Ett hems undergång i folkhemmet
Kommentar av Halvar G. F. Sundberg, professor
|
Halvar G. F. Sundberg var professor i Stockholm. Artikeln är tidigare publicerad i Särtryck ur Samtid och Framtid
nr 4, 1958. Den återges här med professor Jakob W. F
Sundbergs, författarens son, benägna tillstånd. |
Redaktionen har önskat mitt yttrande i anledning av förevarande artikel.
Jag vill därvid understryka, att detta yttrande icke kan röra det av redaktör Holmberg
behandlade fallet, om vilket jag saknar närmare kännedom, utan endast kan avse
de principiella frågor som artikeln berör. Såvitt dessa angår kan artikelns
framställning vara i allt väsentligt korrekt.
Enligt barnavårdslagen äger sålunda barnavårdsnämnden beröva barn under sexton
år friheten, om det "på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet
eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat". Bedömandet
härav är icke bundet vid objektiva kriterier utan skönsmässigt. Annan rättssäkerhetsgaranti
finnes icke an att beslutet skall under stall as länsstyrelsen, dvs. en
administrativ myndighet, om föräldrarna icke samtycka till frihetsberövandet.
Länsstyrelsens beslut kan överklagas till en högre administrativ myndighet,
regeringsrätten, som besluter efter ren pappersprövning. För verkställigheten
av frihetsberövandet äger barnavårdsnämnden skönsmässigt begära handräckning av
polismyndighet. Nämndens beslut därom är ej ens överklagbart.
Om behandlingen av omhändertaget barn besluter barnavårdsnämnden
skönsmässigt och enväldigt – icke heller dess beslut därom kan överklagas.
Nämnden äger skönsmässigt vägra att utlämna sitt beslut, om den anser sig hava "grundad
anledning antaga att genom handlingens utlämnande ändamålet med vården eller behandlingen
skulle motverkas". Det omhändertagna barnets vistelseort kan följaktligen
av nämnden hemlighållas för föräldrarna. Undandrager sig barnet genom rymning
frihetsberövandet, skall polismyndigheten på nämndens skönsmässiga begäran
meddela handräckning för barnets återförande.
Intagning av femtonårig flicka i »yrkesskola», varmed här förstås »skola
tillhörande barna- och ungdomsvården» – tidigare benämnd "skyddshem"
– förutsätter nämndens skönsmässiga bedömande av att barnet är "så
vanartat, att särskilda uppfostringsåtgärder krävas för dess
tillrättaförande". Pa dylika hem kunna även intagas s. k. unga lösdrivare,
såsom prostituerade.
Direkt befogenhet att såsom villkor för barns frigivning uppställa
upplösning av föräldrarnas äktenskap eller faderns eller moderns sterilisering
äger barnavårdsnämnden icke. Då emellertid utskrivningen skönsmässigt beslutes
av nämnden, är nämnden oförhindrad att vid övervägandet av om frigivning skall
ske taga hänsyn till vad den anser äga betydelse ur ingripandesynpunkt. Gäller
frågan villkorlig utskrivning är nämnden enväldig, i det en vägran av
frigivningen icke kan överklagas.
Föräldrars rätt till umgänge med omhändertaget barn beror av
barnavårdsnämndens skön. Dess beslut därom far ej överklagas. Överträdelse av
eventuellt förbud mot umgänge straffas med dagsböter.
Barnavårdsnämndens ingripande är icke beroende av anmälan eller annan
åtgärd utan allenast av att nämnden fått kännedom om fall, då ett ingripande
synes påkallat. Huru denna kännedom uppkommit saknar betydelse. Anonymt
meddelande kan sålunda upptagas. Hinder mot att nämnden sammanträder i en
privatbostad och tämligen formlöst ("kafferep") föreligger icke.
