Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
|
I december 2002
rapporterade Göteborgs Posten om ett tragiskt fall där en 54-årig kvinna hade tänt
eld i sin lägenhet. Tidningen rapporterade att hon hade gjort likadant två
gånger tidigare.
- Jag önskar att jag
hade något annat sätt att lösa mina problem, sade kvinnan.
Artikeln förtäljer
att kvinnan var förtvivlad och ringde socialtjänsten för att berätta att hon
tänt på sin lägenhet som ligger på andra våningen i ett två-vånings trähus på Nansensgatan. Hon greps i anslutning till brandplatsen och
åtalades för mordbrand.
Enligt kammaråklagare Jonas Arvidsson har branden "inneburit fara för
annans liv eller hälsa samt fullbordad omfattande förstörelse av annans
egendom".
I polisförhör berättade
kvinnan, mor till ett barn som sedan 1991 är tvångsomhändertagen av SDN-Lundby och placerad i fosterhem hos en familj som
enligt socialtjänstens egna anteckningar valdes för att kunna
"tackla" umgänget och kontakterna med modern. Citat:
"Familjehemmet bör vara kapabelt att
tackla umgänget och kontakterna med (moderns namn). Vad gäller att finna en lämplig familj för (barnets
namn) är det underordnat problem.”
Den direkta orsaken bakom
kvinnans eldanläggelse var att hon hade fått besked
från socialtjänsten om att hon inte skulle få träffa sin egen dotter mer än två
gånger per år, sammanlagt tolv timmar. Under samma tid pågick ett mål om
överflyttning av den legala vårdnaden av barnet från den biologiska modern till
fosterföräldrarna, dvs
överflyttning av föräldramyndigheten vilket i dessa sammanhang är en förtäckt
adoption med alla nackdelar - men utan fördelarna - som en adoption medför. Vårdnadsöverflyttningen skulle medföra att LVU för barnet
skulle upphöra - modern skulle således inte kunna begära hemtagning av sitt
barn - men socialtjänsten skulle även i fortsättningen betala
fosterhemsersättning till fosterföräldrarna.
Kvinnan var förtvivlad. Socialtjänsten
ville radera henne bort från sitt barns liv. Hon skulle bli en "levande
bild" för sitt barn, för att citera socialtjänstens begrepp.
I polisförhör berättade hon att
hon satt i fåtöljen och rev sitt hår och tände på en tidning fast hon "egentligen
inte ville tända på".
Två gånger tidigare har hon dömts för liknande händelser.
1993 dömdes hon för mordbrand. Då hade hennes barn omhändertagits.
- Det blev för mycket och jag brände min jacka. Gjorde liknande som nu, säger
kvinnan.
1998 dömdes hon för allmänfarlig vårdslöshet.
- Det brann i min lägenhet. Jag hade flyttat in och packat upp. Det var bara
skador på kartongerna, säger kvinnan.
Kvinnan uppgav att avsikten med eldningen var att det bara skulle brinna på
pallen och att hennes enda avsikt var att få uppmärksamhet. Hon sade sig inte
ha haft för avsikt att skada någon eller något.
Hennes försvarare i brottmålet, advokat Rolf Skårman, sade att han ansåg att
kvinnans handlande var ett rop på hjälp.
Den frustrerade modern som har
utsatts för mer än tio år av terror och förtryck, förnedring och förföljelse av
socialtjänstens personal dömdes 1996 till rättspsykiatrisk vård med särskild
utskrivningsprövning för två påstådda hot mot fostermodern. Anteckningarna i
barnets s k familjehemsjournal visar att inga hotelser
uttalades mot fostermodern - i alla fall inte vid datumen som har angivits i
åtalet. Likväl undanbad sig hennes advokat i brottmålet att använda den
skriftliga bevisningen, hovrätten tog emot handlingarna men huruvida domstolen
tittade på dem är okänt och Högsta Domstolen vägrade henne prövningstillstånd.
Det skall noteras att Anna Lindhs mördare och barnflickan i Knutbymålet
dömdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Kvinnan är universitetsutbildad
och levde ett helt normalt liv till dess att hon utvecklade vissa problem med
alkohol i samband med en mycket besvärlig skilsmässa. Problemen var helt lösta
fyra år innan barnets födelse och hon återgick till sin normala livsföring. Hon
påbörjade sin "brottsbana" i samband med
att socialtjänsten utan saklig grund tvångsomhändertog hennes efterlängtade,
nyfödda barn. Detta är ett tragiskt bevis för de skadliga följderna som
maktgalna personer inom socialtjänsten kan åstadkomma genom LVU.
Socialtjänstens personal har ödelagt kvinnans liv och i samband därmed har de
utsatt barnet för Föräldraalienationssyndrom genom att hjärntvätta barnet att
tro att modern är farlig. Hon har emellertid aldrig skadat sitt barn och ingen
annan för den delen. Likväl sitter hon inspärrad på en sluten rättspsykiatrisk
anstalt.
Hennes stora brott var att hon
ifrågasatte socialtjänstens omhändertagande av hennes barn och hon använde osedvanliga
metoder att dra uppmärksamhet till sitt fall. Kvinnan har inte kunnat få gehör
av systemets företrädare och inte heller i Europadomstolen.
Arg mamma attackerade tjänsteman
Socialtjänstens
misslyckanden?
Newsarticle in
the Las Vegas Sun Internet Edition
Skövdefallet: 14-årig flicka högg socialsekreterare i halsen
Av Marie Hultén