NKMR OBSERVERAR FN-DAGEN
FN-dagen firas varje år den 24 oktober därför att
FN-stadgan trädde i kraft den dagen 1945 och FN blev verklighet.
Namnet "Förenta Nationerna" föreslogs av USA:s
president Franklin D. Roosevelt. Det användes för första gången i Förenta
Nationernas förklaring den 1 januari 1942 då representanter från 26
nationer förband sig fortsätta kämpa tillsammans mot axelmakterna.
FN-stadgan skrevs under den 26 juni 1945 av
representanter från 50 länder. Polen som inte representerades på konferensen,
skrev under senare och blev ett av de 51 ursprungliga medlemsländerna.
FN bildades officiellt den 24 oktober 1945, då stadgan
hade ratificerats av Frankrike, Kina, Sovjetunionen, Storbritannien, USA och en
mängd andra signatärstater.
FN-dagen firas den 24 oktober varje år sedan 1948. Dagen
uppmärksammas traditionsenligt över hela världen med möten, diskussioner och
utställningar om FN:s arbete och mål.
FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna utgjorde
grundlaget för den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna
och grundläggande friheterna som signerades och ratificerades 1950 - 1952.
FN:s Konvention om barnets rättigheter tillkom den 20
november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990. Barnkonventionen, som
den också kallas, är en rättighetskatalog där signatärstaterna åläggs bl.a. att
tillvarata barns bästa intressen i alla frågor som rör barn (Art. 3), att
respektera barnets rätt att behålla sin identitet, innefattande medborgarskap,
namn och släktförhållanden (Art. 8), att inte
utsätta barn för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och
familjeliv, sitt hem och sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp
på sin heder och sitt anseende (Art. 16) samt att skydda barn från ekonomiskt
utnyttjande (Art. 32).
Sverige, Norge, Danmark och Finland var bland de första
länderna att signera och ratificera FN:s Barnkonvention. Trots sin anslutning
till Barnkonventionen och sin bekännelse till "barnets bästa"
framhärdar de nordiska s k välfärdsstaterna - obehindrade av fällande domar i Europadomstolen i Strasbourg och åtskillig frän
kritik från FN - att tvångsomhänderta barn, separera dem brutalt från deras
nära och kära och placera dem i fosterhem bland vilt främmande människor.
Penningrullningen i fosterhemsgeschäftet, de ekonomiska
konsekvenserna för skattebetalarna - nästan varje kommun i Sverige, Norge och
Danmark har budgetunderskott pga. köpt "vård" - och resultatet av den
köpta "vården" för barnen som är föremål för
socialtjänstens/barnevernets åtgärder manar till en allmän uppslutning mot
systemet.
Det är vetenskapligt belagt att fosterhemsbarn toppar
statistiken både vad det gäller psykiska och sociala problem samt att de är
överrepresenterade inom kriminalitet och självmord.
Är de nordiska välfärdsstaternas praxis att
tvångsomhänderta barn och placera dem i fosterhem godtagbart i civiliserade,
demokratiska samhällen? Svaret måste vara ett rungande "NEJ!".
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand.
Ordf. i
NKMR