Föräldra Alienations
Syndrom:
Hur det
upptäcks och vad man kan göra åt det
Av J. Michael Bone och Michael R Walsh.
|
J. Michael Bone, Ph.D., är privatpraktiserande
psykoterapeut och legitimerad medlare i familjemål i Maitland. Han arbetar främst
med separations- och postseparationsfall med underåriga barn och har
intresserat sig särskilt för PAS. Han har tjänstgjort som expertvittne i
dessa och i närstående frågor och domstol har uppdragit honom att utarbeta
rekommendationer för fall som inbegriper PAS och familjer. Michael R. Walsh har privatpraktik i Orlando. Han är
legitimerad äktenskaps- och familjelagsjurist, legitimerad medlare och
skiljedomare, ledamot i "American Academy of Matrimonial Lawyers".
I mer än 20 år har han varit flitig fördragshållare och skribent i "The
Florida Bar". Denna artikel har tillkommit på uppdrag av the Family Law Section, Jane
L. Estreicher, ordförande, och Sharon O. Taylor, redaktör. Originalets titel: Parental Alienation Syndrome: How to Detect It and What to Do About It är tidigare publicerad i THE FLORIDA BAR JOURNAL VOL. 73 Nr 3 Mars 1999, Sid. 44-48 Översättning till svenska: UFR, Umgängesrätts Föräldrarnas Riksförening,
Gawd och MS, 2001. NKMR:s anmärkning I den här artikeln har författarna endast betraktat företeelsen
föräldraalienation eller "främmandegörande av föräldrar" i
förhållande till skilsmässofall. Artikeln har lika stort värde för att förstå
de mekanismer för umgängessabotage som socialarbetarna och
fosterhemsföräldrarna utsätter tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade
barn för. |
THE FLORIDA BAR JOURNAL VOL. 73 Nr 3 Mars 1999, Sid. 44-48
Trots att Föräldra Alienations Syndrom (Parental Alienation Syndrom, PAS, i
artikeln används genomgående den internationella förkortningen PAS) är en
välkänd term finns det fortfarande en hel del undran och oklarheter avseende
dess natur och omfattning, och därför även hur det kan upptäckas och dess
utbredning. (1). Man kan dock inte undgå att upptäcka dess närvaro. I en
grundlig studie av sju hundra "svår konflikt" skilsmässor, vilka har
följts i över tolv år, har det utrönts att PAS element finns i flertalet av de
undersökta fallen. (2). Diagnostiseringen av PAS har förbehållits för
psykiatrisk utbildad personal vilka bistår rätten som expertvittnen. De
diagnostiska kännetecknen är vanligtvis inbäddade i kliniska termer vilka ter
sig vara vaga och därmed öppna för tolkning
- för eller emot - av respektive parts experter. Fenomenet att en
förälder vänder barnet mot den andre föräldern är inte ett komplicerat koncept,
men historiskt sett har detta varit svårt att klart identifiera. Som ett
resultat är fall innehållande PAS ofta framförda i rättsliga sammanhang
ackompagnerad av anklagelser och motanklagelser vilket lämnar rätten med ett
ändlöst sökande efter detaljer som slutligen reduceras till inget annat än
simpla hörsägen. Det är vår erfarenhet att PAS fenomenet lämnar ett spår som
kan identifieras effektivare genom att avlägsna anklagelsehysterin och tittar i
en annan, mer lämplig riktning.
I denna artikel utgår dess författare från att läsaren har viss kunskap om
Föräldra Alienations Syndrom. (3). Det finns många bra artiklar om PAS vilka
läsaren kan önska konsultera redan nu, eller längre fram för att få
övergripande informationen. Föreliggande text är fokuserad på ett smalare
område. Uttryckligen är syftet med texten tvåfaldigt. Först skall vi beskriva
fyra mycket specifika kriterier som kan användas för att identifiera potentiell
PAS. I merparten av fallen kan dessa kriterier identifieras genom fakta i
fallet, men också identifieras genom uttalanden och vittnesmål i rätten.
Fortsättningsvis är det vår avsikt att introducera konceptet "försök
till" PAS; vilket är kriteriet när PAS pågår men barnet inte är med
framgång alienerat från den frånvarande föräldern. Även detta fenomen är
skadligt och det faktum att alienation inte är fullbordad bör av rätten inte
betraktas som något ovidkommande.
