Linköpingsfallet - JO-anmälan. Yttrande över socialtjänstens svar

Juristkonsulten/Juriste Consultante

Ruby Harrold-Claesson

2001-05-07

Justitieombudsmannen

Box 16327

103 26 STOCKHOLM

Dnr 166-2001

ANMÄLAN MOT SOCIALTJÄNSTEN & SOCIALA UTSKOTTET I LINKÖPINGS KOMMUN

YTTRANDE över socialtjänstens yttrande

I anledning av socialtjänstens i Linköpings kommun yttrande daterat 2001-03-14 vill undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., ombud och offentligt biträde för Carina Samuelsson och Peter Gustavsson i LVU-målen som gäller omplaceringar av deras söner, lämna följande yttrande:

Socialnämnden har tagit som sitt yttrande ett yttrande som har författats av kanslisekreteraren Arne Linder.

Inledningsvis anger Arne Linder i sitt yttrande följande: "Vidare kan sägas att föräldrarna har överklagat samtliga av nämnden fattade beslut vad gäller umgängesreglering och placering av barnen. Domstol har inte i något fall ändrat nämndens beslut." Beklagligtvis måste jag framhålla att det faktum att förvaltningsdomstolarna slentrianmässigt bifaller socialnämndernas omänskliga och ofta olagliga beslut kring hantering av barn reflekterar illa på det svenska förvaltningsrättsväsendet och Sverige som vill beteckna sig som rättssamhälle. Arne Linder anser tydligen att det faktum att svenska förvaltningsdomstolar inte reagerar mot socialtjänstens maktmissbruk och rättsövergrepp mot de barn som socialtjänsten enligt lag skall skydda innebär att systemet har rätt. Detta är emellertid en grov missräkning. Jag vill därför påpeka att domar som har avkunnats i LVU-mål i de svenska förvaltningsdomstolarna dvs. ända upp till regeringsrätten, har vid klagomål till Europadomstolen blivit bedömda som kränkningar av familjers (Artikel 8) mänskliga rättigheter och Sverige har dömts att betala skadestånd till såväl barnen som föräldrarna. Som exempel på dessa mål kan jag anföra Olsson v. Sweden, 25 February, 1988, Olsson 2 v. Sweden, 30 October 1992, Eriksson v. Sweden, 22 - 23 May, 1989, Andersson v. Sweden, 20 January 1992 och Lindelöf v. Sweden, 20 June, 2000. I fallet Lindelöf betalade Sverige 2,1 miljoner i förlikning till den kränkta familjen. Således kan jag anföra att socialnämndens inställning kan äga giltighet i ett inhemskt sammanhäng men saknar större tyngd i ett internationellt perspektiv som man i nämnden uppenbarligen saknar.

I yttrandet anges (sid. 3) att "social jour har medverkat vid handläggningen och "faxat" beslutet till föräldrarnas ombud." Påståendet är osant. Faktum är denna: Fredagen den 19 januari 2001, kl. 19.35 ringde sociala utskottets ordförande Göran Gunnarsson efter att jag hade sökt honom febrilt i Linköping och Stockholm under eftermiddagen. Ca. kl. 16 ringde han mig från sin mobil och frågade om han kunde ringa upp mig senare under kvällen vilket jag accepterade. Gunnarsson informerade mig om att han under kvällen hade fattat ett beslut om att M och O skulle omplaceras. Han talade om för mig att jag kunde få beslutet faxat till mig om jag ringde till ett visst nummer. Jag tog aldrig emot numret och jag fick inget beslut via fax. Samtalet avslutades kl. 19.45.

Vidare anger Arne Linder/socialnämnden (sid. 4): "Vid underhandssamtal med modern Carina, bland annat om julhelgsumgänge mellan barnen och föräldrarna, så valde Sabina medvetet att inte informera henne om vare sig den pågående utredningen eller något annat med anknytning till barnens eventuella behov av omplacering till nytt familjehem. (...) Om Sabina istället valt att hålla föräldrarna underrättade kring frågan om en omplacering hade detta förmodligen skapat en situation, som inneburit att det planerade julhelgsumgänget äventyrats. Sabina ville inte medverka till att barnen, med så gott som absolut säkerhet, skulle utsättas för en sådan onödig negativ påverkan. Carina har till Sabina vid senare tillfälle också bekräftat, att om hon känt till planerna på flyttning till nytt familjehem så skulle det helt ha upptagit henne och då också "förstört" umgängestillfället." Vilka absurda påståenden ! På vilket sätt skulle informationen "äventyra det planerade julhelgsumgänget"? Det är uppenbart att Arne Linder och socialnämnden anser att de har att göra med idioter! De är tydligen omedvetna om att man aldrig bör bedöma någon annan med användande av sig själv som måttstock!

