Socialen diskriminerar släkten

Socialen diskriminerar släkten

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

I BLT den 18/2 kunde vi läsa om ytterligare ett LVU-fall - den här gången från socialkontoret i Olofström. I det här fallet hade socialkontoret beslutat om att omedelbart omhänderta - och faktiskt omedelbart omhändertagit - ett litet barn. Omhändertagandet hade gjorts på felaktiga grunder och länsrätten upphävde socialtjänstens beslut. Barnet som i åtta dagar hade varit bortfört på felaktiga grunder och kvarhållit på hemlig adress fick omedelbart återförenas med släktingarna som vårdade honom.

Genom detta onödiga tvångsomhändertagande av det lilla barnet har socialtjänsten i Olofström åsamkat barnet ett trauma som kan utöva påverkan på hela hans liv.

Det är viktigt att reda ut några begrepp och tala klarspråk. Ett bortförande av ett barn på felaktiga grunder och dess kvarhållande på hemlig adress - oavsett huruvida det har gjorts av socialtjänstens personal eller maffian - är att jämställa med en kidnappning, vilket ju är en straffbar handling som beivras enligt Brottsbalken. 

Vårdbehovet inte akut

Enligt ett läkarintyg i länsrätten framgår det att barnet är välmående och att inget akut vårdbehov finns.

Föräldrarna till det lilla barnet var fullt medvetna om att de inte kunde ta hand om honom så de överlämnade honom till de släktingar som de har störst förtroende för. Barnet hade varit i släktingarnas vår i flera månader och det gick ingen nöd på honom. Faran för barnets "hälsa eller utveckling" uppkom den stunden då socialtjänsten omhändertog honom. För att ett omedelbart omhändertagande enligt LVU ska vara aktuellt måste det finnas ett akut behov av vård. Men, här fanns det inget akut behov eller överhängande fara för barnet.

Varför gjorde socialkontoret i Olofström detta skadliga ingrepp i det lilla barnets liv?

Inkompetens och bristande medmänsklighet

Det är uppenbart att socialkontoret inte brydde sig om att ta reda på de faktiska omständigheterna - att barnet inte hade bott hemma på flera månader - innan han flyttades till ett jourhem bland vilt främmande människor. Enligt socialtjänsten har föräldrarna och släktingen tidigare varit avogt inställda till insatser från socialnämndens sida. Med facit i hand hade de fog för sin avoghet!

Fick komma hem igen

Det onödiga omhändertagandet överklagades till länsrätten som biföll föräldrarnas och släktingens talan. Rätten hävdar att omhändertagandet var välgrundat när det gjordes, men att de uppgifter som sedan dess blivit kända gör att det inte längre är det. Uttalandet framstår som en brasklapp för att rädda socialen ur bakslaget.

Länsrätten beslutade om att LVU-omhändertagandet skulle hävas omedelbart eftersom det var uppenbart att barnet "fick nödvändig vård och omsorg" av sin släkting.

Efter åtta långa dagar i en vilt främmande miljö fick det lilla barnet återförenas med sina nära och kära i sin invanda miljö. Barnet är nu fosterhemsplacerat hos sin släkting medan socialkontoret - som ju redan har förbrukat sitt förtroendekapital - utreder om det kan bli permanent. Båda föräldrarna vill att släktingen ska ta hand om deras barn. De har i länsrätten sagt att de inte tänker ingripa i omsorgen av barnet. Under tiden utredningen görs får barnet fortsätta att bo hos sin släkting.

Onödiga skador - onödiga kostnader

Ett onödigt LVU-omhändertagande tillfogar såväl barnet som dess familj och släkt stora skador. De samhällsekonomiska kostnaderna för ett onödigt LVU-omhändertagande är också stora, både kortsiktigt och långsiktigt. Nästan alla kommuner i Sverige dras med stora budgetunderskott vilka tillskrivs socialtjänsten och köpt vård. Fd fängelsedirektör Ann-Britt Grünewald har anfört i åtskilliga debatter och föreläsningar att huvudparten av de intagna i fängelserna har varit fd fosterhemsbarn.

Allmänheten förefaller inte vara medveten om är att fosterhemsplaceringar i Sverige är en storindustri. Den stora vinnaren var jourhemmet. Förloraren: det lilla barnet och hans släktingar - och samhället i förlängningen.

Sverige behöver en ny familjepolitik som värnar om familjen framför fosterhemmen.

Socialen diskriminerar släkten
Av Ruby Harrold-Claesson

Barn fick återvända hem

Av Kristina Olsson

Storasystern får inte ta hand om 13-åriga "Anna"

Socialtjänstens arrogans

Av Ruby Harrold-Claesson

Kommunen skänkte bort vårt barnbarn
Av Katarina Lagerwall

Socialen skrämmer släkten till tystnad
Av Katarina Lagerwall

Vi vägrade lämna bort vårt älskade barnbarn
Av Per Högfeldt

Tillbaka till Artiklar