Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter
NKMR
För skydd av familjers
rättigheter i de nordiska länderna
2005-02-17
Att: Anna-Karin Lindblom
Justitiedepartementet
103 33 Stockholm
anna-karin.lindblom@justice.ministry.se
Ju2004/11236/D
En ny handlingsplan för de mänskliga
rättigheterna
Synpunkter på kartläggningsdelen.
Kartläggningen av problemområdena i "En ny handlingsplan för de
mänskliga rättigheterna" inkluderar inte frågan om tvångsomhändertagande
och fosterhemsplaceringar av barn i Sverige.
Europadomstolens domar
Sverige har ändock blivit dömt åtskilliga gånger i Europadomstolen i
Strasbourg för kränkningar av Artikel 8 i den Europeiska Konventionen angående
de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
Domarna mot Sverige har gällt umgänge mellan tvångsomhändertagna barn och
deras föräldrar och släktingar, men i målet K & T v. Finland har Finland
blivit dömt för själva tvångsomhändertagandet. Eftersom Sverige har åtagit sig
att följa Europadomstolens rättskipning måste prejudikatet i K & T v.
Finland också gälla för Sverige.
Sverige har dessutom blivit dömt att betala kostsamma förlikningar och skadestånd
i Europadomstolen. T ex kostade en förlikning den 20 juni 2000 med familjen
Lindelöf, Stockholm, 2,1 miljoner skattekronor.
Lidande för barnen och familjerna.
"Tortyr"
Lidandet för barnen och deras föräldrar och släktingar går inte att uppskatta
i pengar. Tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar är skadliga för
barnen och deras föräldrar och släktingar och de är mycket kostsamma för
samhället. Av uppgifter från Socialstyrelsen framgår att en fosterhemsplacering
kostar ca en miljon kronor per år.
Socialtjänstlagen
NKMR finner att socialtjänsten, trots att den har funnits under så lång
tid, inte mäter upp till den standard som man normalt kan begära av en sådan
verksamhet. Socialtjänstlagens portalparagraf stadgar:
"Samhällets socialtjänst skall på demokratins och
solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet,
jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människors ansvar för sin och
andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskilda och
gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas
självbestämmanderätt och integritet.
När åtgärder rör barn skall särskilt vad hänsynen till
barnets bästa kräver."
Denna vackra målsättning till trots, använder socialtjänstens personal sig
av brutala metoder vid erbjudanden om hjälpinsatser för barn. Socialtjänsten
använder sig av hotelser mot föräldrarna för att tvinga dem att lämna sina barn
frivilligt. Uttalanden som "Om Du
inte skriver på en frivillig placering kommer vi att ta barnet med LVU"
är mycket vanligt förekommande i socialtjänstens kontakter med utsatta
barnfamiljer.
Det måste slås fast att olaga hotelser utgör brott oavsett huruvida dessa
framställts av privata individer eller representanter för myndigheter. Sådant
tillvägagångssätt är inte acceptabelt i ett civiliserat, demokratiskt samhälle.
Släktingplacering
Används ytterst litet förutom i fall där det finns djupa motsättningar
mellan släktingarna.
I en intervju Året Runt nr. 41, 2001 framhöll Socialstyrelsens GD Kerstin
Wigzell att "lagändringen inte slagit igenom ännu".
Av RRV 2002:6 sid. 116 framgår följande: "(...) trots lagändringen
från 1998 om släktingplaceringar, har inte antalet placeringar av barn hos
anhöriga ökat." I DN 2002-10-01 - 02 omtalar Kerstin Wigzell att under år
2000 omhändertogs 18 000 barn. En tredjedel av placeringarna misslyckades.
