|
Advokat Lennart Hanes brev med begäran om skadestånd för föräldrar och barn som drabbats av tvångsomhändertagande |
Till
Justitieministern och SocialministernPå uppdrag av många klienter och med instämmande av åtskilliga kolleger får jag härmed påkalla att en utredning utföres med syfte att bringa upprättelse och utge skadestånd åt de barn och föräldrar som separerats genom tvångsomhänderagande av barnen med stöd av i princip enbart psykodynamiskt orienterade prognoser över förmenta risker för barnens framtida utveckling.
I augusti 1997 uppmärksammades genom historikern Maija Runcis´ forskningar, som ledde till publicering av hennes doktorsavhandling Sterilisering i Folkhemmet, och engagerande artiklar i pressen (särskilt Dagens Nyheter) hur godtyckliga steriliseringar av vissa kvinnor utifrån rasbiologiska teorier kunnat utföras.
Den stora icke minst internationella uppmärksamhet dessa olycksöden rönte föranledde socialministern Margot Wallström att å statens och Socialdemokratiska Partiets vägnar be om ursäkt och utlova skadestånd till de av sterilisering drabbade. Hon betecknade tvångsåtgärderna som övergrepp och barbari.
Det är svårt för att inte säga omöjligt att förbigå likheten i grunderna för tvångsomhändertagande av barn i vissa fall med tvångssteriliseringarna. Det socialdemokratiska partiet torde bära huvudansvaret för den människosyn som möjliggjorde tvångssteriliseringarna på sätt socialministern tillstod liksom även vad beträffar åtskilliga tvångsomhändertaganden av barn efter 1974-1975, dvs starten för vad som kom att kallas mjukdatamålen, vari psykologprognoserna fick styra besluten.Runcis uppmärksammar dessa likheter i sin avhandling men har inte närmare utrett skuldfrågan och det politiska ansvaret för tvångsomhändertagandena av barn. Jag citerar emellertid följande (sid 56):
"Professionaliseringen inom det socialpolitiska området medverkade till att de sociala problemen fokuserades på den enskilda individen, och läkare och politiker sökte gemensamt lösningarna utifrån rasbiologiska teorier i stället för att se till samhällets strukturella brister,
-----
På så vis kunde rashygienen omfatta traditionellt konservativa moralnormer och rationella vetenskapliga utopier. I fokus för rashygienen ställdes samhällets intresse framför individens och familjens. Utifrån denna aspekt kom socialdemokraterna att bli de främsta bärarna av dessa kollektivistiska tankegångar där rashygienen i detta sammanhang fick en överordnad betydelse i samhället."
Vidare hänvisas till överläkaren, psykiatrikern Henning Beijers artikel i Svenska Dagbladet den 24 september 1997 där han uppmärksammar de många slående likheterna mellan motiven för tvångssteriliseringarna och vissa tvångsomhändertaganden och träffande uttalar: "Typen av ingrepp beror sedan på vilken teori som ligger till grund. Befolkningshygieniska teorier innebär att man tar till sterilisering, medan psykologiska och sociologiska teorier gör att man tar barnen från föräldrarna.
Bland mina klienter har jag sedan länge plågats av det förbluffande förhållandet att skötsamma, hederliga och vid sina barn innerligt fästade föräldrar berövas dessa med stöd av psykodynamiskt orienterade prognoser som alltför mycket påminner om fantasifulla och ibland dessutom elaka beställningsjobb.
Jag har därför sökt uppmärksamma domstolarna på missförhållandena - senast i bifogade revisionsinlaga till Regeringsrätten, daterad den 3 juli 1998. Därav kan framgå att jag hoppas att domstolarna skall förmås misstro och avfärda de psykodynamiska prognoserna som charlataneri.
För att underlätta för domstolen att lämna ett värdefullt prejudikat har jag lämnat en politisk och historisk översyn och en framställning av synsätt och teorier enligt de psykodynamiska trosföreställningarna.
Jag har i min framställning på intet sätt sökt förlöjliga deras teorier och/eller trosföreställningar utan låtit dem genom insiders komma till tals så som de presenterat sig och sin prognosmetod i den närmast 400-sidiga statliga utredningen SOU 1986:20 BARNS BEHOV och FÖRÄLDRARS RÄTT med undertiteln Socialtjänstens arbete med utsatta familjer.
Envar av oss kan ju med en så enkel och kontrollerbar metod som att gå till sig själv och sina närmaste finna att varken livet eller människorna fungerar på det sätt som framträder i dessa teorier.
