"Häxprocesser mot män". Under täckmantel av fri bevisprövning, dömer domstolar utan bevis, hävdar Pelle Svensson

"Häxprocesser mot män!"

Av PELLE SVENSSON, advokat

Under täckmantel av fri bevisprövning dömer domstolar utan bevis, anser Pelle Svensson

Skötsamma svenska män har inte längre rätt till en objektiv rättslig prövning. Högsta domstolen ser passivt på medan underrätter dömer i strid med HD:s prejudikat. Vid rättegångar bakom stängda dörrar pågår skådespel där män döms enbart på hämndgiriga kvinnors utpekande, hävdar advokaten Pelle Svensson.

Pelle Svensson är fd advokat. Artikeln är tidigare publicerad i Dagens Nyheter den 28 juni 1992.

Artikeln är redan 10 år gammal men den förtjänar att ges nytt liv genom publicering på Internet eftersom den borde ha varit en väckarklocka för åklagarmyndigheterna och domstolarna redan när den skrevs.

Men, i syfte att vara politiskt korrekta, har de rättsvårdande myndigheterna helt negligerat Pelle Svenssons, prof. Anna Christensens, specialist i rättspsykiatri Tomas Erikssons, och rådmannen Bo Severins varningar vilket har lett till så förödande konsekvenser för åtskilliga män och också barnen som har förlorat sina fäder.

Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd.

Helt i det tysta pågår rättsprocesser mot svenska män som inte står 1600-talets häxprocesser långt efter. Debattens vågor har gått höga angående kravet på att kvinnan har rätt att bli trodd när hon anklagar en man för våldtäkt. De vittnespsykologer som tar männens parti och förklarar kvinnan icke trovärdig utsätts för hetsjakt och inkompetensförklaring. Kravet på bevisning har sänkts till en så låg nivå att domstolarna dömer enbart på kvinnans utsaga = utpekande.

Häxprocessernas tidevarv utmärktes ju av att den enda bevisningen mot en häxa var just utpekandet - påståendet - om att hon var häxa.

Under täckmantel av det vi kallar fri bevisprövning tillåter sig svenska domstolar i vår tid att döma utan avgörande bevis. Högsta domstolen medger sedan ej prövningstillstånd eftersom HD ej skall överpröva hovrätternas bevisvärdering. Detta trots att avkunnande domslut strider mot två viktiga huvudregler i svensk brottmålsprocess.

Den tilltalades uppgifter/berättelse gäller så länge inte annat har bevisats.

Vid två konkurrerande alternativ skall domstolen alltid välja det som är förmånligast för den tilltalade.

Jag gör alltså gällande utifrån min yrkesroll som försvarsadvokat att svenska män nu under 1990-talet döms av svenska domstolar till långa fängelsestraff trots att de kan vara oskyldiga. Häxprocesserna genomförs också under hård psykologisk press på domstolarna.

Brutala våldtäkter, ibland också med dödlig utgång, sker varje år, särskilt under försommaren när kvinnorna går lätt klädda. I buskarna smyger då psykopater med en svårt störd kvinnosyn, vilka avvaktar varje liten chans till överfall på kvinnan.

Allmänna opinionen kräver med all rätt att polisen infångar gärningsmannen och att han också får ett hårt straff; Eskilstunamordet nyligen finns i starkt minne.

Dessa brutala och avskyvärda brott gör att den utpekade gärningsmannen i varje våldtäktsmål har hela det psykologiska klimatet emot sig. Jag vågar till och med säga att kvinnors syn på män i allmänhet påverkas i negativ riktning av sådana händelser.

Men det är inte dessa våldtäktsmän jag pratar om, utan det är en farsot värre än pesten som under senare år drabbat oss. Nämligen den situation att kvinnor anmäler sina fd män/sambor sedan de separerat och när de strider om vårdnad av barn eller är djupt oense vad gäller fördelning av boet.

I dessa mål avkunnas nu fällande domar med långa fängelsestraff utan några som helst bevis och i strid mot högsta domstolens praxis.

När en påstådd våldtäkt eller en serie våldtäkter anmäls långt i efterhand så finns ingen brottsplats att undersöka och läkarintyget ger inget stöd för påstådda övergrepp.