----- Varje försök att alienera barn från den andre föräldern bör ses som
ett tydligt och medvetet brott mot föräldraskapets primära skyldigheter. ------
De nedan beskrivna kriterierna är relativt lätta att identifiera från fakta
till skillnad från uppgifter i rättens dokument. När detta finns osäkerhet
kring någon av dem kan dessa kriterier användas för att leda det juridiska
ombudet vid arbete med inlagor till rätten och vid förhör av vittnen i rätten.
Kriterium 1: Umgänge och
umgängessabotage.
Kriterium 1 omfattar såväl umgängessabotage som hindrande av kontakt mellan
barnet och den frånvarande föräldern. Argumentationen för att rättfärdiga det
må mycket väl anta olika former. En av de vanligaste formerna är den
beskyddande formen. Det kan påstås att umgängesföräldern har dåligt omdöme och
därför är barnet illa utsatt vid umgänge. I extrema fall kan det förekomma
anklagelser av vanvård och ofta även sexuellt utnyttjande. Detta kommer att
visas mera detaljerat under Kriterium 2. Det kan vara nog att säga att det ofta
framförs som en anledning till att uppskjuta ett umgängestillfälle eller för
att till avsluta umgänget helt och hållet. Ett mer subtilt och allmänt hållet
påstående för att förhindra ett barn att träffa den andra föräldern är att
umgänget gör barnet förvirrad samt att barnet behöver tid för att acklimatisera
sig. Budskapet här är att den frånvarande föräldern knappast behandlas som en
betydelsefull familjemedlem utan mera som en obekväm bekant som
barnet tvinga umgås med periodvis. Efter en längre tids förekomst av detta
mönster kan det ha en förödande effekt på barnets relation till sin andra
förälder. Ett ännu subtilare uttryck är att besöket är "obekvämt"
vilket nedvärderar umgänget till något motsvarande en onödig eller tråkig
syssla.. Åter igen är resultatet att det tär på relationen mellan barnet och
dess frånvarande förälder. Ofta ses i detta sammanhang fenomenet att varje
avsteg från det utsatta schemat används som en orsak till att helt avbryta
umgänget.
Den röda tråden är att den ena föräldern är överlägsen den andre föräldern
som därför skall hållas i periferin av barnets liv. Den alienerande föräldern
agerar otillbörligt genom att agera som grindvakt när barnet skall träffa den
alienerade föräldern. När detta har pågått en längre tid ger det barnet ett
outtalat men likafullt otvetydigt budskap om att den ena föräldern är
överordnad den andre föräldern. Yngre barn är mer mottagliga för det här
budskapet och tenderar att godta det okritiskt. Emellertid kan man alltid
upptäcka dess element, även i tonåren som ett eko. Här är det viktigt att varje
förälder får ansvaret att befrämja en positiv relation med den andra föräldern.
I de fall någon bryter mot denna princip genom att upprepat förhindra kontakt
kan man anse att kriterium 1 är omisskännligt identifierat.
Kriterium 2: Ogrundade
anklagelser om övergrepp
Det andra kriteriet är relaterat till falska eller ogrundade anklagelser om
övergrepp, riktade mot umgängesföräldern. Den mest rabiata formen är falska
anklagelsen om sexuella övergrepp. (4). Undersökningar har visat att falska
anklagelser om sexuella övergrepp uppgår till mer än hälften av de anmälda
fallen när föräldrarna befinner sig i en separationsprocess eller är i en
postseparations konflikt. (5). Så är det särskilt i situationer med små barn
vilka är mer mottagliga för manipulationer med antydda falska anklagelser. Även
om annalerna visar att bara en enda sådan anmälan har bedömts vara ogrundad
rådes bestämt att förhöraren är uppmärksam på andra tecken på falska
anklagelser.
Andra exempel kan finnas i anklagelser om fysisk misshandel vilka utredarna
senare finner vara ogrundade. Intressant nog har våra erfarenheter visat att
det finns färre falska anklagelser om fysiska övergrepp än av andra former av
övergrepp, antagligen för att fysisk misshandel lämnar synliga bevis. Det är
naturligtvis mycket lättare att på falska grunder anklaga någon för något som
ej lämnar synliga tecken och saknar ojäviga vittnen.
