KUTZNER MOT TYSKLAND
|
Hudoc reference |
|
|
REF00003286 |
|
Document type |
|
|
Judgment (Merits and just satisfaction) |
|
Title |
|
|
CASE OF KUTZNER v. |
|
Application number |
|
|
00046544/99 |
|
Date |
|
|
|
|
Respondent |
|
|
|
|
Conclusion |
|
|
Violation of Art. 8 ; Pecuniary damage - claim
rejected ; Non-pecuniary damage - financial award ; Costs and expenses
partial award |
|
Keywords |
|
|
RESPECT FOR FAMILY LIFE ; INTERFERENCE {ART 8}
; POSITIVE OBLIGATIONS ; PROTECTION OF HEALTH {ART 8} ; PROTECTION OF MORALS
{ART 8} ; PROTECTION OF THE RIGHTS AND FREEDOMS OF OTHERS {ART 8} ; MARGIN OF
APPRECIATION ; PROPORTIONALITY ; NECESSARY IN A DEMOCRATIC SOCIETY {ART 8} |
Sammanfattning
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
Målet gäller
tvångsomhändertagande av två flickor, Corinna född 1991 och Nicola född 1993 vars
föräldrar, Ingo Kutzner och Annette Kutzner, bedömdes av tyska socialarbetare
vara intellektuellt undermåliga. Föräldrarna hade gått i den tyska
motsvarigheten till särskolan. Eftersom de var medvetna om sina problem hade de
själva begärt hjälp med barnen. Kommunen gav hjälp och stöd.
Mellan oktober 1995 - maj 1996
arbetade en socialarbetare, Fru Klose, på familjens ärende. Konflikt uppstod
mellan föräldrarna och Fru Klose som i sin tur skrev en negativ rapport där hon
underströk föräldrarnas bristande intellektuella kapacitet, konflikter i
familjen och förakt för hennes person. Till följd av Fru Klose rapport beslöt
kommunen den 13 september 1996 att tvångsomhänderta barnen. Familjen Kutzner
hade mor- och farföräldrarnas stöd men domstolen litade på de sociala
myndigheternas omdöme och en expertpsykolog inkallades att avge ett utlåtande.
Experten ansåg föräldrarna otillräckliga att ombesörja barnens intellektuella
utveckling varför domstolen biföll kommunens beslut.
Barnen placerades i separata fosterhem med hemliga adresser. Under 1997
skrev läkarna som kände familjen tre olika brev till myndigheterna där de
rekommenderade att barnen skulle återlämnas till sina föräldrar. Föräldrarna
begärde hemtagning av sina barn i juni 1997. Mellan den 2 september och den 25
november 1997 gick modern en barnskötarkurs (Qualifizierungskurs für
Tagesmütter). Hon blev godkänd på kursen.
I slutet av augusti 1997 rekommenderade en expertpsykolog i Tyska
föreningen för barnskydd (Deutscher Kinderschutzbund), en privat
organisation dit föräldrarna hade vänt sig, att barnen skulle återlämnas till
sina föräldrar. Samtidigt rekommenderades extra pedagogiskt stöd för familjen.
Eftersom det förelåg olika expertrapporter både för och emot föräldrarna
beslöt domstolen i oktober 1997 att förordna ytterligare en expert på fallet.
Denna expert var negativ till att barnen skulle återlämnas till sina föräldrar.
Domstolen avslog föräldrarnas begäran om hemtagning av barnen, förlitande sig
på de två negativa expertrapporterna som hade producerats.
Föräldrarna överklagade domstolens beslut och i maj 1998 avgav professor
Riedl, chefen för Institutet för Pedagogiska institutionen vid Schwäbisch-Gmünd
Universitetet ett privat utlåtande där han angav att det inte fanns någon fara
för barnens hälsa eller utveckling samt att föräldrarna var fullt lämpade att
ge barnen såväl kärlek som intellektuell stimulans. I utlåtandet skrev han bl.
a att familjen utgjorde ett lyckat exempel där tre generationer levde tillsammans
under tillfredställande materiella omständigheter och till varandras sociala
och individuella utveckling. ("die Familie Kutzner bietet somit ein
geglücktes Beispiel für das gewollte, geplante und wohlorganisierte
Zusammenleben dreier Generationen in geordneten wirtschaftlichen Verhältnissen
und unter positiven individuellen Bedingungen."). Hans slutsats var
att extra pedagogiskt stöd skulle räcka mer än väl för att kompensera att
barnen var lite sena.
