USA kritiserar att barn göms i Sverige
Av Karin Henriksson
|
Karin
Henriksson är journalist i Washington, USA. Artikeln är tidigare publicerad i
SvD den 26 januari 2000. |
Amerikanska
kongressen överväger hårda tag för att få Sverige att leva upp till åtagandena
enligt konventionen om bortrövade barn.
Washington,
Svd
Sverige är
redan utpekat som ett av fem länder som bryter mot Haagkonventionen om
bortrövande av barn. Kongressen har uppdragit åt amerikanska UD att samla in
material till ännu en rapport _ och att utvidga anklagelserna till brott mot de
mänskliga rättigheterna.
Under
hösten hölls flera omgångar förhör i kongressen där amerikanska fäder vittnade
om svenska myndigheters ovilja att följa domstolsutslag om återlämnande av
barn. Representanthusets utrikesutskott väntas kalla till nya förhör när nästa
arbetsår inleds i januari för att diskutera åtgärder. USA bromsar
diskussionerna med Sverige om ömsesidig rättshjälp, ett fördrag som Sverige
vill ha.
Både
amerikanska UD och enskilda kongressledamöter har skrivit skarpt formulerade
brev till UD i Stockholm, bl a med konstaterandet att det svenska beteendet kan
leda till att föräldrar uppmuntras att gömma sig och sina barn i Sverige. Även
FN har fäst uppmärksamhet på fallen med barn i Sverige.
- Vi
överväger att bredda granskningen och få med bortrövandet av barn i den årliga
sammanställningen av brott mot de mänskliga rättigheterna, säger en
kongresskälla till SvD med hänvisning till den 2000 sidor tjocka UD-rapporter
där sådana övergrepp listas land för land och som alltid får stor uppmärksamhet
internationellt.
I
genomgången av efterlevnaden av Haagkonventionen från State Departments enhet
för barn, som offentliggjordes i april, konstateras att Sverige uppvisat ''ett
mönster av icke-efterlevnad''. Chefen för Office of Children's Issues Mary Ryan
upprepade dessa anklagelser i kongressförhör och sade att amerikanska föräldrar
''fäst förhoppningar till ett system som svikit dem''.
De övriga
länderna som inringades var Österrike, Mexiko, Honduras och Mauritius _ med de
tre sistnämnda som ovanligt sällskap för Sverige.
- De flesta
fallen i USA gäller Kanada eller Mexiko. Med Mexiko har vi mycket dåliga
erfarenheter, medan de är utmärkta med Kanada _ men förväntningarna om att
europeiska länder skulle vara som Kanada stämde inte, kommenterar Nancy Hammer,
ansvarig för internationella avdelningen på ideella organisationen National
Center for Missing and Exploited Children, NCMEC, som bidragit till att över
47000 barn återbördats.
- Och, ja,
det är riktigt, det finns en föreställning om att Sverige inte följer
Haagkonventionen, fortsätter Nancy Hammer och tillägger att svenska myndigheter
tycks tro att det rör sig om en ung kvinna som hamnar i knipa och behöver hjälp
- och att åtagandena enligt Haagkonventionen därmed försätts i andra hand.
Frågan om
bortrövade barn ligger många varmt om hjärtat, däribland presidenthustrun
Hillary Rodham Clinton. Det är också ett ärende av det slag som amerikanska
kongresspolitiker gärna tar tag i. De är heller inte opåverkade av engagemang
från enskilda, exempelvis hustrun till den brittiske USA-ambassadören lady
Catherine Meyer som skildrat sina egna bittra erfarenheter i boken ''They Are
My Children Too'' och som tillsammans med Hillary Clinton deltog i en ceremoni
för NCMEC.
Intrycket
av kontakter med svenska tjänstemän blir att det finns en djup kulturskillnad
mellan Sverige och USA. I Sverige råder en stark övertygelse om betydelsen av
långvariga band mellan barn och vårdnadshavare. I amerikanska ögon förvandlas
detta lätt till en Moment-22-situation där barnen måste vara kvar hos mamman
för att hon haft dem så länge. I USA gäller en mer ''legalistisk'' syn med stor
respekt för domstolsutslag och det finns vidare skrifter där barnpsykologer
framhåller att avbrutna kontakter med en förälder kan vara lika allvarligt som
andra människorättsbrott.
- Eftersom
det inte finns något enhetligt sätt att se till att civila domstolsbeslut följs
var det en ihålig seger, kommenterade Mary Ryan ett specifikt fall med det den
vanligaste invändningen mot det svenska rättsväsendet.
En grupp
amerikanska fäder arbetar enträget för sanktioner mot Sverige. Så långt vill
troligen inte lagstiftarna gå, även om den demokratiske kongressmannen Brad
Sherman i allmänna ordalag talade om att försöka kanalisera Volvoimporten till
en avlägsen hamn i Alaska. På senatssidan, kammaren med störst tyngd, har
särskilt Joseph Biden, den högst rankade demokraten i utrikesutskottet,
engagerat sig. Även den mäktige republikanske ordföranden Jesse Helms, en hök
som inte tillhör Sverigevännerna, följer de här ärendena. Det är senaten som
ratificerar internationella avtal som USA träffar och här finns det möjligheter
att ''bestraffa'' Sverige.
Sverige nonchalerar umgängesrätten