Ett mycket vanligare uttryck för detta mönster skulle vara det som kallas
psykisk misshandel. När falska anklagelser om psykisk misshandel framförs
finner man ofta att det som föreligger är egentligen olikheter i föräldrarnas
sätt att bedöma vilket av den andra föräldern betecknas som
"misshandel". Till exempel, en förälder kan en kväll låta barnet stanna
uppe senare än den andra föräldern skulle tillåta. En sådan bedömning kan ge
beteckningen "missförhållande" eller "skadlig" för barnet.
Eller en förälder kan introducera en ny partner för barnet innan den andra
föräldern anser att det bör ske och detta kan då bli kallad för övergrepp på
barnet. Alternativt kan en förälder anmäla barnet till en aktivitet som den
andra föräldern ogillar och denna aktivitet är då faktiskt uttryck för en annan
föräldraåsikt som nu beskrivs vara av oegentlig. Dessa exempel, hur triviala de
må tyckas vara individuellt, kan föreslås vara tema i behandling av föräldrars
skilda åsikter framförda i opassande subjektivt fördömande termer. Om detta
tema är närvarande kan alla manér och saker bli beskrivna i former som
frambringar ett budskap om ett otillfredsställande tillstånd, antingen direkt
eller indirekt. Om detta fenomen inträffar på bokstavligt talat tusentals olika
sätt och tidpunkter, var och ett kan förefalla vara obetydligt i sig själv, så
har den känslomässiga atmosfären det skapar en klart alienerande effekt på
barnet.
Tydligt är, att den här typen av hätskhet är mycket vanlig vid
separationer, men en sådan konflikt bör ej nödvändigtvis bli förväxlad med
eller tas som åskådliggörande av PAS syndromet; kriteriet är emellertid tydligt
närvarande och identifierbart när en förälder är ivrig att häva ur sig
anklagelser om oegentligheter snarare än att vara varsam, försiktig och till
och med undvika att agera så. Den senare inställningen är mera i
överensstämmelse med en förälderns ansvar i att uppmuntra, bekräfta och stödja
relationen med den andra föräldern. En ansvarstagande förälder kommer att
åberopa missförhållanden endast efter det att han eller hon har försökt, men
misslyckats i att göra något åt det vilket gör detta fall är inte skadligt.
Kort och gott, en ansvarsfull förälder litar tillräckligt mycket på den andra
föräldern för att tvivla då dylika anklagelser uppstår. Han eller hon om någon
kommer att tvivla på detta medan den alienerande föräldern kommer att ta varje
tillfälle i akt att anklaga den andra föräldern. När detta tema är närvarande i
en tydlig och konsistent form har kriteriet för PAS uppnåtts.
Kriterium 3: Försämring av
relationen efter separation
Det tredje kriteriet nödvändigt för att upptäcka PAS är förmodligen det
minst beskrivna och identifierade, men kritiskt sett är detta det viktigaste.
Det har att göra med förekomsten av en positiv relation mellan barnet och den
nu frånvarande- eller umgängesföräldern före separationen, och en avsevärd
försämring efter separationen. En sådan identifierbar försämring uppstår ej av
sig själv. Det är, därför en av de mest betydelsefulla indikatorerna av närvaro
av alienering likväl som ett fullgott mått av dess relativa
"framgång". Till exempel om en far har en bra och nära relation med
barnen innan separationen, och en mycket distanserad efter separationen, då kan
man utan vattentät bevisning anta att någonting har orsakat förändringen. Om
fadern uppenbart försöker att upprätthålla en positiv relation med barnen genom
att underkasta sig umgängesreglerna och barnen ändock ej önskar att han deltar
i deras liv, då kan man bara anta att en alienationsprocess har pågått. Barnen
förlorar av naturen inte sitt intresse för sin umgängesförälder eller tar
avstånd från umgängesföräldern enbart på grund av dess frånvaro. Dessutom,
sunda och etablerade barn-föräldrarelationer försvinner ej av sig själv.
Relationen måste ha blivit attackerad. Därav kommer att varje dramatisk
förändring inom det här området är i realiteten alltid en indikator på att en
alienationsprocessen har haft viss framgång.
