FRU HJELTE OCH HENNES BARN

Av Göran Skytte

 

 

 


Göran Skytte är journalist och författare.

Uppsatsen "Fru Hjelte och hennes barn" är Göran Skyttes examensarbete då han år 1973 utexaminerades från Journalisthögskolan vid Göteborgs Universitet.


Uppsatsen återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

 

 

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 

1 INLEDNING

1.1.            Familjen Hjelte                                                          ...  sid. 2

1.2.            BVL  25  a                                                                ...  sid. 2

1.3.            Syfte                                                                         … sid. 3

1.4.            Anmärkningar                                                            ...  sid. 3

 

2                FALLET  GUNNEL

 

2.1.            Gunnel rymmer hemifrån                                            …  sid. 4

2.2.            Utdrag ur utredning                                                    ...   sid. 4

2.3             Fru Hjelte "ger upp"                                                   ...   sid. 6

2.4.            Slagsmål i trappan                                                      ...   sid. 7

2.5.            Fru Hjelte till JO                                                        ...   sid. 7

2.6             Östensson finner tillräcklig grund for omplacering        ...   sid. 7

2.7             Förebyggande åtgärder gagnlösa                                ...   sid. 8

2.8.            Modern vägrar samtycka                                           ...   sid. 8

2.9.            Östensson än en gång                                                ...   sid. 9

2.10.          Gunnel till Borås                                                        ...   sid. 9

2.11.          Barnavårdskonsulenten yttrar sig                                ...   sid. 9

2.12.          Fosterföräldrarna rapporterar                                     ...   sid. 10

2.13           Modern betages umgängesrätten                                ...   sid. 10

2.14           Kvarnarna mal                                                           ...   sid. 10

2.15           Det  går bra för Gunnel                                              ...   sid 11

2.16.          Fru Hjelte om fosterhem                                            ...   sid. 11

2.17.          Upplösning                                                                ...   sid. 12.

 

3.               FRU HJELTE,   MODERN

 

3.1.            Fru Hjelte är inte riktigt klok                                      ...   sid. 13

3.2.            Bestämmelser                                                            ...   sid. 13

3.3             Fru Hjelte är farlig                                                      ...   sid. 13

3.4             Fru Hjelte är paranoid                                                ...   sid. 15

3.5             Helt korrekt                                                               ...   sid. 15

3.6.            Enligt föreskrifterna                                                    ...   sid. 16

 

4.               BIRGER OCH MODERN

4.1.            Östensson om Birger                                                 ...   sid. 17

4.2.            Birger kommer inte till skolan                                     ...   sid. 17

4.3.            Fru Hjelte om frånvaron                                             ...   sid. 18

4.4             Sociala centralnämnden utövar barnavård                   ...   sid. 18

4.5             Fyra versioner av fälttåget                                          ...   sid. 18

4.6.            Fru Hjelte till psyket med polis                                   ...   sid. 20

4.7             I behov av vård                                                         ...   sid. 20

4.8.            Ej  i behov av vård                                                     ...   sid. 20

4.9.            Adler om Birger                                                         ...   sid. 21

4.10.          Adler om fru Hjelte                                                    ...   sid. 22

4.11.          Vuxenpsykiatern Ericsson om fru Hjelte                     ...   sid. 23

4.12.          Birger återvänder hem                                                ...   sid. 24

4.13.          Segdragen tvist                                                          ...   sid. 24

4.14           Den grundade anledningen                                         ...   sid. 25

4.15           Fru Hjelte överklagar                                                 ...   sid. 25

4.16.          Dr Ericssons utlåtande kommer bort                           ...   sid. 25

4.17.          Domen                                                                      ...   sid. 26

4.18 .         Fru Hjelte och JO än en gång                                     ...   sid. 27

4.19.          Fru Hjelte och socialstyrelsen                                     ...   sid. 27

4.20.          Adler förklarar sig                                                      ...   sid. 28

 

5.               BREV

5.1.            "Bättre att dödas”                                                      ...   sid. 28

5.2.            Adress okänd                                                            ...   sid. 29

 

6.               AVSLUTNING                                                        ...   sid. 30

 

7.               KÄLLOR                                                                 ...   sid. 34

 

 

 

 

 

 

 

1 INLEDNING

1.1. FAMILJEN HJELTE

 

Fram till mitten av 60-talet bor hela familjen Hjelte i Borås. Pappa Olof, mamma Kerstin, barnen Helen (född 53), Gunnel (född 57) och Birger (född 61).

 

Mellanbarnet Gunnel kommer till tals i en av de många utredningar som sedermera gjorts om familjen och dess olika medlemmar. Gun­nels minne från det hon var liten är ljusa och glada. Efter vad hon kommer ihåg var allt bra under denna tid. Det enda som kanske inte var så bra beställt med var ekonomin, det gick visserligen ihop, men det var aldrig något överflöd. Gunnel har alltid hållit ihop med sin syster Helen, även om Helen gillade Birger mer än Gun­nel så har förhållandet systrar emellan alltid varit fint. Från början var det så, att Helen och Birger var mammas barn, medan Gun­nel var pappas flicka. Så småningom ändrade sig detta så att flick­orna och pappan häll mest ihop, medan mamma och Birger höll ihop."[1] (5).

 

Förhållandet föräldrar emellan blev emellertid allt sämre. I november 1965 separerar föräldrarna och tar ut hemskillnad. I mars 1967 skils föräldrarna och modern tilldömes vårdnaden om barnen.

Vid denna tidpunkt får He1en och modern allt svårare att dra jämt.

I maj 1967 beslutar barnavårdsnämnden i Borås, att omhänderta Helen för samhällsvård.

I samband härmed placeras Gunnel och Birger under övervakning.

I december 1967 flyttar modern till Växjö. Gunnel och Birger följer med. Övervakningen avbryts.

Sociala centralnämnden i Växjö beslutar i augusti 1971 att för samhällsvård omhänderta Gunnel. Gunnel placeras i fosterhem.

I maj 1972 omhändertas Birger för utredning. Utredningen leder till att Birger bl.a. ställs under övervakning.

 

1.2. Bvl 25 a

Samtliga tre  barn i familjen har blivit  föremål myndighetsingripanden med stöd av barnavårdslagens §  25 a.

Lagen lyder: barnavårdsnämnd har att vidtaga åtgärder "om någon som ej fyllt aderton år, misshandlas i hemmet eller eljest där behandlas på sådant sätt, att hans kroppsliga eller själsliga hälsa utsattes för fara, eller om hans utveckling äventyras på grund av föräldrarnas eller annan fostrares olämplighet som fostrare eller bristande förmåga att fostra honom."

 

Försåvitt dessa förutsättningar föreligger äger barnavårdsnämnd antingen vidta förebyggande åtgärder, eller - försåvitt förebyggan­de åtgärder bedömes vara gagnlösa - omhänderta den underårige f«r samhällsvård.

 

 

1.3.  SYFTE

På detta tidiga stadium har undersökningen ett enda syfte: att rekonstruera händelseförloppet när myndigheterna ingrep mot Gunnel och Birger.

 

Helen har måst uteslutas ur undersökningen av följande skäl. Re­konstruktionen av händelseförloppet vilar och måste enligt under­sökarens förmenande huvudsakligen vila på skriftligt källmaterial. I detta fall är skriftligt källmaterial tillstor del handlingar som upprättats på och förvaras på myndigheter Dessa handlingar är sekretessbelagda, Sekretessbeläggningen innebär naturligtvis inte att det är omöjligt att få ut handlingarna. Detta har till stora delar lyckats i fallen Gunnel och Birger i Det har misslyckats i fallet Helen. Därför finns inget underlag för en framställning av hennes fall. Naturligtvis inskränker detta faktum undersökningens värde då vissa sammanhang inte till fulle kunnat förklaras. Trots denna inskränkning kan den rena beskrivningen av fallen Gun­nel och Birger ha visst värde. “Vårdapparaten vårdar.” Undersökningen beskriver hur vårdapparatens vård konkret kan gå till.

 

Beskrivningen ger upphov till en rad frågor. Dessa frågor kommer varken att ställas eller besvaras i denna undersökning. Därtill har tiden varit för kort.

Rekonstruktionen har till syfte att göra det möjligt att i en framtida bearbetning möjliggöra att de riktiga frågorna ställs.

 

1.4. ANMÄRKNINGAR

"Hjelte" är ett fingerat namn. Övriga namn är autentiska liksom ortsangivelser m.m.

Undersökningen baseras på ett 40-tal handlingar. En stor del av dessa är sekretessbelagda. En stor del av dem är omfångsrika. Det är två skäl varför handlingarna inte presenteras i undersökningen. En förteckning över handlingarna finns emellertid med. Handlingarna är försedda med målnummer. De nummer inom parentes som finns i texten anvisar vilken handling som åberopas. Handlingarna finns i under­sökarens ägor så uppgifterna kan alltså kontrolleras.

 

Göran Skytte

 

2. FALLET GUNNEL

2.1 GUNNEL RYMMER HEMIFRÅN

Gunnel tillbringar en sommarmånad 1971 på Öland tillsammans med en väninna och väninnans föräldrar, paret Strömberg. Gunnel är 13 år gammal. Den 24 juli återvänder Strömbergs tillsammans med dottern och Gunnel till Växjö Gunnel vill inte flytta hem till sin mamma Hon vill bo hemma hos Strömbergs. Strömbergs går med på detta. Gunnel flyttar till deras lägenhet.

 

Gunnel berättar samma dag för en tjänsteman på socialförvaltningen varför hon inte vill återvända till hemmet. Hon anför att modern utövar en alltför stark kontroll över henne, att modern talar illa om hennes kamrater såväl inför Gunnel som inför kamraterna att modern vaktar över henne. (5).

 

 

2.2. UTDRAG UR UTREDNING

Sociala centralnämnden i Växjö beslutar omgående att utredning skall företas. Vikarierande socialassistenten Anna-Karl Bertland anför­tros uppdraget. De första anteckningarna dateras den 26 och 27 juli. De återges här i sin helhet.

 

71.07.26 Telefonsamtal med fru Hjelte

Fru Hjelte är orolig för att hennes fd make ska ta sin flicka, som är tretton år, till sig. Flickan är enligt fru Hjelte övertalad att åka till fadern, Han har lockat henne med att hon får röka hemma, vara ute hur länge hon vill om kvällarna o. dyl. Fru Hjelte vill nu veta vilka rättigheter hon har att hålla flickan hos sig. Hon vill vidare att vi ska ringa till barnavårdsnämnden i Borås, efter­som flickan varit där tillsammans med fadern och fått deras tillåtelse att bosätta sig i Borås.

