Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
|
Ruby Harrold-Claesson är som
bekant ordf. i NKMR. |
Tidningen Metro den 22 maj 2007 förtäljer historien on en
16 årig flicka som av sin styvfar, enligt uppgift, tvingades att springa 2,8 mil om dagen för att få mat.
Familjen bor i Onsala
och det anses att styvfadern tyckte att styvdottern var ”tjock och äcklig”.
Varje dag, hela sommarlovet igenom, tvingade han den 16-åriga flickan till
långa träningspass, samtidigt som han skar ner på maten.
Flickan säger att
hon inte släpptes innanför dörren förrän hon sprungit sin dagliga runda på 28
kilometer. När skolan startade efter sommarlovet hade hon gått ner 13 kilo i
vikt och lärare slog larm.
Nu åtalas flickans
53-årige styvpappa för grov
fridskränkning och olaga frihetsberövande.
Styvfadern nekar
till brott och säger att det är beskyllningar helt utan substans, säger hans
försvarsadvokat Göran Insulán.
Flickan berättar
att styvpappans fixering kring hennes vikt började när hon var nio år. Sedan
dess ska han ha vägt in henne varje morgon och kväll. Hade hon gått upp i vikt
blev det ingen mat och hon tvingades ut i löpspåret.
Styvpappan anklagas
också för att ha slagit och tafsat på styvdottern under två och ett halvt års
tid. Flickan säger att hon efter en konflikt i familjen blev inlåst i en
källare i tre timmar. En annan gång ska hon ha blivit inlåst på sitt rum i tre
dagar.
Den tilltalade
styvpappan säger i förhör att han aldrig skulle ”lyfta hand mot någon i familjen”.
Han säger att flickans mormor fått henne att hitta på beskyllningar mot honom.
Det inträffar
mycket ofta att barn anklagar sina föräldrar - eller styvföräldrar - för än det
ena än det andra. Lagen ger barnen rätt att ange sina föräldrar oavsett om det
är sanning eller lögn. Det är helt klart att föräldrar som begår brott mot sina
barn och eller skadar dem skall åtalas och dömas och i vissa fall måste barnen
skiljas från sina föräldrar för att skydda dem från vidare skada.
Men
samtidshistorien visar att alla anmälningar som barn gör mot sina föräldrar
eller styvföräldrar är inte sanna. Dessvärre inträffar det mycket sällan -
eller aldrig - att någon informerar barnen om konsekvenserna av sina
anklagelser: att de kan bli tvångsomhändertagna och placerade i fosterhem långt
ifrån sina nära och kära. Och i fosterhemmen riskerar barnen att bli utsatta
för ännu svårare övergrepp än sådana som de anklagade de sina för. I detta
sammanhang vill jag påminna om Hannes Råstams Uppdrag granskningsreportage om
Ekbackens behandlingshem som visades den 6 december 2005. Tio av barnen som
hade tvångsplacerats på Ekbacken mellan 1980 - 2003 berättade samstämmigt om de
grova kränkningar - såväl fysisk som psykisk som de utsattes för av de betalda
vårdarna.
I artikeln "Fler anmäler våld mot barn" som publicerades i SvD den 24 feb. 2007 anges att våld mot barn ökar kraftigt samt att antalet inkommande ärenden till åklagare ökade med 14 procent under 2006 jämfört med året innan. Av artikeln framgår att det anmäls ungefär 11.000 fall årligen och enligt statistik från Rädda Barnen leder "endast" var femte anmälan till åtal.
Jag citerar från SvD-artikeln:
"Åsa Landberg, psykolog på Rädda Barnen, tror inte ökningen bara kan
förklaras med fler barnmisshandelsfall utan att polis och åklagare blivit
bättre på sitt jobb och väcker åtal i fler fall samt att socialtjänster i olika
delar av landet har infört nolltolerans och därmed polisanmäler allt."
Frågan som måste ställas är följande: Ska polis, åklagare och domstol dras in i
bagatellartade familjekonflikter med all den skada som ett myndighetsingripande
i barns och deras föräldrars privatliv kan förorsaka?
Jag vill mana till
besinning.
Behandlingshemmet
Ekbacken i Småland
Reportage från
Sveriges Television, Uppdrag granskning
Tillbaka till Artiklar