Observera att om man inte har gjort en noggrann utvärdering av
föräldrarelationen för tiden före separationen, så skapas det just på grund av
dess frånvaro intrycket av att det föreliggande besvärliga förhållanden eller
till och med alienerade tillståndet är mer eller mindre en verklighetstrogen
kopia av det som fanns före separationen. Notera att ingenting kan vara längre
bort från sanningen! En efter separationen alienerad eller till och med delvis
eller periodvis alienerad relation mellan umgängesföräldern och barnen är
närmare bestämt en vrångbild av den verkliga föräldrarelationen. Ofta förbiser
man i den ofta hysteriska atmosfären att fullfölja utvärderingen. En noggrann
tjänsteman vet mycket väl att en omedelbar undersökning är nödvändig, samt att
den måste bli genomförd med hänsyn tagen till minsta detalj. Om den här biten
av pusslet utlämnas kan konsekvenserna bli förödande för relationens
överlevnad. Utan denna pusselbit kan rätten lätt bli styrd mot en förhastad
slutsats eller luras att tänka att den tumultartade stämningen vid separationen
representerar den sanna bilden av barn-förälderrelationen. När rätten har
fattat sitt slutliga beslut är det en mycket krävande uppgift att korrigera
dess perception.
Ett par ord bör sägas om en närstående företeelse, nämligen om användning
av experter. Först och främst måste det klargöras att all psykiatriskt utbildad
personal varken är medveten om, eller har kunskap om hur man behandlar PAS fenomen.
Om en psykiatriskt utbildad person, som ej har kunskap om PAS, tillkallas för
att föreslå hur frågor kring vårdnad, umgängesrätt eller relaterade frågor ska
lösas kan en sådan person göra mer skada än nytta. Till exempel, om en psykolog
underlåter att undersöka relationen mellan barn och umgängesförälder före
separationen kan han eller hon mycket lätt göra misstaget att tro att den
föreliggande hätskheten i relationen är representativ och rekommendera att
barnen bör ha mindre umgänge med umgängesföräldern, därmed uppenbart stödjande
den ej diagnostiserade PAS som fortfarande är under utveckling. I fall experten
även underlåter att kritiskt utreda anklagelser om övergrepp och anklagarens
argument kan de tas för vad de ytligt sett tycks vara och därmed stödja en ej
diagnostiserad PAS. Och om experten inte heller är lyhörd för anstiftarens
förslagenhet vid umgängessabotage och kontaktblockering kan han eller hon komma
att stödja det och därigenom bidra till PAS processen. När dessa ting händer
har den psykiatriskt utbildade personen faktiskt blivit medverkande till PAS,
låt vara utan att själv veta om det. Alarmerande nog händer sådant ofta. Det
räcker att säga att om PAS misstänks skall jurister noggrant och kritiskt
utvärdera psykiatrikers eller medlares undersökningar och slutsatser. Om det
underlåts kan det orsaka oreparerbar skada i målet och i slutändan även för
barnen.
Kriterium 4: Intensiv rädsla
reaktion från barnen
Det fjärde kriteriet som är nödvändigt för detektion av PAS är av mer
psykologisk natur än de första tre. Det syftar på när barn visar tydliga tecken
på rädsla, missnöje eller ovilja i samklang med en potentiellt alienerande
förälder och riktad mot umgängesföräldern eller den potentiellt utsatta
föräldern. Kort sagt, en alienerande förälder agerar utifrån mottot "bära
eller brista". Om barnen bryter mot den allierande förälderns direktiv,
speciellt om de visar gillande mot den frånvarande föräldern kan konsekvenserna
bli mycket allvarliga. Det är inte ovanligt att en alienerande förälder tar
avstånd från barnen, ofta genom att säga till barnen att de skall bo hos den
utsatta föräldern. När sådant inträffar ser man ofta att hotet inte genomförs,
detta till trots fungerar det som en ständigt närvarande varning. Följaktligen
sätts barnet i en position där det är den alienerande förälderns
"verktyg" och tvingas att ständigt genomgå varierande lojalitetsprov.
Den viktiga saken här är att den alienerande föräldern genom sitt handlande
tvingar barnet att välja förälder. Detta är naturligtvis i direkt konflikt med
barnets känslomässiga hälsa.