Fru Hjelte vill inte ens att hon ska få vara hos pappan under den tid som det är kvar till skolan börjar. Hon menar, att fadern aldrig tidigare velat träffa sina barn. Vidare menar fru Hjelte att han re­dan fördärvat det äldsta av deras barn, genom ett liknande för­farande.

Fru Hjelte omtalar att fadern nu är sammanboende med en kvinna med tre vuxna barn. Alla dessa barn bor hemma, man bor alltså fem per­soner i en trerumslägenhet. Fadern till flickan är också arbetslös. Flickan erbjuds att komma upp till expeditionen för samtal, men enligt modern vägrar hon detta.

 

71.07.26 Samtal med Engström, Borås socialförvaltning

Engström menar, att faderns hem inte kanske är det mest lämp­liga, men att moderns hem definitivt inte är lämpligt. Den stora flickan och fadern hade just besökt honom och velat att man skulle ta kontakt med Växjö för att se om man kunde göra något för Gunnel. Helen den stora hade när hon var i Gunnels ålder blivit inlåst av sin moder och det hade varit fruktansvärda förhållanden. Flickan omhändertogs på paragraf 25 a och ordförandebeslut. Gunnel har omtalat att nu är det likadant för henne. Engström menar att en ordentlig hemutredning och samtal med flickan är det enda möj­liga i den här situationen. Vidare upplyser han att det finna en klar diagnos på schizofreni hos fru Hjelte.

 

 

71.07.26 Fader Hjelte ringt

Uppger att det nu skurit sig mellan modern och Gunnel. Referenten träffade sin fd hustru på semestern. Man talade om fickpengar men modern ville Inte ge Gunnel några. Äldsta dottern, som vistas hos referenten i Borås hade sänt brev med pengar, som modern tog hand om. Gunnel vågar inte gå hem. Hon bor nu hos en kamrat, hos Karl Åke Strömberg. Referenten uppger att hustrun har besvär med ner­verna, att hon förstört för den äldsta flickan, som vistas hos s honom. Hänvisar till socialbyrån i Borås. assistent Gösta Engström och Gösta Karlsson, som känner till familjen. Referenten vill, att flickan får komma till honom i Borås. Han är förlovad. Lovar att någon här tar kontakt med flickan och modern.

 

71.07.27 kvinnan på exp.

Aktuellt: fru Hjelte blir upplyst om att vi haft kontakt dels med fadern och dels med Engström på barnavårdsnämnden i Borås. Hon är mycket aggressiv och pratar fram och tillbaka. Säger att om Gunnel ska flytta så måste även Birger flytta hemifrån. Hon upp­lyser vidare om att alla utredningar som gjorts om dottern Helen är fullständigt felaktiga, allt som står i dessa är lögn. Om vi ska göra någon utredning om Gunnel vill hon inte bli delgiven, för det står ändå ingenting som är sant i utredningen. Gunnel är borta sedan i lördags och vi får så gärna tala med henne om vi vill, jag får telefonnumret.. Fru Hjelte ringer upp efter en liten stund och säger att det är ingen idé att vi ringer till Gunnel, hon vill ändå inte tala med oss.

 

71.07.27 Gunnel på exp.

Gunnel kommer upp tillsammans med sin kamrat Jennys föräldrar herr och fru Strömberg. Gunnel talat om att hon definitivt inte tänker flytta hem Hon kan inte dia jämt med sin mor. I höstas började hennes mor att vakta henne. Hon fick inte gå ut och inte några fickpengar. Detta har sedan pågått hela året. Hon berättar att hon alltid grälar med sin mamma. Makarna Strömberg verifierar hennes uppgifter. Mamman har flera gånger ringt hem till deras bostad och grälat på Gunnel. Även makarna Strömberg har fått ta emot skällning. Under Ölandsvistelsen bodde fru Hjälte och hennes son i tält i trädgården där även familjen Strömberg bodde. Även här hade fru Hjelte betett sig underligt gentemot Gunnel. Helen, Gunnels syster, hade t.ex. en gång skickat pengar till Gunnel, dessa hade fru Hjelte lagt beslag på.

Gunnel anser vidare att hennes mor är sjuk. Hon har många gånger blivit rekommenderad att gå till läkare men detta vägrar hon göra.

 

 

2.3. FRU HJELTE "GER UPP"

Den 20 juli begär modern, att polisen skall söka upp Gunnel i Strömbergs hem och förmå henne att återvända till hemmet. Medan polisen är i Strömbergs lägenhet den kvällen ringer Strömberg upp vikarierande socialassistenten Bertland och berättar vad som står på. Bertland talar med polisen, och de två kommer överens om att Bertland söker kontakt med avdelningschefen på socialbyrån och att polisen skall avvakta i Strömbergs hem. Avdelningschefen är ej an­träffbar. Bertland ringer modern, fru Hjelte och försöker övertala henne att ta tillbaka sin begäran, vilket fru Hjelte vägrar. Hon vägrar också utredning av ärendet, vägrar läkarundersökning och vägrar Bertland att göra hembesök hos sig. Bertland kommenterar:  - Är lugn för övrigt.

Bertland gör hembesök hos Strömbergs och talar med Gunnel, som dock vidhåller att hon inte vill gå hem. Bertland övertalar henne emellertid att ringa upp modern. Modern vill att samtalet skall ske hemma hos mormodern eller hemma i hemmet. Bertland talar med fru Hjelte och lovar henne att försöka övertala Gunnel att bo hos mormodern. Gunnel vägrar bo hos mormodern. Hon vidhåller att hon inte vill bo hemma hos modern. Polisen påminner henne om sitt upp­drag, att ta hem henne, Gunnel lovar att självmant följa med. De åker hem till fru Hjelte. Gunnel vägrar dock gå in. Polisen och Bertland går upp till fru Hjelte. Bertland beskriver:

- Dörren är öppen. Fru Hjelte är lugn. Polisen och hon har sam­talat en stund. Fru Hjelte vill att flickan kommer upp men får besked att flickan varken vill de ta eller resa till mormor. Fru Hjelte vägrar att gå ned på gatan, hon uttrycker även tvivel på att flickan verkligen är med. Polisen visar henne, genom fönstret att flickan står på gatan. Jag går ned till flickan och förnyar moderns bud. Modern ställer sig i fönstret och flickan förklarar att hon ser modern. Efter en stund kommer polisen ner och förklarar att modern nu gett upp. (5)

 

 

2.4. SLAGSMÅL I TRAPPAN

Den l augusti. Fru Hjelte söker upp dottern i familjen Strömbergs bostad, Gunnel och väninnan öppnar dörren. Modern vill att dottern skall följa med henne. Herr Strömberg uppenbarar sig i dörren. Han hävdar senare att Fru Hjelte slet i Gunnel. Själv kopplar han fru Hjeltes armar i ett grepp på ryggen.  Fru Hjelte faller omkull på golvet. När hon faller kopplar hon en "sax" med sina ben runt Gunnels ben.

Strömberg säger senare till Bertland:

- Efter denna händelse var Gunnel fullständigt uppskrämd.

Han meddelar Bertland att Gunnel är utsatt för terror från moderns sida. (5)

 

 

2.5. FRU HJELTE TILL JO

Den l augusti. Fru Hjelte postar ett brev till JO. Hon skriver: dottern Gunnel har självmant flyttat till Strömbergs, hon tycker inte om det, eftersom Strömbergs påverkar dottern i dålig rikt­ning.

Att Gunnel inte vill flytta hem beror på att flickan är i puberteten, och i den åldern är barn "i allmänhet inte så glada för sina för­äldrar", skriver hon.

Hon är kritisk till fosterhem. I fosterhem tillåter man att bar­nen både röker och dricker sprit. Barnen vill flytta till foster­hem eftersom de vet att fosterföräldrarna inte bryr sig om vad barnen har för sig. Hon anser, att fosterhemmen förstör barnen. Hon är också kritisk mot att barnavårdsnämnden skulle mena att Gunnel är stor nog att själv fatta ett beslut om hon vill bo hemma eller i fosterhem. Hon anser att Gunnel är för ung för att själv förstå "vad ett liv i fosterhem betyder".

- Det finns ju ungdomar som får byta fosterhem vartannat år. Flickan är blyg och känslig och kommer aldrig att klara av ett sådant liv. (2)

 

 

 

2.6. ÖSTENSSON FINNER TILLRÄCKLIG GRUND FÖR OMPLACERING

Den 3 augusti. Tf. överläkaren vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Växjö, Stig Östensson, yttrar sig om Gunnel. Av yttrandet framgår, att Gunnel undersökts vid kliniken. Det framgår inte hur omfattande undersökningen varit. Det framgår inte heller om det är Östensson själv som undersökt, henne.

Östensson kommer till slutsatsen, att Gunnel ar en rar och trevlig flicka, lättkontaktad och normal för åldern. Gunnel talar om varför hon inte vill flytta hem. Hon uppger att hon är orolig för sin mor som hon anser vara sjuk och kräva psykiatrisk vård".

Gunnel vill på lång sikt till fadern. Östensson finner, att till­räckliga skäl föreligger för omplacering av Gunnel i enlighet med hennes egen önskan. Han framhåller dock, att alternativet fosterhem bör diskuteras med henne. (3)

 

 

2.7.  FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER GAGNLÖSA

Den 6 augusti är vikarierande socialassistenten Bertland klar med sin utredning av fallet. Utredningen överlämnas till sociala centralnämnden.

Bertlands uppfattning är att Gunnel är en fin och lugn flicka. Hon har emellertid den senaste tiden börjat visa tecken till nervositet. Hon har den senaste tiden levat under stark press från moderns sida. "Moderns tjat tenderar sjuklighet.” Flickan "förstår att mamman är sjuk” men hemsituationen har blivit så pressande att det är fullt förståeligt att hon vill hemifrån.

- Andra ungdomar reagerar mot sina föräldrar med knark och alko­hol. Kommer inte flickan hemifrån kommer hon troligtvis att reagera asocialt.

Bertland finner, att förebyggande åtgärder skulle vara gagnlösa. Hon motiverar inte detta explicit och närmare.

Då Bertland anser att utredningen visar att Gunnel i hemmet behand­las på sådant sätt att hennes själsliga hälsa och utveckling all­varligt äventyras på grund av moderns olämplighet som fostrare och hennas bristande förmåga att fostra Gunnel, rekommenderas nämnden att utan förebyggande åtgärder omhänderta Gunnel för samhällsvård med placering i enskilt hem. Nämnden rekommenderas att bidra med kläder och utrustning, samt låta beslutet gå i verkställighet utan att det vunnit laga kraft. (5)

 

 

2.8. MODERN VÄGRAR SAMTYCKA

Sociala centralnämnden beslutar i ärendet samma dag utredningen läggs fram, den 6 augusti,

Nämnden beslutar omhänderta Gunnel för utredning "enär sannolika skäl för ingripande enl. 25 a bvl föreligger". Nämnden placerar hen­ne tills vidare i Strömbergs hem.

