Barnmålen blir skenrättegångar
Av jur.
kand Siv Westerberg.
Ska
jurister som är kritiska mot myndigheterna åläggas yrkesförbud? undrar Siv
Westerberg
I
barnmålen i Strasbourg har jag med förvåning konstaterat att föräldrarnas ombud
agerat i syfte att underblåsa motsättningarna mellan föräldrarna och de sociala
myndigheterna, skrev ambassadör Hans Corell, UD, på DN Debatt 26/4. Jur. kand.
Siv Westerberg, ombud för föräldrarna i det nyligen avgjorda s k Olsson-målet,
går här i svaromål.
|
|
En artikel på DN Debatt 26/4 av ambassadör Hans
Corell, svenska regeringens ombud i Europadomstolen i Strasbourg, har titeln
"Ni underblåser motsättningarna". Underrubriken är föräldrarnas ombud
i Europadomstolen får hård kritik av svenska UD".
I artikeln går ambassadör
Corell till angrepp på icke namngivna ombud för svenska föräldrar i
barnomhändertagandemål i Europadomstolen i Strasbourg. Eftersom hittills endast
ett svenskt barnomhändertagandemål avgjorts av Europadomstolen och detta är det
så kallade Olssonmålet, där Jag är juridiskt ombud för föräldrarna, måste
ambassadör Corells kritik givetvis avse mig, vilket också de många läsare som
med intresse följt detta mål omedelbart fick klart för sig. Av artikeln att
döma synes ambassadör Corell önska en lagändring i Sverige som belägger de
juridiska ombuden i mål som rör tvångsomhändertaganden av barn att samarbeta
med sin klients motpart socialmyndigheten.
Det rättegångssystem som
ambassadör Corell ser fram emot innehåller alltså att utgångspunkten är att en
statlig eller kommunal myndighet och av denna myndighet anlitade och godkända
personer (läs i detta fall socialmyndigheten och av dem utsedda och rikligt
betalade fosterföräldrar) förutsättes aldrig kunna begå ett fel eller göra sig
skyldiga till en felbedömning.
Det juridiska ombud som
dristar sig att hävda något annat skall tydligen med stöd av en ny av
ambassadör Corell föreslagen paragraf i förvaltningsprocesslagen avvisas som
ombud och ersättas av ett av staten utsett juridiskt ombud som råder
föräldrarna att "samarbeta" med. sin motpart. I det läget har
naturligtvis hela rättegången urartat till en ren skenrättegång, där den
allsmäktiga socialmyndigheten bestämmer vilka argument som deras motpart,
föräldrarna, får åberopa.
Måhända tror ambassadör Corell att han med sitt lagförslag kommer med en
epokgörande juridisk innovation. Jag skulle emellertid vilja råda ambassadör
Corell att friska upp sina kunskaper i världshistoria, inklusive 1900-talets
historia. Ambassadör Corell kommer då att finna praktiskt taget varje gång som
en stat har övergått från att vara en rättsstat till att bli en totalitär stat
har en av statens första åtgärder varit att med olika medel tysta de jurister,
journalister, läkare och lärare som på erfarenheter som de gjort i sin
yrkesutövning har kritiserat myndigheternas agerande i olika frågor, satta
dessa för staten misshagliga kritiker i fängelser och koncentrationsläger för
olika förmenta förbrytelser har det effektivaste sättet att tysta dessa
kritiker varit att genom olika former av yrkesförbud hindra dessa i personer
från att fortsätta sin yrkesverksamhet. Grundat på allmänt hållna påståenden om
olämplighet utfärdas yrkesförbud. Från statens synpunkt har denna metod den
stora fördelen att den samtidigt brukar avskräcka 99,9 procent av den före
detta yrkesutövarens kolleger från att ens komma på tanken att använda sin
yttrandefrihet till att kritisera myndigheters agerande.
Ambassadör Corell vill nu
genom en ny lag se till att inga jurister eller advokater som är kritiska mot
socialmyndigheterna tillåtes uppträda som ombud för biologiska föräldrar som
får sina barn kidnappade av svenska socialmyndigheter.
Låt mig nu lämna några exempel på vad svenska
socialmyndigheter och av dem anlitade och godkända fosterföräldrar kan taga sig
före i barnomhändertagandemål. Exemplen är samtliga hämtade från
barnomhändertaganden som för närvarande är anhängiga i svenska domstolar runt
om i landet och där jag själv är juridiskt ombud för föräldrarna.