För att få full förståelse för ett sådant scenario måste man förstå att det
behövs en av rädsla präglad miljö för PAS processens funktion. Den alienerande
föräldern driver PAS-processen framåt genom tillförsel av rädsla till barnen;
rädslan är bränslet i proceduren och denna rädsla angriper vad psykoanalysen
kallar den känslomässigt mest grundläggande inneboende funktionen i den
mänskliga naturen - rädslan för ensamhet. Barn vilka lever under dessa förhållanden
är i en situation där kronisk upprördhet och hot om reprimander existerar. Om
barnen vågar trotsa den alienerande föräldern lär de sig snabbt att de får att
betala det dyrt. Konsekvensen av detta är att barn som lever ett sådana liv
utvecklar en stor perceptiv förmåga att tillfredsställa den alienerande
föräldern. En uppmärksam och i ämnet kunnig observatör kan se detta i att
planerat umgänge ändras plötsligt utan att det finns en tydlig orsak. Till
exempel när ett tidigare bestämt umgängestillfälle närmar sig ändrar sig barnet
genom att ljudligt börja protestera mot ett tidigare accepterat
umgängestillfälle. När något sådant händer måste en rätt som har anat PAS
beordra att umgängesschemat följs strikt. I annat fall skulle umgänget inte
komma till stånd eller skulle ha blivit saboterad.
Oftast kan man se att den alienerande föräldern intar en pose av förvirring
när barn plötsligt ändrar sin inställning till umgänge. Ett faktum är att den
alienerande föräldern ofta synes framstå som den som stödjer umgänget. Detta
scenario är mycket vanligt i PAS familjer. Det är en standard därför att den
innesluter och visar, även om bara för en kort stund, den på rädsla baserade
kärnan av alienationsprocessen. Ett annat sätt att beskriva konceptet skulle
vara att närhelst barn sätts inför en viktig valsituation kommer barnet i en
position där den agerar utifrån lojalitet till den alienerande förälderns
önskan att umgänget inte alls ska komma till stånd. Om barnet inte gör så
öppnas möjligheten till att barnet blir övergivet av boföräldern. Barn vilka
lever under sådana omständigheter väljer helt enkelt inte av egen fri vilja.
Rätten måste därför agera rådligt för att skydda barnen och vidta en mängd
lämpliga särskilda åtgärder mot det.
Som en följd av föregående lär sig dessa barn att manipulera. Barnen spelar
ofta ut den ene föräldern mot den andre för att uppnå en fördel. I fall av PAS
fungerar samma procedur på en mer drastisk nivå. Barn manipulerar inte längre
för att vinna fördelar utan för att överleva. De blir skickligare i att avläsa
den emotionella atmosfären än vad som motsvaras av deras ålder, berättar
halvsanningar, och även rena lögner. Man måste komma ihåg att det är fråga om
strategier för att överleva som de har tvingats lära sig för att bevara
hemfriden och undvika emotionella attacker från boföräldern. Med denna
förståelse är det kanske lättare att förstå varför barnen, i ett försök att
hantera sin situation, ofta finner det vara bättre att anamma den alienerande
förälderns inställning till umgängesföräldern, och spegla boförälderns åsikter.
En av de mest upprörande och dramatiska effekterna av PAS är att höra ett barn
förtala umgängesföräldern och förena sig med den alienerande föräldern vid
sådana angrepp. Om man ej är observant på den på rädsla baserade kärnan i PAS
är det svårt att låta bli att ta barnets protester för vad de ytligt sett synes
vara. Det är förstås komplicerat när en expert är ouppmärksam på den av stark
rädsla genererade komponenten i PAS, tror att barnet uttrycker sina egna inre
känslor och skriver under ett umgängesförbud.
Slutsats
Man kan finna alla ovan uppräknade kriterier oberoende av varandra i
separationer med stark konflikt, men tänk på att om endast några av kriterierna
är närvarande så betyder de inte alltid att det föreligger PAS. Emellertid om
man kan urskilja alla fyra kriterierna och risken för att det verkligen
föreligger övergrepp har utretts så vet man att det pågår en
alienationsprocess. Detta betyder inte nödvändigtvis att barnen har
framgångsrikt blivit alienerad från den utsatta föräldern. En framgångsrik
alienation är direkt relaterad till den alienerande förälderns förmåga i att
hålla barnen isolerade från den utsatta föräldern. När barnen under längre
perioder inte träffar den andra föräldern riskerar de att bli förgiftade av
processen. En annan variabel för PAS framgång är barnets ålder. Yngre barn är
generellt sett mer mottagliga än äldre. Ytterligare en variabel är närheten och
djupet av relationen mellan barn och förälder före separationen. Ju längre en
nära relation har varat desto mindre sårbara kommer barnen att vara för en
alienering. Den sista variabeln är målmedvetenhet hos den utsatte föräldern. En
utsatt förälder ger ofta upp och lämnar fältet vilket markant ökar
möjligheterna till en framgångsrik alienation.
