30 år efter
omhändertagandet krävs kommunen på en miljon
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
|
Ruby Harrold-Claesson är som
bekant ordförande i NKMR. Artikeln är skriven för NKMR:s
hemsida |
För 30 år sedan kom socialen med polisen hem till familjen och
tvångsomhändertog den tioårige pojken. Nu kräver han, en jägmästare i en annan
stad, Växjö kommun på en miljon kronor i skadestånd för kränkningen. Med
kravbrevet från den 40-årige jägmästarens advokat följer ett sakkunnigyttrande
från psykologidocenten och forskaren i kritisk utredningsmetodik, Bo
Edvardsson, vid Högskolan i Örebro.
Skadeståndskravet anlände till kommunstyrelsen i Växjö slutet av juni 2002.
Smålands-Posten uppmärksammade händelsen och skrev en artikel om fallet. Av
Smålands-Postens artikel framgår att kommunstyrelsens ordförande, Carl-Olof
Bengtsson (s) avstod från att kommentera fallet. Han uppgav för
Smålands-Postens rapporter att han ännu inte hade fått brevet och kände över
huvud taget inte till ärendet. Händelsen utspelades också före hans tid som
kommunstyrelsens ordförande.
Vid en genomgång av handlingarna i målet kan jag konstatera att fallet
uppvisar en historia med myndighetsövergrepp från såväl socialtjänsten som en läkare.
Sakkunnigyttrandet
Bo Edvardsson har gjort en metodiskt och systematiskt analys av kommunens
dokumentation av ärendet. Kommunens egna handlingar i form av
journalanteckningar, utredningar m m har således utgjort underlaget för
Edvardssons utredning. Docent Edvardssons kritik av kommunens handlande är inte
nådig.
- Vi ser här ett fall av icke sakligt grundad utredning. Luften går ur den
dolda fantasiballong som sociala centralnämnden egenhändigt blåst upp.
Handlingarna visar otvetydigt att socialtjänsten i kommunen och den
ensamstående mamman i familjen ha varit i konflikt med varandra. Pojken hade
skolkat från skolan på grund av mobbning, och dottern hade redan omhändertagits
av myndigheterna. Då kom socialen hem med polisen till mamman och pojken:
Bevisfabricering
Varken vid tiden för tvångsomhändertagande av pojken eller senare hade
socialen några konkreta anklagelser mot hans mor. I stället använde
socialtjänsten vad Bo Edvardsson kallar för bevisfabricering för att få till
stånd ett tvångsomhändertagande av pojken. Dels begärde socialen en
barnpsykiatrisk utredning av pojken, dels tvångsomhändertogs även hans mor på
vårdintyg. Ingendera gav det resultat som socialen önskade.
Omhändertagandet av pojken ägde rum med stor brutalitet. Polis- och
socialmyndighet bröt sig in i familjens bostad och i kamraters, grannars och
bekantas åsyn med våld skilde den blott tioårige pojken från sin mor, enligt
uppgifter i advokatens inlaga till Växjö kommun.
Modern omhändertogs under liknande ovärdiga och omänskliga former vid ett
senare tillfälle och man ansökte helt grundlöst om sluten psykiatrisk vård
för henne genom att åberopa ett vårdintyg som saknade saklig grund och som
i vissa hänseenden hade förvanskats.
Förföljande strategier
Detta förfaringssätt - som är den gängse förekommande i sociala utredningar
- betecknar Docent Edvardsson som "Förföljande strategier i socialt
arbete". (Jfr Bo Edvardssons doktorsavhandling "Förföljande
strategier vid ett omhändertagandefall i socialt och barnpsykiatriskt
arbete", Göteborg 1988).
Docent Edvardsson menar att mamman hade hamnat i onåd hos socialen på grund
av att hon ifrågasatte deras göranden och låtanden. Socialen betraktade inte
hennes kritiska inställning som en resurs utan som ett problem:
- Sociala centralnämnden verkar i sak ha felaktigt betraktat moderns
kritiska tänkande, som hon har rätt att uttala enligt svensk grundlag, som
ett tecken på psykisk störning och bristande förmåga att uppfostra det egna
barnet.
En helt normal gosse
Barnpsykiatriska kliniken konstaterade efter hans vistelse där bland
psykiskt störda barn och ungdomar att han var en helt normal gosse utan några
som helst störningar eller avvikelser. Han utskrevs från kliniken och
återförenades med sin mor.
Pojken förhindrades av socialtjänsten att träffa sin storasyster trots att
modern vädjade om umgänge mellan syskonen och trots att socialen visste att han
saknade henne. Under hela sin uppväxttid har han sörjt den förlorade kontakten
med sin storasyster som han var så fästad vid. Således genomförde
socialtjänsten en total och irreparabel splittring i familjen -
söndra-och-härska principen. Det är mycket möjligt att Växjö kommuns agerande
lett till psykologiska och sociala skador, kanske även psykosomatiska eller
ekonomiska, hävdar Edvardsson. Han anser att om inte familjen får upprättelse
kan skadebilden förvärras.
Växjö kommunen överlämnade kravbrevet till sina juridiska experter.
Jägmästarens advokat har angivit att om inte en uppgörelse kan träffas kommer
saken att underställas domstolsprövning.
Preskription
Vid ett telefonsamtal med kommunjuristen i Växjö kommun anger denne att
kommunen har avvisat mannens krav med åberopande av preskription. Kommunjuristen
anser att mannen borde ha framställt sin skadeståndstalan inom tio år från den
skadliga handlingen dvs tvångsomhändertagandet.
Det är därför viktigt för andra som har varit tvångsomhändertagna att veta
vilka invändningar som kommunerna kan resa. Viktigt i detta sammanhang är att
notera att preskriptionstiden för mord är 25 år och att det numera finns ett
lagstadgande om 15 års preskription efter det att barnet fyllt 15 år, vad
gäller sexuella övergrepp mot barn.
Analogt med preskriptionstiderna för mord och sexuella övergrepp på barn
torde ett myndighetsövergrepp som har haft så ödesdigra följder som ett ödelagt
privat- och familjeliv vilket garanteras av Artikel 8 i Europakonventionen inte
falla för den tioåriga preskriptionsregeln.
Saken är emellertid ännu inte utagerad. Stämningsansökan med krav på
skadestånd på en miljon kronor pga tjänstefel har nu inlämnats till Växjö
tingsrätt.
Kommunen
stäms på en miljon. Av Robert Owen