Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter

NKMR

För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna

 

 

 

Kammarrätten i Stockholm
Box 2302

103 17 Stockholm

 

 

Mål nr 1872-04, Rotel 014

Datainspektionen ./. NKMR

 

KOMPLETTERING AV TALAN

 

Härmed vill undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., ordförande i Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR, komplettera NKMR:s överklagande av domen i mål nr 1515-02 meddelad av länsrätten i Stockholms län.

 

 

Yrkande

NKMR yrkar att kammarrätten skall undanröja länsrättens dom och Datainspektions beslut.

 

 

Grunder
Grunderna för överklagande är

1 - NKMR är en sådan ideell organisation som 17 § Personuppgiftslagen åsyftar, därför är lagen tillämplig på detta mål.

2 - Publiceringen på NKMR:s SÖK-Tjänst är avsedd att skydda sådana väsentliga intressen som omnämns i 34 § Personuppgiftslagen. Det väsentliga intresset som vi syftar på är familjebegreppet. Oavsett att barnet är tvångsomhändertaget och fosterhemsplacerat, är barnet fortfarande medlem i sin familj så länge ingen adoption har skett. Familjen är ett sådant väsentligt intresse som avses i 34 § Personuppgiftslagen.

3 - Publicering på NKMR:s hemsida har opinionsbildande journalistiska ändamål och därför är Yttrandefrihetsgrundlagen tillämplig.

4 - Personuppgiftslagen (SFS 1998:204), som länsrättens dom grundas på, är oförutsebar därför att den medför olika konsekvenser i brottmål och i förvaltningsmål.

 

 

Åberopade lagrum och praxis

17 § och 34 § 1 d) Personuppgiftslagen,

Yttrandefrihetsgrundlagen 1:1,

SFS 1994:1219 med Artikel 10 i den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna som bilaga samt Artikel 8 i samma Konvention. Europakonventionen förklarades gälla som svensk lag den 1 januari 1995.

 

Handyside v The United Kingdom, 5493/72,  07/12/1976;

Weber v. Switzerland, 11034/84, 22/05/1990;

Oberschlick (1) v. Austria, 11662/85,  23/05/1991;

De Haes and Gijsels v. Belgium, 19983/92,  24/02/1997;

Högsta Domstolens dom i Ramsbromålet NJA 2001 s. 409 (mål B 293-00).

 

17 § och 34 1 d) § Personuppgiftslagen

17 § Personuppgiftslagen stadgar:

"Ideella organisationer med politiskt, filosofiskt, religiöst eller fackligt syfte får inom ramen för sin verksamhet behandla känsliga personuppgifter om organisationens medlemmar och sådana andra personer som på grund av organisationens syfte har regelbunden kontakt med den. Känsliga personuppgifter får dock lämnas ut till tredje man bara om den registrerade uttryckligen har samtyckt till det."

 

34 § 1 d) Personuppgiftslagen föreskriver undantag från förbudet mot överföring av personuppgifter till tredje land enligt följande:

"Det är trots förbudet i 33 § tillåtet att föra över personuppgifter till tredje land, om den registrerade har lämnat sitt samtycke till överföringen eller om överföringen är nödvändig för att

d) vitala intressen för den registrerade skall kunna skyddas.

 

 

Yttrandefrihetsgrundlagen 1 kap. 1 § stadgar:

Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidigt upplysning och ett konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

Vad som sägs i grundlagen om radioprogram gäller förutom program i ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra sändningar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor.

 

 

Artikel 10 i Europakonventionen garanterar envars yttrandefrihet. Den lyder enligt följande:

"1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet."

 

Personuppgiftslagen (SFS 1998:204), som ersatte Datalag (1973:289) är inte förutsebar enligt SFS 1994:1219 mening.  HD:s dom i Ramsbromålet visar att Personuppgiftslagen medför olika konsekvenser i förvaltningsmål och i brottmål. Jag åberopar därför Högsta Domstolens dom i mål B 293-00 meddelad i Stockholm, den 12 juni 2001, där HD friade Börje Ramsbro från "brottet" att genom namnpublicering på Internet, sprida information till tredje land. NKMR åberopar denna dom på grund av att Datainspektionen hotade med åtal om inte NKMR upphörde med publiceringen av personuppgifterna på de av socialtjänsten bortförda och gömda barnen.