1 - Fostermodern till en
tvångsomhändertagen pojke i förskoleåldern kastar fosterpojken nedför en brant
trappa med orden: "Jag skall mörda dig".
2 - Fostermodern till en
tvångsomhändertagen handikappad pojke använder som uppfostringsmetod att lugga
pojken i håret så att han får kraftigt ömmande områden i hårbotten. Som
uppfostringsmetod använder fostermodern även tvångsduschning med iskallt
vatten.
3 - Fosterfadern till en
elvaårig fosterflicka tar flickans egendom och säljer den och stoppar pengarna
i egen ficka.
4 - Fosterfadern till en
handikappad fosterpojke infinner sig på det sjukhus där pojken vårdas efter en
operation och stjäl de pengar som pojken fått av en besökande anhörig.
5 - Socialsekreteraren som
handhar ärendet rörande en tvångsomhändertagen diabetessjuk pojke i nedre
tonåren får telefon från pojken. Pojken klagar över fosterfaderns brutalitet
och kräver att få flytta hem till sin egen mor. Pojken hotar vid
telefonsamtalet med självmord om han inte får flytta hem. Hotet negligeras helt
av socialsekreteraren. Omedelbart efter telefonsamtalet gör pojken ett
självmordsförsök genom att ta en överdos insulin. Fosterfadern bryt sig inte om
att följa med pojken till sjukhus utan sätter pojken ensam i en taxi.
6 - Manlig
socialnämndsordförande tvångsomhändertar hastigt och på mycket diffusa grunder
en flicka i nedre tonåren genom ett så kallat ordförandebeslut. Flickan
placeras i ett fosterhem och hindras ha kontakt med sin biologiska mor. Några
månader senare döms socialnämndsordföranden till två års fängelse för våldtäkt
på en annan tonårsflicka som han är kontaktperson för. Jag ber myndigheterna
utreda huruvida ordföranden även kan ha förgripit sig på något sätt på den
andra flickan och sedan försökt "tysta" henne genom att separera
henne från hennes mor.
7 - Tvångsomhändertagen
fyraårig flicka får dela säng med de barnlösa fosterföräldrarna och bada bastu
tillsammans med den fyrtiofemårige fosterfadern.
Läsaren får själv avgöra om jag som ombud för de
biologiska föräldrarna har handlat rätt eller fel när jag slagit larm till
polis och socialmyndighet om ovannämnda missförhållanden. I ambassadör Corells
Sverige borde jag ha tigit för att inte "fördjupa klyftan" mellan
föräldrar och socialmyndighet.
I stället för att komma
med nya lagförslag i syfte att göra Sverige till en totalitär stat borde
ambassadör Corell intressera sig för hur hans regering agerar efter domen i
Olssonmålet i Europadomstolen. Sanningen är nämligen den att svenska staten
fortsätter att hålla de två yngsta barnen Olsson kvar med tvång i fosterhem
under precis samma omständigheter som Europadomstolen i sin dom förklarat utgöra
en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
Barnen är fortfarande kvar i
två olika fosterhem, sextio mil från föräldrarna och tio mil från varandra. Barnen
förbjuds fortfarande att ens besöka sitt eget föräldrahem. Socialmyndigheten
har därtill efter Europadomstolens dom öppet förklarat att socialmyndigheten
inte alls har för avsikt att ändra på de här förhållandena. För någon månad
sedan (e f t e r Europadomstolens dom) förbjöd socialmyndigheten till och med
barnen att närvara vid sin egen farmors begravning.
Hur skulle det vara om ambassadör Corell i stället
använde sin tid till att försöka förmå den regering som han är ombud för i
Europadomstolen i Strasbourg att sluta upp med att kränka familjen Olssons
mänskliga rättigheter. Sverige har faktiskt förbundit sig att rätta sig efter
domstolens utslag (artikel 53 i Europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna).
Om inte svenska regeringen
har klart för sig detta, är det hög tid att ambassadör Corell i sin egenskap av
chef för UD:s rättsavdelning upplyser regeringen om detta.
|
NKMR:s anmärkning. Hans Corell är numera vice generalsekreteraren för rättsfrågor i FN. The UN's Under Secretary General for Legal Affairs. See http://www.earthtimes.org/100unpeople/corell.htm |