Vem orkar bryr sig om barnslaveriet?
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.
|
Inlägget nedan
är tidigare publicerat som diskussionsinlägg i Metro den 25 juni 2001. Länken
till Metro försvann sedan Metro lagt ned sin diskussionskolumn. Inlägget
publiceras på NKMR:s hemsida för att påminna om att vi ska städa framför vår
egen dörr innan vi vill kritisera andra. |
Jag vill härmed tacka Dig, Ulf Nilson för artikeln
med titel "Vem orkar bryr sig om barnslaveriet?" som Du skrev i Metro
den 20 juni 2001.
Det är bra att Du drar uppmärksamhet till
problemet med handeln med barn som förekommer i Afrika och u-länderna men jag vill
dra Din och läsarnas uppmärksamhet till den barnhandel som pågår i Sverige och
de nordiska länderna. Det rör sig alltså om tvångsomhändertagande - eller
rättare sagt onödigt tvångsomhändertagande av barn i de nordiska länderna. Den
svenska regeringen - i likhet med regeringarna i Norge, Danmark och Finland -
med respektive lagstiftningsapparat - har givit socialtjänstens (barnevernets)
personal rätt att förfoga över barn. Årligen tvångsomhändertas tiotusentals
barn i Sverige och de nordiska länderna - under mantrat "barnets
bästa". Barnen skiljs från sina fattiga, ofta ensamstående men barnkära
föräldrar, sina syskon och släktingar, kompisar och allt som var dem kärt för
att placeras hos vilt främmande människor i för barnen helt nya miljöer.
Kostnaderna för denna hantering är svindlande.
NB mor- och farföräldrar, mostrar, fastrar,
kusiner osv anförtros inte vården av barnen - trots att dessa skulle vilja ta
emot barnet/barnen utan ersättning.
De tvångsomhändertagna barnen - i likhet som forna
tiders barnhemsbarn och forna tiders och nutida slavbarn - blir utsatta för
fysisk, psykisk och sexuell misshandel. Den här misshandeln sker med stöd av
lag - LVU.
Problemet med onödiga tvångsomhändertaganden och
"familjehemsplaceringar" av utländska barn är minst lika allvarligt
som för de inhemska barnen.
NKMR bildades i november 1996 för att sprida
information om dessa rättsövergrepp och sociala missförhållanden i de nordiska
länderna samt att verka för en kursändring där familjen återupprättas som
samhällets grundsten. Jag vill därför hälsa alla välkomna att avlägga besök på
NKMR:s hemsida på Internet. Vi publicerar på svenska, norska, danska (nordisk
sida), engelska, franska, tyska och finska har samtliga egna sektioner.
Välkomna!
Med vänliga hälsningar
Ruby Harrold-Claesson,
Jur. kand.,
Ordf. i NKMR
Barnfängelser?
I Sverige? Av Siv Westerberg
Fosterbarn
som god butik. Av Siv Westerberg
Skadelig
"barnevern" i Sverige och Norge. Av Marianne Haslev Skänland
Prusseluskornas
bekännelser. Av Elise Claeson