 

Länsrättens här överklagade dom bekräftar att tillämpning av Personuppgiftslagen medför olika konsekvenser i förvaltningsmål och i brottmål eftersom det här målet står mycket nära ett brottmål och kunde ha lett till en brottmålsprocess. Datainspektionens företrädare skriver i sitt yttrande till länsrätten daterat 2001-05-07 följande:   
"Det är inte någon lyckad situation om NKMR för att få sin sak prövad måste fortsätta att bryta mot personuppgiftslagen till dess att Datainspektionen fattar ett nytt beslut vid vite eller ansöker om utplånande av personuppgifterna hos länsrätten eller till dess att polismyndigheten gör någon form av ingripande."

 

Artikel 8 i den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna garanterar:

Rätt till skydd för privat- och familjeliv

1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

 

I domen Olsson v. Sweden 10465/83 meddelad den 24 mars 1988, paragraf 59, framhåller Europadomstolen följande:
"(...) den naturliga familjerelationen upphör inte på grund av det faktum att ett barn är tvångsomhändertaget för offentlig vård”. Detta är förvisso ett väsentligt intresse för familjeåterföreningen och kontakterna mellan barnen och deras föräldrar.

 

 

Länsrättens dom

I sina domskäl åberopar länsrätten §§ 1, 3, 4, 5, 7, 21 och 33 i Personuppgiftslagen samt 9 § personuppgiftsförordningen. Länsrätten har dock avstått från att pröva huruvida 17 och 34 §§ Personuppgiftslagen är tillämpliga på detta mål.

 

 

Grund 1

17 § Personuppgiftslagen avser ideella organisationer med politiskt, filosofiskt, religiöst eller fackligt syfte. Länsrätten har avstått från att pröva huruvida angivna lagen är tillämplig på detta mål.

 

NKMR är en ideell internordisk organisation med filosofisk inriktning - att värna om respekten för familjebegreppet (Artikel 8 i Europakonventionen) och övertygelser (jfr Tilläggsprotokoll nr 1 Artikel 2). Filosofin om familjen och familjebegreppet ingår som en integrerad del i barns och deras familjers mänskliga rättigheter så som de uttrycks i Artikel 12 i FN:s Universella Deklaration om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, Artikel 8 i den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt Artikel 16 i FN:s Barnkonvention.

 

NKMR håller föreläsningar och symposier och inom ramen för denna verksamhet diskuterar våra medlemmar varandras problem. Därvid kommer vi att behandla känsliga personuppgifter om organisationens medlemmar och sådana andra personer som på grund av organisationens syfte har regelbunden kontakt med oss. Enär sådan information publiceras på NKMR:s hemsida blir den journalistik. 

 

Dessa känsliga personuppgifter lämnas ut till tredje man genom publicering på NKMR:s SÖK-Tjänst som emellanåt får uppdrag av föräldrar att efterlysa barn som har förts bort - eller rymt - och hålls på hemliga adresser. Sådan publicering på vår Internetsida har gjorts bara på grund av att de berörda föräldrarna som var medlemmar i organisationen, och framförallt vårdnadshavarna för barnen, uttryckligen har givit oss uppdrag och därtill samtyckt till det.

 

Eftersom 17 § Personuppgiftslagen är tillämplig på detta mål är NKMR undantagen från publiceringsförbudet i 21§ samma lag.

  

 

Grund 2

34 § 1 d) Personuppgiftslagen föreskriver undantag från förbudet mot överföring av personuppgifter till tredje land "om den registrerade har lämnat sitt samtycke till överföringen eller om överföringen är nödvändig för att

d) vitala intressen för den registrerade skall kunna skyddas". Länsrätten har också avstått från att pröva huruvida angivna lagen är tillämplig på detta mål.