Det räcker med att kvinnan är trovärdig, det vill säga kan spela god teater. Hon gråter, hon skakar i hela kroppen, kan inte berätta om vad som har hänt i mannens närvaro. Kvinnans ombud kräver stängda dörrar och rättegången blir då hemlig utan möjlighet till insyn utifrån.

Jag har i flera fall, där jag varit offentlig försvarare för mannen, reagerat starkt över att kvinnan har med sig en stödperson från kvinnojouren vilken också gråter med. Ja, till och med kvinnans juridiska ombud uppträder ibland och deltar i teatern som grekiska gråterskor. Oftast avbryts rättegångarna och kvinnan måste vila ut på en sjukbår i en annan sal; sjukvårdspersonal måste tillkallas.

Inför denna formidabla teater vänder sig domstolens ledamöter mot mannen med blickar som kan döda. Sedan kvittar det om försvaret kan visa att teatern inte är sann, det vill säga kan beslå kvinnan med att ha lämnat oriktiga uppgifter. Då skyndar sig domstolen till kvinnans undsättning och hittar på egna förklaringar. Hon måste ha misstagit sig eftersom teatern visar att kvinnans berättelse ändå är sann, och med stöd av vittnespsykologen som också tror på god teater så döms den utpekade mannen i strid mot alla de regler som gäller för en svensk brottmålsprocess.

Det senaste målet där en svensk hovrätt vågade gå mot åklagare, psykologer, grekiska gråterskor, kvinnojour, kvinnliga förhörsledare m m var det s k sextortyrmålet i Göteborg där åklagaren krävde tio års fängelse. Motiv för att ljuga var här en inflammerad vårdnadstvist, svartsjuka samt även ett ekonomiskt motiv.

Tingsrätten hade dömt mannen till åtta års fängelse enbart på kvinnans berättelse och dessutom dömt ut cirka en halv miljon kronor i skadestånd. Ett belopp som kvinnan kan kvittera ut från staten - brottsskadenämnden - så fort domen vunnit laga kraft.

Hovrätten friade i en enhällig dom. I blint raseri gick åklageren och kvinnans advokat till massmedierna. Skandal, mannen är ändå skyldig. Domstolens ledamöter var för gamla och hade en omodern kvinnosyn och så vidare.

Men det var också sista gången. Nu döms alla anklagade män enligt någon sorts löpande band-princip.

Detta sker med högsta domstolens tysta medgivande trots att avkunnade domar står i skarp strid mot HD:s prejudikatdom från de 15/2 1991. Där dömde HD en fd sambo till tre års fängelse på kvinnans ensidiga utpekande, utan stöd i läkarintyg eller tekniska fynd från en brottsplats eftersom anmälan skedde långt efter separationen.

HD ställde dock samtidigt upp följande krav för att jämförelsen med 1600-talets häxprocesser inte skulle vara möjlig.

1. Kvinnan får inte ha ett starkt motiv för att beljuga mannen.

2. Hennes berättelse skall vara lång och sammanhängande med unika detaljer.

3. Om kvinnan ändrar sin utsaga på någon väsentlig punkt så skall hon kunna ge en rimlig förklaring till varför hon ändrat sig.

4. Kvinnan skall inte kunna beläggas med att ha ljugit på avsnitt som har betydelse i ansvarsfrågan.

5. Det får i övrigt inte finnas något som talar emot kvinnans berättelse.

Svenska tingsrätter och hovrätter struntar nu fullständigt i denna av HD fastlagda bevisprövningsmodell, som skall gälla för påstådda våldtäkter i parförhållanden och som anmäls efter det att parterna separerat. Detta sker utan att högsta domstolen ingriper.

Motiveringen är att HD inte överprövar bevisvärderingsmål. Men det viktigaste kravet på ett lands högsta domstol är ju att den skall leda rättstillämpningen, det vill säga upprätthålla respekten för sina egna prejudikatsavgöranden enligt punkt 1-5 ovan.

Om en hovrättsdom inte överensstämmer med HD:s tidigre prejudikat så måste väl självklart HD ta upp målet och visa vad som gäller.

Detta krav är oerhört viktigt eftersom HD måste utgöra den yttersta garanten för att en oskyldig inte döms. HD har ansvaret för att inslag från häxprocessernas tidevarv inte på något sätt skall kunna få fotfäste i vår moderna rättskipning. Jag uppmanar därför högsta domstolens ledamöter att noga begrunda en av våra viktigaste rättssäkerhetsfrågor i modern tid.