Information till föräldrarna om planeringen kring barnens vistelse i familjehemmet och om hur barnen far i familjehemmet är ett oeftergivligt krav. Inga ovidkommande hänsyn får tagas.

Emellertid, av citatet ovan framgår med all önskvärd tydlighet att socialnämnden godtar att en socialarbetare begår ett grovt brott mot socialtjänstlagens portalparagraf som stadgar att "Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet" och 1 § lag om vård av unga (LVU) som stadgar att "insatser inom socialtjänsten för barn och unga skall göras i samförstånd med den unge och hans vårdnadshavare". Därmed godtar socialnämnden att en socialarbetare begår tjänstefel! I Europaprocessen i Strasbourg ställs alltid frågan: Är detta nödvändigt i ett civiliserat, demokratiskt samhälle? Svaret kan endast vara ett rungande Nej!

Den av socialnämnden påstådda "omsorg" om Carina Samuelsson då de inte berättade om problemen med familjehemsplaceringen av hennes söner, M och O, förtjänar inget avseende. Socialtjänstens personal var fullt medvetna om att Carina Samuelsson och Peter Gustavsson var mycket kritiska mot det av socialtjänsten valda fosterhemmet i Kisa där M och O hade tvingats vistas i två år. Carina Samuelsson och Peter Gustavsson och M och O hade varit mycket lyckligare - och lättade - under julhelgsumgänget om de hade fått veta att tiden i Kisa närmade sig sitt slut.

Carina Samuelsson och Peter Gustavsson var fullt medvetna om att M och O for mycket illa i familjehemmet Eriksson. De ville inget annat än att barnen skulle flytta därifrån. De hade ju begärt hemtagning av sina barn pga att de visste om att barnen var dåligt klädda och utsattes för hugg och slag - vilket socialtjänsten förnekade och BUP försökte släta över. Detta visar att lagen om förbud mot barnaga är avsedd endast att användas mot de biologiska föräldrarna. Carina Samuelsson blev åtalad och dömd då hon slog efter M med en kvast och slaget träffade så olyckligt att han fick ett jack bakom örat. Det är på grund av den olyckshändelsen som familjen Samuelsson-Gustavsson har hamnat i händerna på socialtjänsten vars personal fortsätter att misshandla inte bara M utan också hans lillebror O genom omplaceringar i nya fosterhem. Nu har de hjärtlösa i socialtjänsten begått ett inhumant övergrepp på M och O genom att dela på dem och placera dem i separata familjehem.

Den av socialnämnden påstådda "omsorg" om Carina Samuelsson så som de beskriver henne visar sig snarare vara ett klumpigt försök att dölja att socialtjänstens personal hade misslyckats med det som de utger sig vara så bra på dvs. att ge barnen trygghet och stabilitet. Socialtjänstens misslyckandena bekräftades på nytt då det nya av socialtjänstens personal så omsorgsfullt valda familjehem i Vadstena havererade redan efter fyra dagar dvs. den 17 januari 2001 då familjehemmet sade upp sig med omedelbar verkan.

Socialtjänstens underlåtenhet att informera om att placeringen av M och O hade havererat visar också att personalen uppträtt bedrägligt mot socialnämnden som så sent som i september 2000 biföll socialarbetarens förslag att barnen skulle vara kvar i fosterhemmet - som ju egentligen inte fanns! Därmed har socialnämnden lurats att manipulera de intet ont anande förvaltningsdomstolarna som slentrianmässigt och okritiskt bifaller nämndernas framställningar. Socialtjänstens arrogans och maktfullkomliga förhållningssätt gentemot sanningen, mänskliga rättigheter och allmän anständighet är en uppvisning av den rättsröta som präglar verksamheten! Inte att undra på att t o m Socialstyrelsens generaldirektör Kerstin Wigzell är kritisk till handläggningen på socialkontoren!

Vidare skriver Arne Linder i sitt yttrande att "Margareta fick uppdraget att hitta nytt familjehem i september 2000." Lika fullt föreslag socialtjänstens personal helt bedrägligt socialnämnden att besluta om att M och O "med stöd av 11 § samma lag ska vara fortsatt placerad i familjehemmet Eriksson, Grantomta, Kisa." Detta blev också socialnämndens beslut vilket framgår av sammanträdesprotokoll 2000-09-20 §§ 403 och 404. Sveket mot M och O fullbordades av länsrätten i Linköping och kammarrätten i Jönköping.

Information till föräldrarna

Socialnämnden bekräftar i sitt yttrande att socialtjänstlagen och LVU innehåller bestämmelser om socialtjänstens skyldighet att genomföra insatser för barn och unga i nära samarbete med de berörda.