 

NKMR:s SÖK-Tjänst hade fått i uppdrag av två av våra medlemmar att efterlysa deras av socialtjänsten tvångsomhändertagna barn. Det ena barnet hade förts bort och placerats på hemlig adress, medan det andra barnet hade rymt från fosterhemmet och gömde sig på en för såväl föräldrarna som socialtjänsten okänd adress. Således har föräldrarnas uppdrag till NKMR:s SÖK-Tjänst att publicera barnens namn och bilder på vår hemsida - och NKMR:s målsättning med vår SÖK-Tjänst och publiceringen - varit att skydda barnens "vitala intressen" att inte bli utsatta för olika slags övergrepp i fosterhemmen dit de har förts mot sin egen och sina föräldrars vilja och utan föräldrarnas insyn, samt att verka för återförening eftersom det är ett legalt intresse för föräldrar att få veta var deras barn befinner sig

 

Föräldrarna till de av NKMR:s SÖK-Tjänst efterlysta barnen var - oavsett att barnen var "administrativt frihetsberövade" - barnens legala vårdnadshavare. Föräldrarna är fortfarande barnens vårdnadshavare eftersom de inte är bortadopterade. I domen Olsson v. Sweden framhåller Europadomstolen att
"(...) den naturliga familjerelationen upphör inte då ett barn är tvångsomhändertaget för offentlig vård”. (Olsson v. Sweden, ECHR 10465/83 meddelad den 24 mars 1988, paragraf 59). I angivna domen hade Europadomstolen för ögonen familjens rätt till återförening, men principen är mycket vidare än så.

 

Föräldrarna disponerar över sina barns sekretess och äger avgöra vad som är i barnens bästa intresse. Uppdrag som föräldrarnas gav till NKMR att genom vår SÖK-Tjänst efterlysa deras barn bedömde de vara såväl barnens vitala intressen, som föräldrarnas egna vitala intressen.

 

Sverige har åtagit sig att skydda barns och deras familjers rätt till privat- och familjeliv genom signering och ratificering av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och FN:s Barnkonvention. Europakonventionen är gällande svensk rätt genom SFS 1994:1219. Likväl har Sveriges riksdag stiftat en lag - Personuppgiftslagen - varigenom föräldrar förbjuds att använda det största oberoende forumet - Internet - som står till buds att efterlysa sina bortförda eller bortsprungna barn. Myndigheterna förbjuder - och således förhindrar -föräldrar från att efterlysa och hitta sina barn som är försvunna. Det förefaller som att reglerna är snarare avsedda att skydda myndigheterna från insyn än att skydda barn från faror. Lagen är inte förenlig med föräldrarnas legitima intressen att skydda sina barn.

 

Som avslutning på sitt föredrag om Personuppgiftslagen inför Kristdemokraternas riksdagsutskott den 13 september 2000 anförde jur. kand., med lic. Siv Westerberg följande:
"Till sist, Jag har gjort ett tankeexperiment. Tänk Er att Internet hade funnits åren 1930-45. Och tänk Er att det i Tyskland inte hade funnits en motsvarighet till 21 § Personuppgiftslagen. Tror inte Ni att då hade anhöriga och vänner till judar som fördes till koncentrationsläger och föräldrar till handikappade barn, som fördes till vårdinrättningar där barnet snabbt dog, slagit larm till hela världen via Internet. Tror Ni att förintelsen då hade kunnat få den omfattning som den fick?"

 

Föräldrarnas publikation av personuppgifter om sina barn utgör såväl barnens vitala intressen, som föräldrarnas egna vitala intressen.

 

Eftersom 34 § 1 d) Personuppgiftslagen är tillämplig på detta mål omfattas NKMR av undantagsstadgandet. Publiceringsförbudet i 21§ Personuppgiftslagen är således inte tillämpligt på detta mål.

 

 

Grund 3

Länsrättens här överklagade dom, som baseras på vissa i domen angivna paragrafer i PUL, kränker yttrandefriheten som är en oförytterlig och okränkbar rätt såväl enligt den svenska Yttrandefrihetsgrundlagen som enligt Europakonventionen. Lex specialis legi generali derogat men domstolen får inte tillämpa en lag som strider mot en av landets grundlagar.

