"Sverige vid skampålen". Män sitter dömda till långa fängelsestraff utan bevis, hävdar Pelle Svensson

"Sverige vid skampålen".

Av PELLE SVENSSON, advokat

Män sitter dömda till långa fängelsestraff utan bevis, hävdar Pelle Svensson

Advokaten Pelle Svensson gick i somras till angrepp mot att män inte beviljats resning i högsta domstolen efter att ha blivit dömda för våldtäkt enbart på kvinnans utpekande. Domstolar dömer utan bevis och enbart på trovärdigheten hos den anklagande, skriver han och liknar dessa rättegångar vid häxprocesser i slutna rum. Om inte HD ändrar praxis hotar Pelle Svensson nu med att gå till Europadomstolen i Strasbourg med ett tiotal fall.

Pelle Svensson är fd advokat. Artikeln är tidigare publicerad i Dagens Nyheter den 6 september 1992.

Artikeln är snart 10 år gammal men den förtjänar att ges nytt liv genom publicering på Internet eftersom den borde ha varit en väckarklocka för åklagarmyndigheterna och domstolarna redan när den skrevs. Men, i syfte att vara politiskt korrekta, har de rättsvårdande myndigheterna helt negligerat Pelle Svenssons, prof. Anna Christensens, specialist i rättspsykiatri Tomas Erikssons, och rådmannen Bo Severins varningar vilket har lett till så förödande konsekvenser för åtskilliga män och också barnen som har förlorat sina fäder.

Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd.

Den 28 juni i år skrev jag en debattartikel i DN under rubriken Häxprocesser mot män.

Artikeln gällde beviskravet för fällande dom i brottmål där en kvinna pekar ut sin fd man/sambo för grova sexbrott under deras sambotid och när påståendet görs långt i efterhand. Min slutsats var att våra domstolar sänkt beviskravet så långt att det räcker för fällande dom att kvinnan uppfattas som mera trovärdig än mannen. Tekniska bevis från brottsplats - medicinska fynd från gynekologisk undersökning - saknas ju på grund av att anmälan kommer långt efter det att parterna separerat. Vittnen finns inte heller, eftersom brottet oftast skall ha skett i parternas sovrum.

Att kunna dömas enbart på en annan människas utpekande är att likna vid en häxprocess och för vårt lands rättskipning tillbaka till 1800-talet.

Trots att min debattartikel handlade om en snäv krets av våldtäkter (våldtäkter inom parförhållande), så har ledande kvinnliga personligheter gått ut i debatten och medvetet vinklat mitt budskap till att gälla våldtäkter i allmänhet. Det har till och med påståtts att jag står för en ny motvåg där männen har rätt att våldföra sig på sina hustrur.

Det är beklämmande det som skett. Det jag står för är rättspatos och kravet på rättssäkerhet för alla. Därför känns det befriande skönt när äntligen en kvinna törs stiga fram och ställa sig bakom huvuddragen i mina krav och åsikter. Professorn i civilrätt vid Lunds universitet Anna Christensen sätter med sitt debattinlägg i DN 17/8 fingret i ögat på alla dessa kvinnliga debattörer som ensidigt hävdar att kvinnorna har monopol på sanningen, en kvinna ljuger inte, kvinnorna har rätt att bli trodda och så vidare. Hon hävdar med rätta att det traditionellt höga beviskravet vi har i brottmål måste gälla även vid våldtäkt, incest och kvinnomisshandel.

När svenska domstolar dömer mannen till långa fängelsestraff enbart på kvinnans trovärdighet skriver de också in i domskälen att något beaktansvärt motiv för att ljuga inte finns. Detta är helt otroligt när anmälan/brottspåståendet sker i samband med en separation, som ofta i sig inrymmer sviken kärlek, svikna löften, umgängesrätt/vårdnad till barn, underhållsbidrag och delning av boet. Problematiken utvecklar professor Anna Christensen så här: "Relationerna inom en familj kan bli så hatfyllda, så egendomliga och så förvridna att man inte skyr några medel för att skada varandra eller förlorar förmågan att skilja mellan den yttre och den inre verkligheten." Hon säger vidare att fall där kvinna ljuger inte är vanliga, men de finns.

Genom att döma enbart på trovär dighetsfrågan har våra domsto lar förlorat möjligheten att sortera ut de fall där kvinnan av hämndmotiv ljuger och därmed en oskyldig döms. De fällande domarna är så utmanande att det till och med står i domskälen att mannen döms enbart på trovärdighetsfrågan.

