Fallet Simeon - En berättelse om
tvångsomhändertagandet av ett spädbarn
NKMR:s svar
Nordiska
Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR
För skydd av Familjers
Rättigheter i de Nordiska länderna
Ordf. Ruby
Harrold-Claesson, Jur. kand., Ströms väg 37, S-424 71 OLOFSTORP, Sverige.
Tel. (+) 46 - 31 - 70 20 385,
Fax. (+) 46 - 31 - 70 25 242, Org.nr 855102-0053
Pg. 444 88 81 -5
Domänadress: http://www.nkmr.org
2002-04-29
Eva Andersson &
Andreas Berglund
KÅGERÖD
eva.a@
andreas.b@
Angående: Era e-mails och faxbrevet 2002-04-29
Bästa
Eva Andersson & Andreas Berglund,
Jag har läst Era förtvivlade rop
på hjälp och jag måste informera Er om att Ni är "bara" ytterligare
några personer som har råkat i klorna på socialtjänsten.
Jag har fått domen från länsrätten
och jag har läst igenom den. Det är uppenbart att de unga tu är barn själva och
för närvarande saknar förmåga att ta hand om sin lille Simeon. Men, ett
tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering enligt gällande
socialtjänstpraxis är en permanent åtgärd, dvs, de kommer inte att få tillbaka
barnet oavsett hur bra deras liv blir i framtiden. Socialtjänsten flyttar inte
ett tvångsomhändertaget barn tillbaka till sin familj och släkt inte ens efter
några veckor. Då ursäktar de sig med att barnet inte ska störas, utan han ska
få tillfälle att knyta an. Och när han har knutit an till fosterhemmet, då vill
de inte flytta på honom eftersom det vore skadligt för honom. Men så resonerar
de aldrig när de vill flytta ett barn från sin familj till en fosterhemstillvaro.
Enligt den lagändring i 22 § 4:de stycket
Socialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 januari 1998 skall mor-
och farföräldrar eller andra släktingar utredas på samma sätt som dem som
socialtjänsten utser som familjehem till LVU-ade barn. Men, det är ju socialtjänstens
personal som bestämmer vem som är lämplig att utöva vårdnaden om ett barn. De
vet ju bäst, eller så tror de i alla fall.
Av domen och Era brev framgår att
socialtjänsten har avbrutit den utredning som de hade påbörjat angående Era
möjligheter att bli fosterhem för Simeon. Detta saknar stöd i lag. Det är dock
svårt att tvinga dem att återuppta utredningen. Men, nu är socialens personal
nöjda att de har uppfyllt lagens bud. De har påbörjat en utredning. Nu kan
ingen klandra dem för att inte ha utrett barnets släkt. Tror de, visst!
Ni har två möjligheter under de
rådande omständigheterna:
1 - överklaga till kammarrätten och hoppas på att de ska
ändra länsrättens beslut.
Det här alternativet är värdelöst eftersom Länsrätten har ju
beslutat att domen ska gälla omedelbart. Simeon blir utplacerad under tiden ni
väntar på att målet ska komma upp i kammarrätten och en ändring där är inte att
räkna med. Pojken riskerar att ta skada av separationen och det är Ert ansvar
att skydda honom.
2 - Ni kan ansöka om att få adoptera Simeon. Det gäller att
agera utan dröjsmål. Ni blir utredda av "Familjerätten" som
egentligen är en del av socialen. Blir Ni godkända som adoptivföräldrar till
Ert barnbarn, finns det ingen anledning varför han ska bo i fosterhem. Detta
alternativ tar tid, men Ni kan ansöka om att tingsrätten tar upp målet med
förtur.
Hoppas att det här svaret kan vara till nytta. Hör gärna av
Er, så att jag får veta hur Ni ska göra.
Välkomna att bli medlemmar i NKMR. Ju fler vi blir, desto
mer kan vi påverka.
Olofstorp dag som ovan.
Med vänlig hälsning
Ruby Harrold-Claesson
Ruby
Harrold-Claesson
Jur. kand
Ordf. i NKMR
PS. I
början av 1971 födde en 12 årig flicka i Göteborg ett barn. Hon hyllades som en
hjälte. Tidningarna skrev spaltmeter om henne och TV gjorde en uppföljning när
barnet fyllt 12 år. Då var det ingen som ens tänkte tanken att tvångsomhänderta
och fosterhemsplacera hennes barn. Vad har hänt sedan dess? Jo, det har kommit
mycket pengar inom socialtjänsten. Eftersom socialtjänstens personal viftar med
mantrat "barnets bästa" kan socialnämnden godta att betala 10 000
kr/dygn för att vårda ett barn. Se min artikel på NKMR:s artikelsida "Tvångsplacering av
barn är synnerligen lukrativ".
Dens.