en stark tro på den amerikanska konstitutionen, rättssäkerhet och skyddet av de grundläggande mänskliga rättigheterna för barn och deras familjer.

Nancy Schaefers granskning av "Child Protective Services" ledde henne att skriva en svidande rapport om "The corrupt business of Child Protective Services" (Socialtjänstens korrumperade verksamhet) i november 2007. Hennes anförande, Nancy Schaefer on CPS, på The Eagle Forum kongressen i september 2008, har gjort henne odödlig.

 

Nancy Schaefers död är inte bara en stor förlust för hennes familj, hennes nära och kära, staten Georgia och USA, men även för oss här i de nordiska länderna, där barn och deras familjer lider under de sociala myndigheternas och förvaltningsdomstolarnas rättsövergrepp. Nancy Schaefer var en personlig vän till mig och NKMR sedan 2008. Vi talade ofta i telefon eller skickade uppmuntrande e-mails till varandra. Nancy Schaefer och jag träffades för första gången i augusti 2009 på World Congress of Families V i Amsterdam i Nederländerna, och vi var oskiljaktiga under de fyra dagarna vi var där. Nancy Schaefer höll ett tal under "parlamentarikernas session" som chockade parlamentariker och ministrar från de olika regeringar som deltog i WCF V.

Nancy Schaefer samlade in information om barn, deras föräldrar och familjer som befinner sig i chocktillstånd och blivit förstörda och hon publicerade informationen. Under åren har vi känt varandra har Nancy Schaefer skickat otaliga artiklar och annan information till NKMR om missförhållandena i USA där statliga organ tvångsomhändertar barn från deras kärleksfulla föräldrars omsorg och placerar dem i ofta olämpliga fosterhem bland totala främlingar, som tar barnen för pengarna.

 

NKMR känner igen dessa problem eftersom situationen är densamma för tusentals barn och familjer här i de nordiska länderna.

 

Nancy Schaefer var en av talarna vid NKMR:s symposium den 22 augusti 2009. Vi lyckades inte få ihop tillräckligt med pengar för att transportera henne över Atlanten, och hon ju hade varit i Amsterdam bara två veckor tidigare, så NKMR:s tekniker och hennes son, Edvard Schaefer, samarbetade och hon kunde leverera sitt anförande och svara på frågor i Göteborg, från sitt kontor i Georgia. Det var en mycket upplyftande erfarenhet som vi som deltog i NKMR:s symposium den 22 augusti 2009 länge kommer att minnas.

Min senaste kontakt med Nancy Schaefer var hennes e-mail den 16 mars 2010, där hon informerade mig:

"Ruby, jag har avgått som ordförande för Eagle Forum i Georgia. Jag kommer att fortsätta att vara Nationell ordförande för föräldrarnas rättigheter. Vi kommer att filma en dokumentär om föräldrar, mor- och farföräldrar, ensamstående mammor och ensamstående pappor som alla är offer för systemet, nu under helgen. Jag kommer att hålla er uppdaterade. Var stark. Vi får inte ge upp. Jag tror av hela mitt hjärta att vår Skapare Gud vill att detta ska avslöjas och avvecklas. Må han välsigna dig och ditt arbete! Jag kämpar på, NS"

 

Jag fick ett e-postmeddelande som lydde "Nancy Schaefer mördad" på lördag kväll den 27 mars 2010. I nyheterna på Internet hävdades att hon hade blivit mördad av sin man och att han hade begått självmord i enlighet med en dödspakt och att utredningen koncentrerades till detta scenario. Jag reagerade på att utredningen inte var förutsättningslös, eftersom jag visste genast att Nancy & Bruce Schaefer aldrig skulle svika sina fem barn och 13 barnbarn på ett sådant sätt.

 

Kära Nancy, din röst för barnen i Georgia, USA och de nordiska länderna är nu tyst, men ditt exempel att stå upp för att skydda barns och deras föräldrars och familjers grundläggande mänskliga rättigheter och frihet från förtryck av statliga organ kommer att leva kvar i vårt minne.

 

Vila i frid Nancy & Bruce. Jag saknar dig, Nancy. De som mördade er båda kommer så småningom att ställas inför rätta.

Olofstorp, den 1 april 2010

Ruby Harrold-Claesson

 

Ruby Harrold-Claesson

Jur. kand

Ordf. i NKMR

  

 

NKMR:s symposium & årsmöte, 22 augusti 2009

Nancy Schaefer avslöjar ondskan inom de sociala myndigheterna (CPS) i USA
Tal av Nancy Schaefer vid Eagle Forum rådet XXXVII, den 25 - 28 september, 2008
Avskrift och översättning: Lena Edstam


Twist in Schaefer Murder-Suicide - WSB News on wsbradio.com

 

The Strange “Suicide” of Nancy Schaefer

 

Former SenatorNancy Schaefer murder-suicide or third partymurder

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter