|
|
Till
Justitieministern
och Socialministern
Stockholm
den 20 augusti 1998
På
uppdrag av många klienter och med instämmande av åtskilliga kolleger får jag
härmed påkalla att en utredning utföres med syfte att bringa upprättelse och
utge skadestånd åt de barn och föräldrar som separerats genom tvångsomhänderagande av barnen med stöd av i princip enbart
psykodynamiskt orienterade prognoser över förmenta risker för barnens framtida
utveckling.
I
augusti 1997 uppmärksammades genom historikern Maija Runcis´ forskningar, som ledde till publicering av hennes
doktorsavhandling Sterilisering i Folkhemmet, och engagerande artiklar i
pressen (särskilt Dagens Nyheter) hur godtyckliga steriliseringar av vissa
kvinnor utifrån rasbiologiska teorier kunnat utföras.
Den
stora icke minst internationella uppmärksamhet dessa
olycksöden rönte föranledde socialministern Margot Wallström att å statens och
Socialdemokratiska Partiets vägnar be om ursäkt och utlova skadestånd till de
av sterilisering drabbade. Hon betecknade tvångsåtgärderna som övergrepp och
barbari.
Det är
svårt för att inte säga omöjligt att förbigå likheten i grunderna för
tvångsomhändertagande av barn i vissa fall med tvångssteriliseringarna. Det
socialdemokratiska partiet torde bära huvudansvaret för den människosyn som
möjliggjorde tvångssteriliseringarna på sätt socialministern tillstod liksom
även vad beträffar åtskilliga tvångsomhändertaganden av barn efter 1974-1975, dvs starten för vad som kom att
kallas mjukdatamålen, vari psykologprognoserna fick
styra besluten.
Runcis
uppmärksammar dessa likheter i sin avhandling men har inte närmare utrett
skuldfrågan och det politiska ansvaret för tvångsomhändertagandena av barn. Jag
citerar emellertid följande (sid 56):
"Professionaliseringen
inom det socialpolitiska området medverkade till att de sociala problemen
fokuserades på den enskilda individen, och läkare och politiker sökte gemensamt
lösningarna utifrån rasbiologiska teorier i stället för att se till samhällets
strukturella brister.
-----
På så vis kunde rashygienen omfatta traditionellt konservativa moralnormer och
rationella vetenskapliga utopier. I fokus för rashygienen ställdes samhällets
intresse framför individens och familjens. Utifrån denna aspekt kom
socialdemokraterna att bli de främsta bärarna av dessa kollektivistiska
tankegångar där rashygienen i detta sammanhang fick en överordnad betydelse i
samhället."
Vidare hänvisas till överläkaren, psykiatrikern Henning Beijers artikel i
Svenska Dagbladet den 24 september 1997 där han uppmärksammar de många slående
likheterna mellan motiven för tvångssteriliseringarna och vissa
tvångsomhändertaganden och träffande uttalar: "Typen av ingrepp beror
sedan på vilken teori som ligger till grund. Befolkningshygieniska teorier innebär att man tar
till sterilisering, medan psykologiska och sociologiska teorier gör att man tar
barnen från föräldrarna.
Bland
mina klienter har jag sedan länge plågats av det förbluffande förhållandet att
skötsamma, hederliga och vid sina barn innerligt fästade föräldrar berövas
dessa med stöd av psykodynamiskt orienterade prognoser som alltför mycket
påminner om fantasifulla och ibland dessutom elaka beställningsjobb.
Jag har
därför sökt uppmärksamma domstolarna på missförhållandena - senast i bifogade
revisionsinlaga till Regeringsrätten, daterad den 3 juli 1998.
Därav
kan framgå att jag hoppas att domstolarna skall förmås misstro och avfärda de
psykodynamiska prognoserna som charlataneri.
För att
underlätta för domstolen att lämna ett värdefullt prejudikat har jag lämnat en
politisk och historisk översyn och en framställning av synsätt och teorier
enligt de psykodynamiska trosföreställningarna.
Jag har
i min framställning på intet sätt sökt förlöjliga deras teorier och/eller
trosföreställningar utan låtit dem genom insiders komma till tals så som de
presenterat sig och sin prognosmetod i den närmast 400-sidiga statliga
utredningen SOU 1986:20 BARNS BEHOV och FÖRÄLDRARS
RÄTT med undertiteln Socialtjänstens arbete med utsatta familjer.
Envar
av oss kan ju med en så enkel och kontrollerbar metod som att gå till sig själv
och sina närmaste finna att varken livet eller människorna fungerar på det sätt
som framträder i dessa teorier.
Jag
hänvisar till inhemska forskares kritik av dessa prognoser, främst professor
Lennart Sjöberg. Kritiken utomlands är väl så uttalad. Se exempelvis Hagen: Whores of the Court - redan för 20 år sedan skröt de amerikanska
psykologerna med att ha tagit över "the Court-room.".
I
revisionsinlagan berörs även det material som visar att en viss falang inom det
socialdemokratiska partiet ställde sig bakom och stoppade ansatserna till att
lagstiftningsvägen komma tillrätta med de grövsta avarterna i de psykodynamiska
teoriernas genomslagskraft. Vilket tycks sammanhänga med fackliga intressen i
att ej förlora arbetstillfällen.
Denna till synes groteska förklaring är emellertid vetenskapligt utredd och påtalad (men nedtystad) i Alf Ronnbys doktorsavhandling SOCIALSTATEN Till kritiken av socialteknokratin (Lund 1981). Författaren uppmärksammar bl a hur det avlönade hjälparbetet med familjer tedde sig allt mera groteskt och hade urartat från att söka lösningar på problem till att omdefiniera dem till förmån för socialarbetarnas sysselsättningsbefrämjande arbetsuppgifter. I sin sammanfattning på engelska framhåller han:
"A consequence of the state's dominance of welfare is that it assumes a different character. This is not based on friendship, love, solidarity and intimate social relations. Instead, welfare has become a special impersonal function in a formal system of social services.
Welfare in this way has been uncoupled from the personal spheres of both the welfare worker and the client. Welfare work has become a factor of production in a welfare machine and the client has become an object for treatment."
I en PM
till Länsrätten har jag understrukit den grundläggande likheten i att människor
stämplas som undermåliga för att med stöd av ovetenskapliga teorier berövas sin
förmåga att få respektive att få behålla egna barn.
I båda
fallen rör det sig om cynism och människoförakt enligt vilket kvinnor
respektive föräldrar degraderas till objekt för att få sina mest grundläggande
rättigheter hanterade hur som helst. Ett uttryck för den ohämmade makten är
exempelvis att visa trots mot myndigheter meriterade för operation liksom
numera för samhällsvård.
Det av
mig avidentifierade fallet Tim och Tina T är ett värdefullt åskådningsmaterial
över hur hyggliga föräldrar kategoriseras som undermåliga och utan egentlig
bevisning men med stöd av en slags ockultism kamouflerad med psykologiska och
sociologiska termer frånhändats sitt barn. Detta och
den av Ronnby beskrivna maskinmässigheten är särdeles rikhaltigt representerade
av en stor skara förstå-sig-på-are alla med markerat
föräldrafientliga uppfattningar om föräldrarnas oförmåga att tillgodose barnets
abstrakta behov.
I min
inlaga berörs även allvarliga missgrepp från det för barnet förordnade ombudet.
Jag
anhåller att departementen inte bara närmare granskar denna advokats egenartade
inställning till barnets hälsa som svårligen kan ses som annat än merkantil
anpassning till socialbyråkratins maktposition.
Missförhållandena
är inte knutna till den ifrågavarande advokaten utan
ingjutna i själva systemet. Att barnet försetts med eget ombud som numera
omvandlats till dess ställföreträdare i processen i motpartsställning till
föräldrarna är en försvagning av rättssäkerheten. I de av mina fall där en
lyckosam återförening skett av barn och föräldrar och där skadestånd utverkats
till föräldrar efter utslag i Europakommissionen eller Europadomstolen har
barnets ombud alltid stött socialförvaltningens ståndpunkt. I de faktiskt
ganska många fall där jag med framgång biträtt föräldrarna mot en separation
eller för en återförening har barnets ombud så gott som alltid stött
socialförvaltningens ståndpunkt. Fientligheten gentemot barnets familj och mot
barnets föräldrar är i regel påfallande. Jag har heller inte mött några nya
eller eljest värdefulla ståndpunkter från barnets
ombud.
Socialförvaltningarna
har redan en stark för att inte säga otillständigt stark ställning i
omhändertagandeprocessen med oerhörda ekonomiska resurser, ett maximum av tid
för bearbetning och rika möjligheter att engagera kunniga jurister internt
eller externt samt icke minst obegränsad tillgång till psykologisk
"expertis". Redan häri framträder en sådan obalans mellan parterna
att det är suspekt att socialförvaltningar via barnets ombud och
ställföreträdare tilldelas en partner och medspelare.
När det
numera finns en vilja att spara på offentliga utgifter borde något så
destruktivt som barnets ombud i offentligrättsliga sammanhang avskaffas.
Kopia
av denna skrivelse har överlämnats till de politiska partierna och deras
ungdomsorganisationer.
Lennart
Hane
Advokat
Advokat Lennart Hanes inlaga till regeringsrätten
- Fallet Tim & Tina T
Demand
for compensation for the victims of care orders
Tillbaka till Pågående Rättsfall