Uppsala kommun friad för pojkes död
Av
Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
Svea hovrätt friade
Uppsala
kommun från ansvar i det uppmärksammade Gottsundamålet. Domen meddelades den 25
januari 2002. Marianne Sigström, modern till Daniel Sigström, den 14-årige
pojken som dog i epileptiska anfall i sitt fosterhem 1992, stämde kommunen för
fem år sedan.
Enligt mamman bar socialtjänsten ansvaret för hennes sons död eftersom
fosterhemmet var olämpligt och inte hade fått tillräcklig information om
pojkens sjukdom.
Den 8 juni 2000 firade Uppsala tingsrätt
kommunen från skadeståndsskyldighet för Daniels död. Tingsrätten dömde modern
att betala kommunens rättegångskostnader uppgående till 857.930 kronor. Modern överklagade domen till Svea Hovrätt.
Hovrätten fastställde tingsrättens
dom och utdömde den 14-årige Daniels mamma att stå för kommunens
rättegångskostnader på drygt 600.000 kronor. Marianne Sigström har förlorat sin
son och hon är således skyldig Uppsala kommun nästan 1,5 miljoner kronor i
rättegångskostnader.
Bakgrund
Daniel
Sigström omhändertogs sommaren 1989. Han placerades 40 mil från sin mamma, hos
en familj i Härnösand. Under en tid hade hon besöksförbud.
I
början av 1992 flyttades Daniel till ett nytt hem. Där drabbades han av en
serie så allvarliga epilepsianfall att de ledde till hans död i april samma år.
Daniels
mamma Marianne Sigström hävdar att Uppsala kommun gjorde sig skyldig till en
rad allvarliga fel under handläggningen av fallet, och att detta till slut
ledde till sonens död. Därför stämde hon kommunen.
Hon
hävdar att kommunens agerande medförde att sonens nya fosterfar inte hade
tillräcklig information om hans epilepsi. Därför fick han inte vård
tillräckligt snabbt.
Men
hovrätten delar tingsrättens uppfattning. Tingsrätten skrev i domskälen att
Daniels två läkare uppgivit att sjukvården hade det medicinska ansvaret.
Läkarna väntade sig inte att socialtjänsten eller fosterföräldrarna skulle
agera på annat vis än att redovisa förändringar i hans tillstånd.
Den
nya fosterpappan har sagt att han var medveten om Daniels epilepsi. Natten då
Daniel dog kontaktade fosterpappan sjukhuset och ringde efter ambulans. Han gav
ingen kramplösande medicin eftersom läkarna
inte
hade ordinerat det.
Uppsala
tingsrätt ansåg att varken kommunen eller fosterpappan har agerat fel på något
vis som leder till skadeståndsskyldighet för Daniels död. Inte heller den
övriga handläggningen har skötts fel, enligt tingsrätten. Hovrätten är av samma
åsikt.
Överklagar
I
en telefon intervju dagen efter domen uppger Marianne Sigström att hon kommer
att driva fallet ända till Europadomstolen om hon inte får upprättelse i Högsta
Domstolen.
"Tvångsomhändertar
kommunen ett barn så måste de garantera barnet ett bättre liv än han hade haft
hos sin egen familj. Min älskade son Daniel fick inte ett bättre liv. Han
vanvårdades till döds. De som bär skulden för hans död har ställts till svars
men domstolarna skyddar dem. Jag är skyldig Daniel att fortsätta min kamp,
precis som Osmo Vallos mor gjorde", sa den förkrossade modern.
Osmo
Vallos mor vann.
Varför dog Daniel, 14 år? En berättelse om
fosterhem, socialvård och maktutövning
Gottsundafallet -
Varför åtalar inte JO?
Och fjällen föll från mina ögon