Den tidigare artikeln med samma titel har ersatts med denna pga att redaktionen för Nerikes Allehanda ringde NKMR's webmaster i anledning av att en av deras läsare rapporterade att vi hade publicerat deras artikel.
Faktum kvarstår dock - socialnämnden i Kumla går back med drygt fyra miljoner kronor under 1999! Och detta beror huvudsakligen på köpt vård.
SOCIALNÄMNDEN I KUMLA GÅR BACK MED DRYGT FYRA MILJONER!
Av Ruby Harrold-Claesson
En nyhetsartikel i Nerikes Allehanda den 2 juni 1999 visar att socialnämnden i Kumla går back med drygt fyra miljoner kronor under 1999. Socialbidragen beräknas emellertid gå med ett överskott på 600 000 kronor i socialnämndens första budgetprognos. Nämndens verksamheter beräknas gå mot ett totalt minus på 4,1 miljoner kronor - en svindlande summa för en liten kommun.
Förklaringen till underskottet är enkel. För mycket pengar används att bekosta köpt vård. Antalet ungdomar som är placerade på institution enligt LVM svarar till största delen för ökningen. LVU placeringar dvs tvångsomhändertagande och familjehemsplaceringar av barn är inte omnämnda i budgeten. Men om vi utgår från Socialstyrelsens beräkningar att varje tvångsomhändertaget barn kostar ca en miljon kronor/år och antalet omhändertagna och familjehemsplacerade barn i Kumla kommun 1998 uppgick till 22 stycken barn* är problemet tämligen lätt att förstå. Intressant är att 71 procent av budgeten på 2,8 miljoner för institutionsvård av barn och unga använts vid slutet av april månaden. Bedömningen är att antalet placeringar inte kommer att minska under året och att ett underskott på 3,5 miljoner kronor därför kan befaras.
Det bör noteras att "insatserna" för barn och ungdomar är den minst kontroversiella budgetposten eftersom dessa görs för att tillgodose "barnet bästa". Det finns ingen som inte vill arbeta för att främja barns bästa. Det inträffar inte så sällan inom socialt arbete att socialtjänstens personal blandar ihop sitt eget bästa och barnets bästa. "Insatserna" för barn kan således göras för att främja andra ovidkommande intressen.
Kumlafallet
Av följande redogörelse framgår att socialnämnden i Kumla slösar med kommuninvånarnas pengar. Hösten 1997 tog socialarbetarna - med nämndens godkännande - ett nyfött barn i familjehem hos ett barnlöst par som väntade i adoptionskön på ett barn mellan 0 - 12 månaders ålder. År 1997 var sammanlagt 19 barn föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen och LVU.*
Så här gick det onödiga omhändertagandet och familjehemsplaceringen till: Den nyförlösta modern övertalades att lämna ifrån sig sitt barn - under påstående om att hon inte kunde ta hand om det. Hon fick inte ens ge barnet di. I stället gavs hon tabletter för att ta bort modersmjölken. (jfr Stockholmsfallet.)
Dagen efter barnets födelse upprättade socialtjänsten i Kumla en s k familjehemsutredning där "förslag" lämnades att nämnden skulle godkänna att barnet skulle placeras hos det barnlösa paret. Nämnden godkände socialsekreterarnas förslag samma dag. Barnet var - och är - varken föräldralöst eller i avsaknad av släktingar. Barnets föräldrar är ett ungt förlovat sammanboende par som har ett mycket starkt stöd hos farföräldrarna. Barnets farmor och farfar, en tämligen välbärgad familj i 50-års åldern, erbjöd sig att ta hand om sitt barnbarn, men socialtjänsten valde att placera barnet hos främlingar - vänner till en av socialarbetarna. Detta är således en förtäckt adoption där väninnan fick sin barnlöshet avhjälpt, samtidigt som hon får lön från kommunen för besväret.
När modern senare under hösten återhämtade sig från chocken att tvingas lämna ifrån sig sitt nyfödda barn krävde barnet åter tvångsomhändertogs det enligt LVU. Länsrätten i Örebro, Kammarrätten i Jönköping och Regeringsrätten har godkänt Kumla kommuns åtgärder mot det lilla barnet, hennes föräldrar och släktingar.
Socialtjänsten har därefter konsekvent vägrat att tillämpa den nya lagen som trädde i kraft samma år barnet föddes, enligt vilken mor- och farföräldrar eller andra släktingar "bör utredas", numera "skall utredas" i fall en placering av barnet kan bli aktuell.
Fallet utreds av Justitieombudsmannen och är anmält till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg.
Problemet med underskott i kommunernas socialbudgetar är vanligt förekommande över hela riket. SDN-Gunnared i Göteborg, som är känd i hela världen p.g.a. att Sverige fälldes i Europadomstolen i Olsson mot Sverige I & II, har sedan flera år uppvisat stora underskott.
SDN-Bergsjön i Göteborg, som blev rikskända hösten 1997 då Yrkesinspektionen utfärdade ett vitesföreläggande på Göteborgs Kommun med påstående om att politikerna i sociala utskottet i Bergsjön kränkte socialsekreterarna, har också aviserat ett stort budgetunderskott för 1999.
* Socialstyrelsens statistik för Kumla kommun 1997 resp. 1998.
Tvångsomhändertagande av nyfödda barn.
Powered by AIS