Av Gustaf Hellsing, odont. dr
|
Gustaf Hellsing
är odontologi doktor och docent och tf professor vid Karolinska Institutet,
Stockholm. Artikeln är
tidigare publicerad i Familjebladet 3-4/02. Den återges här
med författarens benägna tillstånd |
”Dogmatiska
psykologer och terapeuter har i Sverige åtnjutit en ödesdiger tilltro, ofta har
deras schematiska tolkningar i förening med deras dubbelroller som hjälpare för
den ena parten och anklagare mot den andra legat till grund för flera uppenbara
eller sannolika justitiemord.” (Knut Ahnlund, ledamot av Svenska Akademien)
Företrädare för den s k psykodynamiska skolan inom psykologin kan skriva helt
ovetenskapliga utlåtanden baserade på så kallade projektiva tester. Denna av
svenska barnpsykologer omhuldade metod, Ericametoden, saknar inte bara all
vetenskaplig grund. Den är inte ens rationell. Enligt kritikern och
psykologiprofessorn Lennart Sjöberg finns praktiskt taget ingen forskning om huruvida Ericametoden är tillförlitlig! En handbok (A. Danielsson A: "Handbok i
Ericametoden", Psykologförlaget 1986) är den enda publicerade
litteraturen! Där hänvisas till några elevarbeten vid psykologiska
institutioner -
det är allt! Denna metod - som är
praktiskt taget okänd i utlandet - tillämpas i Sverige vid bedömningar där
stora mänskliga värden står på spel. Synnerligen långtgående tolkningar, som
endast begränsas av den observerande psykologens
ibland nog så morbida fantasi, kan sedan leda till märkliga diagnoser och
terapier inte bara beträffande barnet ifråga. Det förefaller som om många
psykologer anser sig med hjälp av Ericametoden tvärsäkert kunna avslöja den
anklagade förälderns sexuella övergrepp! Enligt uppgift arbetar ca 90 % av
Sveriges psykologer enligt den s k psykodynamiska skolan. Har inte vi
skattebetalare rätt att kräva att behandlingar skall vara evidensbaserade, det
vill säga ha en vetenskapligt bevisad effekt?!
Skenobservationerna
ersätter bevis
Uttalandena och
skenobservationerna har fungerat som en sorts ersättning för egentliga bevis -
och skapat grunden för fleråriga fängelsedomar av många incestanklagade fäder.
Edvardsson ("Kritisk
utredningsmetodik", Liber utbildning 1996), noterar
att den psykodynamiska tolkningstrenden ” erbjuder möjligheter att okritiskt
använda vilka tecken som helst för att nå en på förhand bestämd bedömning. Den
samverkar ofta med den incestideologiska trenden med föreställningar om hur
vanligt det är med incest” och vidare med föreställningar om ”tecken” som
indikatorer på övergrepp samt med tankefelet att man kan vända på sannolikheter
och gå från tecken till en - och endast en - orsak.
Blotta
misstanken ger starka reaktioner
Människan tycks ha en genetiskt betingad egenskap
att inför blotta misstanken om blodskam reagera så starkt att eftertanke och
sunt förnuft helt överges för en egentligen mycket primitiv reaktion. Som
exempel på vad det innebär vill jag återge ett exempel ur det verkliga livet på
vad misstanke om incest kan innebära. En socialsekreterare remitterade
ifrågavarande familj till barn- och ungdomspsykiatriska kliniken (BUP) på
Karolinska sjukhuset (KS). Detta innebar tre veckors inläggning på kliniken.
Utredningen skulle innebära "psykologobservation"
på BUP.
Barns lek i
sandlådan
Ett citat ur psykologutlåtandet som skickades till
tingsrätten visar vad en sådan psykolog kan få ut av att observera ett barns
lek i en sandlåda: "Närheten till pappan är starkt uppladdad men också
farlig och hon försöker inom sig skapa avstånd och gränser och klara sig
själv. Längtan efter trygg närhet med
mamman kommer till uttryck och visar på en avsaknad i detta hänseende.
