Behandlingshem anmält för undermålig vård

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

Ruby Harrold-Claesson är som bekant ordf. i NKMR.

Artikeln är skriven för NKMR:s hemsida

Ett behandlingshem i Kalmar kommun har anmälts till länsstyrelsen i Kalmar län. Anmälaren är en far som oroar sig for att hans handikappade son inte får tillräcklig vård.

För en tid sedan kontaktade den tolvårige pojken en lokal tidning. Han ringde från en bensinmack och visste inte vart han skulle ta vägen. Pojken hade flytt frän ett behandlingshem i Kalmar kommun. Det var tredje gången som han hade flytt från hemmet - nu ville han åka till sin pappa som bor i södra Sverige.

I mars i år flydde pojken från ett annat boende i Simrishamn till sina farföräldrar i Skåne. Verksamhetschefen begärde handräckning och polisen förde honom tillbaka till fosterhemmet där han inte var välkommen och inte heller ville vara. Pojken var placerad i fosterhemmet i Simrishamn från december 2004 till mars 2006. I fosterhemmet förbjöds han att träffa sin far och syskon. Hans mobiltelefon konfiskerades. Socialtjänstens personal förklarade detta med att han inte vill träffa sin far eller tala med honom i telefon, så han bad fosterföräldrarna att ta hand om telefonen åt honom.

Kräver mycket tillsyn

Han är det enda barnet i behandlingshemmet som har ett fysiskt handikapp. Handikappet kräver mycket tillsyn, något som pojken hävdar att han inte får.

– Jag har försökt att berätta om det för många, men ingen lyssnar på mig, säger han.

Sedan pojken och hans syskon omhändertogs av de sociala myndigheterna 2003, har pojken bott på fem olika hem. Han har inte träffat sin mamma på två år. Hon har gått under jorden med sitt yngsta barn. Pojken hävdar att han aldrig får träffa sin pappa. Socialen har i sina utredningar sanningslöst hävdat att han inte vill träffa sin far. Att pojken flydde till sina farföräldrar tidigare i år visar med all önskvärd tydlighet att han vill tillbaka till sin släkt.

– Jag har bett att få träffa pappa, men socialen lyssnar inte på mig när jag säger det, säger pojken.

Nu kämpar hans far för att få tillbaka sina barn som är utplacerade på olika hem runt om i Sverige. Genom sin advokat har pappan anmält behandlingshemmet i Kalmar kommun till lansstyrelsen.

I anmälan uttrycks en oro för att hemmet inte kan klara av omvårdnaden av pojken. Dessutom uttrycks ett missnöje med att pojken hindras frän att tala med sin pappa.

Isolerad

Det var pappans advokat Viveca Lindgren som rekommenderade pojken att ta kontakt med tidningen. Advokaten bekräftar pojkens berättelse om bristande tillsyn och isolering.

– Jag känner att han blir illa behandlad. Vi är oroliga för att han inte kommer att överleva om han inte kommer hem, säger hon.

Viveca Lindgren hävdar att pojken har drogats ned med en medicin som ges till schizofrena och vid förvirring hos äldre. Advokaten berättar att hon knappt kände igen pojkens rost vid ett av deras senaste telefonsamtal. Enligt Viveca Lindgren har pojken fått en felaktig diagnos.

– Han gör saker för att de ska tröttna på honom, så att han ska få komma hem, säger hon.

Utan fysiska handikapp

Behandlingshemmets övriga boende är äldre tonåringar utan fysiska handikapp. Viveca Lindgren anser därför att hemmet är olämpligt för pojken.

Under slutet av 2005 gjorde länsstyrelsen en verksamhetstillsyn på behandlingshemmet. Länsstyrelsen ansåg då att den generella kompetensen successivt behövde höjas och att en tydlig kompetensutvecklingsplan behövde arbetas fram. Vid den senaste verksamhetstillsynen hade behandlingshemmet ingen medicinskt utbildad personal.

– Jag förutsätter att man har täckt upp med sjukvårdspersonal nu i och med det här ärendet, säger Lars-Erik Andervad, socialkonsulent på länsstyrelsen.

Men enligt behandlingshemmets föreståndare har man ingen medicinskt utbildad personal. De anställda utgörs av socionomer, pedagoger och behandlingsassistenter.

– Man får utbildning på barnhabiliteringen om sånt (sic!) man behöver veta, säger föreståndaren. Den vård som personalen inte klarar av sköts på sjukhus.

Begärt yttrande

Länsstyrelsen begärde in ett snabbt yttrande från behandlingshemmet. De hade till och med den 7 augusti på sig att lämna in uppgifter om behandlingsinsatser och omvårdnad till länsstyrelsen. Ännu föreligger inga uppgifter om den granskning som har företagits.

Efter att pojken hade berättat sin historia för lokaltidningen återvände han till behandlingshemmet.

LVU i absurdum. Del 1. När skall detta vansinne stoppas?
Av Charlotte Ydström-Nilsson

LVU i absurdum. Del 2. Hur kan detta vansinne stoppas?
Av Charlotte Ydström-Nilsson

Personliga erfarenheter av rättsrötan inom de svenska förvaltningsdomstolarna

Av Mats Nilsson

Svalöv: Alla nämnder måste hjälpas åt att spara

Av Anna Söderquist

Budgetunderskott i Svalövs kommun

Tillbaka till Artiklar