Fru Hjelte delges beslutet och vägrar samtycka till att det verk­ställs. Ärendet underställas prövning i Kronobergs läns länsrätt. Den 17 augusti förordar länsrätten att beslutet får verkställas in­nan målet slutligt avgörs av länsrätten.

Den 27 augusti beslutar länsrätten fastställa beslutet, enär sanno­lika skäl för ingripande med stöd av 25a bvl anses föreligga. (6)

Den 30 augusti beslutar sociala centralnämnden omhänderta Gunnel för samhällsvård med placering för vård i enskilt hem. I avvaktan på ett lämpligt fosterhem skall Gunnel bo hos Strömbergs.

 

 

2.9. ÖSTENSSON ÄN EN GÅNG

Dr Östensson ombeds yttra sig än en gång. Den 2 september yttrar han sig på nytt. Det är på dagen en månad sedan Gunnel undersöktes på kliniken. Ingen ny undersökning företas.

Östensson uppger, att Gunnel är en i stort sett frisk människa,. Hen­nes flyttning hemifrån betecknas som "enda utvägen". Östensson uppger, att "i likhet med många andra människor" anser Gunnel att modern är psykiskt sjuk. Moderns beteende är sådant att Gunnel inte vill bo hemma.

Östensson poängterar, att för att Gunnels önskan att flytta skall kunna villfaras, krävs det att hennes själsliga eller kroppsliga hälsa utsätts för fara på grund av behandlingen i hemmet, eller att hennes utveckling äventyras på grund av moderns olämplighet som fostrare eller oförmåga att fostra barn. Östensson anser detta styrkt.

Moderns själsliga hälsa utsätter dotterns själsliga hälsa för allvar­lig skada heter det.

Det är, skriver Östensson vidare, grymt och stridande mot barnavårdslagens anda att i ett fall som detta vänta på grava symptom på social missanpassning eller svåra nervösa besvär för att man skall kunna villfara hennes önskemål att flytta till annat hem. Som underlag för sitt uttalande anger han att han läst Bertlands utredning, att han en gång blivit uppringd av fru Hjelte, samt att han "haft kontakt med" brodern Birgers lärarinna.

 

 

2.10 GUNNEL TILL BORÅS

Fru Hjelte vägrar samtycka till beslutet att omhänderta Gunnel för samhällsvård. Beslutat att beslutet skall verkställas utan hinder av att det ej vunnit laga kraft prövas i Kopparbergs läns länsrätt, som den 10 september beslutar, att beslutet får verk­ställas utan hinder av att länsrätten ej fattat slutligt beslut om beslutets verkställande. (4)

Den 11 september flyttar Gunnel till permanent fosterhem i Borås, hos familjen Hallberg.

 

 

2.1l BARNAVÅRDSKONSULENTEN YTTRAR SIG

Barnavårdskonsulenten Kerstin Carlsson i Växjö tillställer den 21.9 länsrätten en skrivelse angående fastställande av sociala cent­ralnämndens beslut av den 30.8 att omhänderta Gunnel för samhällsvård.

Hon rekommenderar fastställande av beslutet. Att försöka tvinga Gunnel tillbaka till modern skulle kunna få allvarliga konsekvenser för henne. Att bryta Gunnels vilja att flytta kunde betyda att hennes psykiska hälsa utsätts för fara. Barnavårdskonsulenten anser vidare att förebyggande åtgärder måste bedömas som gagnlösa.

-  Den konflikt som råder mellan Gunnel och hennes mor kan lättare tillrättaläggas om Gunnel har det på avstånd och kommer bort från det. (11)

När Carlsson lämnar sitt yttrande är Gunnel i Borås sedan tre dagar.

 

 

2 .12 FOSTERFÖRÄLDRARNA RAPPORTERAR

Den 21 september rapporterade nya fosterföräldrarna Hallberg i Borås per telefon till utredare i Växjö, att "en god kontakt har redan uppstått med familjens olika medlemmar." Gunnel har bott hos familjen i tre dagar och två nätter.

Utredaren i Växjö rapporterar vidare, att fostermamman Hallberg önskar framhålla, att det "är önskvärt att modern betages umgängesrätten med flickan”.

Utredaren är själv av den uppfattningen att modern inte skall ha tillstånd att träffa sin dotter.

Modern är känd för att vara mycket vidhängande i kontakter och efterhängsen, varför fosterföräldrarnas begäran synes vara i överensstämmelse med bvl § 4-1. (12)

 

 

2.13 MODERN BETAGES UMGÄNGESRÄTTEN

Bvl § 41 lyder i dess relevanta del “Föräldrarna äro i fråga om rätt till umgänge ... underkastade de bestämmelser som nämnden med hänsyn till hans (den omhändertagnes) vård och fostran samt omständigheterna i övrigt finner skäligt meddela". Den 27 september beslutar sociala centralnämnden i Växjö att be­taga fru Hjelte all umgängesrätt med dottern.  Nämndeordföranden Gustav Jansson motiverar beslutet sålunda.

- Vid den tillfälliga fosterhemsvistelsen hos makarna Strimberg i Växjö sökte modern upp Gunnel på sådant sätt att Gunnel blev nervös och omskakad. Mot bakgrund av detta och i syftet att skydda Gunnel för liknande framtida upplevelser beslöt sociala central­nämnden att jämlikt § 41 bvl betaga modern all umgängesrätt med flickan. (l4)

 

 

2.14. KVARNARNA MAL

Den 21 oktober fastslår länsrätten sitt tidigare beslut. Fru Hjelte klagar till JO över länsrättens beslut av den 16.9. Regeringsrätten beslutar den 3.ll : ingen åtgärd, då länsrättens beslut av den 10.9 förfallit på grund av länsrättens beslut den 21.10. att fastställa beslutet av den 10.9. Den 15.11 klagar fru Hjelte hos JO över länsrättens beslut av den 21.10.   Den 6.12 meddelar JO: ingen åtgärd. (15)

 

 

2.15. DET  GÅR BRA FÖR GUNNEL

Enligt Växjömyndigheternas utredningar - per telefon – går det bra för Gunnel.

Den 6 december rapporterar socialbyrån i Växjö:

- Vid telefonsamtal med fru Hallberg uppger hon, att Gunnel har anpassat sig till den nya miljön förvånansvärt snabbt. Hon har god kamratkontakt. I skolan ligger hon prestationsmässigt över medel. Det framgår vidare, att Gunnel i början hade god kontakt med den i Borås bosatte biologiske fadern. Enligt fostermamman föreföll dock dessa kontakter mattas något sedan Gunnel anpassat sig i foster­hemmet.

Fostermamman meddelar vidare till utredaren, att fru Hjelte hör av sig med brev och telefonsamtal, där hon anklagar fosterföräldrarna för att ha tagit Gunnel till sig enbart i syfte att tjäna pengar.

Fostermamman anser, att telefonsamtalen kan betecknas som "telefonterror".  Hon hävdar, att samtalen i början gjorde Gunnel nervös och upprörd. Hon har emellertid diskuterat moderns beteende med Gunnel.

- Gunnel har då upprepat sin uppfattning att modern är psykiskt sjuk, heter det i rapporten.

Av rapporten framgår det inte huruvida utredaren talat med henne själv om hur hon upplever sin situation.  (16)

 

 

2.16 FRU HJELTE OM FOSTERHEM

I en skrivelse till JO den 17 juli 1972 klargör fru Hjelte sin syn på fosterhemsplaceringar.

Hon reagerar mot att myndigheterna placerat Gunnel i en familj "med lyxmiljö". Hon påpekar, att fosterfamiljen Hallberg har såväl villa som bil och städhjälp. Hon anser, att myndigheterna direkt "köpt" Gunnels samtycke till fosterhemsplacering genom att erbjuda henne en "lyxmiljö" som modern inte kan anskaffa.

- Gunnel hade aldrig velat flytta till fosterhem om de haft så låg standard som jag, bara en trång lägenhet och varken bil eller sommarstuga eller villa.

Hon kritiserar vidare att barnavårdsnämnden försöker skaffa barnet en god miljö - som hon menar - endast på det sättet att barnet skickas till fosterhem. Hon anser det snedvridet, att endast de Biologiska föräldrarnas mentala beskaffenhet som undersöks, enligt hennes mening borde också fosterföräldrar undergå psykiatrisk lämplighetsundersökning. Slutligen kritiserar hon det enligt hennes mening rådande förhållandet, att det i övervägande grad är barn till socialvårdstagare som fosterhemsplaceras. (22)

 

 

2.17. UPPLÖSNING

Fru Hjelte tillskriver Borås socialförvaltning för att få upplysningar om sin dotter Gunnel, Förvaltningen svarar den 24 juli 1973.

- Som svar på Edert brev ber jag att få meddela följande. Er dotter Gunnel vistas inte längre i fosterhemmet Hallberg, Borås.

 

 

 

 

3. FRU HJELTE. MODERN

 

3.1.  FRU HJELTE ÄR INTE KLOK

Det är åtskilliga som är av den uppfattningen att fru Hjelte inte är "riktigt klok". De refereras i utredningar. Det är Strömbergs, döttrarna., f d maken, Engström, Bertland m fl.

En sakkunnig anlitas för att yttra sig: dr Östensson, Inte heller han anser, kort uttryckt, att fru Hjelte är riktigt klok.

 

 

 

3.2. BESTÄMMELSER

Först något lite om bestämmelserna,,

Föreskrifterna för hur läkarintyg ska se ut fastställs i Kungliga Medicinalstyrelsens cirkulär angående utfärdande av läkarintyg den 1 juni 1564.

Det heter i varje läkare åligger att vid utfärdande av intyg eller utlåtande iakttaga "synnerlig omsorg och samvetsgrannhet" .

Vid avgivande av intyg bör läkare beakta, heter det vidare, att läkarintyg utgör dokument, ”som kunna få avgörande betydelse såväl offentliga som enskilda rättsförhållanden”. Läkare bär därför noga iakttaga, att han "endast gör uttalanden om förhållanden, om vilka han har erforderlig kännedom",

Det material som ligger till grund för intyget skall noga redovisas, t, ex om personlig undersökning vid ett eller flera tillfällen. Om skyldigheten att göra personlig undersökning heter det: "Undantagsvis kan förekomma, att intyg baseras uteslutande på visst skriftligt material, t. ex. vid bedömande av avliden persons sinnesbeskaffenhet".

 

 

3.3 FRU HJELTE ÄR FARLIG

Dr Östensson yttrar sig om fru Hjelte i de två intygen han skriver om Gunnel Hjelte. Östensson är barn- och ungdomspsykiatriskt verksam, vid tiden far det första utlåtandet som underläkare vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Växjö, vid tiden för det andra yttrandet som tf. överläkare vid samma klinik,

Östensson fastslår: fru Hjelte “är mentalt sjuk och måhända farlig f«r sig själv och sin omgivning".

