Omhändertagna barns rättslöshet

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

Nu föreligger en delrapport i utredningen om övergrepp i den sociala barn- och ungdomsvården i förgången tid. Utredaren Göran Johansson är djupt upprörd över vad han och hans medarbetare har fått höra de 62 hittills intervjuade berätta om sina barn- och ungdomsår som tvångsomhändertagna och fosterhems- eller institutionsplacerade.

"Detta är mycket värre än vad vi trodde, ingen av oss visste att eländet var så omfattande och så kompakt", säger Göran Johansson.

Alexander Aminoffs, Frans Lovaszs och Daniel Sigströms m fl berättelser om grov misshandel och deras rop på hjälp under tiden de var fosterhemsplacerade, viftades bort. Barn som flydde från sina plågoandar kidnappades och fördes tillbaka till ännu grövre misshandel och vanvård. Åtskilliga tvångsomhändertagna barn har dött, begått självmord eller t o m blivit dödade. Deras föräldrars krav på utredning av missförhållandena i tvångsvården har inte hörsammats.

De som tror att de nysvenska orden "familjehem" och "behandlingshem" har gjort de tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade barnens vardag bättre hänvisas till Hannes Råstams reportage från Ekbacken. Barnen var placerade där 1990 - 2003.

Som föräldraombud i åtskilliga LVU-mål och ordf. i Nordiska kommittén för mänskliga rättigheter - NKMR - blir jag slagen med häpnad över utredningskommitténs förvåning över de fd fosterbarnens berättelser. Men det är inga nyheter. Uppgifter om missförhållandena har framkommit i olika sammanhang och värst av allt - inget har förändrats. Omhändertagna barn utsätts än i dag för allsköns misshandel såväl fysiskt som psykiskt. Detta är bara tippen på isberget.

Det förvånar mig också att Morgan Johansson, en fd minister i en socialdemokratisk regering, i sin blogg talar så förmanande till Maria Larsson, folkhälsominister i den nya regeringen som ju sedan mindre än ett år är vid makten, att hon ska göra något för de fd fosterbarnen. Den 31/1 hade Göteborgs-Posten en artikel med titel "Morgan Johansson: Regeringen sviker barnen". Men vilka är det som har svikit barnen? Socialdemokraterna har varit vid makten under en nästan obruten 65 år lång regeringstid. Det är detta parti med sina samarbetspartners i riksdagen som har skapat gummiparagraferna i socialtjänstlagen och LVU. Vad gjorde Morgan Johansson och tidigare socialministrar för fosterbarnen? Ingenting. Inte ens efter alla de mål där Sverige blev fällt i Europadomstolen pga LVU.

När Morgan Johansson beslutade om att tillsätta granskningskommittén skrev jag som ordf. i NKMR till honom med begäran om att utredningen skulle utvidgas till att omfatta nutid eftersom barn far lika illa i sina fosterhem idag. Han utvidgade inte kommitténs mandat. Morgan Johanssons fd ministerkollega Jens Orrback lanserade "En ny handlingsplan för de mänskliga rättigheterna". NKMR inbjöds att delta i arbetet. Vårt remissyttrande där vi begärde att också LVU skulle uppmärksammas i handlingsplanen lyser med sin frånvaro i dokumentet. NKMR var de enda som tog upp LVU, förklarade en tjänsteman.

Att fosterbarn behandlas ibland sämre än djur är ingen nyhet. Tidigare utauktionerades fosterbarnen till lägst bjudande. Idag utgör fosterbarnen en stor lukrativ industri som omsätter miljarder. Samhällsvård påtvingas åtskilliga tiotusentals barn i Sverige med påstående att det är för "barnens bästa" men fosterbarnen och deras föräldrar utsätts för grov psykisk och administrativ misshandel och grova rättskränkningar i de sociala myndigheternas och förvaltningsdomstolarnas kanslier. Barnen utsätts också för såväl fysiskt som psykiskt - och även sexuell - misshandel i fosterhemmen.

Fosterbarnen utgjorde - och utgör än idag - gratis arbetskraft i sina fosterhem. För två år sedan blev en 15 år gammal fosterflicka skadad i en vedklyvsolycka i Laholm. Hon förlorade fyra fingrar på vänster hand. Socialtjänstens personal försökte avfärda det hela som en olycka men barnets vårdnadshavare polisanmälde saken och fosterföräldrarna står under åtal. En JO-anmälan som NKMR har gjort mot socialtjänstens personal har avfärdats med hänvisning till ett länsstyrelsebeslut som uppmanar dem att se över rutinerna.

Fosterbarnen utgjorde - och utgör än idag - gratis redskap för aggressioner i sina fosterhem. Fosterbarnen utgjorde - och utgör än idag - gratis tillgång till sexuella tjänster i sina fosterhem. Trots JO-, länsstyrelse- och polisanmälningar och även fällande domar mot Sverige i Europadomstolen väcks inga åtal och ingen disciplinär åtgärd vidtas mot någon felande socialtjänsteman, socialnämnd eller domare i någon förvaltningsdomstol. Ingen behöver ta ansvar för sina missgärningar. Tjänstemannaansvaret avskaffades ju av Olof Palme. Det återinfördes dock i starkt urvattnad form av Torbjörn Fälldin.

Vi jurister som kräver rätt till respekt för fosterbarnens och deras föräldrars och familjers mänskliga rättigheter blir utsatta för allsköns trakasserier och rättsövergrepp. Bl. a får vi våra kostnadsräkningar starkt nedsatta. Läs gärna "Barnmålen blir skenrättegångar", jur. kand., med. lic Siv Westerbergs replik på Hans Corells DN-artikel där han förespråkar yrkesförbud för kritiska jurister i samband med att hon hade vunnit Olsson mot Sverige i Europadomstolen 1988. Barnens ombud, som ju fungerar som socialtjänstens förlängda arm, får, som tack för hjälpen, varenda krona som yrkas. I ett fall har barnens ombud gjort en felräkning och gett sig själv fem timmars extra ersättning. Domstolen brydde sig inte ens om att kontrollräkna ombudets kostnadsräkning.

I våras tog jag initiativ till en skrivelse till JK med begäran om en utredning av den bristande rättssäkerheten i LVU-mål pga att "Barn tvångsomhändertas utan saklig grund". Skrivelsen är undertecknad av 23 advokater och jurister, inkl. en fd åklagare och ett hyresråd, tillika fd kammarrättsråd. Jag ser fram emot JK:s utredning.

Jag ser också fram emot att Maria Larsson ska göra något radikalt åt det grundläggande systemfelet som tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av barn har utgjort under flera decennier och utgör alltjämnt. Dessa grova kränkningar av barns och deras familjers mänskliga rättigheter är inte värdigt Sverige som ju vill kalla sig för ett civiliserat, demokratiskt rättssamhälle.

Behandlingshemmet Ekbacken i Småland
Reportage från Sveriges Television, Uppdrag granskning