Manniskor_som_boskap_av_erik_woxborg

Människor som boskap

Sophia, är en flicka på några och trettio år som sedan hon föddes har en liten hjärnskada, en sk cerebral pares. Skadan berör inte intellektet men har medfört en högersidig rörelseinskränkning som i sig är ganska begränsad.

1992 födde Sophia en son. Det är hennes enda barn .

Sophia dömdes ut som förälder efter en utredning som egentligen bara bekräftade att nybörjare är orutinerade. Hennes son - då bara någon månad gammal - togs ifrån henne enligt en vansinnestolkning av LVU och placerades i en uppväxtplacering hos en barnlös familj i vilken hustrun även var en av den beslutsfattande socialnämndens fasta ledamöter.

Sophia har i dag umgänge med sin son fyra bevakade timmar var tredje vecka. På grund av att "umgängena nu fungerar så bra", har man nu beslutat överväga förslaget att ändra till ett sexveckorsintervall mellan umgängena.

Sophia har inte ens fått chansen att göra sitt eget misslyckande i sin föräldraroll. Något försök att stödja henne i hennes föräldraroll, har inte ens varit under övervägande vid socialförvaltningen.

De här handläggningsförfaranden har stor - och negativ - betydelse ur en hel mängd av olika hygienaspekter som jag kommer att gå in på mer utförligt i en kommande artikelserie.

Sophia har under de sju år som gått sedan hennes barn togs ifrån henne, genomgått en serie olika förfall inom såväl sociala, mentala och ekonomiska områdena. Hon har stridit för att återfå sin son och låtit sig absorberas så av den striden, att hon eftersatt nödvändiga omsorger om sig själv och på så sätt att hon utvecklat sjukdom.

Sophia har fått cancer. Hennes cancersjukdom har hunnit utvecklas mycket långt innan den upptäcktes. Jag är beredd till ett mycket starkt ifrågasättande om socialförvaltningens människosyn - som i det här fallet framtonat i hantering av Sophias ärende- som det mest cancerogena - och även i det övriga sjukdomsalstrande - som kan drabba en människa. Även barnet kommer ju att i förlängningen på något vis drabbas av vad som redan drabbat föräldern.

Även om bevis till påståendet att socialförvaltningen verkligen vållat Sophias cancersjukdom kommer att bli svårt att föra så har i vilket fall socialförvaltningen genom förfarandena vållat så mycket ångest och så helt uppfyllt Sophia med sorg och smärta , att hon inte haft tid över för att känna efter sitt eget mående i övrigt. Hennes sjukdom har hunnit utvecklats mycket långt, för Sophia har orsaksrelaterat de symptom som hon annars bort ha reagerat på och därmed sökt vård och hjälp för, till sådant som socialförvaltningen hållit henne upptagen med.

Sophia är inte ensam om att vara drabbad. Från min horisont är det inte möjligt att överblicka hela det skräckvälde som förts av socialförvaltningar landet runt , men även mina segrare - de som efter lång och hård strid återvunnit sina familjer - har allvarliga skador av det som de utstått i myndighetshanteringarna.

Bland dem som inte orkat med, återfinner vi de många suicidfallen och dem som helt försjunkit i sjukdom och missär. Måtten på offrens vanmakt är ofattbara . En kvinna har tagit sitt liv genom att strypa sig själv till döds med sin egen hand. Hur kommer hennes två barn att hantera det när de blivit stora nog att förstå?

Accepterar vi att någon kan utsättas för att bli frånrövad sina barn så som Sophia har blivit, accepterar vi samtidigt oss själva som boskap. Sophia har ju aldrig fått möjligheten att pröva sin föräldraförmåga - hennes brott var att hon var svag gentemot myndigheten och att hon hade ett barn som någon annan ville ha....

Vi har i århundraden sålt, slaktat eller omplacerat barnen till våra kor, hästar och grisar och numer - i vår upplysta och humanitära tid - gör vi alltmer likadant med människor.

Sophia är i dag mycket svårt sjuk och kommer att radikalopereras i början av juli. Hon kommer därefter att ha en mycket lång och svår tid att arbeta för sin rehabilitering -- det finns risk att hon inte klarar av det.

Låt oss nu - var och en efter sin fason eller religion - förenas i En bön för Sophia och för hennes son.

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Tillbaka till Artikelindex