Jurist ifrågasätter fosterhemsbolags laglighet.
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
|
Artikeln
är skriven för NKMR:s hemsida. |
I juli 1998 skrev journalisten vid Mariestads-Tidning, Tomas Carlsson, en artikel med titel
"Jurist ifrågasätter
fosterhemsbolag". Juristen i fråga var ingen annan än NKMR:s grundare jur.
kand., med. lic Siv Westerberg,
som i egenskap av juridiskt ombud för ett familjehemsplacerat
barn från Mariestad, ville att Europadomstolen skulle pröva lagligheten i att
fosterbarn handhas av aktiebolag.
- Vi anser att de
här bolagen bedriver handel med barn och det finns det inget lagstöd för, sade
Siv Westerberg angående Familjehemsverksamheten Skaraborg AB och deras
verksamhet.
Det var den nu avskaffade Europakommissionen som
skulle prova om fallet skulle tas upp av Europadomstolen. Klagomålet mot
Sverige hade skickats i några dagar tidigare och grunden var en mångårig
process som föräldraparet från Mariestad hade drivit utan framgång i samtliga
juridiska instanser i Sverige.
Det handlade om en flicka i nedre tonåren som var
omhändertagen enligt Lagen om vård av unga, LVU, där föräldrarna och också
barnet, ville ha beslutet omprövat. De ansåg inte att det finns grund för någon
tvångsvård. Som ett led i den processen hade de opponerat sig emot att
Mariestads kommun hade placerat ut barnet i ett fosterhem via ett aktiebolag.
- Vi har försökt ta
reda på hur mycket pengar bolaget får för barnet, för att kunna se om barnet är
uthyrt till dem, men tyvärr får vi ingen insyn i ett aktiebolag, sade Siv
Westerberg.
Myndigheterna och aktiebolaget hävdade att de i
själva verket förmedlar fosterföräldrar.
- Vi förmedlar inga
barn. Det vore ju olagligt, för i lagen står att det är förbjudet, sade
Kristian Kjellberg, ensam ägare och enda styrelseledamot i det aktuella
bolaget.
Socialnämndskontroll
Enligt både Kristian Kjellberg och Lars Åsberg,
som då tjänstgjorde som vikarierande socialchef i Mariestad, är det
socialnämnden som kontrollerar det anvisade fosterhemmet för att se om det
passar det barn som är aktuellt för placering.
- Vi träffar aldrig barnet utan tillhandahåller
möjliga hem åt kommunen, sade Kristian Kjellberg.
Enligt denna konstruktion är det kommunen som
betalar pengar till aktiebolaget. Då kostade det 855 eller 870 kronor per dygn,
beroende på barnets ålder. En person från varje fosterhem var anställd i
aktiebolaget och fick lön därifrån. Mellan 60 och 65 procent av dygnstaxan tillfaller denna person om de sociala avgifterna
är medräknade.
- Mellanskillnaden är för andra
tjänster som vi tillhandahåller. Det rör sig blanda annat om stöd till familjen
via de tre socialarbetare som också är anställda i bolaget, sade Kristian
Kjellberg.
Skäms inte
Fosterhemsbolaget har varit vinstgivande.
Kritikerna till den industrin som har vuxit upp kring tvångsomhändertagande och
fosterhemsplaceringar av barn menar emellertid att det är fel att tjäna pengar
på barn med problem. Enligt en artikel som publicerades samtidigt den här
refererade artikeln, går Familjehemsverksamheten i Skaraborg bra ekonomiskt
sett att döma av redovisningen. Här följer uppgifter från årsredovisningen
1997. Dessa uppgifter är offentliga och journalisten hade inhämtat dem från
Patent- och registreringsverket.
Jag citerar från artikeln:
"Bolagets styrelse består av en ledamot,
Kristian Kjellberg, Hälsingegården, Falköping. Maria Margareta Toll på samma adress, är suppleant. Revisor är Åke
Andersson, Falköping.
Samtliga 1000 aktier ägs av Kristian Kjellberg.
Bolaget hade 1996 tolv anställda. Förra året var
medelantalet anställda 13 personer.
Intäkterna i bolaget var förra året nästan fem
miljoner kronor. Kostnaderna var drygt. 4,2 miljoner
kronor, inklusive 1,7 miljoner i löner och 293 000 i ersättning till
bolagsstyrelsen.
De två senaste åren har 300 000 stoppats in i
periodiseringsfonder. Vinsten efter alla avskrivningar var 1997 330 110 kronor
(674 305 före avskrivningar). Med balanserade vinster innebär det att
bolagsstämman hade mer än trekvarts miljon att disponera. Till det kommer en
intäkt av aktiekapital på 100 000 kronor.
Bolaget har inga långfristiga skulder. De
kortfristiga skulderna ligger strax över en miljon, varav hälften är upplupna
kostnader och förutbetalda intäkter.”
Av artikeln i Mariestads-Tidning
framgår att Kristian Kjellberg har uttalat sig enligt följande:
- Jag skäms inte över
att vi går med förtjänst. Vi använder vinsten till att utveckla verksamheten.
Vår verksamhet skulle lika gärna kunna bedrivas i kommunens eller landstingets
regi, men det har visat sig att vi ofta får barn som har sådana problem att det
är svårt att hitta fosterhem till dem på andra vägar.
Kommunens
kostnader för verksamheten
Kommunförbundet i Skaraborg har en egen förmedling
av fosterhem, men enligt uppgifterna i artikeln räckte den inte till. Kostnaden
för kommunen vid placering genom den egna förmedlingen var däremot lägre. Ett
annat alternativ var placering på institutioner, t ex barnhem.
Enligt Kristian Kjellberg var institutionstaxan
tre gånger det s k familjehemsbolagets taxa.
Vid tiden för barnets placering hade bolaget hand
om placeringen av 20 barn från cirka tolv kommuner i Västsverige. Ungefär lika
många familjer avlönades genom ett anställningsförhållande. Liknande bolag
fanns - och finns fortfarande - på flera håll i landet.
Av artikeln framgår att samtalen med Kjellberg och
socialnämnden gav vid handen att det fanns gott om barn som behövde fosterhemsplacering,
men ont om just sådana hem. Lars Åsberg framhöll i intervjun att det var en
personalfråga för dem och angav att om de hade fler tjänster avsatta för att
hitta hem då hade man inte behövt anlita familjehemsbolagets hjälp.
Personligen finner jag att det är synnerligen
egendomligt att ofantliga resurser sätts in för att placera barn utanför sina
egna familjer och släktnätverk, men att endast en bråkdel av alla miljarderna
som kommunerna använder "för barnens bästa" satsas på deras egna familjer.
Risken finns att de som tjänar på verksamheten skapar ett behov som måste
fyllas genom att de "tillhandahåller" och "förmedlar"
fosterhem för barn.
Europakommissionen
Anmälan till Europakommissionen gav inget
resultat. Europakommissionen förklarade klagomålet inadmissible dvs målet fick ej prövningstillstånd.
|
Fakta/ Socialtjänslagen Det är socialtjänstlagen som åberopas som stöd i
den anmälan mot Sverige som nu har gjorts till Europakommissionen. I socialtjänstlagen 31 § lyder: Enskilda personer eller sammanslutningar får
inte bedriva verksamhet som syftar till att förmedla underåriga till hem som
avses i 25 §. I 25§ definieras dessa hem som "enskilda
hem som inte tillhör någon av föråldrarna". I 75 §
regleras vilket straff som ska utgå för den som bryter mot 31. §. |
Till Fosterbarnsförmedling i Göteborg