Av
Stefan Olofson, journalist
|
|
DO:s
jurist riktar skarp kritik mot socialtjänstens utredning och agerande
LUND. I snart tre år har Zahra varit berövad sin
snart sexåriga dotter. Dottern placerades i familjehem av socialnämnden, som inte
anser Zahra lämplig som mamma.
Socialnämnden
har stängt dörren och låter henne bara träffa sin dotter några timmar i
månaden. Nu får hon stöd av DO vars jurist riktar skarp kritik mot
socialtjänstens och kammarrättens utredning och beslut.
-
Det finns inte tillräckligt och relevanta skäl, som rättfärdigar ett
tvångsomhändertagande. Det är här fråga om mycket allmänt hållna och vaga
omdömen som inte stöds av någon medicinsk eller psykologisk utredning, menar
Percy Bratt, jurist som på DO:s uppdrag har studerat omhändertagandet av Zahras
dotter från ett Europakonventionsrättsligt perspektiv.
Misshandlad
Zahra kom till Sverige från Iran 1989. 1992
skilde hon sig från maken. Hon fick en son 1981 och sin dotter 2001. Hennes
graviditet var mycket svår när hon väntade dottern. Hennes tidigare man lät
henne inte vara i fred och misshandlade henne flera gånger med flera
polisingripanden som följd.
-
Jag var helt slut psykiskt och bad om hjälp. Min läkare kontaktade
socialförvaltningen, som placerade mig och min dotter på ett familjehem i
Mellanskåne våren 2004. Vi var där till april 2005 då vården avbröts och min
dotter placerades i familjehem. Jag fick ingen hjälp alls på familjehemmet, där
det bodde narkomaner och människor med svåra problem.
Det
passade inte mig och min dotter alls. När vården avbröts mådde jag sämre än
någonsin tidigare, berättar Zarah.
Hon
har ännu inte fått någon saklig förklaring till varför hon berövades sin
dotter. Bara att bristerna i hennes omsorg om dottern är så stora att hon ska
bo i familjehem till den dag hon bedöms tillräckligt kapabel att ta hand om
dottern igen. Det kan i princip dröja till hon blir myndig, har Zahra fått
veta.
Socialnämndens företrädare har redan från
början uppgivit till Zahra att omhändertagandet är permanent och att man
således inte planerar för någon återförening av mor och dotter. Det har kommit
till uttryck såväl muntligen som skriftligen.
Enhetschef Nina Bergfors skriver i ett
tjänsteutlåtande av den 17 mars förra året: när det gäller frågan om
återförening mellan mor och barn så arbetar vi inte för det. Vi arbetar
fortfarande för att modern ska kunna fungera som umgängesförälder, så småningom
helt utan restriktioner.
När
Zahra träffar dottern är det under bevakning fyra timmar i månaden.
- Min dotter är förtvivlad. Hon har glömt sin
persiska helt och är orolig, säger Zahra.
Hon har begärt att få utökad umgänge till sex
timmar en dag i veckan och en hel helg i månaden. Men det har hon nekats.
Avslog
Länsrätten avslog socialnämndens ansökan om
tvångsomhändertagande av dottern och riktade kritik mot socialtjänstens
motivering till beslutet.
Socialnämndens
överklagade då till kammarrätten som gav socialnämnden rätt.
Zahra
har vänt sig till JO, ministrar, statsminister Göran Persson och Fredrik
Reinfeldt, men ingen har velat, eller kunnat hjälpa henne.
Centralt i socialsekreterarnas utredning och
för kammarrättens grunder är problem kring matsituationen. Dottern vill inte äta
när mamman är med, men det har inte belagts att det har påverkat dotterns hälsa
alls.
En läkarundersökning visade att hon var frisk
och opåverkad.
-
Domskälet vilar på ett antagande om att matsvårigheterna är uttryck för en
störning mellan mor och dotter. Detta resonemang grundar sig på rättens egna
privatpsykologiska antaganden. Det krävs, enligt Europakonventionen, betydligt
starkare skäl för att omhänderta ett barn, menar Percy Bratt.
Han hävdar att kravet på en återförening är
strängt, enligt Europakonventionen. Omständigheterna måste vara extraordinära
om man ska göra avsteg.
- I det här fallet var redan skälen för ett
temporärt omhändertagande vaga och svagt underbyggda. Att mot denna bakgrund
planera för en permanent separation får anses som ett flagrant och allvarligt
konventionsbrott.
Någon
ny utredning om omhändertagandet har inte gjorts, vilket också strider mot
kravet på återförening så snart förutsättningarna finns.
Skarp kritik mot
socialens agerande: Psykologer underkänner utredning om omhändertagande