Relationsproblematiken med mamman är ett kapitel för sig och inte integrerad
som man skulle förvänta sig av en flicka i hennes utvecklingssituation som
hjälp i det inre upplevandet av intensiteten kring det som rör pappan och
adekvat överbryggande till honom. Alltså saknas för henne den optimala oidipala
triaden där dom vuxnas inbördes relation realitetsanknyter! barnets önskningar
och möjligheter. Barnens behov av riktad psykiatrisk psykoterapeutisk hjälp
föreligger men en stabilisering av realitetssituationen runt dem torde vara
angelägnare att tillse i första hand och lämnar också tillskapande av bättre
bas i framtida psykoterapeutisk behandling."
Är starka laddningar alltid farliga och i så fall varför? Eller gäller
detta motsatsförhållande bara här och i så fall varför? Enligt min, och många
andras, mening är det just genom närhet som trygghet uppstår. Speciellt när det
handlar om ett litet barn.
Diffusa
psykologer
Psykologen är utomordentligt diffus i sitt
uttryckssätt. Varför längtar Anna efter trygg närhet till mamman (pappan nämns inte) och hur kommer
”detta till uttryck”? Hur visar hon avsaknad ”i detta hänseende”? Kan det inte
bero på någon brist hos modern? Genom att lägga tät verbal dimma tror kanske
psykologen att hon skall imponera på den okunnige eller genom att göra texten
grumlig och därigenom olidligt tråkig, få läsaren att storkna. Om läsaren t ex
är åklagare eller tingsrättsdomare kan detta leda till nog så ödesdigra
konsekvenser för den åtalade.
Försvarets advokat frågade psykologen om det finns någon grund i vetenskap
och beprövad erfarenhet i det hon gör. Svaret blev ordagrant: ”Ja, det gör det
absolut. Det här är en psykologisk metod som jag fått skolning på och där man
sammantar barnets uttryck.”
-”Och
vad har du för grund för att det hon då visar i den här leken eller tecknen har
nån relevans i vetenskap och beprövad erfarenhet.”
-”Det
har jag utifrån dom metodutvecklingar som har gjorts här på den här
psykologiska praxisen och den syn man har.”
-”OK. Då skall du få hela lunchen på dig
att ta fram dom vetenskapliga beläggen och så skall jag ställa den frågan
klockan ett igen (naturligtvis var hon
oförmögen att ge sådana referenser efter lunch, min anmärkning). Så till
nästa fråga.”
-”Det står det så här att närheten till pappa är
uppladdad men också farlig där hon inom sig försöker skapa avstånd och gränser
och klara sig själv. Och då sa du att den här farligheten hade kommit till
uttryck i lek. I vilken lek?”
-”I
sandlådelek.”
-”Hur
uttryckte hon den farligheten då?”
-”Nu ska
jag leta här (Intensivt prasslande i papper i över en minut). Eh... en detalj
där... var när hon byggde upp palissader och gränser alltså. Hon försökte
stänga av kontaktvägen till den som hon identifierade som pappafiguren....”
-”Palissader..”
-”Palissader och bommar. Staket...”
-”Alltså
ni har ett lekmaterial då...”
-”Ericamaterialet.”
-”Ericamaterialet... Jag kanske är tjatig här men
jag ställer bara frågan. Du behöver inte besvara den nu, men det här
ericamaterialet, vad finns det för grund för att det har någon relevans i
vetenskap och beprövad erfarenhet?”
-”Det
här kan ju aldrig vara nåt bevismaterial på nånting om det är det advokaten
frågar efter. Det här är ju någonting. Barnet representerar sin inre upplevelse
av vad den är med om.”
-”Hur
vet man det?”
-”Ja,
det är den vetenskapliga teoribildningen bakom det hela.”
-”Ja,
teorien. Om ett barn sitter i leklådan och bygger staket eller vad det nu kan
vara, då måste det väl vara nån som observerar det här och tolkar vad det
betyder, eller hur?”
-”Alldeles riktigt.”
-”Vem
har gjort den tolkningen i det här fallet då. Att det handlar om farlighet?”
-”Det
barnet då förmedlar. Att det finns en farlighet i det hela.”
-”Ja,
men min fråga var vem har gjort den tolkningen i det här fallet?”
-”Ja,
det är jag, förstås. Eftersom det är jag som sitter där med henne.”
-”Jaha.
