Tvivelaktiga
barnomhändertaganden - Svar på tal
Av Donald Söderberg, Rumskullapojkens
pappa
|
Donald Söderberg är far till den numera riksbekanta Rumskullapojken Jimmy
Söderberg. Artikeln återges här med Donald Söderbergs benägna tillstånd. |
Jag har läst de nio Nässjö socialarbetarnas angrepp på jur. kand Ruby
Harrold-Claesson i Smt den 14 september där de påstår att det finns föräldrar
som inte klarar av sina barn. Kanhända att så är fallet, men detta motiverar
inte antalet omhändertaganden som görs i Sverige varje år. Enligt statistiken
omhändertas 18000 barn per år. Omhändertas barnen pga att vi svenskar som
befolkning är så nergångna och inkompetenta som föräldrar eller är anledningen
till tvångsomhändertagandena att hålla socialarbetarna, familjehemsföräldrarna
och dem som äger behandlingshemmen med arbete och inkomster?
Jag som skriver det här inlägget är ett offer för tvångsomhändertagande.
Min sjuke son Jimmy Söderberg är den numera rikskända Rumskullapojken. Från
mina egna erfarenheter och efter att ha studerat åtskilliga fall av
omhändertaganden i dokumenterade rättsfall (många av dessa fall finns
publicerade på NKMRs Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter hemsida) kan
undertecknad som människa inte annat än reagera starkt mot att socialtjänstens
personal inte kan erkänna att de tvångsplacerat barn på oriktiga grunder i
många fall. Tusentals LVU omhändertaganden har gjorts på felaktiga
läkardiagnoser eller helt enkelt uppdiktade historier från vissa
socialsekreterares sida. De anklagar föräldrarna för fysiska sjukdomar hos
barnen som föräldrarna inte råder över eller kan påverka. Detta arbetssätt
anser jag är helt rättsvidrigt eftersom t o m medvetna lögner kan tillgripas av
socialtjänsten för att först övertyga socialnämnden om att ett ingripande
enligt LVU måste göras, sedan presenteras samma lögn inför länsrätterna som då
fastställer LVU beslutet. Detta är att tumma på rättssäkerheten och det är
ovärdigt en rättsstat av typ Sverige. Kom ihåg, en lögn blir inte sanning bara
därför att det upprepas och godkänns av aningslösa och okritiska
myndighetspersoner.
Kära socialsekreterare i Nässjö, jag vill härmed inte såra Eder stolthet
som yrkesgrupp. Ni gör säkert det som ni tror är ett bra arbete "för
barnens bästa" men ni måste lyssna på de inblandade barnen och deras
föräldrar och de som känner familjen väl. Ni måste också kunna tåla kritiken
mot er yrkeskår eftersom det är ju ni som drar ärendena till socialnämnden. Ni
är inte ofelbara. Ni måste inse att det kan finnas (och faktiskt finns) brister
inom socialtjänstens tillämpning av LVU runt om i landet och också i Nässjö. Ni
har ett ansvar att inte fatta felaktiga beslut och att inte göra onödiga
ingripanden i barns liv. Detta ansvar borde också vara ett straffrättsligt
ansvar och ett skadeståndsansvar.
Sanningen om alla felaktiga tvångsomhändertaganden av barn går inte att
dölja. Folk finner sig inte i era rättsövergrepp mot dem och deras barn. TV och
tidningarna har visat åtskilliga fall av tvivelaktiga barnomhändertaganden, men
när det kommer saklig välgrundad kritik från en jurist som dessutom är
ordförande i NKMR då framträder det kollegiala stödet.
För dem som tror på vad socialsekreterarna har skrivit till sitt försvar
den 14/10 vill jag rekommendera ett besök på NKMRs hemsida på internet. Då blir
man inte så imponerad av socialtjänstens slagord om barnens bästa. Då kommer
man till insikt om att LVU i många fall borde översättas med Lögnens Välvilliga
Utformande till barnens sämsta.
Kidnappning en tortyr som
skapar otrygghet. Av Ruby Harrold-Claesson
Jimmy
Söderbergfallet. Artikelserie i Nya Dagen & Dagen.com
Socialförvaltningar
kan ostört missköta ärenden. Av Tryggve Emstedt
Tillbaka
till Artiklar