Oftast står det också att frånvaron av medicinska fynd inte motsäger kvinnans berättelse enär läkning har hunnit att ske på grund av den tid som förflutit sedan brottet begicks. Här läggs då bevisbördan på mannen. Hur skall en man kunna bevisa att han inte gjort det som påstås? Ta fram bevis om något som aldrig har hänt?

Oftast kräver också kvinnorna att mannen måste sitta i ett annat rum. Hon törs inte framföra sin berättelse i hans närvaro. Under den tid hon bodde ihop med mannen fanns däremot ingen dokumenterad rädsla.

Nästa steg är att begära lyckta dörrar för hela rättegången och att allt material skall sekretessbeläggas. Lögnerskan slipper då all offentlig insyn och mannens försvarare fråntas möjligheten att få stöd av utomstående. Hur skall försvararen t ex kunna ta fram motbevisning om han beläggs med munkavle? De moderna häxprocesserna är således slutna att jämföras med de rättsprocesser som sker i diktaturstater.

Att döma en oskyldig till ett långvarigt fängelsestraff är detsamma som att ödelägga den människans liv.

Varför är det stötande och rättsvidrigt att döma enbart på trovärdighetsfrågan?

En eljest mycket trovärdig person kan avge en osann utsaga om han/hon har ett starkt motiv därtill. Omvänt kan en eljest fullständigt opålitlig person avge en sann utsaga om han/hon har ett starkt motiv därtill.

En kvinnas utsaga/utpekande skall styrkas med i målet åberopad bevisning. Bevisningen består i indiciemål av olika bevisfakta, även kallad hjälpfakta. Om sådana saknas och endast kvinnans utsaga kvarstår och denna används som bevis på skuld betyder det att domstolen tror på kvinnans utpekande. Då har vi använt utsagan som bevis för att utsagan är sann. Det som skulle bevisas har i själva verket använts som bevis. Då utgår ju domstolen ifrån skuld för att bevisa skuld. Godtar domstolen utsagan som sann, då behövs heller inga bevis.

Det räcker således inte som bevis att kvinnans utsaga är trovärdig, den måste också stödjas av en rad hjälpfakta/bevisfakta.

I min förra debattartikel gav jag skrämmande exempel på män som troligen sitter oskyldigt dömda till långa fängelsestraff enbart på en kvinnas utpekande.

Här är ytterligare ett:

En man från Spånga dömdes för sextortyr av sin fd sambo. Han skulle bland annat ha bränt henne på benen med cigarretter. Ordförande var skiljaktig, därför att ett foto visade att kvinnan hade brännmärken redan innan hon träffade mannen. Trots detta motbevis trodde en majoritet på hennes utsaga.

I samtliga fall har HD avslagit prövningstillstånd, eftersom HD ej överprövar hovrätternas bevisvärdering.

Det behövs en lagändring för att oskyldiga inte skall kunna dömas. Varför är justitieministern så tyst i denna fråga?

Jag kommer nu att sammanföra de 10-tal fall där män sitter dömda till långa fängelsestraff - dömda utan bevis. Vägrar HD att bevilja dem resning så återstår Europadomstolen i Strasbourg. Sverige bör där dömas för brott mot de mänskliga rättigheterna och då avslöjas samtidigt att vi inte längre är någon rättsstat.

I konventionstexten regleras den tilltalades minimirättigheter i brottmål. Huvudinnebörden är att den tilltalade i brottmål skall förutsättas vara oskyldig så länge inte annat är bevisat. Det skall inte vara möjligt att dömas utan bevis. Vid fällande dom i Strasbourg kommer Sverige att tvingas frige alla dessa oskyldigt dömda och betala stora skadestånd. Rättsstaten Sverige existerar inte längre.

En stilla undran - varför tiger alla andra advokater, varför står jag så ensam i juristkretsar mot kvinnorörelsen med dess monopol på sanningen? Nog behövs det en motvåg alltid som förhindrar att Sverige tar plats vid skampålen i Strasbourg.

Häxprocesser mot män.

AFAF98 - Aktionsgruppen för Falskt Anklagade Fäder

Rättsröta i behandlingen av misstänkta för sexualbrott

Hemligheter och Minnen

Psykologer medverkar i moderna häxprocesser

Falske anmeldelser om overgrep

Fallet Stefan Holmlin. Åklagare tilltalad, lagförd och frikänd

Myten om den goda modern och att barn alltid talar sanning

Till Minne av Stefan Holmlin

Sex-krigens tragedie

Falske voldtekter. Artikel i Bergens Tidende

Psykologen som justismorder