Svensk
familjepolitik – inget att ta efter!
Resumé av Krister
Pettersson, Civilingenjör
|
Som offer för
svensk familjepolitik, har vi upplevt, att det har varit omöjligt att i
svenska media få i tryck sanningar om just sådant, som nu sprids genom den
kända brittiska sociologen, Patricia Morgans bok, som jag gör en resumé av
nedan (och bilagt). Att en
internationellt erkänd sociolog som Morgan nu har publicerat en bok, i vilken
för en västerländsk demokrati synnerligen anmärkningsvärda förhållanden i
vårt land beskrivs i klartext, måste uppmärksammas på bred front, i Sverige
och utomlands. Jag ber er alla,
att göra vad ni kan för att sprida Morgans synnerligen kraftfulla och
välunderbyggda kapitel om Sverige i boken. Jag bilägger texten i original med
tillstånd för spridning från förlaget CIVITAS, och en något förkortad
översättning jag står för själv. Också bilagt är en bild av bokens omslag. Nedan, och
bilagt, gör jag en resumé av Morgans bok - särskilt kapitlet om Sverige. Med vänlig
hälsning Krister
Pettersson
|
Resumé av den engelska sociologen Patricia Morgans bok
Family Policy, Family Changes - Sweden, Italy and Britain Compared.
CIVITAS Institute for the Study of Civil Society, London. ISBN 1-903386-43-8
Svensk familjepolitik – inget att ta efter!
I sin nyligen
utgivna bok Family Policy, Family Changes - Sweden, Italy and Britain
Compared (CIVITAS, Institute for the Study of Civil Society, London) jämför
den kända brittiska sociologen Patricia Morgan familjepolitiken i England med
de två extremländerna Italien och Sverige. I Italien är familjepolitiken i hög
grad koncentrerad till att hjälpa traditionella familjer att tillgodose mycket
av behovet av trygghet och vård i samhället. I Sverige är familjen och dess
funktioner i politisk och juridisk mening avskaffad.
Med Morgans
synnerligen välunderbyggda kapitel (125 fotnoter - referenser) om Sverige,
sprids nu hennes bok över världen med sanningar, som vi andra protestanter mot
svensk familjepolitik aldrig hade tillåtits publicera i något av de media ”som
räknas” i vårt land.
Under 35 års tid, har
vi oupphörligt sett insändare i alla tidningar, som undrar varför politikerna
inte förstår, att familjen måste kunna leva på en lön, varför politikerna inte
tillåter Nacka-modellen eller några av de många andra sätten, att ge föräldrar
möjlighet att själva vårda sina barn, och som är långt billigare än offentlig
barnomsorg.
Morgan ger klara
svar på detta. Familjepolitiken i Sverige går ut på att skapa det helt
socialistiska samhället enligt Marx och Engels; föräldrarna i yrkesarbete så
gott som alltid medan barnen fostras av staten utan besvärande
föräldrapåverkan. Undantag tillåts inte. Det skall inte vara möjligt i Sverige,
att leva på bara en lön. Det är inte utan, att dagens valaffischer från (s)
”Alla skall vara med” ger syn för sägen.
”Vilka extra
värden skapas av, att svenska kvinnor tvingas att vårda varandras barn?”,
frågar Morgan, och visar, att vårt land inte har blivit rikare av arbetstvånget
än andra, mindre extrema länder. Tvärtom.
Ty svensk
arbetskraft är i mycket en Potemkin-kuliss, säger den kända sociologen. Mycket
av svensk yrkesanställning är bara på papperet.
Frånvaron från
arbetet är mycket hög i Sverige. Omfattningen av betald ledighet för sjukdom,
semester, föräldraledighet etc., är sådan, att varje dag 20 procent av
kvinnliga arbetare är frånvarande från jobbet med betald ledighet. I den
offentliga sektorn är frånvaron 30 procent. För mödrar med barn under tre är
frånvaron 48 procent, fyra gånger högre än det nationella medeltalet för alla
år 1990. Totalt tar kvinnor ut två till tre gånger så mycket betald ledighet
som män.
En mycket stor
andel av vad som normalt betraktas som arbetstid är i realiteten ”välfärdstid”.
Sjuknivåerna bland både män och kvinnor är långt högre än i andra länder. En
normal arbetsdag är nästan en femtedel av Sveriges arbetskraft antingen sjuk
eller borta med ersättning. Sjukdom orsakas till en del av smittor som sprids
via daghem. Till de stora kostnaderna för sådan betald frånvaro, kommer
kostnaderna för subventionerna till det ”otänkbart mest dyra och ineffektiva
sättet att se efter barnen” - daghemmen. Under rubriken ”Vad kostar det?”
frågar sig Morgan, ”om svenska kvinnor tar hand om varandras barn, hur mycket
resurser skapas av detta?” Hon passar också på, att avskaffa ett antal myter,
att barn skulle utvecklas bättre på daghem än om de vårdas hemma, t ex.
Morgan finner
bakgrunden till tvånget i svensk familjepolitik i Engels teorier och i svenska
socialistiska politikers beundran för den massproducerande industrin, med dess
effektivitet och standardisering. Vidare, att svenska politiker i
internationell jämförelse har suttit vid makten mycket lång tid och att
svenskarna har ”en lång tradition av stark centralstyrning och minimalt
medborgardeltagande”.
Den aktuella
familjepolitiken har effekter som t ex att ensamstående föräldrar med barn har
det ekonomiskt mycket bättre än tvåföräldersfamiljen med bara en inkomst.
Politiken ”infördes 1969, genom att s-kvinnorna fick den införd i
partiprogrammet efter skickligt trixande, och denna politik har aldrig egentligen
blivit debatterad offentligt”, skriver hon. Vidare, att ”det finns ett motstånd
mot att barnavården tagits ifrån icke anställda föräldrar, eftersom detta står
i strid med FN´s konvention om Barnets Rättigheter. Det anses diskriminerande,
att barn förnekas något så fundamentalt för sin utveckling och frihet som
barnavård enbart på grund av deras föräldrars ”status på arbetsmarknaden”,
säger hon.
Morgan avslutar
sitt långa kapitel om Sverige med att säga, att ”den svenska modellen
förefaller vara väl trött för att efterliknas”.
Krister Pettersson
Civilingenjör -
internationellt verksam
Svensk
familjepolitik på väg mot totalitarism
Av Lennart Hane