Samhällets mördande ”vård”

Av Sven-Erik Berg, Nordmaling

Sven-Erik Berg är en skarp samhällskritiker och flitig debattör.

Sven-Erik Bergs barnbarn blev omhändertaget och placerat i fosterhem. I Tinafallet berättar Sven-Erik Berg om familjens kamp för barnets rätt till sin egen familj. Kampen var lång och grym. Sven-Erik Berg och hans fru, Ingrid, demonstrerade utanför socialkontoret. Socialarbetarna polisanmälde dem för förtal. Familjen Berg polisanmälde socialarbetarna för tjänstefel. Polis och åklagare utredde aldrig socialtjänstens brott. Sven-Erik Berg dömdes att betala skadestånd till socialarbetarna som hade stulit hans barnbarn. Men han kämpade vidare - och vann. Barnet återlämnades till sin släkt.

Sven-Erik Berg har skrivit artikeln nedan för NKMR:s hemsida. Den är en direktreaktion på Kent Sänds tragiska öde med redogörelsen beträffande den "kärleksfulla" behandlingen av barnen vid Vidkärrs barnhem i Göteborg och artikeln "Självmordsförsök vanligare bland fosterhemsbarn" som publicerades i Västerbottens-Kuriren den 27 september 2005.

Än en gång har vi fått belägg för att fosterhemsplacering av barn generellt sett inte garanterar en lycklig barndom och/eller ett vuxenliv i harmoni. Tvärtom får vi

bekräftat, vad åtskilliga drabbade redan vet, nämligen att saknaden av den relativa trygghet som den biologiska familjen erbjuder ofta tar sig uttryck i mer eller mindre allvarliga psykiska störningar/sjukdomar.

En vetenskaplig studie i tidskriften Journal of Child Psychology and Psychiatry fastslår att barn som varit föremål för placering i fosterhem mycket oftare än andra får psykiska sjukdomar i tonåren eller som vuxna. Risken bedöms vara upp till åtta (8) gånger större. Risken för självmordsförsök är dessutom fyra till fem gånger större än bland andra barn.

Socialforskaren vid Socialstyrelsens Epidemiologiska centrum Bo Vinnerljung konstaterar: ”Behoven av psykiatriska insatser i den här gruppen är jättestora”.

Roten till det onda beskrivs inte i klartext på motsvarande sätt. Samhällets agerande, som tycks utgå ifrån att institutions- och fosterhemsvård för barn är det nästan allena saliggörande, bär skulden till det som konstaterats i åtskilliga undersökningar: Institutions- och fosterhemsvård är inget bra alternativ.

LVU och andra fosterhemsrelaterade åtgärder kostar samhället miljarder varje år. Konsekvenserna i form av psykiska sjukdomar och psykiatriska insatser kostar ytterligare ett antal miljarder per år.

Trots att tjänstemän inom sociala myndigheter, men även politiker, ibland pratar om begrepp som ”empati” och ”barnets bästa”, tycks åtskilliga av dem inte förstå innebörden av nämnda begrepp, än mindre agera utifrån begreppen i fråga.

Får vi någonsin uppleva att nämnda grupper förstår konsekvenserna av vad de gör och utifrån detta ändrar beteende?

Fosterhemsbarn mer självmordsbenägna

TT/Västerbottens-Kuriren

Leder for svensk forening for barnehjemsofre tok sitt liv

Av Jan Hansen

Två artiklar om Kent Sänd och "Samhällets styvbarn"
Av Patrik Nyberg

Traumer i tidlig barndom gir problemer senere i livet

Av Jan Hansen

Traumer i tidlig barndom

Av Rune Fardal

Bättre stöd till familjer i kris

Tillbaka till Artiklar