Dr Östensson har när han skriver detta aldrig undersökt fru Hjelte. Han har aldrig träffat henne. Han har aldrig ens talat med henne. Uppfattningen att hon är mentalt sjuk och en fara för sig själv och andra har han hämtat ur "olika beskrivningar". Dessa beskrivningar specificeras till 1. "handlingar", 2. "olika personer", 3. tre olika läkare, 4. Gunnel.

Östensson skriver:

- Enligt handlingar uppträdde barnets moder, fru Hjelte, vid denna tidpunkt (1968) avvikande.

Han specificerar inte vilka handlingar som avses, inte heller be­greppet "avvikande". Östensson skriver vidare:

- Hon har även tidigare (än 1968) av olika personer i Borås som haft kontakt med henne bedömts som en människa med egendomligt be­teende .

”01ika personer" i Borås specificeras inte, inte heller vad dessa olika personer avsåg tidigare än 1968 med "egendomligt beteende". Östensson refererar vidare till olika läkare. Han refereras till dr Lidholm, som 4 ½ år tidigare gjort ett utlåtande. Östensson skriver:

-I ett läkarutlåtande av der. 13/4 1967 utfärdat av socialläkaren i Borås, Ivar Lidholm, talas det uttryckligen om "psykisk sjukdom" hos fru Hjelte.

Det är Östensson själv som sätter "psykisk sjukdom" inom citationstecken. Han anger inte vad som närmare bestämt avses. Östensson går vidare i handlingarna:

-_I samband med att fru Hjeltes begäran om upphörande av barnavårdsmannaskapet behandlades, ringde hon upp flera medlemmar i barnavårdsnämnden och andra personer, såsom skolpsykolog, kurator vid härvarande klinik, liksom klinikens överläkare, dr Bonnevier, som enligt referat i barnavårdsnämndens handlingar inte ansåg henne frisk, och i barnavårdsnämnden uttalade dr Rolf Jansson att fru Hjelte enligt hans uppfattning var mentalt sjuk och snarast borde komma under vard.

Bonnevier har enligt handlingar definierat fru Hjeltes sjukdom som "inte frisk" efter ett telefonsamtal. Jönsson anser fru Hjelte "mentalt sjuk". Två läkare har yttrat sig. Ingen av dem har undersökt fru Hjelte. En tredje återger vad de säger, Han har inte under­sökt fru Hjelte. Han stödjer sig på vad andra säger enligt hand­lingar. Han återger Gunnel Hjelte:

- Orolig för sin mor, som hon anser vara sjuk och kräva psykiatrisk vård.

Östensson föreslår att sociala centralnämnden föranstaltar om läkar­undersökning av fru Hjelte.

 

 

3.4 FRU HJELTE ÄR PARANOID

Östensson yttrar sig än en gång om fru Hjelte - i det utlåtande han fäller om Gunnel den 2/9 – 71. Vid denna tidpunkt är Östensson tf överläkare vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken. Nu specificerar han sin diagnos. Fru Hjelte lider av paranoia. Inte heller nu har han undersökt fru Hjelte. Han har inte heller nu träffat henne. Men han har talat med henne i telefon en gång. Hon ringde upp.

- Fru Hjeltes tänkande under detta telefonsamtal präglades i så hög grad av en patologiskt stegrad misstänksamhet och vantolkning av den senaste tidens händelser, att hon måste betecknas som en

paranoid person.

Han har vidare läst vikarierande socialassistenten Bertlands utredning. I anknytning till denna gör han följande reflexion:

En paranoid person, vars vantolkning av vissa delar av den henne omgivande verkligheten, tar sig sådana uttryck som fru Hjeltes - jag syftar här på vad fru Hjelte enligt utredningen framfört i sam­tal med samt i brev till socialbyråns tjänstemän - torde på grund av sitt av de paranoida föreställningarna styrda beteende så gott som undantagslöst utsätta den själsliga hälsan hos den tonårsflicka hon i egenskap av vårdnadshavare har att ta hand om för allvarlig fara.

Han rekommenderar än en gång sociala centralnämnden att föranstalta om läkarundersökning av fru Hjelte. (7)

 

 

3.5 HELT KORREKT

Justitieombudsmannen förklarar den 6.12.71 att Östenssons ut­låtanden om fru Hjelte varit helt korrekta.

-  Östenssons uttalanden om Kerstin Hjelte kan endast anses ut­göra ett påpekande om behov av läkarundersökning av vårdnadshavaren. För bedömning i barnavårdsärende om vårdnadshavares lämp­lighet som fostrare kan dylik utredning många gånger vara av stort värde. Med hänsyn till detta kan anmärkning inte riktas mot Östen­ssons uttalande rörande fru Hjelte.

 

 

3.6. ENLIGT FÖRESKRIFTERNA

Barnavårdsfallet Gunnel Hjelte avgjordes utan att någon läkarundersökning av modern kom till stånd.

Därmed förblev Östenssons utlåtanden de mest auktoritativa syn­punkterna på fru Hjeltes psykiska hälsa och lämplighet som vårdare. Men formellt sett var de - enligt JO - inga utlåtanden om fru Hjelte. Fru Hjelte fortsatte att klaga. Den l juni 1972 skriver hon. Till socialstyrelsens disciplinnämnd och klagar över att Östensson "grovt vantolkat, felbedömt eller rent av bluffat" när han skrev intyg att Gunnel behövde komma till fosterhem, Hon påpekar, att Östensson inte undersökt henne, " bara läst lite av det jag skrivit och bara talat i telefon med mig i tio minuter". (18)

Den 17 juli 1972 skriver hon på nytt till justitieombudsmannen och klagar på dr Östensson. Hon upprepar att Östensson inte undersökt henne.

- Jag tycker det är skandal att en enda person skall ha så stor makt som dr Östensson så att barnavårdsnämnden skickar min dotter till fosterhem på grund av ett bluffintyg från honom.

Hon anmärker vidare på den - som hon uppfattar det - oklara ut­formningen av intygen.

- Jag anser läkarna gör fel när de skriver intyg som insinuerar att vi är sjuka, Ord som "måhända" och "kanske" borde ej få förekomma i intyg som skickas till barnavårdsnämnden, de kan då tro vad de vill. Kan de inte med säkerhet intyga att vi är sjuka bör inga intyg skri­vas. (22)

JO svarar den 9.1. 73 JO Wennergren hänvisar till att JO Bexelius tidigare lämnat ärendet utan anmärkning. Vad fru Hjelte nu anför utgör inte tillräcklig grund för att på nytt ta upp ärendet till behandling, (2)

Den 29 juni 1973 meddelar medicinalväsendets ansvarsnämnd resul­tatet av den undersökning s«m företagits med anledning av fru Hjeltes skrivelse,

- Ansvarsnämnden finner utredningen ge vid handen att ovan nämnda av Östensson utfärdade intyg har utfärdats i överensstämmelse med gällande föreskrifter.  (37)

 

 

 

4. BIRGER OCH MODERN

 

4.1. ÖSTENSSON OM BIRGER

Gunnels fall aktualiserades ar att hon ville flytta hemifrån. Birgers fall aktualiseras första gången av att han inte vill flytta hemifrån. När Gunnel flyttar är Birger tio år gammal. Han är ensam kvar hos sin mamma.

Östensson berör honom i sitt andra utlåtande om Gunnel. Östensson rekapitulerar: Helen och Gunnel "valde" att flytta hemifrån. - Av de uppgifter som jag erhållit om Gunnels yngre bror Birger av dennes lärarinna, förefaller det däremot inte som om denne skulle ha krafter nog att en gång reagera på ett liknande sätt - inte minst därför 'r en "barnpsykiatrisk utredning av honom ytterst angelägen. (7)

 

 

 

4.2. BIRGER KOMMER INTE TILL SKOLAN

Våren 72 går Birger i fjärde klass. Hans skolarbete karakteriseras enligt rektor av foglighet, passivitet och långsamhet men är inte utan framsteg. Kontakterna med skolkamraterna synes goda, trots moderns påståenden cm motsatsen. (20) Enligt utredning inträffar följande.

Den 11.2.72 meddelar Birgers klassföreståndare rektorn att Birger är frånvarande, uppenbarligen utan giltig anledning. Skolsköterskan vägras av moderns att besöka Birger. Rektor an­modar skriftligt fru Hjelte att skicka pojken till skolan.

Den 13.2. ringer fru Hjelte upp rektor och meddelar att hon inte tänker tvinga Birger att gå till skolan.

Den 14 är Birger fortfarande frånvarande. Rektor anmodar fru Hjelte brevledes att hon skall komma till skolan för diskussion om Birgers skolsituation. Modern kommer inte, men ringer på nytt och meddelar att hon fortfarande inte tänker tvinga Birger till skolan. Den 16.2. skickade rektor brev till fru Hjelte med utdrag ur skol­lagen.

Vid en elevrådskonferens förordar rektor att Birger skall hämtas till skolan med länsnämndens hjälp. Konferensen vill emellertid gå på en mjukare linje. En vid konferensen närvarande socialinspektör åtar sig att tala fru Hjelte till rätta och förskaffa henne bostad i en annan del av staden, eftersom hon uttryckt att hon och sonen  känner sig utfrusna där de bor.

Den 19.2, till 27.2. är det skollov.

Den 2.3 meddelar socialinspektören att modern nu medger att Birger bör gå till skolan. Men hon kan inte acceptera bostadsbyte med mindre hon erbjuds en villa.

I en skrivelse till länsskolnämnden uttalas nu att det är på grund av moderns tredska som Birger inte kommer till skolan och att skolstyrelsen nu bör vidta "lämpliga åtgärder".

Länsskolnämnden beslutar den 27.3 att överlämna ärendet till sociala centralnämnden för utredning och eventuell åtgärd.

 

 

4.3. FRU HJELTE OM FRÅNVARON

Fru Hjelte hävdar, att det är Birger som inte vill gå till skolan och hon vill inte tvinga honom när han inte vill.

Som anledning till frånvaron uppger hon att kamraterna misshandlar Birger (han skall bl.a. ha knivskurits en gång), att kamraterna kallar honom för öknamn, att han är ledsen och ensam för att inte Gunnel är hemma. (20)

 

 

4.4. SOCIALA CENTRALNÄMNDEN UTÖVAR BARNAVÅRD

Den 8.5 Gustav Jansson, ordförande i sociala centralnämnden, beslutar, att läkarintyg skall inhämtas beträffande Birger. Samma dag beslutar han begära polishandräckning för tillträde till hemmet.

Den 9.5 anhåller en avd. chef Malm om biträde hos polisen för delgivning av beslut om läkarundersökning samt kallelse till barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.

