Jur.kand., med.lic. Siv Westerbergs
föranmälda debattinlägg efter fd åklagare Xiao Rundcrantz' föredrag på
NKMR:s symposium i Göteborg den 17 juni 2006.
Symposiets tema:
LVU - en fara för barns
hälsa och utveckling?
Jag har läst Xiao Rundcrantz' bok Röd åklagare, vilken
bok jag finner utomordentligt intressant. Boken ger oss "inside
information" från en sluten värld.
Jag hoppas att boken får stor spridning och översattes
till många språk.
Vad har då Xiao Rundcrantz' berättelse med svensk LVU att
göra? Jo, Xiao Rundcrantz' skildrar i sin bok hur hon på ett ganska tidigt
stadium i sin karriär började förstå att det hon sysslade med var helt fel och
att den verksamheten innebar grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Men
trots delta fortsatte hon ändå länge med sitt åklagararbete i Kina. Hon hade ju
tack vare sitt arbete en bra lön, en bra bostad och en god ställning i
samhället. Allt detta skulle hon mista om hon slutade som åklagare.
Jag tror Taktiskt att många av dessa för svenska föräldrar
och svenska barn så farliga personer som socialsekreterare, domare i länsrätt,
kammarrätt och Regeringsrätten, så kallade "barnadvokater",
barnpsykiater och barnpsykologer resonerar på ungefär samma salt. Jag tror
faktiskt att de då och då under sin karriär har åtminstone snuddat vid tanken
"vad är det egentligen jag sysslar med? Kan det verkligen vara rått att
splittra familjer på det här sättet?" Inte minst borde väl de senaste par
årens i massmedia offentliggjorda vittnesmål om en eländig barndom i fosterhem
och barnhem från före delta fosterbarn och före detta barnhemsbarn - medlemmar
i föreningarna Samhällets styvbarn och Stulen barndom - ha fått de här
myndighetspersonerna att fundera över vad de ställer till med för ett barn
genom ett tvångsomhändertagande.
Men jag tior att de här myndighetspersonerna snabbt har
försökt förtränga sådana tankar. De vill inte mista sina lätt förtjänta
inkomster, kanske till och med få sin tjänst indragen. För Ni tror väl inte att
socialmyndigheten ger nya uppdrag till den barnpsykiater, som i sitt
sakkunnigutlåtande skriver att ett barn mår bäst av att få växa upp hos sina
biologiska föräldrar. Eller att den länsrättsnotarie gör karriär, som till sin
chef framför som sin åsikt att ett LVU-omhändertagande innebär en grov
kränkning av både bannets och föräldrarnas mänskliga rättigheter.
Så de här myndighetspersonerna vill inte mista sina
lättförtjänta inkomster - exempelvis barnadvokater som håvar in stora arvoden
ofta utan att ens träffa den så kallade klienten, alltså det barn som är
tvångsomhändertaget eller som hotas av LVU.
De här myndighetspersonerna vill helt enkelt inte såga av
den gren de själva sitter på.
All heder åt Xiao Rundcrantz' som vågade såga av den gren
hon satt på.
Men jag vädjar till Er som är här idag att om Ni i Er
bekantskapskrets har någon pensionerad domare, pensionerad barnpsykiater,
pensionerad advokat som i sitt tidigare yrkesliv försörjt sig på LVU-mål - vädja till den pensionären: "Du kan väl
åtminstone nu efter avslutat yrkesliv träda fram och offentligt berätta om att
Du nu på Din ålders höst inser att Du handlat fel när Du medverkat till att
splittra vanliga skötsamma familjer genom LVU-beslut. Handlat fel när Du på
lösa påståenden från socialvårdstjänstemännen berövade barn deras föräldrar och
föräldrar deras barn."
Jag tror att sådana vittnesmål från
dessa pensionerade myndighetspersoner skulle stärka det som NKMR kämpar för.
Röd
Åklagare
Av Xiao Rundcrantz
Presentation av
föredragshållarna