Det skall inte kunna vara så att en svartsjuk alternativt hämdlysten kvinna - eller en kvinna med ekonomiska motiv - skall kunna hämnas på sina tidigare män, avväpna dem och få dem kastade i fängelse för lång tid framåt. Få dem tillintetgjorda såväl fysiskt som ekonomiskt.

Tro nu inte att jag har en negativ kvinnosyn eller att jag nedvärderar kvinnliga förhörsledare, åklagare, målsägandebiträden, kvinnojourernas arbete och så vidare. Självklart är det så att de flesta kvinnor som kommer till dem verkligen har blivit utsatta för övergrepp. Men det jag reagerar emot är att de tycks ha tappat förmågan att genomskåda de fall där en hämdlysten kvinna med stöd av god teater utnyttjar dem, får alla på knä, varefter en oskyldig människas liv slås i spillror.

Några exempel:

För två veckor sedan dömde Svea hovrätt en man från Hallsberg till fem och ett halvt års fängelse enbart på kvinnans utpekande. Våldtäktsanmälan gjordes åtta månader efter seprationen och sedan mannen gift om sig. Det är den mest otroliga domen hittills - en av de värsta skandaldomar som avkunnats i vårt land!

Rättegången skedde också med stängda dörrar från början till slut, således ingen som helst objektiv insyn. HD får detta fall om en vecka. Mannen är tidigare ostraffad och skötsam.

En man från Luleå dömdes till tio års fängelse för en serie grova våldtäkter på sin vuxna dotter. Inga bevis, enbart utpekandet. Kvinnan vägrade att underkasta sig gynekologisk kontroll och vägrade också att visa upp sina dagböcker där hon påstod att hon nedtecknat allt om övergreppen. Motivet för att beljuga pappan skall ha varit hämnd för att hon fötts med ett svårt handikapp som hon lastade föräldrarna för. Mannen var mycket skötsam, tidigare ostraffad. HD: Ej prövningstillstånd.

En man från Eskilstuna döms till tre års fängelse för våldtäkt trots att han hade alibi vid tidpunkten för påstått övergrepp. Hovrätten säger bara att de två alibivittnena kan ha missstagit sig. Inget prövningstillstånd.

Den sistnämnda domen är intressant eftersom hovrättens ordförande var skiljaktig och ville fria. Trots det vägrar HD att ta upp fallet.

För att någon skall kunna dömas i ett allvarligt brottmål så måste gär ningen vara styrkt bortom varje rimligt tvivel. Det måste väl i herrans namn råda rimligt tvivel om hovrättens ordförande vill fria!

Skötsamma svenska män, tidigare ostraffade, har, vilket jag med denna debattartikel velat visa, inte längre rätt till en objektiv rättslig prövning. De döms utan bevis i den moderna tidens egna häxprocesser och med en passiv högsta domstol som till och med låter underrätterna döma i strid med HD:s egna prejudikatdomar.

Ännu mer allvarligt blir männens utsatta läge när domstolarna rent allmänt ger kvinnorna högre trovärdighet än männen och för lika brott dömer kvinnorna mildare. Har könskampen nu nått så långt att männen diskrimineras? Det är en berättigad fråga.

Det rimligaste kravet som vi kan ha på vårt rättsväsende är allas likhet inför lagen och allas rätt till en öppen och opartisk prövning av en brottsanklagelse.

Eller är det så att rättssäkerheten och det höga beviskravet endast gäller för mördare och banditer? Jag refererar här till det kända Lindomefallt eller varför inte till domen i Palmemålet.

"Sverige vid skampålen". Under täckmantel av fri bevisprövning dömer domstolar utan bevis

AFAF98 - Aktionsgruppen för Falskt Anklagade Fäder

Rättsröta i behandlingen av misstänkta för sexualbrott

Hemligheter och Minnen

Psykologer medverkar i moderna häxprocesser

Falske anmeldelser om overgrep

Fallet Stefan Holmlin. Åklagare tilltalad, lagförd och frikänd

Myten om den goda modern och att barn alltid talar sanning

Till Minne av Stefan Holmlin

Sex-krigens tragedie

Falske voldtekter. Artikel i Bergens Tidende

Psykologen som justismorder