Respekt för lagar och förordningar
Socialtjänstens personal vägrar ståndaktigt att rätta sig efter lagar och
förordningar. Av olika vetenskapliga utredningar bl. a avhandlingar och
examensarbeten vid Göteborgs Universitet 1986 och Högskolan i Örebro 1988 -
2000 framgår att socialtjänstens personal bryter mot SoL, LVU och även
grundlagens bestämmelser om saklighet och opartiskhet. Att socialtjänstens
personal bortser från domar avkunnade i olika förvaltningsdomstolar, t o m
Regeringsrätten och Europadomstolen, är känt. I ett särskilt yttrande i domen
Eriksson v. Sweden yttrade Norges delegat i Europakommission enligt följande:
"Finally,
I find it very surprising that under the Swedish system a social council can in
practice disregard and even obstruct the judgment of the
Legitimation samt straffrättsligt och
skadeståndsrättsligt ansvar
Det måste krävas utbildning, erfarenhet och legitimation som gör
socialsekreteraren personligen straff- och skadeståndsrättsligt ansvarig för de
åtgärder hon vidtar gentemot barnfamiljer.
Lag (1990:52) om vård av unga (LVU)
Systemet för tvångsomhändertagande av barn skapar motsättningar mellan
barnens föräldrar och socialtjänsten. Motsättningar mellan föräldrarna och
socialtjänsten leda till att barn tvångsomhändertas och placeras i fosterhem.
Barnets bästa
De sociala myndigheterna har tillskansat sig tolkningsföreträde beträffande
innebörden av "barnets bästa". Tolkningen verkställs av deras egna
experter.
Umgänge
Socialtjänsten meddelar regelmässigt umgängesrestriktioner mellan
tvångsomhändertagna barn och deras föräldrar. Detta är kränkande för
föräldrarna och skadligt för barnen.
Umgängessabotage och främmandegörande av
föräldrar - PAS
Umgängessabotage och främmandegörande av föräldrar - Parental Alienation
Syndrome (PAS) utgör ett brott mot barn och deras föräldrar oavsett om det är
en statlig/kommunal myndighet som verkställer övergreppet.
Tvångsomhändertagande av invandrarbarn
Invandrarbarn är överrepresenterade inom tvångsomhändertagande i
förhållande till antalet invandrare i Sverige. Detta är diskriminerande och
berövar barnen deras identitet och kultur.
Haverier i placeringar
44 % av placeringarna avbryts oplanerat. Siffran över haverier för barn placerade
i släkting anknutna hem är 2 - 4 %.
Upphörande av vård
21 § LVU stadgar: "När vård med stöd av denna lag
inte längre behövs, skall socialnämnden besluta att vården skall upphöra."
Alltför ofta inträffar det att socialtjänsten vägrar återlämna de
tvångsomhändertagna barnen till deras föräldrar även efter det att föräldrarnas
liv har normaliserats och förändringen visar sig vara varaktig.
SOU 2000:77 Omhändertagen
I
SOU 2000:77 - Omhändertagen förespråkar regeringens enmansutredare att
barn som har vistats i fosterhem i mer än två år skal tvångsadopteras bort.
NKMR lämnade ett remissyttrande där bl. a det här angivna förslaget förkastas.
NOU 2000:12 Barnevernet i Norge
NOU 2000:12 Barnevernet i Norge är en
totaluppgörelse med det norska barnevernet. Missförhållandena som dokumenteras
i angivna NOU är som en karbonkopia av de missförhållandena som dagligen
avslöjas i svensk socialtjänst vad gäller tvångsomhändertaganden av barn och
ungdomar.
NKMR uppmanar därför justitiedepartementet att införskaffa
denna gedigna utredning av det norska barnevernet och även ombesörja en
översättning av dokumentet för att göra det mer lättillgängligt för
departementet och samtliga riksdagsledamöterna.
FN:s Barnkonvention
Artikel 32 i FN:s Barnkonvention stadgar att barn inte skall utsättas för
ekonomisk exploatering. Likväl kunde Nybro kommun betala 10 000 kr/dygn dvs. 3,
65 miljoner kr/år till fosterföräldrar i Sävsjö kommun för vården av en
förståndshandikappad yngling.
Avslutningsvis vill NKMR framhålla följande:
Så länge Sveriges regering inte ser till att skydda Familjen, Samhällets
grundsten, och tillförsäkrar barnen och deras föräldrar adekvat hjälp och stöd
i stället för splittring genom de sociala myndigheternas försorg, kommer alla
åtgärder som företas inom området för de mänskliga rättigheterna att vara av
tvivelaktigt värde.
Olofstorp, dag som ovan
Ruby Harrold-Claesson
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand
Ordf. i NKMR
En ny
handlingsplan för de mänskliga rättigheterna