 

Domen strider mot Yttrandefrihetsgrundlagen 1:1. Genom domen kränker länsrätten yttrandefriheten så som den garanteras i Artikel 10 i den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Europakonventionen förklarades gälla som svensk lag den 1 januari 1995 genom SFS 1994:1219. Europakonventionen återfinns bland Sveriges grundlagar. Domstolen får inte tillämpa en lag som strider mot Europakonventionen som numera är en av landets grundlagar.

 

Fråga ar om tillämpning av SFS 1994:1219 (härefter benämnd 1219). Med 1219 Lag om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rattigheterna och de grundläggande friheterna har lagprövningsinstitutet i svensk ratt blivit bekräftat. Samtidigt som 1219 utfärdades införde man för att starka Europakonventionens stallning i 2 kap. 23 § Regeringsformen en föreskrift som innebar att lag eller annan föreskritt inte får meddelas i strid med Europakonventionen (SFS 1994:1468). I förarbetena utvecklas att stadgandet, i förening med lagprövningsratten i RF 11:14, skall ge domstolarna mojlighet att underlåta att tillämpa en inhemsk lagbestämmelse som strider mot Europakonventionen.

 

Europadomstolen har en omfattande och tydlig praxis beträffande yttrandefriheten.

 

I domen Handyside v The United Kingdom, ECHR 5493/72, 07/12/1976 para 49 framhåller Europadomstolen följande:

"Domstolens kontrollfunktioner kräver att den måste rikta stor uppmärksamhet på principerna som karakteriserar ett "demokratiskt samhälle".

Yttrandefriheten utgör en av de väsentliga grundvalarna för ett demokratiskt samhälle, en av de grundläggande förutsättningarna för dess framsteg och för varje människas utveckling. (---) den omfattar inte endast 'information' och 'idéer' som mottas positivt eller anses ofarliga utan också dem som kränker, chockerar eller stör staten eller någon del av befolkningen. Detta är de krav som ställs av den pluralism, den tolerans och den vidsynthet utan vilka inget “demokratisk samhälle” kan existera. Följaktligen innebär detta, bl. a att varje "regel", "villkor", "begränsning" eller "straff" som upprättas inom denna sfär måste stå i proportion till de legitima mål som man vill uppnå."

 

I domen Oberschlick v. Austria, ECHR 11662/85,  23/05/1991, para 57, erinrar Europadomstolen att Artikel 10 skyddar inte enbart idéernas innehåll och informationen som förmedlas, utan också det sättet på vilket de förmedlas. I angivna fallet hävdade journalisterna att generalsekreteraren för det Liberala Partiet, Mr Walter Grabher-Meyer manade till främlingsfientlighet pga de åsikter som han framförde i flyktingdebatten. Journalisterna fälldes i den inhemska processen, men Europadomstolens dom visar att även mycket starka uttalanden skyddas av yttrandefriheten. Av detta följer att inskränkningar av yttrandefriheten måste hållas inom snava gränser och, for att kunna accepteras som konventionsenliga, vara grundade på övertygande skäl. Europadomstolen fortsatte:

"Dessa principer är synnerligen viktiga beträffande pressen. Även om den inte får överskrida de gränser som har föreskrivits (...) dess uppgift är emellertid att förmedla information och idéer i politiska frågor och andra saker med allmänt intresse."

 

Europadomstolen uttalade sig i likalydande ordalag i Weber v. Switzerland, 11034/84, 22/05/1990 och De Haes and Gijsels v. Belgium, 19983/92, 24/02/1997.

