"Polisen sa
att jag hade mördat min sambo"
Ingen trodde på Tommies historia om en galning
|
De återges här med författarens och redaktörens benägna tillstånd. |
Han vaknade av att sambon Anna skrek för sitt liv.
Men ingen trodde på historien om en okänd mördare som dök upp i
lägenheten.
I dag har dna-tekniken friat Tommie Karim –
och nu kämpar han för att få tillbaka ettåriga sonen Mario.
Han
vaknar av ett skrik. Tommie Karim, 20, springer upp från sängen och ut i köket.
Sambon Anna Norell ligger på golvet. Ovanför henne står en ung man i rutig
skjorta med en kniv i handen. Tommie Karim springer ut ur lägenheten, ner i
trapphuset och plingar på hos sin pappa som bor i samma uppgång. Han ringer 112
och larmar polisen. Samtidigt ser han mannen med den rutiga skjortan lämna
hyreshuset och gå därifrån.
Polis
och ambulanspersonal är snabbt på plats och slår fast att Anna Norell är död.
Hon blev bara 19 år gammal.
Tommie
Karim har förlorat sin sambo och är nu ensam förälder till Mario, tre månader.
Men mardrömmen har bara börjat.
–
Jag blev utfrågad på polishuset och när förhöret var slut berättade de att jag
var anhållen för mordet. Man jag förstod inte var de sa. Jag var så chockad att
det tog flera dagar innan jag förstod vad som hade hänt och att polisen trodde
att jag hade gjort det, säger Tommie Karim.
Det
var den 30 mars i år.
"Jag grät i cellen"
Drygt
sju månader senare sitter vi i hans kök i en lägenhet i Gävle. Han är blek och
berättar tystlåtet men sakligt om det som hänt. Allt finns klart i minnet ”som
stillbilder”. Tidsperspektivet har däremot försvunnit.
Det
blir så när man sitter häktad i två månader med fulla restriktioner.
–
Man kan inte göra någonting. Jag låg och grät i cellen och hoppades att den som
hade gjort det skulle åka fast så att jag kunde åka hem, säger Tommie Karim.
Polisen
trodde inte på hans historia om den okända gärningsmannen.
Främling
- vanlig lögn
Och
det är kanske inte så konstigt. Berättelser om okända personer som kommer in i
bostäder och mördar någon närstående får polisen höra hela tiden. Oftast är det
rena lögner. Vad som gjorde polisen extra skeptisk i det här fallet var att det
i Tommie Karims och Anna Norells lägenhet inte fanns några tecken på inbrott.
Ingen hade heller sett en man i rutig skjorta vid tiden för mordet.
–
Det märktes att polisen inte trodde mig. De gjorde vad som helst för att jag
skulle bryta ihop och erkänna. Jag blev förhörd av två poliser. Ena dagen var
en av dem snäll och den andre elak och sedan bytte de roller, säger Tommie
Karim.
Han
har tappat räkningen på de många timmar som han suttit i förhör, men uppskattar
att han berättat sin historia ”över hundra gånger”.
Eftersom
Tommie Karim bara såg mannen i rutig skjorta i någon sekund började han efter
hand att tvivla på sin egen historia.
–
Till slut trodde jag att jag var psykiskt sjuk och att jag hade gjort det.
Trots att jag var oskyldig oroade jag mig över vad dna-testet
skulle visa.
Under
tiden som Tommie Karim satt häktad fick han inte träffa sin son, som de sociala
myndigheterna hade tagit hand om, en enda gång. Däremot fick han, under
övervakning, ta emot besök av sina föräldrar.
Anna
Norell hann också begravas.
Men
Tommie Karims namn fanns inte med i dödsannonsen.
–
Hennes familj trodde att jag hade gjort det. Och jag kan förstå dem.
Dna
förändrade allt
Den
27 maj släpptes Tommie Karim på fri fot.
Dna-prover visade att blodet från mordplatsen inte kom från honom.
–
Jag fick ingen ursäkt eller någonting. Polisen sa bara att det var tråkigt att
jag suttit häktad så länge.
Livet
ute i friheten blev till en början komplicerat. Mario var placerad i fosterhem
och Tommie Karim tyckte sig höra hur folk viskade och pekade bakom ryggen.
–
Men värst var att jag var orolig för att mördaren skulle söka upp mig. Det var
jag riktigt rädd för.
