Problemet
är inte nitiska prussiluskor
Av Ulf Kristersson, socialborgarråd
|
|
Vem bär ansvaret för ett barn som far illa? Vad gör vi
för att hjälpa barn som haft oturen att få föräldrar som inte är vuxna sitt
föräldraansvar?
Socialtjänsten
kommer alltid att bli anklagad för att antingen ingripa för sent och för lamt
eller tvärt om för hårt och brutalt.
Men det stora problemet är inte, som några jurister på
SvD Brännpunkt 12/5 har fått för sig, att barn närmast slumpvis tas från sina
föräldrar av nitiska prussiluskor. De grundläggande problemen i svensk social
barnavård är helt andra.
I dag vet vi inte
vad vi gör när vi ingriper i barnfamiljer med allvarliga problem.
Det enda vi vet är
att det går väldigt illa för många av de barn som placeras i fosterhem eller på
institutioner.
Det minsta man
måste begära av myndighetsingripanden är att barnen faktiskt får det bättre.
Men forskningen pekar på ett svart hål av okunskap.
Stockholm har nyligen fattat beslut om att införa den
systematiserade arbetsmetoden ”Barnens behov i centrum” i socialtjänsten och
anslår sju miljoner kronor för det utbildnings- och utvecklingsarbete som
metoden kräver.
Detta är en viktig
start. På längre sikt krävs mycket mer. Under hösten tar jag initiativ till en
samlad översyn av hela kedjan av insatser för barn som far illa i sin hemmiljö.
Översynen gäller insatser hemma, i fosterhem och på
institution, möjlighet till ny permanent vårdnad och till och med nationell
adoption. Barn har rätt till trygghet och stabilitet i tillvaron. Barn ska veta
vem som bär ansvar för dem nu och under hela uppväxten.
Om det inte är mamma och pappa så måste någon annan
fullt ut axla mammas och pappas roll.
Angående prussiluskor
Av Ulf Sandmark
Tre
artiklar om familjen och socialtjänsten
Brännpunkt, svd.se, 2007-05-12
23 advokater och jurister
Tillbaka till Artiklar