 

Hans Danelius behandlar Artikel 10 i Europakonventionen i kap. 13 av sin bok "Mänskliga rättigheter i europeisk praxis". Enligt Danelius skall "mottagande och spridande av information och idéer (skall) alltså i princip vara fritt. Denna frihet skall galla information och idéer av skiftande innehall och form. Spridning är skyddad, vare sig den sker skriftligt eller muntligt. Det kan vara fråga om spridning till andra personer i fortrolig form eller inom en begränsad krets, men skyddet gäller också meddelanden och opinionsyttringar som är avsedda att få stor spridning och som förmedlas genom böcker, tidningar, tidskrifter, radio eller television eller med användning av modern datateknologi." (Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, sid. 261).

 

Publikt journalistiskt ändamål

Att den här överklagade domen är ett resultat av tillämpningen av bestämmelserna i Personuppgiftslagen som bygger i allt väsentligt på Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 förändrar inte saken.

 

NKMR:s hemsida har journalistiskt ändamål. I våra sektioner Artiklar och Artikelarkiv publiceras inte enbart artiklar som de stora dagstidningarna och tidskrifterna publicerar utan också sådana för NKMR:s verksamhet relevanta artiklar som de stora dagstidningar vägrar att publicera. Journalism uppfattas synnerligen vidsträckt i Europadomstolens domar i målen Oberschlick (1) v. Austria 05/23/1991 och De Haes and Gijsels v. Belgium  02/24/1997.

 

I Ramsbromålet har Högsta Domstolen beaktat yttrandefriheten för journalistiska ändamål.

 

 

 

Grund 4

Personuppgiftslagen (SFS 1998:204), som länsrättens dom grundas på, är oförutsebar därför att den är medför olika konsekvenser i brottmål än i förvaltningsmål. Skillnaderna framgår av domsluten i Högsta Domstolens dom i mål B 293-00 - Ramsbromålet där HD ogillade åtalet - och den här överklagade länsrättsdomen, där Datainspektionens beslut bifallits.

 

Högsta Domstolens dom i mål B 293-00 - "Ramsbromålet".

I sin dom i mål B 293-00 uttalar sig Högsta Domstolen om Personuppgiftslagen, EU direktivet och Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. NKMR åberopar angivna domslutet där framhåller Högsta Domstolen bl. a följande: 

"Det syfte för webbsidan som angetts på denna och som Börje Ramsbro utvecklat i målet måste mot den angivna bakgrunden anses ligga väl inom ramen för ett journalistiskt ändamål att informera, utöva kritik och väcka debatt om samhällsfrågor av betydelse för allmänheten. I vad mån sedan webbsidan kan anses motsvara godtagbar standard enligt de kriterier som man brukar använda när man värderar etablerad journalistisk verksamhet saknar i sig betydelse för bedömningen."

 

Inskränkningar i yttrandefriheten måste stå i proportion till det legitima målet som skall uppnås. Vad beträffar informationen publicerad i NKMR:s SÖK-Tjänst var föräldrars rätt att veta var deras barn befann sig och deras återförening med varandra det legitima målet som skulle uppnås.

 

Sammanfattningsvis finner NKMR att motsvarande tillämpning måste gälla på detta mål även om set inte gäller straffansvar och för den skull har NKMR rätt att publicera personuppgifter on "administrativt frihetsberövade" barn, i enlighet med föräldrarnas uppdrag.

 

Frågan som obetingat inställer sig - och som är ett rekvisit i Artikel 10 i den Europeiska konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna - är följande: Är begränsningen i föräldrarnas rätt att efterlysa sina bortförda eller bortsprungna barn nödvändig i ett demokratiskt samhälle?

 

 

Yrkande

NKMR yrkar att kammarrätten skall undanröja Datainspektions beslut och länsrättens dom.

 

För den händelse kammarrätten inte skulle godkänna NKMR:s argumentering och domen skulle vinna laga kraft kommer NKMR att i likhet med andra internationella organisationer begära tillstånd till namnpublicering på Internet. Sådan publicering - på uppdrag av barnens föräldrar - anser NKMR vara av vitala intressen för de barn som av de sociala myndigheterna har tvångsomhändertagits och placerats på, för barnens föräldrar, hemliga adresser.

 

Olofstorp, den 24 maj 2004

 

 

Ruby Harrold-Claesson

Jur. kand.

Ordf. i NKMR

www.nkmr.org