Den 15.5 beslutar Gustav Jansson begära polismyndighets medverkan för överförande av Birger till kliniken.

Samma dag överfars Birger med polishandräckning till kliniken.

 

 

4.5. FYRA VERSIONER AV FÄLTTÅGET

1. Moderns version.

- De hämtade honom med våld, han sparkade och skrek i högan sky men det struntade de i.

 

2. Första socialassistent Tyra Olssons version.

Den 15.5 72 var Birger kallad till PBU för undersökning. Då det vid koll med kliniken visade det sig att han inte infunnit sig och inte heller förhinder meddelats, beslöt ordföranden i sociala centralnämnden begära polishandräckning för överförande av Birger till PBU. Tidigare har polishandräckning för att vinna tillträde till hemmet begärts, vilket verkställdes idag (15.5) Hembesök göres av dr S Östensson, två poliser, inspektör Rentsch samt undertecknad. Efter det att vi sett fru Hjelte komma hem och gick upp i sin bostad ringer vi på hos henne. Ingen öppnar, varför vi med vaktmästarens hjälp tar oss in i lägenheten. Fru Hjelte har då låst in sig i ett rum i lägenheten och det går inte på något sätt att övertala henne att komma ut. Vi kan ringa henne, hon vill ha vittnen och vi ska prata etc. Det går inte att resonera med henne. Då vi inte vet om Birger finns i hemmet, ringer polisen på hos grannen mittemot, familjen Färdig, och får då veta, att Birger finns där. Dr Östensson går då in och pratar med honom, Efter en stund förstår emellertid fru. Hjelte att vi vet var pojken finns och vi hör genom dörren hur hon ringer till honom, uppmanar honom att inte följa med oss, att skrika på hjälp, slåss och sparks etc. varpå hon rusar in till grannen och hämtar honom. Hon stänger in honom i en garderob och sätter sig själv framför. Fru Hjelm är helt oresonabel. Polisen för ut henne i köket. Hon upp­manar då pojken att skrika på hjälp så mycket han kan, gråta, slåss, sparkas, själv skriker hon på hjälp. Birger är upprörd, gråter och gör motstånd på olika sätt, försöker bl.a. slå med en värja och en åra. Han får mot sin vilja köras till barnpsyk. Då dr Östensson inte anser att man kan göra en bedömning av Birgers psykiska hälsa utan en inläggning på kliniken omhändertas han för utredning. (20)

 

3. Sociala centralnämndens version.

Inställelse hos anvisad läkare skedde icke, varför polisen fick biträda för att genomföra densamma. Vid undersökningen fram­kom svårigheter att bedöma pojkens hälsotillstånd, varför ord­föranden beslöt att omhänderta honom för utredning.  (23)

4. Östenssons version. Som framgått av ovan är det Östensson som ombesörjer det formella intyget att Birger måste omhändertas för utredning.

Han nämner inledningsvis att moderns psykiska hälsotillstånd "satts i fråga" och att Birger sedan en tid ej gått i skolan.

- Birgers moder har tidigare vid ett tillfälle fått tid för sådan undersökning av sonen men infann sig då ej med honom. Hon infann sig ej heller idag till undersökning, varför polishandräckning be­gärdes för hämtning av Birger i hans hem. Vid denna hämtning var undertecknad närvarande, men den bedömning jag hade tillfälle att gör av Birger minuterna innan hämtningen verkställdes är otill­räcklig och då fortsatt, undersökning av Birger idag är utsiktslös på grund av de kraftiga reaktioner, som han uppvisade i samband med hämtningen, är det nödvändigt att Birger inläggs på härvarande barn- och ungdomspsykiatrisk klink för observation, om man vill ha en allsidig bild av hans psykiska tillstånd. (17)

 

 

4.6. FRU HJELTE TILL PSYKET MED POLIS

Dagen efter polishämtningen av Birger förs fru Hjelte till barn och ungdomspsykiatriska kliniken med polishandräckning. Det är dr Hans Adler, t f överläkare vid kliniken, som begärt polishandräckning, Dr Adler berättar,

"- Trots upprepade samtal vägrade fru Hjelte att komma till kliniken för att kunna undersöka och överhuvudtaget få träffa henne var jag tvungen att begära polishandräckning och hon måste då med milt våld av två civilklädda poliser ledas in på kliniken efter att man hittat henne gående kring kliniken. (38)

 

 

4.7. I BEHOV AV VÅRD

Fru Hjelte förs in på kliniken med polishjälp. Adler undersöker henne. Han finner, att patienten sannolikt lider

"av psykisk sjukdom och att sluten psykiatrisk vård är oundgängligen påkallad med hänsyn till sjukdomens art och grad och till att modern till följa av sjukdomen är farlig för annans (Birgers) psykiska hälsa" (19)

På grundval av detta intyg förs fru Hjelte med polishjälp över till S:t Sigfrids sjukhus i Växjö.

 

 

4.8. EJ I BEHOV AV VÅRD

Fru Hjelte kommenterar intagningen på S:t Sigfrid.

- Adler handlade fel när han skickade mig till S:t Sigfrids sjuk­hus med polishjälp. Det var väl också för att han hoppades på ett intyg för att skicka Birger i fosterhem, Han skickade mig dit för att jag kom ner där men han hade ju bett mig komma dit och polisen satt och väntade på mig när jag kom dit. (22)

 

Vid ankomsten till S:t Sigfrid är hon mycket upprörd. Efter några timmar lugnar hon dock ner sig. Hon uppträder helt korrekt på avdelningen, på alla sätt ordnat, och hon visar enligt senare läkar­utlåtande inget sjukligt beteende i umgänget med personal och patienter.

Fru Hjelte ber att få lämna sjukhuset för att gå tillbaka till sitt arbete, ett vikariat i ett storkök. Efter två dagars under­sökning och observation får hon lämna sjukhuset; och återgå till sitt arbete. En kort tid därefter skrivs hon ut som ej i behov av vård. (21)

 

 

4.9. ADLER OM BIRGER

Dr Adler behövde endast en kort stunds undersökning far att konstatera att fru Hjelte sannolikt led ar psykisk sjukdom och var i behov av vård.

Han behövde tre veckor för att konstatera att Birger var frisk, Den 6.6.72 yttrar han sig i ett utlåtande ställt till sociala centralnämnden.

Patienten har tett sig "något nedstämd" under tiden på kliniken, konstaterar Adler, som emellertid tillägger, att denne nedstämdhet "ej är att förundras över efter polishämtningen. Birger uppger sig vilja återvända till modern.

Om anledningen till sin skolvägran uppger Birger att han blivit retad och slagen av kamraterna i skolan och att han är rädd för dem.

Adler uppger Birger har inte haft några kamratproblem på kliniken. Adler uppger vidare, Birger är en normalt utvecklad 11-åring utan påtagliga psykiska störningar.

Han konstaterar att man på kliniken "ej funnit några tecken till psykisk störning hos honom (Birger)”.

Han håller emellertid fru Hjeltes lämplighet som fostrare för "synnerligen tveksam".

- Det är med största tvekan, som man ej föreslår att patienten omhändertages enligt 25a bvl på grund av att hans utveckling äventyras på grund av moderns olämplighet som fostrare men då patienten nu ej uppvisar några tecken till psykisk störning och förebyggande åtgärder ej företagits sedan 1967 och då enligt vad som framkommit med nämndens tjänstemän laglig möjlighet för sådant omhändertagande ej förefinnes nu återstår möjligheten att gå fram med förebyggande åtgärder i form av övervakning, där man särskilt måste vinnlägga sig om att få fram en lämplig övervakare som har möjligheter att få kontakt med familjen. Adler framhåller att Birger dessutom bör stå i regelbunden kontakt med kliniken så att man på ett tidigt stadium kan upptäcka eventuella psykiska störningar".

Han uttalar dock att han tvivlar på att dessa åtgärder är till­räckliga för att Birger skall kunna utvecklas på ett normalt sätt tillsammans med modern.

Om man på kliniken vid de regelbundna undersökningarna av Birger i syfte att upptäcka psykiska störningar finner att Birger visar "tecken till neurotisering" bör han snabbt omhändertagas för omplacering i fosterhem. (19)

Kontenta: Birger är fullt frisk. Han vill stanna hos sin mamma. Det får han. Men han skall stå under ständig övervakning från nämnden.

 

Först anför han att Birger är frisk. Därefter anför han ett "däremot"

- Modern har däremot uppvisat ett närmast paranoiiskt beteende gentemot myndigheter, varför (min kurs) man ställer sig synner­ligen tveksam vad gäller hennes lämplighet att handha och uppfostra barn.(19)

 

 

4.11 VUXENPSYKIATERN ERICSSON OM FRU HJELTE

Dr Maria Ericsson, överläkare vid S:t Sigfrids, är den av de tre Växjöläkarna som får tillfälle att grunda sitt omdöme om fru Hjelte på en förhållandevis grundligare personlig undersökning. Fru Hjelte vistas på sjukhuset i två dagar.

Fru Hjelte kommer dit med poliseskort och ett intyg från Adler att fru Hjelte förmodligen är psykiskt sjuk och i behov av sluten psykiatrisk vård.

Maria Ericsson kommer till delvis annorlunda resultat.

 

Hon rekapitulerar.

1. Under intagningstiden på S:t Sigfrid uppträdde fru Hjelte korrekt och välordnat, samt visade inget sjukligt beteende. Hon skrevs ut som ej i behov av sluten psykiatrisk vård.

2. Fru Hjelte vårdades under en månads tid 1961 vid psykiatriska kliniken, centrallasarettet Borås. Hon var vid vård tillfället gravid (Birger).

- Av sjukjournalen framgår ingenting som talar för att man har misstänkt att här föreligger schizofren sjukdom.

- Från Borås socialförvaltning har man ha meddelat att det finns en klar diagnos på schizofreni hos fru Hjelte.

Det är socialassistenten Engströms rapport till Bertland som avses.

3- Fru Hjeltes två flickor har blivit omhändertagna, utredningen visar, att modern vid upprepade tillfällen visat ett gravt paranoiiskt beteende och att modern ansetts olämplig att fostra dem.

- Av utredningen framgår endast att hem förhållandena var olämpliga för flickan Gunnel men huruvida förhållandena skulle vara lämpligare för yngsta barnet (Birger) framgår icke.

4. Fru Hjelte har vid flera tillfällen haft samtal med Maria Ericsson. Fru Hjelte har vid dessa tillfällen varit "någorlunda kooperativ"'.

- Hon har vid flera tillfällen framhållit att hon mött mycket stora svårigheter sedan hon skildes från maken och upplevde folks ovänlighet mot frånskilda och deras barn mycket starkt. Under de senaste 6 åren har allt fler svårigheter och då även med myndig­heter. Blivit allt mer misstänksam och känner sig motarbetad.

