Lille Martin, tre månader,
dog i socialens jourhem.
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
|
Fakta. • Enligt Socialtjänstlagens
portalparagraf skall socialtjänsten samarbeta med de berörda och samverka med
medborgaren och ge stöd när det behövs. Det angivna syftet med
socialtjänstlagen är att människor ska kunna leva trygga liv. •Samtidigt ger
lagen socialtjänsten genom LVU rätt att omhänderta ett barn och låta det växa
upp i ett annat hem om ”barnet riskerar att utvecklas ogynnsamt” eller pga
"annat förhållande i hemmet". Detta kallas för
"Kristallkuleparagrafen". •LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) ger människor med funktionshinder, utvecklingsstörning eller som fått en hjärnskada i vuxen ålder rätt till hjälp och stöd. Eftersom Jenny var nio år när hon skadades gäller lagen inte henne. |
Det här fallet har
utspelat sig i Hasslarp i Skåne. Spädbarnet tvångsomhändertogs medan mamma Jenny
fortfarande ammade honom. Och han kom aldrig hem igen. Han dog i
socialtjänstens jourhem.
"Jag bad
socialen att få ha honom hos mig. Till och med mammor som sitter i fängelse får
ju det", säger Jenny.
Socialtjänsten
tyckte inte att Jenny Persson och Håkan Karlsson är tillräckligt duktiga på att
hålla ordning i hemmet och skapa rutiner åt sina barn. De har också en svag
ekonomi. Jenny har en liten hjärnskada som hon fick i en bilolycka i barndomen.
Enligt en psykolog har hon dålig självkänsla.
Av dessa skäl
omhändertog socialtjänsten Jennys och Håkans barn. Omhändertagandet skedde helt
oväntat.
"Håkan och
barnen var här hos oss", berättar farmor Ann-Marie. Håkan kom bara in och sa:
”Nu har de kommit”. Han hade inte fått berätta för mig, så jag förstod
ingenting. Sedan kom de in, fyra stycken. Jag blev helt chockad, jag grät så
mycket så jag fick gå in. Jag ville inte att barnen skulle se mig, då hade det
blivit ännu värre."
De fyra barnen
fördes iväg till tre olika jourhem. Martin, då två månader, ammades av mamma
Jenny, men någon nedtrappning var det inte tal om. För två veckor sedan kom
chockbeskedet: Lille Martin hade drabbats av plötslig spädbarnsdöd och avlidit
i jourhemmet.
Familjen är
fåordig, förvirrad inför det som hänt. Föräldrarna på jourhemmet har de bara
ljusa saker att säga om.
"De är
jättebra människor. Trevliga, kunniga. Men vi tror ändå att det hade varit
bättre om Martin hade fått vara i sitt hem", säger Håkan.
"Där fick han
sova i ett eget rum. Men jag har alltid haft mina barn nära. Vaknat flera
gånger under natten", säger Jenny Persson.
Deras ilska mot
myndigheterna är stor. Jenny och Håkan förnekar inte kritiken om att hemmet
varit rörigt. Men deras söner har haft närheten till farmor och farfar, och en
bra relation till sina föräldrar, trots bristerna i praktiska ting.
De önskar att
Jenny fått hjälp och stöd i sitt eget hem. I stället för att förlora sina barn
– och Martins sista levnadsmånad. Men Jenny var för frisk för psykvården, och
hade fått sin skada för tidigt i livet för att ha rätt till hjälp enligt LSS.
Därför föll hon mellan stolarna. Nu har hon bestämt sig för att bara ha umgänge
med barnen, och låta Håkan och hans föräldrar ta hand om vardagen.
Om socialtjänsten
bara hade tillåtit dem.
"Jag ska
kämpa för att få vårdnaden om mina tre levande söner. Det är det som håller mig
uppe", säger Håkan.
Tragiskt. Men
inte myndigheternas fel.
Tragiskt. Men inte
myndigheternas fel. Så säger socialchefen om Martins död. Socialtjänsten anser
sig inte ha någon skyldighet att utreda ett dödsfall, trots att Martin var
omhändertagen av myndigheten när han avled. Men Göran Jönsson, socialchef i
Helsingborgs kommun, har ändå startat en specialutredning.
"Det här har
varit väldigt jobbigt för vår personal, precis som för de anhöriga, säger han.
Göran Jönsson
tycker, som Håkan och Jenny, att stöd i hemmet kan vara bra. Han menar dock att
det finns en gräns då socialtjänsten är skyldig att omhänderta barnen.
"Du ska veta
att lagen är mycket stark till barnens skydd. Det är vår skyldighet att erbjuda
hjälp. Grunden är att det ska vara i samförstånd."
Håkan, Jenny och
deras anhöriga upplevde inte omhändertagandet var frivilligt eller skedde i
samförstånd. De säger att de accepterade det för att inte göra situationen
värre för barnen.
"Ibland finns
det en allvarlig situation som vi får påminna folk om. Det är klart att
föräldrar kan uppleva det som en hotbild."
Martin var två
månader gammal och ammades då han omhändertogs. Socialstyrelsen och WHO
rekommenderar amning minst sex månader. Varför togs ingen hänsyn till dessa
rekommendationer?
"Jag vet inte
om vi har några sådana regler. Jag kan inte kommentera det, svarar Göran
Jönsson.
Håkan Håkansson,
ordförande i socialnämnden (s) säger att han inte var inblandad i ärendet.
"Men barnets
död är fruktansvärd. Det är tragiskt att ett barn går bort. Men det kan inte
sättas i relation till omhändertagandet. Det här barnet kunde dött någon
annanstans på samma sätt, det kan man inte spekulera i."
Det är högst
sannolikt att lille Martin hade varit i livet i dag om han inte hade
tvångsomhändertagits och separerats från sina nära och kära.
Bättre
stöd till familjer kris
Av Gitti Takolander
Tillbaka till Artiklar