MYNDIGHETSOFFER I LÅNGBÄNK
Av Bengt Harding Olson.
|
Bengt Harding Olson är sedan 1998 chefsåklagare hos Riksåklagaren i Stockholm. Han har varit riksdagsman för Folkpartiet under tiden 1985-98. Artikeln är tidigare publicerad i februari 1997. Den återges här med författarens benägna tillstånd. |
I ett rättssamhälle är det en naturlig utgångspunkt att om en medborgare skadar en annan medborgare blir den viktiga konsekvensen - oavsett om brott föreligger eller inte - att den skadelidande har rätt till skadestånd. Så är också fallet i gällande rätt.
Men det finns ett orimligt undantag. Om skadan har tillfogats medborgaren genom felaktig myndighetsverksamhet av stat, kommun eller landsting gäller orimliga regler. Den drabbade medborgaren får då ofta inget skadestånd, trots att hon eller han inte gjort minsta fel själv.
Viktig utredning
Genom ett uppmärksammat rättsfall - bilhandlaren Alvgard i Vimmerby - sattes problemen i blixtbelysning. En parlamentarisk utredning tillsattes, trots motstånd av s-regeringen, med det viktiga uppdraget att förbättra lagen. Utredningens förslag innebar flera steg i förbättrande riktning men var otillräckligt på vissa punkter. Därför avlämnade Folkpartiet också en reservation i den utredningen. Utredningsförslaget överlämnades 1993 till den borgerliga regeringen, men ännu finns det inget regeringsförslag.Nya myndighetsoffer
Under denna långa väntan har nya myndighetsoffer tillkommit, alltså medborgare som oförskyllt drabbats utan att få skadestånd av den felande myndigheten. Här skall bara nämnas tre exempel.1. Den cancersjuke pensionären Ingemar hämtades av polisen som misstänkt för brott. Han hämtades på ett brutalt sätt av polis med kpistar och skottsäkra västar. Både Ingemar och hustrun blev naturligtvis vettskrämda. Senare visade det sig att man hämtat helt fel person.
2. Makarna Bodil och Bengt köpte en fastighet efter upplysning från kommunen att inga aktuella byggnadsplaner berörde området. Denna information var helt felaktig. En stor riksbangård var nämligen under planering. Resultatet blev ekonomisk katastrof för familjen.
3. Den 80-åriga Margit var åskådare till ett karnevalståg. Hon slogs omkull av en tredskande polishäst, som ryttaren inte lyckades kontrollera. Hon bröt både armbåge och höft.
Uppenbarligen har alla dessa personer lidit stor skada var och en på sitt sätt. Men det värsta av allt: Dessa hårt drabbade människor - Ingemar, Bodil, Bengt och Margit - fick inte någon som helst ersättning. Detta är den bistra sanningen i samtliga dessa fall. Så är dessvärre gällande lag. Genom en ny och förbättrad lag skulle i varje fall skadestånd tillkomma dessa myndighetsoffer.
Allvarligt dröjsmål
Utredningsförslaget överlämnades alltså för nästan fyra år sedan. Ännu har regeringen inte levererat något lagförslag, trots upprepade löften. Inte heller i den senaste propositionsförteckningen finns frågan med, och den avser i princip hela 1997. Med den takten blir det väl ny lag först till är 2000. Under tiden blir myndighetsoffren alltfler.De nämnda tre fallen har drabbats av allvarlig rättsförlust, och en ny lag hade räddat dem. Regeringen borde med åtminstone en liten hoppfull kommentar ge en strimma av hopp till Ingmar, till Bodil och Bengt och till Margit. De lider därför att lagstiftaren ännu inte har kunnat få fram den relativt enkla lagändring, som behövs för att hjälpa myndighetsoffer som fullständigt oförskyllt har drabbats av felaktig myndighetsverksamhet.
Sorglig skamfläck
Det är en sorglig skamfläck för Sverige att ha en så dålig skadeståndslagstiftning, och det är klandervärt att placera frågan i långbänk. Det är extra förvånansvärt att Centerpartiet stöder en sådan hantering. Denna sega handläggning innebär en nonchalans mot myndighetsoffren som borde vara främmande för ett rättssamhälle.Rättssamhällets glömda myndighetsoffer
Powered by AIS