Ytterligt sällsynt att barns adress blir hemlighållen

Ledare i Nörrköpings Tidningar

Artikeln är tidigare publicerad som ledare i Nörrköpings Tidningar den 3 juli 1968.

Den återges här med redaktionens benägna tillstånd.

Webbmasters kommentar:
Vetlandafallet utspelade sig redan 1957, d.v.s. för snart 50 år sedan. Den här artikeln är ett historiskt dokument som visar att de sociala myndigheternas hantering av barn i Sverige är lika brutal då som den är nu.

Massmedial uppmärksamhet till trots utspelas lika hårresande fall i dagens Sverige. Ingenting har förändrats. Detta bekräftar att det är fråga om ett grundläggande systemfel.

Det är ytterligt sällsynt och händer endast i mycket grava fall att en barnavårdsnämnd besluter att vid omhändertagandet av en familjs eller annan vårdnadshavares barn hemlighålla barnets adress. I princip har alla svenska föräldrar rätt att veta var deras barn befinner sig. Undantag kan dock göras om man anser att kontakten med föräldrarna kan verka störande på barnet. Barnet kan å sin sida begära att få träffa sina föräldrar om dessa inte tillåts att ta kontakt, och denna begäran brukar som regel tillstyrkas. I det aktuella Vetlandafallet har man dock varken tagit hänsyn till barnens eller föräldrarnas krav på att få reda på respektive familjemedlemmars vistelseorter.

För att ett ingripande av barnavårdsnämnden ska kunna ske med följd att barnen tvångsomhändertas, fordras att nämnden ska ha gjort en allsidig utredning om förhållandena i hemmet. I denna utredning måste rapport från minst ett hembesök samt läkarutlåtande över barnens tillstånd ingå. Dessutom måste alltid en jurist vara inkopplad på fallet.

För övrigt ska skola, skolsköterska, lärare, polis, barnavårdscentral, barndaghem och liknande instanser kontaktas för upplysningar. Först i sista hand vänder sig barnavårdsnämnden till grannar o dyl. för att utreda förhållandet i hemmet.

Barnavårdsnämndens beslut att omhänderta ett barn mot föräldrarnas vilja kan överklagas hos länsstyrelsen och slutligen hos regeringsrätten. I princip kan man överklaga hur många gånger som helst och hur ofta som helst så snart man anser att förhållandena i hemmet så förändrats att barnavårdsnämndens beslut bör upphävas.

I princip sker alltid omhändertagandet på obestämd tid. Det upphör dock vid 18 års ålder om barnet omhändertagits före 15 år.

Har ett barn förflyttats från sitt ursprungliga hem till ett annat, brukar det få permission för att göra hembesök och reser då på barnavårdsnämndens bekostnad. Har förflyttningen skett med föräldrarnas medgivande kan dessutom föräldrarna besöka sitt barn när de så önskar. Barnavårdsnämnden kan då bara rekommendera dem att inte göra det, om man anser att det kan ha ett oroande och skadligt inflytande på barnet, men i realiteten står vägen till umgänge öppen.

Att barn och föräldrar hålls skilda åt i 11 år så som fallet varit för familjen Blomqvist i Norrköping anses vara mycket sällsynt.

Fallet Blomqvist: Åtta barn placerades på hemlig ort för att modern ej skulle hitta dem

Elva års lång kamp har gett resultat.
Reportage i Norrköpings Tidningar

Fallet Blomqvist: En mor frågar samhället: Var finns mina fem barn?

Av Jan Gillberg

Fallet Alexander - Ett beslagtaget barn
av Birgitta Wolf. Förord av Brita Sundberg-Weitman

Sven Hessles av Svenska Dagbladet refuserade inlägg i debatten om tvångsomhändertagandet av Alexander Aminoff
av Sven Hessle

Kampen om Barnen Götenefallet

En artikelserie i Göteborgs-Tidningen den 9 - 14 och 22 november 2002

Fyra systrar möttes igen vid mors grav

Växte upp i skilda fosterhem - mamman var alkoholist

Av Kerstin Nilsson

Kraftig ökning i Östergötland - Allt fler barn omhändertas

Av Ewa Nyrinder

Tillbaka till Artiklar