5.Försök att diskutera Birgers skolproblem med fru Hjelte misslyckas. Fru Hjelte förmår inte diskutera detta logiskt,

6. Maria Ericsson skulle vilja sammanträffa ytterligare någon gång med fru Hjälte för samtal och eventuell psykologunder­sökning. Fru Hjelte vägrar detta med motiveringen att tre läkare tidigare har skrivit osanna intyg.

Ericsson föreslog vidare fortsatt kontakt i terapeutiskt syfte, vilket avböjdes.

7. Maria Ericsson förmodar, att vid tiden för skilsmässan hade fru Hjelte icke visat tecken till psykisk sjukdom, eftersom hon då fick vårdnaden om de tre barnen.

- Min personliga uppfattning är, att det rör sig om en primärt normalbegåvad, sensitiv person, noggrann och plikttrogen, som under de senaste åren utvecklat en personlighetsförändring med klart paranoida drag.

- Fru Hjelte har vid upprepade tillfällen känt sig provocerad och

reagerat i det närmaste psykotiskt. Vid sådana kriser kan hon givetvis icke anses lämplig att fostra barn.

8. Maria Ericsson - som är den som längst och noggrannast kunnat undersöka fru Hjelte - vill inte uttala sig om fru Hjeltes lämplig­het som fostrare på längre sikt.

- Att bedöma fru Hjeltes olämplighet att fostra sin son Birger på lång sikt, är efter den korta kontakten jag haft med henne omöjligt för mig.  (21)

 

 

4.12. BIRGER ÅTERVÄNDER HEM

Den 8/6 efter tre veckor på kliniken, återvänder Birger hem.

Man har inte hittat ens tecken till psykisk störning hos honom. Genom beslut av sociala centralnämndens ordförande Gustav Jansson, ställs Birger under övervakning.  (20)

Birgers barnavårdsman, första socialassistent Tyra Olsson, pre­senterar den 13.6 sin utredning av fallet Birger. Utredningen utmynnar i förslag att Birger skall ställas under övervakning samt föreskrivas regelbunden kontakt med barn- och ungdomspsykiatriska kliniken. (20)

Den 14.6 beslutar sociala centralnämnden ställa Birger under övervakning samt föreskriva honom regelbunden kontakt med barn och ungdomspsykiatriska kliniken.

 

 

4.13.  SEGDRAGEN TVIST

Tyra Olssons utredning och sociala centralnämndens beslut att ställa Birger under övervakning och föreskriva honom regelbunden kontakt med barnpsykiatriska kliniken ger upphov till en seg­dragen och patetisk tvist.

Den 14.9 och 7.10 inkommer Kerstin Hjelte och hennes advokat med yr­kande till länsrätten att sociala centralnämndens beslut måtte upp­hävas av följande skäl: 1. Dr Ericsson har inte funnit att mo­dern är i behov av psykiatrisk vård. 2. Dr Adler har ej funnit anledning och möjlighet att lagligt omhänderta Birger. 3. Här­av följer, att det inte heller finns lagliga förutsättningar för förebyggande åtgärder av de slag sociala centralnämnden beslut­at. (30)

Sociala centralnämnden finner i ett utlåtande den 5.10 till läns­rätten ingen anledning att ändra sitt beslut. Ingen motivering anförs. (25)

Barnavårdskonsulent Kerstin Karlsson finner i ett yttrande den 19.10 ingen anledning att ändra sociala centralnämndens be­slut, då fara föreligger för att Birgers utveckling äventyras på grund av moderns olämplighet som fostrare. (26)

Den 24.10. beslutar länsrätten att undanröja sociala central­nämndens beslut.

Ställningstagandet grundas på att Tyra Olsson varit av jäv förhindrad att delat nämndens handläggning eftersom hon är Birgers barna­vårdsman. Rätten anser det föreligga omständigheter ägnade att rubba förtroendet för Tyna Olssons opartiskhet. (27)

Den 9.2 1973 beslutar kammarrätten i Göteborg att länsrättens beslut att undanröja sociala centralnämndens beslut är felaktigt. Kammarrätten finner inga omständigheter ägnade att rubba förtroendet för Tyra Olssons opartiskhet.   (29)

- Det av Kerstin Hjelte åberopade förhållandet att hon saknar förtroende för Tyra Olsson kan icke tillmätas betydelse. Den 1.3.73 behandlar länsrätten på nytt ärendet, och denna gång lämnas fru Hjeltes och advokatens skrivelser utan bifall. - Länsrätten finner grundad anledning anta att Kerstin Hjeltes beteende är sådant att fara föreligger för Birgers utveckling och för hans själsliga hälsa, (30)

 

 

4.14 . DEN GRUNDADE ANLEDNINGEN

Länsrätten åberopar Adlers och Ericssons utlåtanden när den finner grundad anledning anta att Kerstin Hjeltes beteende ut­sätter Birgers utveckling och själsliga hälsa för fara. Ericssons utlåtande citeras på 9 rader. Adlers utlåtande citeras på 40 rader.

Adlers utlåtande åberopas i hela dess sammanfattande del, av vilken det framgår att Birger icke visar tecken, till psykisk störning, att modern visar ett klart paranoiiskt, beteende gentemot myndigheter, och att det därför är tveksamt om hon är lämp­lig som fostrare av Birger.

Av Ericssons utlåtande finns endast en passage med: den där det framgår att fru Hjelte de senaste åren utvecklat paranoida drag, och att hon i krissituationer inte är lämplig som fostrare.

 

 

4.15. FRU HJELTE ÖVERKLAGAR

Den 23.3 överklagar fru Hjeltes advokat länsrättens beslut i en besvärsinlaga till kammarrätten i Göteborg. Advokaten yrkar att kammarrätten med ändring av länsrättens beslut måtte undanröja sociala centralnämndens beslut av den 14.8.7.

Advokaten anför följande: sociala centralnämndens beslut är grundat på att Birgers själsliga hälsa utsätts för fara och att hans utveckling äventyras på grund av moderns olämplighet och bristande förmåga att fostra honom. Detta antagande måste antagas vara grundat, enligt Adlers intyg, på en psykisk sjukdom hos modern. Av dr Ericssons intyg framgår icke att fru Hjelte lider av psykisk sjukdom. Dr Ericssons intyg vittnar inte heller om att fru Hjelte skulle vara olämplig som barnafostrare bortsett från de tillfällen då hon känt sig provocerad och i samband därmed kommit i kriser. Hon känner sig förfölja av myndigheterna. Hon påstår, att även. Birger blir nervös och orolig av detta.

Advokaten anser, att sociala centralnämnden som första åtgärd  borde söka förklara varför den ingriper.

- Nämnden borde därvid av vad som i målet framkommit kunna komma till insikt om att det är dennas egna åtgärder som är orsaken till fru Kerstin Hjeltes handlande och därför avstå från åtgärderna och på annat sätt tillvarataga den underåriges bästa som ett led i en allmänt förebyggande verksamhet.

Advokaten föreslår som en första åtgärd, att ny barnavårdsman. förordnas för Birger. Barnavårdsmannen skulle icke vara en av myndigheternas tjänstemän, utan en privatperson, som fru Hjelte kan ha förtroende för. Fru Hjelte har själv vidtalat en lämplig person i hennes grannskap, en person som tillför frälsningsarmén i Al­vesta. Sociala centralnämnden har emellertid icke tillmötesgått fru Hjeltes önskemål. (31)

 

 

4.16. DR ERICSSONS UTLÅTANDE KOMMER BORT

Ordföranden i sociala centralnämnden i Växjö, Gustav Jansson, skriver den 13.4.73 till kammarrätten och vidhåller nämndens syn att bvl § 25 a är tillämplig samt att familjen är i behov av övervakning och kontakt med barn och ungdomspsykiatriska kli­niken. Som stöd anför han följande.

1. De äldre syskonen omhändertogs för samhällsvård bl.a. enl. § 25, och de två yngsta syskonen var 1967 underställda övervakning enl. bl.a. § 25.

2. Dr Östensson aktualiserade 1971 frågan huruvida också Birgers själsliga hälsa utsattes för fara, varför utredning igångsattes emedan barnavårdsnämnden bör vara särskilt observant beträffande sådana familjer där något barn omhändertagits.

3. Jansson anför dr Adlers intyg om Birger, Jansson citerar 31 rader ur den sammanfattande framställningen.

Innehållet i dr Ericssons utlåtande återges överhuvudtaget icke. Endast på detta sätt berörs detta utlåtande:

-  Både enligt läkarintyg av tf överläkare Hans Adler samt över­läkare Maria Ericsson anses fru Hjelte ha uppvisat paranoida drag.

Jansson börjar citera Adler här: "Modern har däremot uppvisat ett närmast paranoiiskt beteende gentemot myndigheter..." Jansson tillfogar: psykisk misshandel märks ofta inte så länge den misshandlade är barn. Barn med föräldrar som lider av "ut­talade förföljelse idéer " löper dock större risk "då denna attityd lätt kan överföras på barnet" (32)

 

 

4.17. DOMEN

Kammarrätten i Göteborg behandlar ärendet och dom faller den 30.5 1973. Kammarrätten slår fast, att fru Hjelte visserligen icke kan bindas vid att ha hindrat Birger att gå i skolan under vt 72. Fru Hjelte hade emellertid icke i erforderlig mån medverkat till att få Birger att bevista skolutbildningen.

Rätten finner, att Birgers skolsituation avsevärt förbättrats. Un­der ht 72 och vt 73 deltog Birger i normal omfattning i skol­undervisningen. Hans hemförhållanden synes rätten vara mer tillfredsställande än förut, Men.

- Med hänsyn till vad genom läkarintyg framkommit om Kerstin Hjeltes psykiska tillstånd samt till att Birger under nästan hela vt 72 icke gått i skolan och vad i samband därmed framkommit om Birgers hemförhållanden finner kammarrätten att sociala centralnämnden då den meddelade det överklagade beslutet, hade fog för detta.

Trots att Birgers skol- och hemsituation förbättrats har det inte förbättrats nog.

- Det kan icke med tillräcklig grad av säkerhet antagas att de missförhållanden som föranlett sociala centralnämndens ingripande blivit bestående undanröjda. Det föreligger därför alltjämt fara för Birgers själsliga hälsa och för hans utveckling. Sociala centralnämndens åtgärder bör på grund härav bestå ytterligare en tid. (34)

 

 

4.18. FRU HJELTE OCH JO ÄN EN GÅNG

Fru Hjelte påtalar i två skrivelser till JO omständigheterna vid polishämtningen av Birger, samt den rädsla hon känner för att Birger skall fosterhemsplaceras. Den 17.7.72 skriver hon: Birger skrek och sparkade, men det struntade man i. - En gång försökte Birger springa från barnpsykiatriska kliniken, då jagade 10 personer honom och släpade honom tillbaka. Jag anser att han utsattes for misshandel, ja det var övergrepp att låsa in honom  han var ju ej sjuk.