Sen sa du också att hon hade även visat i lek en besudlande nedsmutsning, om
det var rätt uttryckt från min sida. Hur visade hon den besudlande
nedsmutsningen då?”
-”Då
måste jag gå och leta i råmaterialet runt det hela. (Åter mycket lång
prasselpaus, mer än två min).... Kanske jag skulle gå till råmaterialet. Det är
ju beskrivningar i själva texten... Exempel finns när hon pratar om öronvax är
kladdigt...”
-”Vad sa
du? Att öronvax är kladdigt?
-”Öronvax som är kladdigt, fula gröna färger, pappas bil luktar äckligt,
jag kräktes, hon kletar ner sig själv med ritkol...”
-”Ritkol?”
-”Ja,
ritkol. Anna är en väldigt prydlig flicka, normalt sett.”
Terminologin avgör slutsatsen
Den sekteristiska terminologien visar främst hur litet psykologen bekymrar
sig om vad som händer i den kliniska situationen rakt framför hennes ögon. Med
hjälp av diffus termonologi och diffusa system av ”slutledningsprocedurer” kan
man få vilka triviala fakta som helst till att bevisa vilka slutsatser som
helst och då ge dem sken av att vara avancerade vetenskapliga resultat. Det är
alltså fråga om en komplicerad och svåravslöjad teknik att koka soppa på en
spik. Syftet med den citerade texten var att bilda grundval för ett brottmål.
Det vill säga att åstadkomma en fällande dom i fullt medvetande om att reella
indikatorer saknas på att den utpekade skulle vara skyldig.
Märkligt är också att psykologen inte behöver dokumentera vad i sandlådeleken
som orsakat hennes tolkning. Videofilmning borde vara obligatorisk.
Överläkaren på BUP, KS har psykoanalytisk
inriktning vilket innebär att han rör sig med lika diffusa uttryck. Så här
kunde han skriva om fadern: "I de akuta konfliktsituationerna föräldrarna
emellan präglas situationen av Xs blandade inställning av överlägsen reducerande
hållning och retirerande kraftlöshet.
Vem begriper vad han menar med uttrycken ”överlägset reducerande hållning” och
”retirerande kraftlöshet”?
Det största hindret mot att
skydda sig mot godtycket ligger kanske i att varken experterna eller
allmänbefolkningen är angelägna om att förändra situationen. Kan det vara så
att det ger en slags tillfredsställelse att förfölja personer som råkat utpekas
som nutidens häxor? Experterna utökar därutöver både prestige och inkomster.
Visst förekommer övergrepp
Jag förnekar inte att sexuella övergrepp mot
barn förekommer. Vad kan då göras för att minska antalet missbrukade barn?
Många effektiva åtgärder ligger i öppen dager. Den överväldigande majoriteten
av pedofila personer hyser en stark motivation att botas. I generationer har
det varit bekant att psykodynamisk terapi inte kan hjälpa dem. Däremot är det
väl belagt att kognitiv beteendeterapi (KBT) är effektiv; den enda hittills
kända behandlingen med någon effekt.
En
effektiv lösning kunde vara att KBT kliniker inrättas över hela landet. Dessa
får inte göra anmälningar. Lika stora resurser som idag läggs ned på att få
verkliga och inbillade pedofiler i fängelse borde läggas ned på att sprida
kännedom om att effektiv behandling kan erhållas. En pedofil man som ännu inte
har begått något brott, och som söker hjälp vid en psykiatrisk klinik,
behandlas i dag nästan som ohyra. Han vägras beteendeterapi och ges psykodynamisk
terapi.
I
nutida rättsfall tenderar både domstolar och kliniker att se bevis för skuld,
vare sig den åtalade är lugn eller upprörd under rättegången. Bevis antas också
föreligga, vare sig ett barn under den gynekologiska undersökningen varit
bråkigt eller fogligt.
I England och Norge har insikten vaknat att man
inte längre kan tillåta inkompetenta psykologer-psykiater-terapeuter att vilseleda
domstolar till att döma män till fängelse på grund av falska
sexbeskyllningar. Nu har också Hollands hälsovårdsminister efter fall av falska
incestanklagelser begärt att få detta utrett. När skall opinionen i Sverige
vakna på allvar?
Adele
Johansen vs Norway: A mother fighting for her child