En fråga kvarstår: vad händer ifall alla fyra kriterierna är närvarande,
men barnen är inte framgångsrikt alienerande? Skall då det faktum att
alieneringen har misslyckats göra att det ska betraktas som om det aldrig har
skett? Svaret skall vara ett rungande "Nej!". Det borde men är ofta
inte det. Det är mycket vanligt att man läser i psykologiska utredningar eller
i "medlarnas" rapporter att man har identifierat PAS men eftersom det
inte har varit framgångsrik skall man inte ta det på allvar. Ingenting kunde
vara längre bort från sanningen. Varje försök att alienera barn från den andra
föräldern ska betraktas som ett avsiktligt brott mot en av föräldraskapets
främsta skyldigheter, nämligen att skapa och uppmuntra en positiv och
kärleksfull relation till den andre föräldern, och konceptet om gemensamt
föräldransvar.
Det är vår åsikt att om försök till PAS har identifierats, framgångsrik
eller ej, måste detta skyndsamt hanteras av rätten. Om ej, kommer det att
kontaminera och i tysthet kontrollera alla övriga föräldrafrågor och endast
leda till olycka, frustration och sist men inte minst förskjutning av en av
föräldrarna.
Referenser:
1 - PAS syndrome applies and relates equally to the nonresidential, as well as the residential parent. D.C. Rand, The Spectrum of Parental Alienation Syndrome <http://www.fact.on.ca/rand01.htm>. 15 Am. J. Forensic Psychol. No. 3 (1997).
2 - S.S. Clawar and B.V. Rivlin, Children Held Hostage: Dealing with Programmed and Brainwashed Children, A.B.A. (1991).
3 - M. Walsh and J.M. Bone. Parental Alienation Syndrome: An Age-Old Custody Problem, 71 Fla. B.J. 93 (June 1997).
4 - N. Theonnee and P.G. Tjaden, The Extent, Nature and Validity of Sexual Abuse Allegations in Custody Visitation Disputes, 12 Child Abuse and Neglect 151-63 (1990).
5 - National Center on Child Abuse and Neglect, Washington, D.C.: Department of Health and Human Services, 2998, Contract 105-85-1702.
6 - The appointment of a guardian
ad litem, the appointment of an expert to conduct a psychological evaluation of
the child and the parents, the employment of make-up or substitute access and
contact, or an enlargement of same to the nonresidential parent, and as
previously suggested by the authors in their last article, a consideration for
entry of a multidirectional order. Walsh
and Bone, supra note .3
J. Michael Bone, Ph.D., är privatpraktiserande psykoterapeut och
legitimerad medlare i familjemål i Maitland. Han arbetar främst med
separations- och postseparationsfall med underåriga barn och har intresserat
sig särskilt för PAS. Han har tjänstgjort som expertvittne i dessa och i
närstående frågor och domstol har uppdragit honom att utarbeta rekommendationer
för fall som inbegriper PAS och familjer.
Michael R. Walsh har privatpraktik i Orlando. Han är legitimerad
äktenskaps- och familjelagsjurist, legitimerad medlare och skiljedomare,
ledamot i "American Academy of Matrimonial Lawyers". I mer än 20 år
har han varit flitig fördragshållare och skribent i "The Florida Bar".
Denna artikel har tillkommit på uppdrag av the Family Law Section, Jane L.
Estreicher, ordförande, och Sharon O. Taylor, redaktör.
Originalets titel: Parental
Alienation Syndrome: How to Detect It and What to Do About It. THE FLORIDA BAR JOURNAL VOL. 73 Nr 3 Mars 1999,
Sid. 44-48
Översättning till svenska: UFR, Umgängesrätts Föräldrarnas Riksförening,
Gawd och MS, 2001.
THE FLORIDA BAR JOURNAL VOL. 73 Nr 3 Mars 1999, Sid. 44-48
The Spectrum of Parental Alienation Syndrome
- Part I
The Spectrum of Parental Alienation Syndrome
- Part II
Farlig eller farliggjord mamma?
Farliga föräldrar
eller farliggjorda föräldrar?