Birger vaknar nu om nätterna och skriker. Det har han aldrig gjort förut. (22)

JO svarar den 9.1,73. Sociala centralnämnden hade så långt som möjligt försökt få till stånd en frivillig läkarundersökning varför nämnden ej kan lastas för att polismyndighets medverkan begärdes. Utredningen ger heller inte anledning anta att något förekom vid polishämtningen som påkallar J0:s uppmärksamhet.

- Ärendet är av mig slutbehandlat, skriver JO. (28) Fru Hjelte skriver på nytt till JO den 20.6.73

- Visserligen skriver ni att fallet är avslutat för er del, men då barnavårdsnämnden ej vill avsluta fallet utan hotar att skicka Birger i fosterhem om han och jag ej går med på övervakare, ville jag be er om hjälp.

Hon kommer inte att gå med på övervakare, därför att övervakaren tar Birger till barnpsykiatriska och där skriver man bluffintyg för att han skall kunna skickas till fosterhem.

Inte heller Birger vill till barnpsykiatriska, och vill man ha dit honom får man komma och hämta honom med våld, som förra gången.

JO svarar den 17.7.73 att den som ej är nöjd med ett nämndbeslut om övervakning har möjlighet att överklaga beslutet hos läns­rätten.

 

 

4.19. FRU HJELTE OCH SOCIALSTYRELSEN

I ett brev av den 1.6.72 till socialstyrelsen klagar fru Hjelte över omständigheterna i samband med polishämningen av Birger. - Jag anser det fel då min son hämtades med våld av dr Östensson och barnavårdsnämnd till barnpsykiatriska för att de skulle kunna omhänderta min son Birger för att utröna om också han behövde komma till fosterhem. Birger vill inte vara där är tio år och inlåst där. Jag anser att det är ren barnmisshandel. Det är inget fel på Birger, jag anser att de istället bör skicka dit de pojkar som retat och misshandlat honom. (18)

Den 29.6.73 uttalar socialstyrelsen, att "resultatet av en barnpsykiatrisk utredning till stor del beror på den grad av kontakt och förtroende som kan byggas upp mellan undersökaren och fa­miljens medlemmar och att varje form av tvång och motsatsställning avsevärt försvårar möjligheten till korrekt bedömning". Trots dessa - som det heter "generella betänkligheter”, kommer styrelsen till slutsatsen att Östensson handlade rätt när han medverkade till att polishjälp begärdes. Socialstyrelsen har upp­fattningen att Birger skulle kunna lida skada om han ej genomgått utredningen, och fru Hjelte hade flera gånger uppmanats inställa sig med sonen på barnpsykiatriska. Ingen åtgärd. (37)

 

 

4.20. ADLER FÖRKLARAR SIG

Fru Hjelte klagar på dr Adler i en skrivelse till socialstyrelsen. Klagomålen gäller att Adler utfärdat vårdintyg för henne rörande sluten psykiatrisk vård. Adler skriver den 5.7.73 till social­styrelsen:

- Patienten har visat en närmast paranoiisk inställning till olika myndigheter, åtminstone sedan dotterns omhändertagande 1967. Från sociala centralnämnden i Växjö har uppgivits, att hon överklagat samtliga beslut enl. barnavårdslagen som gått henne emot. Så t ex överklagades beslut om övervakning av sonen Birger som bl.a. stödde sig på ett av undertecknad 1972 utfärdat läkarintyg. Adler fortsätter Fru Hjelte har inta bara överklagat myndigheters beslut. Hon har också tittat underligt.

- Patientens beteende och ansträngningar att försöka ta sin son från barn och ungdomspsykiatriska kliniken i Växjö, att titta på kliniken, springa runt på dess tak mm bedömdes, i kombination med patientens tidigare sjukdomshistoria, sannolikt bero på psykisk sjukdom av den art att sluten psykiatrisk vård ansågs oundgängligen

påkallad, likaså att fru Hjelte till följd av sjukdomen bedömdes i första hand farlig för sin sons psykiska hälsa samt dessutom genom sitt levnadssätt grovt störande. (38)

Adlers anmärkning om grovt störande levnadssätt har inte tidigare påtalats.

 

 

 

 

 

5. BREV

 

5.1. "BÄTTRE ATT DÖDAS"

Fru Hjälte skriver den 23.11.75 brev till Göran Skytte. Med brevet följer en debattartikel i SDS 14/11 73, "Kritik mot mentalvården" av den amerikanske i Lund bosatte psykologen Morris Weltman. Weltman förnekar, att det finns något som kan kallas "mental­sjukdom".

- I själva verket är förklarings system som talar om ”själsliga" eller "psykiska" sjukdomar helt enkelt moderna varianter av de demoner som förr i tiden ansågs hembesöka folk med avvikande be­teende. Sådana förklaringar inriktar sig på vad som är fel  med patienten i stället för vad som är fel med hans/hennes levnadsförhållanden och med samhället som skapar dem.

Fru Hjelte skriver: detta överensstämmer exakt med vad jag anser.

- Förr i tiden kallade man en del för häxor och brände dem på bål, på så sätt blev man av med en del personer man ej tyckte om eller på annat sätt ville bli av med. De fick ingen rättegång, "dömdes endast på grund av förtal och skvaller”.

- Det är precis på samma sätt med oss nu som tvångsintas, vi be­handlas på samma sätt som häxorna förr i tiden, det är bara det att vi ej dödas, men det vore absolut att föredra istället för att bli levande inlåst.

 

 

5.2. ADRESS OKÄND

Fru Hjelte fortsätter:

- Vidare har jag fått en lång utredning där de tänker besluta om att jag ej skall få veta adressen till Gunnels nya fosterhem.

Fru Hjelte tycker, att Gunnel själv kunde få besluta sådant.

- De behandlar ju henne som en livegen när hon ej får bestämma om hon skall få ta emot brev, telefonsamtal eller träffa och bjuda sina föräldrar till sig!

Så redogör hon för delar av utredningen.

Socialläkare Elisabeth Johansson, Borås, skriver enligt fru Hjälte:

"Jag får det bestämda intrycket att modern är en paranoid person.”

Och vidare: "Jag anser att dotterns själsliga hälsa äventyras om hennes adress utlämnas till modern.”

Hon har aldrig träffat fru Hjelte.

 

 

6. AVSLUTNING

 

Som journalist måste man göra snabba jobb. Det heter att det inte finns tid och resurser att avdela redaktionsmedlemmar för längre researcharbeten. Resultatet måste i många fall bli därefter. De snabba jobben blir ytliga, och ibland felaktiga.

 

God samhällsjournalistik får inte vara ytlig och naturligtvis inte heller felaktig.

 

Det var ytterst nära att historien om fru Hjelte och hennes barn blev ett exempel på ytlig och felaktig samhällsjournalistik. Det var ytterst nära att hon, hennes barn och myndigheterna blev ännu ett offer för skandalsamhällsjournalistik.

 

Den 7.8.73 var följande lilla annons införd i tidningen Arbetet: "De som vill vara med och protestera mot att ENSAMSTÅENDE MAMMOR DISKRIMINERAS så att det nästan endast är deras barn som fosterhemsplaceras och mot att de ej ens har rätt till rättegång när barnen fråntages mamma, skriv till Kerstin Hjelte, adress...” Jag tjänstgjorde då på Arbetets redaktion i Malmö och fick i uppdrag att ragga på grejen. Det blev aldrig någon artikel. Visserligen stod det efter några intervjuer klart, att här fanns stoff för ännu en skandalartikel i barnaovådargenren. Men för att det stoffet skulle få tyngd och mening måste det bearbetas och vidareutforskas.

 

Problemet har skisserats i Bosse Gustafssons roman Press : det döl­jer sig ofta allt för mycket bakom myndigheternas sekretessbeläggning av enskildheterna i barnavårdsärenden för att det skall vara möjligt att korrekt belysa fallet. Det är lätt att ta den enskildes parti mot myndigheterna, i synnerhet i fall då myndig­heterna är av sekretesslagen förhindrade att uttala sig. Sådana partstaganden utan kännedom om fallets alla komplikationer är - förutom att det är dålig samhällsjournalistik - ofta till skada för den enskilde. Den enskilde har naturligtvis inte a prioritet rätt gentemot myndigheterna.

 

Den vidare bearbetningen och utforskningen har inte lett till att det "skandalartade" stoffet blivit mindre. Först nu upplever jag det som möjligt att i fallet fru Hjelte och hennes barn göra "skandalartiklar" som måhända också är god samhällsjournalistik. God samhällsjournalistik är bl.a. kritisk övervakning av myndig­heternas agerande gentemot enskilda, och då i syfte att dra fram sådant i ljuset som strider mot lagar, förordningar och bestämmelser. Men god samhällsjournalistik kan också innebära kritisk granskning av sådant som är formellt riktigt, I fallet fru Hjelte och hennes barn har de rättsvårdande instanserna inte funnit anledning till kritik på en enda punkt i prövningen av myndigheternas agerande. Det är inte trots att myndigheternas agerande ar formellt korrekt som fallet blir intressant - det är tack vare att myndigheternas agerande är formellt korrekt fallet får intresse. Här skall inte i detalj rekapituleras de enskildheter i fallet som kan te sig anmärkningsvärda - om än formellt korrekta. Men följande skall - och bör - sägas är mycket möjligt att fru Hjelte verkligen är psykiskt sjuk. Det är mycket möjligt att hon är olämplig som fostrare. Det är mycket möjligt att barnen mår bäst av att uppfostras i annat hem.

 

I så fall måste myndigheterna naturligtvis ingripa. Uppfattningen att föräldrarna äger barnen är officiellt sett förlegad sedan, gammalt. Men om detta är riktigt i detta fall har jag ingen mening. Kan och bör inte ha någon mening. Jag är inte sakkunnig inom psykiatrins och barnavårdens område„ Jag har bara mött familjen Hjelte i handlingar.

 

Men det är anmärkningsvärt att så många icke sakkunniga kommer till tals i detta fall, det är anmärkningsvärt att sakkunniga i så hög grad bara utgår från handlingar när de fäller omdömen. Det är anmärkningsvärt att Östensson fäller två omdömen om fru Hjeltes själsbeskaffenhet utan att ha haft annat än skrivbords­kontakt med henne.

 

Det är anmärkningsvärt att Östensson opåtalt kan referera till icke namngivna personer och handlingar som stöd för uppfattningen att fru Hjelte är psykiskt sjuk.

 

Det är anmärkningsvärt att Östensson refererar till andra läkare som inte har undersökt fru Hjelte.