I yttrandet konstateras att vårdnadshavarna, dvs. mina huvudmän, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, inte har informerats om situationen i familjehemmet och om planerna för byte av familjehem, i enlighet med huvudregeln för socialtjänstens verksamhet med barn och unga.

Socialtjänsten försöker skyla över de av handläggaren begångna grova rättsövergrepp och hennes rättsstridiga tillvägagångssätt i samband med omplaceringen av mina huvudmäns barn. Att försöka rättfärdiga socialtjänstens lagbrott med påstående om att "handläggarens förklaring tar sitt avstamp i att föräldrarna inte förmår hindra en överföring av sin egen sorg och ilska till barnen (...)", förtjänar inget avseende.

Socialnämnden har också öppet deklarerat att begränsningen av umgänget mellan mina huvudmän, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, och deras söner som beslutades 2000-07-05 var en bestraffningsåtgärd riktad mot föräldrarna och barnen på grund av att "föräldrarna inte förmår hindra en överföring av sin egen sorg och ilska till barnen, som tar sig uttryck i svartmålning av familjehemmet, vilket i sin tur betyder att pojkarna inte tillåts att trivas och känna sig trygga i familjehemmet." Detta saknar motstycke! Detta är kriminellt! Socialnämnden torde vara medvetna om att ingen kan tvinga ett barn att tycka om och visa lojalitet gentemot en utomstående - vilket fosterföräldrarna alltid är och alltid kommer att förbli så som visas av det stora antal havererade familjehemsplaceringarna och de omhändertagna barnens fullständiga brytning med familjehemmen då de blivit vuxna.

Beträffande dokumentationen i ärendet konstateras att den är nödvändig ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Socialtjänstens personal måste dokumentera skälen för sina ställningstaganden.

Skyldigheten att meddela vårdnadshavare beslut om att inleda utredning är ovillkorlig och således ett oeftergivligt krav. De täta familjehemsbyten mellan januari - februari 2001 är ett klart bevis på att socialtjänstens personal inte mäktar med sitt uppdrag. Underlåtenheten att informera föräldrarna om den förestående omplaceringen har skett i syfte att dölja den oskicklighet och inkompetens som vidlåder socialtjänstens i Linköping personal. Detta har inget med barnens bästa att göra. Om nu syftet med socialtjänstens åtgärder för M och O var att tillvarata "barnens bästa" hade socialtjänsten omplacerat barnen i sin egen familj och givit dem hjälp och stöd där det etiska bandet finns. I stället har barnen flyttats till fyra olika familjehem mellan den 12 januari och den 22 februari 2001. Åtgärderna framstår snarare som bestraffningsåtgärder mot mina huvudmän, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, och deras söner M och O - och en brutal maktdemonstration - på grund av att föräldrarna har varit kritiska till socialtjänstens val av familjehem för deras söner. Detta är maktmissbruk.

Socialtjänstens i Linköping personal har satt mina huvudmäns, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, krav på rättssäkerhet ur spel då dessa tjänstemän underlät att informera dem om problemen vid familjehemsplaceringen av deras söner. Att socialnämnden godtar personalens förklaringar till varför de medvetet har begått lagbrott i tjänsteutövningen gör nämnden medskyldiga till brottet. Lagöverträdelser är kriminella handlingar. Angivna lagöverträdelserna har gjorts med uppsåt. Såväl den ansvariga personalen som socialnämnden måste ställas till svars dels för tjänstefel dels för denna administrativa misshandel av mina huvudmäns, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, söner, M och O. Dessutom har socialtjänsten och socialnämnden i Linköping gjort sig skyldiga till kränkningar av mina huvudmäns, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, mänskliga rättigheter då deras rättssäkerhet satts ur spel.

Det måste inskärpas att även tjänstemän har ett straffansvar då de medvetet - eller av oaktsamhet - bryter mot lagstadganden.

På grund av vad jag anfört yrkar jag om att

- Justitieombudsmannen måtte finna detta grymma omplaceringsfall vara en grov kränkning av mina huvudmäns, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, och deras söners, M och O, mänskliga rättigheter och ställa såväl de ansvariga (oansvariga) socialsekreterarna som sociala utskottets ordförande och socialnämnden till svars - dvs. åtala samtliga dessa aktörer - för tjänstefel samt för den grova misshandeln, såväl fysiskt som psykiskt, av M och O.

Olofstorp, dag som ovan

Med vänlig hälsning

Ruby Harrold-Claesson

Jur. kand.

JO-anmälan mot Linköpings kommun

Komplettering av JO-anmälan mot Linköpingskommun

JO kritiserar socialtjänsten

Artiklar om Linköpingsfallet

Föräldrar till tvångsomhändertagna barn polisanmäler socialtjänsten

Jurist JO-anmäler socialen i Linköping

Nu skiljer man på Jens och Johan

Myndigheterna misshandlar barnen