Eget ansvar vid brott mot
mänskliga rättigheter
Ruby Harrold-Claesson, jur. kand,
|
|
Ringerikes Blad har mycket förtjänstfullt publicerat en artikel av Finn R
Moen om en "Sjokkerende
opplevelse" som ett antal skolbarn fick
i början av april. Skolbarnen vid Ringerikes ungdomsskola blev vittne till det
brutala omhändertagandet av ett syskonpar som uniformerade poliser och personal
från barnevernet genomförde.
Att barnevernet anlitar polis vid
tvångsomhändertagande av barn - även när barnens föräldrar inte är i närheten
och kan bjuda motstånd mot åtgärden - är också mycket vanligt förekommande i
Sverige. Likväl är sådana brutala metoder absolut inte acceptabla. Barnen som är föremål för åtgärden blir
traumatiserade för lång tid framåt och skolkamraterna som blir åsyna vittnen till
händelseförloppet blir chockade. Dessa ungdomar tillit till polismyndigheten
torde vara obefintlig.
Nyligen kom jag i kontakt med det sk
Vetlandafallet - ett tvångsomhändertagandefall som ägde rum 1957, dvs för snart 50 år sedan. Artikeln som har titeln En mor frågar samhället:
Var finns mina fem barn? är skriven av Jan
Gillberg och den finns på NKMR:s hemsida på Internet i sektion
"Artiklar".
Så här börjar artikeln:
"Det har nu gått 10 år sedan barnavårdsnämnden i Vetlanda slog till mot
familjen Gunnar och Ingeborg Blomqvist och deras åtta älskade
barn. Med hjälp av ett
uppbåd poliser lyckades man en tidig morgon bryta sig in hos den barrikaderade
familjen Blomqvist. Barnen bars bort på starka polisarmar till väntande bilar,
som förde dem bort från föräldrahemmet till kringliggande barnhem. Den 37-åriga
modern kollapsade och fick föras bort i ambulans. Historien förtäljer inte vad
som rörde sig i det inre hos den man och far till åtta barn, när han överlämnad
at sin ensamhet blickade ut over förödelsen efter Vetlanda myndigheters
framfart. Kanske slogs han av att det kunde vara så tyst i ett hem för en
familj med åtta barn. Det är i varje fall inte troligt, att han redan denna
tidiga morgon för 10 år sedan insåg, att familjen inte längre hade några barn,
att barnen hade övertagits av samhället."
Jag har haft långa samtal med journalisten Lillemor
Holmberg som hade
engagerat sig i familjen Blomqvists fall. Hon har berättat för mig att trots
att det har gått så många år och barnen är sedan länge vuxna, förföljs de av
mardrömmar om att någon jagar dem.
Med de erfarenheter som Blomqvistfallet - och alla andra
fall där barnevernet anlitar polis vid tvångsomhändertagande av barn - ger oss
torde polisen avböja att medverka eller ge sitt bistånd. Av artikeln Sjokkerende opplevelse
framgår att polisstationschefen Ranmod H. Ødegaard vid Hønefoss
polisstation anger att
"Når barnevernet ber om vår assistanse slik som i denne omtalte saken er vil pålagt å
bistå". Så är ju inte fallet. Så enkelt undgår vi inte vårt ansvar vid
brott mot enskilda individers mänskliga rättigheter. Polisen har ett ansvar att
visa omdöme och inte agera som robotar bara på grund av att en annan myndighet
ligger bakom ordern. Så var det ju för gränsvakterna som sköt ihjäl de som
försökte fly från Öst-tyskland. De har fått stå till svars för att ha haft
ihjäl sina landsmän.
I egenskap av jurist som har försvarat föräldrar vars barn har blivit
omhändertagna och bortförda av svensk socialtjänst och som ordförande i NKMR
vill jag uppmuntra poliserna i Norge att rannsaka sig mycket noggrant när
barnevernet begär assistans vid ett omhändertagande. Det finns faktiskt
åtskilliga fall där barnevernets personal är mitt uppe i en vendetta mot
barnens föräldrar, dvs de vill bara visa att de har
makten att förstöra och de drivs av ett omåttligt maktbegär.
Jag uppfordrar till en ordentlig läsning av "En mor frågar samhället:
Var finns mina fem barn?" samt
ytterligare två artiklar om angivna fallet "Fallet
Blomqvist: Åtta barn placerades på hemlig ort för att modern ej skulle hitta
dem. Elva års lång kamp har gett resultat. Reportage i Norrköpings Tidningar" och "Fallet
Blomqvist: Ytterligt sällsynt att barns adress blir hemlighållen. Ledare i
Norrköpings Tidningar."
Så omotiverat brutala ingripanden i barns och deras föräldrars privat- och
familjeliv är inte acceptabelt i civiliserade demokratiska samhällen.
- Sjokkerende
opplevelse. Ungdomsskoleelever som
var vitne til at to medelever ble lagt i bakken av uniformert politi, påsatt
håndjern og fraktet bort, beskriver hendelsen som brutal og sjokkerende
Av Finn R Moen
Barnevernet,
og politiets rolle
Vetlandafallet. En
sammanställning av artiklar om fallet Blomqvist i Vetlanda