 

Det är anmärkningsvärt att Östenssons två intyg kommer att fungera som intyg om fru Hjelte utan att vara - formellt sett - intyg om fru Hjelte.

 

Det är anmärkningsvärt att myndigheterna inte följer hans rekom­mendation att låta undersöka fru Hjelte utan istället använder Östenssons anmärkningar som utlåtande.

 

Det är anmärkningsvärt att Adler och Ericsson kommer till delvis olika resultat angående fru Hjelte, och att man kommer till helt olika resultat i den grundläggande frågan om huruvida fru Hjelte är mogen för sluten psykiatrisk vård eller inte. Det är anmärkningsvärt att Ericsson är den enda som påpekar att undersökningstiden är för kort för att kunna fälla säkra omdömen samtidigt som hon har ägnat mer tid och omsorg åt fallet än Adler och Östensson.

 

Det är anmärkningsvärt att Adler opåtalt och upprepade gånger kan anföra att misstänksamhet mot myndigheter är skäl för diagnosen paranoia.

 

Det är anmärkningsvärt att Adler som exempel på denna misstänk­samhet opåtalt kan anföra att fru Hjelte utnyttjat rätten att får myndighetsbeslut prövade i högre instans.

 

Det är anmärkningsvärt att läkare som i Adlers fall kan förklara en person olämplig som fostrare av sitt barn av den anledningen att fostraren hyser misstänksamhet mot myndigheter. Det är anmärkningsvärt att Adler kan låtsas som om Eriksson aldrig utfört någon undersökning av fru Hjelte.

 

Det är anmärkningsvärt att sociala centralnämndens ordförande Gustav Jansson helt enkelt förtiger Ericssons utlåtande.

 

Det är anmärkningsvärt att han istället föreslå åtgärder på grundval av Adlers utlåtande, eftersom Ericsson är såväl mera kom­petent formellt sett och dessutom den av de två som noggrannast och under minst pressande omständigheter undersöker fru Hjelte.

 

Det är anmärkningsvärt att Adler begär och får polishandräckning for att utan förvarning föra fru Hjelte till undersökning. Det är anmärkningsvärt att kammarrätten i Göteborg i frågan om de förebyggande åtgärderna i fallet Birger stödjer sig huvudsak­ligen på Adler och mindre på Ericsson, att rätten kommer till slutsatser som uppges baseras på läkarutlåtanden men saknar stöd i det mest kompetenta och utförliga utlåtandet. Ericsson.

 

Det är anmärkningsvärt att dr Elisabeth Johansson, dr Bonnevier, dr Jönsson kan uttala sig så tvärsäkert om fru Hjelte utan att ha undersökt henne eller ibland utan att överhuvud taget haft någon som helst personlig kontakt med henne.

 

Det är anmärkningsvärt att dessa läkare refererar till varandra.

 

Det är anmärkningsvärt att en tjänsteman som Engström refererar obestyrkta uppgifter om fru Hjältes förmenta schizofreni

 

Det är anmärkningsvärt att Bertland återger detta referat, att hon gör det utan kommentar, och att hon själv uttalar mening om fru Hjeltes psykologiska beskaffenhet ("tenderar sjuklighet")

 

Det är anmärkningsvärt att den första stora utredning som genom­förs (Gunnel) är anförtrodd åt en vikarierande socialassistent. Det är anmärkningsvärt, att såväl Gunnel som Birger betecknas som helt friska, men ändå blir föremål för mycket avancerade åt­gärder.

 

Det är anmärkningsvärt att Gunnel fosterhemsplaceras med de skäl som anförs, medan Birger inte fosterhemsplaceras.

 

Det är anmärkningsvärt att förebyggande åtgärder anses gagnlösa i Gunnels fall men inte i Birgers fall

 

Det är anmärkningsvärt att Adler förespråkar förebyggande åt­gärder i Birgers fall men samtidigt förklarar att han inte tror på dem.

 

Det är anmärkningsvärt att Adler kontaktar myndigheterna för att höra vad han bör och kan ordinera i Birgers fall. Det är anmärkningsvärt att Adler behöver tre veckor på sig för att konstatera att Birger är frisk, medan han behöver några minuter på sig för att konstatera att fru Hjelte är sjuk. Det är anmärkningsvärt att myndigheterna tillgrep så pass våldsamma medel för att polishämta Birger som framskymtar i Tyra Olssons version.

 

Det är anmärkningsvärt att myndigheterna slätar över och ignorerar så våldsamma scener med intetsägande byråkratiska fraser om "svårigheter uppstod" etc.

 

Det är anmärkningsvärt att Adler så flagrant får hota Birger som han faktiskt gör. Birger är frisk, Birger vill inte till foster­hem. Han vill inte ha med läkare att göra. Men han skall stå i kontinuerlig läkarkontakt. Det förklaras, att vid minsta tecken till neurotisering skall han till fosterhem. Läkarkontakten uppges enbart syfta till att upptäcka sådan neurotisering. Be­handlingen blir en hotfull fälla.

 

Det är anmärkningsvärt att läkarutlåtandena om fru Hjelte och barnen i så hög grad tillkommer i syfte att tjäna och faktiskt också tjänar som klarteckensignaler för myndigheterna att gripa in, och i så liten gräl har vården av fru Hjelte och barnen i sikte.

 

Det är anmärkningsvärt att rapporter om Gunnels anpassning i första fosterhemmet kommer till stånd telefonvägen och utan att Gunnel hörs.

 

Det är anmärkningsvärt att Gunnel byter fosterhem.

 

Det är anmärkningsvärt att fru Hjelte inte bara betages umgänges­rätten med Gunnel utan också hålls i okunnighet om hennes öde. Det är anmärkningsvärt att en av de tyngsta och mest vitt­gående paragraferna i bvl, §25a;  är utformad som en gummipara­graf med kontroversiella, mångtydiga, oklara och diffusa begrepp som "själslig hälsa", "utveckling", "äventyras", "olämplighet som fostrare", bristande förmåga att fostra".

 

Det är anmärkningsvärt att alla dessa anmärkningsvärda enskild­heter passerat den ena kontrollmyndigheten efter den andra utan att minsta anmärkning riktats.

 

 

7 KÄLLOR

 

(Siffrorna inom parentes texten åsyftar siffrorna före källorna i denna företeckning)

1.      Minnesanteckning, polisen Växjö, 28/7  71

2.      Skrivelse Kerstin Hjelte - JO, ink 2/8 71 

3.      Läkarutlåtande 3/8 71 om Gunnel av Östensson

4.      Brev Olof Hjelte - sociala centralnämnden Växjö 6/371

5.      Bertlands utredning 6/8 71 till sociala centralnämnden om Gunnel.

6.      Beslut 27/8 71 i Kronobergs läns länsrätt ang. Gunnel.

7.      Läkarutlåtande   2/9 71 om Gunnel av Östensson

8.      Beslut 10.9.71 i Kronobergs läns länsrätt ang. Gunnel

9.      Föreläggande och kallelse till Kronobergs läns  länsrätt 12.10.71

10     Kungl. Majt:s utslag 3/1171 på besvär av Kerstin Hjelte

11     Kerstin Carlssons utredning ang. Gunnel 21-9.7 till länsrätten

12     Sven Carlgrens utredning ang. Gunnel 16/11 71 till social central­nämnden,

13.    Brev Fredrik Zethraeus advokatbyrå - Kerstin Hjelte 5.11.71

14.    Brev Kerstin Hjelte - Växjö Tingsrätt 30.11.71

15.    JO-beslut 6.12..71 i anledning av klagomål från Kerstin Hjelte mot sociala centralnämnden i Växjö m.m

16.    Skrivelse Gustav Jansson - Kungen 6.12.71 ang. Kerstin Hjelte besvär över länsrättsbeslut.

17.    Läkarutlåtande 15/5 72 om Birger av Östensson.

18.    Brev Kerstin Hjelte - Socialstyrelsens disciplinnämnd 1/6 72

19.    Läkarutlåtande 6/6 72 ang. Birger av Adler

20.    Tyra Olssons utredning till sociala centralnämndenl3/6.72 ang. Birger

21.    Läkarutlåtande 7/6.72 om Kerstin Hjelte av Ericsson

22.    Skrivelse 17.7.71  Kerstin Hjelte + JO.

23.    Skrivelse sociala centralnämnden Växjö - Riksdagens ombudsmannaexpedition ang. skrivelse från Kerstin Hjelte

24     Minnesanteckningar ang. Birger

25     Skrivelse Sociala Centralnämnden - Länsrätten Kronobergslän 5/10.72

26.    Kerstin Carlssons PM ang Kerstin Hjelte 19.10.72

27.    Beslut 24.10.72 i Kronobergs läns länsrätt ang. Kerstin Hjelte

28.    JO-beslut 9.1.73 med anledning av klagomål från Kerstin Hjelte mot sociala centralnämnden i Växjö

29.    Beslut 9.2.73 i Kammarrätten i Göteborg

30.    Beslut 1.3.73 i Kronobergs läns länsrätt

31.    Besvärsinlaga advokat Thuresson/Kerstin Hjelte – Kammarrätten i Göteborg 2.3.73

32.    Skrivelse 13.4.73  Sociala centralnämnden Växjö – Kammarrätten i Göteborg.

33.    Utdrag ur protokoll fört vid sammanträde med skolstyrelsens i Växjö kommun arbetsutskott 9.5.73

34.    Dom 30.5.73 i kammarrätten i Göteborg ang. klagan Kerstin Hjelte - länsrätten i Kronobergs län.

35.    Skrivelse 6.6.73 Maria Ericsson - sjukvårdsstyrelsen i Kronobergs läns landsting.

36.    Skrivelse 20.6.73 Kerstin Hjelte - JO

37.    Medicinalväsendets ansvarsnämnds beslut med anl. av klagomål mot Östensson från Kerstin Hjelte 29.6.73

38.    Skrivelse 5.7.73 Adler - Socialstyrelsen ang. Kerstin Hjelte

39.    Beslut JO 17.7.73 med anl. av begäran från Kerstin Hjelte om omprövning av beslut efter klagomål beträffande barnpsykiatrisk utredning mm

40.    Skrivelse socialförvaltningen Borås - Kerstin Hjelte 24.7.73 ang. Gunnel.

 

 

Övriga källor:

Barnavårdslagen

Cirkulär ang. utfärdande av läkarintyg 1.6.64

Brev Kerstin Hjelte - Göran Skytte 28.11.73

 

 

Kärlek eller sadism: är staten kompetent att fostra andras barn?
Anförande av Birger Hjelm på Konferens anordnad av föreningen Samhällets Styvbarn i Göteborg lördagen 18 september 2004 

 

Artiklar

 

Böcker, avhandlingar, uppsatser, recensioner och bokannonser

 

 

 


[1]  ( 5 ).