Tioårsminnet av Felicia Petterssons död
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
Göteborg, 2015-05-17
Felicia Pettersson, 1990 07 19 - 2005 05 17
Vila i Frid
Den 24 mars 2005 blev Felicia Pettersson, då 14 år 10 månader, tvångsomhändertagen och placerad i Kastellet i Asige, ett s k behandlingshem i Halland.
55 dagar senare "hittade" man Felicias döda kropp hängande i ett träd ca ett hundra meter från behandlingshemmet.
Kastellet fick betalt för 116 dygn för Felicias placering, totalt 293 600 kronor. 63 av dygnen var efter hennes död.
Länsstyrelsen i Halland har utrett ärendet. De riktade i kritik mot vårdbolaget för att de inte informerat och samarbetat bättre med Felicias familj.
I januari 2006 lades behandlingshemmet Kastellet ned.
Det hävdas från officiellt håll att "Felicia hängde sig", men en stor mängd fakta tyder på att så inte var fallet. Felicia blev bragd om livet - genom olyckshändelse eller berått mod - och den som bär skulden för Felicias död har inte blivit rannsakad, dömd och bestraffad för sin ogärning. Namnen på de inblandade finns i redogörelsen för hennes död, på Felicias hemsida.
Ett tvångsomhändertaget barns död är samhällets ansvar.
Staten har delegerat åt kommunerna att ha en "socialtjänst" som ska ge hjälp och stöd till barn och vuxna som anses behöva samhällets hjälp och stöd. Dessa "hjälpande" och "stödjande" myndigheter har i flera decennier tvångsomhändertagit hundratusentals barn mot barnens och deras föräldrars och släktingars vilja, och placerat dem i fosterhem eller institutioner. Den överväldigande majoriteten av barnen som tvångsflyttas från sina oftast kompetenta och kärleksfulla föräldrar tvångsplaceras i vilt främmande personers privata bostäder eller hos fosterhemsbolag eller s k behandlingshem. Barnen betingar skyhöga arvoden för fosterhemmen / behandlingshemmen och motsvarande skyhöga kostnader för skattebetalarna. Barnen utgör gratis arbetskraft som pigor / drängar åt fosterfamiljerna och som hästskötare i förekommande fall. De blir också psykiskt och psykiskt misshandlade - traumatiserade - genom tvångsseparationen från sina nära och kära och det har inträffat åtskilliga hundratals fall där barnen har blivit sexuellt utnyttjade och även vanvårdade till döds.
Barn som blir skadade eller dör medan de är tvångsomhändertagna och fosterhems- eller institutionsplacerade är samhällets självklara ansvar. Men, polis och åklagare regelmässigt försöker att dribbla bort statens / kommunens / tjänstemännens / fosterhemmens och behandlingshemmens ansvar för barnens död. Det är således inte bara att barnen har dött utan också att barnen och deras föräldrar och släktingar blir utsatta för ett justitiemord.
Sådan misshandel av barn och familjer, och misshushållning med samhällets resurser görs för vinnings skull. Detta är ovärdigt Sverige och våra nordiska grannländer som åtnjuter högt anseende i vår omvärld och framställs som de modeller som andra länder bör följa. Dessbättre har omvärlden börjat få upp ögonen för det som händer i de nordiska länderna: att vi befinner oss i ett grundläggande systemfel.
För mer information se:
Powered by AIS