Ingen förstår motivet
Den
25 oktober tar utredningen en oväntad vändning.
Camilla
Lifvendahl, 34, hittas mördad i sin bostad i Skutskär
utanför Gävle. Hennes död har många likheter med Anna Norells. Polisen
upptäcker också att båda kvinnorna under olika perioder hade varit fosterbarn i
samma familj.
Sonen
i familjen grips och den 31 oktober visar dna-testerna
att hans blod finns på båda mordplatserna.
Mannen
erkänner morden, men uppger att han älskar sina styvsystrar. Enligt sin advokat
Magnus Isaksson har han länge haft psykiska problem och morden kommer att
förbli oförklarliga för alla utom mördaren.
Han
genomgår nu en rättspsykiatrisk undersökning i väntan på rättegång i Gävle
tingsrätt.
Samtidigt
försöker Tommie Karim få livet att återgå till det normala.
Han
är sjukskriven och kämpar för att få tillbaka sonen Mario som fortfarande
befinner sig i en jourfamilj.
Träffas inte ensamma
De träffas dock tre gånger i veckan. Men
fosterföräldrarna är alltid med.
- Det känns
konstigt och är svårt att slappna av och vara sig själv. Jag blir rädd för an
göra fel och till exempel mata Mario på något sätt som de inte tycker är rätt.
Någon
närmare förklaring till varför han inte har återfått vårdnaden av sonen har
Tommie Karim inte fått. De sociala myndigheterna har förklarat att saken måste
utredas noggrant och att sådant tar tid.
-Jag kan
inte diskutera enskilda fall men tro inte att vi tjuvhåller barn från
föräldrar i onödan. Vi måste utreda familjesituationen med utgångspukt
för barnets bästa, sa Örjan Ohlström. socialchef i
Gävle till Aftonbladet i slutet av december.
Socialtjänsten i Gävle har JO-anmälts av Siv
Westerberg, jurist vid Nordiska kommittén för mänskliga rättigheter.
- Socialtjänstens
agerande är mycket upprörande och jag anser att de bryter både mot svensk lag
och mot Europakonventionen, säger hon.
För Tommie är väntan på sin son väldigt jobbig.
-Därför
försöker jag hålla mig sysselsatt. Om jag inte gör någonting kommer tankarna.
Det bästa för mig är att vara med mina kompisar, säger Tommie Karim.
Utanför finns en lekplats med gungor.
Den är alldeles tom.
***
Ett nationellt dna-register skulle ha friat
Tommie Karim direkt.
Därför borde en sådan lösning utredas, menar advokat Peter Althin.
– Jag är själv förvånad över att jag börjat fundera i de banorna, säger
han.
Tommie
Karim satt häktad i två månader, misstänkt för ett mord som han inte begått.
Det gör att han är berättigad till skadestånd. Advokat Peter Althin ska nu
hjälpa honom med den ansökan.
–
Utan dna-tekniken hade Tommie säkerligen blivit
åtalad. Risken finns att han också hade blivit fälld.
Fallet
har fått Peter Althin, som också sitter i riksdagen för kristdemokraterna, att
fundera över om ett nationellt dna-register borde
upprättas i Sverige.
–
Jag har tidigare varit motståndare till sådant, men det här fallet har fått mig
att tänka om. Hade det funnits ett sådant register hade Tommie inte behövt
sitta häktad.
Men
att förverkliga en sådan idé är inte lätt. Det måste vara ekonomiskt
försvarbart, finnas garantier för att det inte missbrukas och vara något som
det finns majoritet för i riksdagen.
–
Jag tycker i alla fall att vi borde utreda saken. Dna-teknik
är inte bara värdefull för att fälla gärningsmän, utan också för att fria
oskyldiga, säger Peter Althin.
Linda Skugge: Bort med
tassarna från Tommie Karim
Tommie
Karim får 150 000 i skadestånd
Nu får Tommie snart ta hem sin ettårige son
Fallet
Tommie Karim: Tommie Karim får tillbaka sin son
Nyhetsartikel i Sveriges Radio Gävleborg
Av
Lennart Håård, Tord Westlund
FALLET
TOMMIE KARIM - NÅGRA INSÄNDARE
Tragedi med
fosterhemsbakgrund
En sammanställning av artiklar i olika media
OSKYLDIGT
ANKLAGAD - FRÅNTAS SITT BARN