Umgängesbegränsning
Eftersom barnen var placerade i separata fosterhem med hemliga adresser
fick inte föräldrarna träffa sina barn under de första sex månaderna. I
december 1997 begärde föräldrarna rätten till umgänge med sina barn. Trots de
sociala myndigheternas motstånd beviljade domstolen föräldrarna en timmes
umgänge per månad. Vid besöken dök åtta personer från olika grenar av de
sociala myndigheterna och föreningarna up för att övervaka umgängestillfällena
- i strid mot domstolens beslut. Till sist minskades antalet personer men
socialarbetarna insisterade på övervakat umgänge.
Föräldrarna klagade till Europakommissionen i juli 1998.
Mellan juli - november 1999 begärde föräldrarna utökat umgänge med sina
barn dels under sommarlovet, dels till jul. De begärde två timmars umgänge.
Strax före julen 1999 avslog domstolen föräldrarnas begäran men begärde att en
expertpsykolog skulle uttala sig om huruvida umgänget skulle utökas och om
vilka personer som skulle medges rätten att träffa barnen. Expertpsykologen
förordade utökat umgänge mellan föräldrarna och deras barn med två timmar i
månaden samt att mor- och farföräldrara skulle få träffa barnen varannan månad.
Under år 2001 begärde föräldrarna att socialarbetarna skulle avlägsnas från
ärendet och att dessa skulle ersättas med en opartisk, oberoende expert.
Föräldrarna anklagade myndighetspersonerna att deras avsikt var att avskära
barnen - alienation - från sitt biologiska ursprung eftersom majoriteten av
experterna i fallet ansåg att omhändertagande skall vara en temporär åtgärd och
att barnen behövde sin familj. Två timmars umgänge under hård övervakning
räckte inte till för att utveckla en relation till varandra.
Processen i Europadomstolen
I Europadomstolen hävdade föräldrarna att deras Artikel 8 rättigheter till
privat- och familjeliv hade blivit kränkta. De hävdade också att deras Artikel
6 rättigheter till en opartisk rättegång hade blivit kränkta eftersom
domstolarna förlitade sig endast på de negativa rapporterna som delade de
sociala myndigheternas uppfattning.
Europadomstolen fann att föräldrarnas klagomål om kränkningar av Artikel 6
av Europakonventionen skulle prövas tillsammans med prövningen av kränkningarna
av Artikel 8 av Konventionen.
Europadomstolen konstaterar
följande : "Att vara tillsammans utgör et grundläggande element av
familjelivet mellan en förälder och hans barn". Europadomstolen åberopade
därvid till domarna i W., B. & R. v. United Kingdom, Olsson v. Sverige (n° 1), Eriksson c. Sverige, Margarita och Roger Andersson v. Sverige,
Keegan v. Irland, McMichael v. United Kingdom, Johansen
v. Norge, Bronda v. Italy, Buscemi
v. Italy, Gnahoré v. France, och K. et T.
c. Finland.
Europadomstolen klandrade
också att myndigheterna verkställde ett kontaktbrott mellan föräldrarna och
deras unga barn och de följande umgängesbegränsningarna. Domstolen konstaterade
att dessa "kunde endast leda till en accelererande "alienation"
(främmandegörande) (Entfremdung)
av barnen gentemot deras föräldrar och barnen sinsemellan.
Europadomstolen konstaterade - och Tysklands regering motsade inte detta
- att en kränkning av föräldrarnas och barnens rätt till privat- och familjeliv
hade ägt rum.
Europadomstolen fann att Tyskland har kränkt familjens rätt till respekt till
privat och familjeliv (Art 8). Europadomstolen dömde Tyskland att betala 15 000
EUR i skadestånd för kränkningenoch 8 000 EUR i kostnadsersättning.
Kutzner c.
Allemagne (Domen finns endast på franska)
Tillbaka till Europadomstolen - Domar och beslut
mot Sverige och de nordiska länderna samt mot andra europeiska länder