Rädda barnen från Rädda barnen och Bris

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

I Allehanda 2007-08-29 läste jag artikeln med rubrik "Rädda barnen kräver bättre skydd för fosterbarn". Bakgrunden till artikeln är den statliga utredningen ledd av Göran Johansson, som visar att fosterhemsplacerade barn under årtiondena har utsatts för vanvård och övergrepp. Och, för att undvika att barn i dag ska råka ut för samma sak framför Rädda barnen att en opartisk instans ska inrättas vid länsstyrelsen.

Av artikeln framgår att ordf. i Rädda barnens lokalförening i Sollefteå, tror att en sådan instans kan vara som ett slags lokalt Bris som kan föra barnens talan.

Rädda barnen och Bris har varit mycket framgångsrika lobbyorganisationer. De har nästan fått myndighetsstatus och Bris får statliga bidrag för sin verksamhet. För 2007 har t ex Bris fått en miljon sex hundra tusen kronor (1 600 000 kr). Men varken Rädda barnen eller Bris har tidigare brytt sig om de tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade barnens belägenhet. Som privatpraktiserande jurist och ordf. i NKMR, har jag blivit kontaktad av åtskilliga tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade barn som har berättat om för mig att de har ringt till dessa organisationer och bett om hjälp, men de har blivit avvisade.

Det är snarare tvärtom så att både Rädda barnen och Bris har aktivt bidragit till att åtskilliga tusentals barn har blivit tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade. I artikeln "Filmjölk bevis för incestbrott" (DN 13/10 1995) riktar psykiatern Tomas Eriksson stark kritik mot Rädda barnen. Han skriver: "Ett tungt ansvar för att dessa myter kommit till spridning åvilar Rädda Barnens riksorganisation som givit spridning åt dem i en lång rad kvasivetenskapliga skrifter i ämnet som till exempel "Mot dessa våra minsta" av Monica Dahlström-Lannes. Denna och andra liknande böcker används dessvärre som utbildningsmaterial inom polis och åklagarväsendet och vid utbildning av psykologer, socialarbetare och daghemspersonal. De myter som förts fram av Rädda Barnen på detta sätt ligger också ofta till grund för den verksamhet som bedrivs av de förmenta domstolsexperterna."

Rädda barnens psykologer har också farit fram med sina dockor med förstorade könsorgan som har använts i sexualbrottmål. I artikeln "Rättsröta i behandlingen av misstänkta för sexualbrott" (SvD, 1997-09-24) skriver prof. Knut Ahnlund om de "känslolösa och förkastliga uttröttningsmetoder för att avpressa ett litet barn "sanningen", bland annat med hjälp av iscensatta efterdramatiseringar, osmakliga och infantila skådespel som genomförs med hjälp av dockor med förstorade könsorgan, representerande de inblandade."

Bris har "uppmanat" barn att anklaga sina föräldrar för misshandel, varefter barnen har tvångsomhändertagits och fosterhemsplacerats - även i fall där föräldrarna har blivit frikända i brottmålet - och blivit utsatta för allsköns misshandel i likhet med den misshandel som Göran Johansson och hans medarbetare rapporterade om.

Det sista som barnen behöver är ytterligare en organisation som ska profitera på dem under mantrat "barnets bästa".

Rädda barnen kräver bättre skydd för fosterbarn

Omhändertagna barns rättslöshet
Av Ruby Harrold-Claesson

Behandlingshemmet Ekbacken i Småland
Reportage från Sveriges Television, Uppdrag granskning

Tillbaka till Artiklar