Jag hänvisar till inhemska forskares kritik av dessa prognoser, främst professor Lennart Sjöberg. Kritiken utomlands är väl så uttalad. Se exempelvis Hagen: Whores of the Court - redan för 20 år sedan skröt de amerikanska psykologerna med att ha tagit över "the Court-room.".
I revisionsinlagan berörs även det material som visar att en viss falang inom det socialdemokratiska partiet ställde sig bakom och stoppade ansatserna till att lagstiftningsvägen komma tillrätta med de grövsta avarterna i de psykodynamiska teoriernas genomslagskraft. Vilket tycks sammanhänga med fackliga intressen i att ej förlora arbetstillfällen.
Denna till synes groteska förklaring är emellertid vetenskapligt utredd och påtalad (men nedtystad) i Alf Ronnbys doktorsavhandling SOCIALSTATEN Till kritiken av socialteknokratin (Lund 1981). Författaren uppmärksammar bl a hur det avlönade hjälparbetet med familjer tedde sig allt mera groteskt och hade urartat från att söka lösningar på problem till att omdefiniera dem till förmån för socialarbetarnas sysselsättningsbefrämjande arbetsuppgifter. I sin sammanfattning på engelska framhåller han:
"A consequence of the state's dominance of welfare is that it assumes a different character. This is not based on friendship, love, solidarity and intimate social relations. Instead, welfare has become a special impersonal function in a formal system of social services.
Welfare in this way has been uncoupled from the personal spheres of both the welfare worker and the client. Welfare work has become a factor of production in a welfare machine and the client has become an object for treatment."
I en PM till Länsrätten har jag understrukit den grundläggande likheten i att människor stämplas som undermåliga för att med stöd av ovetenskapliga teorier berövas sin förmåga att få respektive att få behålla egna barn.
I båda fallen rör det sig om cynism och människoförakt enligt vilket kvinnor respektive föräldrar degraderas till objekt för att få sina mest grundläggande rättigheter hanterade hur som helst. Ett uttryck för den ohämmade makten är exempelvis att visa trots mot myndigheter meriterade för operation liksom numera för samhällsvård.
Det av mig avidentifierade fallet Tim och Tina T är ett värdefullt åskådningsmaterial över hur hyggliga föräldrar kategoriseras som undermåliga och utan egentlig bevisning men med stöd av en slags ockultism kamouflerad med psykologiska och sociologiska termer frånhändats sitt barn. Detta och den av Ronnby beskrivna maskinmässigheten är särdeles rikhaltigt representerade av en stor skara förstå-sig-på-are alla med markerat föräldrafientliga uppfattningar om föräldrarnas oförmåga att tillgodose barnets abstrakta behov.
I min inlaga berörs även allvarliga missgrepp från det för barnet förordnade ombudet. Jag anhåller att departementen inte bara närmare granskar denna advokats egenartade inställning till barnets hälsa som svårligen kan ses som annat än merkantil anpassning till socialbyråkratins maktposition.
Missförhållandena är inte knutna till den ifrågavarande advokaten utan ingjutna i själva systemet. Att barnet försetts med eget ombud som numera omvandlats till dess ställföreträdare i processen i motpartsställning till föräldrarna är en försvagning av rättssäkerheten. I de av mina fall där en lyckosam återförening skett av barn och föräldrar och där skadestånd utverkats till föräldrar efter utslag i Europakommissionen eller Europadomstolen har barnets ombud alltid stött socialförvaltningens ståndpunkt. I de faktiskt ganska många fall där jag med framgång biträtt föräldrarna mot en separation eller för en återförening har barnets ombud så gott som alltid stött socialförvaltningens ståndpunkt. Fientligheten gentemot barnets familj och mot barnets föräldrar är i regel påfallande. Jag har heller inte mött några nya eller eljest värdefulla ståndpunkter från barnets ombud.
Socialförvaltningarna har redan en stark för att inte säga otillständigt stark ställning i omhändertagandeprocessen med oerhörda ekonomiska resurser, ett maximum av tid för bearbetning och rika möjligheter att engagera kunniga jurister internt eller externt samt icke minst obegränsad tillgång till psykologisk "expertis". Redan häri framträder en sådan obalans mellan parterna att det är suspekt att socialförvaltningar via barnets ombud och ställföreträdare tilldelas en partner och medspelare.
När det numera finns en vilja att spara på offentliga utgifter borde något så destruktivt som barnets ombud i offentligrättsliga sammanhang avskaffas.
Kopia av denna skrivelse har överlämnats till de politiska partierna och deras ungdomsorganisationer.
Stockholm den 20 augusti 1998
Lennart Hane
Advokat
Tillbaka till rapporter
Powered by AIS