Någon rätt att närvara vid behandlingen i nämnden finnes icke vare sig för
föräldrar eller barn, men tillfälle skall beredas föräldrarna, om de vistas på
känd ort, och barnet, om det fyllt femton år, att yttra sig i ärendet. Däremot
äger nämnden rätt att ålägga föräldrar och barn inställelse inför nämnden själv
eller något av nämnden utsett ombud. Någon rätt att vid inställelsen anlita
biträde föreligger icke; om sådan person skall få vara närvarande beror av
nämndens skön, och medgivande därtill torde fordra enhällighet. – • Motsvarande
gäller vid ärendets handläggning hos länsstyrelsen.
Det bör vara uppenbart, att de former i vilka dessa
frihetsberövanden och frihetskränkningar få ske, äro oförenliga med ens
blygsamma rättssäkerhetsanspråk. De äro emellertid ett bland många uttryck för
den likgiltighet för enskild rätt, frihet och egendom, som inträngde i
lagstiftning och förvaltning i vårt land under första världskrigets
krislagstiftning och som under de nuvarande makthavarna starkt tilltagit. De
stå i dålig överensstämmelse med grundlagens Magna Charta, enligt vilken ingens
personliga frihet får av myndigheterna kränkas, "utan han lagligen
förvunnen och dömd är", dvs. efter ett processuellt förfarande, som
erbjuder betryggande garantier för att objektiva och legala förutsättningar för
frihetskränkningen äro för handen. De fylla icke heller tillnärmelsevis de
krav, som Sverige åtminstone i princip godtagit såsom förutsättningar för ett
frihetsberövande.
Enligt Europarådets konvention 1950 angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna må väl ett frihetsberövande äga
rum, då en underårig i laga ordning är berövad sin frihet för att undergå
skyddsuppfostran. Ett villkor är dock, att det föreligger rätt att inför
domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt må prövas, samt
att en frigivning kan av domstolen beslutas, om åtgärden icke är laglig.
Barnavårdsnämnder äro icke några domstolar, och länsstyrelserna äro
mångsysslande administrativa myndigheter, vars chefer för övrigt tillsättas på
grund av politiska förtjänster, ej sällan åsiktsöverensstämmelsen med de
maktägande. Någon likhet med den stränga och upphöjda legalitetsprövning som
konventionen kräver föreligger over huvud icke.
Det bör ock erinras om några andra av Europakonventionens
rättssäkerhetsgrundsatser, även om dessa icke äro omedelbart tillämpliga på en
administrativ handläggning utan gälla domstolsförfarandet. Dit hör ratten till
opartisk och offentlig rättegång. Dit höra ock vad som skall utgöra en
svarandes minimirättigheter: att erhålla tid och möjlighet till ett effektivt
svaromål samt att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde, som
han själv utsett, eller att, i fall då han saknar erforderliga medel för
betalning av sådant biträde, erhålla dylikt utan kostnad. Åtnjutande av dessa
och andra av konventionen garanterade rättigheter skall tillkomma envar utan
åtskillnad av något slag, det må vara exempelvis på grund av kön, social
härkomst eller ställning i övrigt.
Att förfarandet i barnavårdsärenden är avlägset från denna
standard bör det anförda hava visat. Kritiken mot juristerna synes likväl
oberättigad. Det är icke juristerna utan politikerna, som stifta lagarna. Det
otillfredsställande i den nuvarande regleringen har emellertid uppmärksammats
av 1952 års riksdag, som anhållit om utredning angående ett förbättrat
förfarande vid administrativa frihetsberövanden. Något resultat därav har
emellertid ännu icke försports.
Fallet
Blomqvist: En mor frågar samhället: Var finns mina fem barn?
Fallet
Blomqvist: Ytterligt sällsynt att barns adress blir hemlighållen.
Ledare
i Norrköpings Tidningar
Fallet
Blomqvist: Åtta barn placerades på hemlig ort för att modern ej skulle hitta
dem
Elva
års lång kamp har gett resultat.
Reportage i Norrköpings Tidningar
Ett
hems undergång i folkhemmet