Socialen struntar i lagen om släktingplacering

Av Margit Eliasson, mormor, styrelsemedlem i NKMR

Margit Eliasson är mormor, fd språkrör för Mormorsupproret och styrelsemedlem i NKMR. Artikeln har sänts till flera dagstidningar inkl. SvD där notisen "Skåne följer inte fosterhemslag" publicerades.

Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd.

I Svenska Dagbladet den 11/8 –04 fanns en liten men talande notis som löd :

Skåne följer inte fosterhemslag.

"Den nya lagen från 1999 om att barn ska fosterhemplaceras i första hand ska få bo hos släktingar fick ingen genomslagskraft.

Särskilt inte i Skåne där Länsstyrelsen i en uppföljande rapport konstaterar att kommunerna inte följer lagen.

Ingen förändring har skett sedan lagen infördes, skriver Metro Malmö.

Totalt är antalet anhöriga fosterföräldrar lika litet som när lagen genomfördes".

Nog är det konstigt att statliga och kommunala tjänstemän oavsett position och ämnesområde inte behöver följa de av Riksdagen fattade lagarna. Denna lag är ju inte den enda som myndigheterna struntar i.

1/1 –98 kom lagen som säger att:

Släkt och nätverk BÖR utredas i första hand när omhändertagande av barn övervägs av socialen.

1/7 –99 ändrades BÖR till SKALL.

Alltså över 7 år sedan socialtjänstlagen först ändrades till BÖR och inget har hänt !

Inför valet 2002 hade jag kontakt med vår nye Socialminister Berit Andnor, i denna fråga, (för Mormorsupprorets räkning) per telefon och påpekade då att det var nästan fem år sedan socialtjänstlagen ändrades men blev avsnäst med orden att - ”Fem år var en alldeles för kort tid för att lagen skulle fått genomslag ute på Socialkontoren !”

Berit Andnor var då inte invald i Socialdepartementet men när meddelandet om hennes utnämning nådde oss (Mormorsupproret) sände vi ett gratulationsmail och önskade att hon skulle få sitta mer än en 4-årsperiod så hon skulle hinna se resultatet av de lagändringar som genomförs under hennes tid i Regeringen. Hon har inte svarat.

Vi vanliga medborgare skall känna till en lagändring från första dagen, annars straffas vi men trots den tid som gått så ställs inte ansvarig socialtjänstemannen / kvinnan till svars för sitt ointresse att ta del av de lagändringar som berör dess ämnesområde. SKANDAL !

Var finns det egna intresset för att utvecklas inom sitt yrke och intresset för de förändringar som sker i form av lagändringar och forskningsresultat? Trots allt innebär ju yrket att de jobbar med barn/ungdomar, vår framtid, eller ?

Jag har sedan jag engagerat mig i Mormorsupproret förvånats över socialarbetarens reaktion på den kritik som framförs mot dem från flera håll.

Mormorsupprorets åsikt var att det var ett systemfel som gjorde att dessa tvivelaktiga omhändertaganden kunde pågå år efter år. Vi angrep aldrig personligen en socialarbetare men vi upptäckte att så fort någon av oss och en socialarbetare befann sig på samma plats kunde ”blickar ha dödat”. Varför? Är socialarbetaren så osäker i sin yrkesroll att utförandet inte får kritiseras? Kan inte ”kritik” ses som positiv när vi ser vart alla dessa omhändertaganden leder ? Går det inte att syna och ev. lära sig av kritiken ?

Familjehem, Hvb-hem och dyl. bara poppar upp, men vem följer upp behandlingen och hjälper dessa rotlösa ungdomar ? Att flytta upprepade gånger från familjehem/hvb-hem och dyl. skapar dessa osäkra/våldsamma ungdomsbrottslingar vi nu har. Dessutom ”störs” kontakten med släkt och nätverk hela tiden så till slut finns ingen kontakt kvar av släktkontakten. Vem frågar sig hur det blev så här?

Såg på ”de icke önskvärda” 13/8 –04 och där sägs att ”om en person/familj hamnar under luppen hos socialen är hela familj och närverk dåliga” och jag slås av att så är det ju ännu idag. I socialarbetarens ögon är vi släkt och nätverk ”biologiskt obekväma” och får fortfarande inte finnas till i deras ”omhändertagande väld” trots lagändringen !

När lagändringen kom var det till stor del tack vare Tomas Juhlin (MP) då i Socialutskottet och jag har kontaktat honom, för att höra om vi kan gå vidare. Jag hoppas innerligt att han inte har gett upp!

Socialarbetaren måste känna att vi hela tiden finns med och håller uppsikt, till sist måste de följa lagändringen, eller ?

Socialen skrämmer släkten till tystnad
Av Katarina Lagerwall

Vet socialen bättre än mormor?
Av Anna Larsson

Familjehemmen behöver stöd?
Av Birgitta Hellwig

Barnevernskritikerne viser vei
Av Nina Elin Hauge

BARNEVERN OG TRUSLER!
Av Rune Fardal m. fl

Tillbaka till Artiklar