Barn blir inlåsta i isoleringscell

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

Ruby Harrold-Claesson är som bekant ordf. i NKMR.

Artikeln har tidigare publicerats i Smålands Tidningen 2005-12-27. SmT har kortat ner artikeln genom uteslutande av citatet från FB 6:1 och namnen på föreståndarna på Ekbacken och dito på socialdirektören på Länsstyrelsen i Kalmar.

Texten återges här i dess helhet.

SVT text-TV, TV4 Nyheterna den 13 december 2005 och Nyhetsmorgon den 14 december 2005 rapporterar att barn och unga i åldrarna 12 - 21 år som är tvångsintagna på särskilda ungdomshem har i år låsts in i isoleringscell mer än 1 000 gånger.

Nyhetsinslagen i TV4 handlade bl. a om behandlingen av en 14-årig pojke som var intagen på ett HVB-hem i Forsmark som drivs av Statens institutionsstyrelse (SIS). Han berättade om strupgrepp och inlåsningar i isoleringsrum. Av inslaget på SVT text-TV framgår att på Sävastgården - också ett SIS-hem - finns två sk avskiljningsrum som i verkligheten är isoleringsrum på sex kvadratmeter. Barnen tvingas klä av sig nakna för visitation och låses in i upp till ett dygn.

Metoden med inlåsning används inte bara när de unga är farliga för sig själva eller andra, utan även som bestraffning, vilket är klart olagligt. Över 1 000 beslut om avskiljning/isolering har genomförts i år på 35 liknande institutioner i landet.

I egenskap av jurist och ordf. i NKMR har jag följt samhällsreportagen i flera år. Jag kan därför upplysa om att det inte är första gången som media rapporterar om inlåsning och andra kränkande åtgärder mot barn som har tvångsomhändertagits av de sociala myndigheterna och placerats antingen i statens institutioner eller i privata dito. För ett par år sedan sände dokumentärredaktionen ett reportage om en invandrarungdom som var tvångsplacerad på ett behandlingshem tillsammans med rasistiska ungdomar. Han fick tillbringa mycket tid i isoleringsrummet "för sitt eget skydd", hette det. I augusti 2005 rapporterade Sveriges Television att Länsstyrelsen i Gävleborg hade inlett en utredning om behandlingshemmet Bergbo utanför Bollnäs där en 16-årig flicka från Söderhamn under fem veckor bl.a varit inlåst, fråntagen sin mobiltelefon och bara fått tillåtelse att prata med en lista av personer godkända av socialtjänsten. Samtliga åtgärder mot den här flickan strider mot såväl FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och FN:s Barnkonvention.

Den 6 december 2005 visade Uppdrag granskning ett uppföljningsreportage om det privata behandlingshemmet Ekbacken i Kalmar Län, som uppmärksammades av journalisterna i samband med deras granskning av "Fallet Ulf". (De sociala myndigheterna hade tvångsplacerat Bo Larssons dotter på Ekbacken, som drivs av makarna Eva och Helmut Wöllecke. Paret Wöllecke har i sin tur anställt den falsktskyltade leg. psykoterapeuten Kenneth Lind som utövade hjärntvätt på ungdomarna på hemmet.) I reportaget berättade tio numera vuxna fd institutionsbarn som var tvångsplacerade på Ekbackens behandlingshem mellan 1980 - 2003 om olika övergrepp och bestraffningar som de hade blivit utsatta för. Bl. a har de berättat om hur Helmut Wöllecke hällde en hink med kallt vatten på dem om de inte steg upp tillräckligt raskt på morgnarna för att utföra arbete i hans ladugård.

Sedan 1979 finns en lag i Sverige, den sk agalagen, som förbjuder föräldrar att använda "våld" i sin uppfostrargärning. Lagen är införd i Föräldrabalken 6:1 som lyder: "Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling." (Lag 1983:47).

Lagutskottet definierade aga enligt följande: "Med kroppslig bestraffning menas främst handling som medför att barnet tillfogas kroppsskada eller smärta, även om störningen är helt lindrig eller hastigt övergående. Det är endast användande av våld i bestraffningssyfte som avses, dvs. åtgärder som riktas mot barnet i efterhand, för något det gjort eller underlåtit." (min kurs)

Statsrådet Romanus ansåg att "Ett otvetydigt förbud i Föräldrabalken mot aga bör kunna bli ett värdefullt pedagogiskt stöd i strävandena att övertyga föräldrar och andra om att inga former av våld får vara medel i barnens fostran." Han fortsatte: "Rumsarrest o.d. används ibland, främst i bestraffningssyfte. Åtgärden kan skapa ångest hos barnet och kan vara att beteckna som en otillåten kränkning av barnet, när den inte med hänsyn till omständigheterna rentav är att räknas som en kroppslig bestraffning eller annars faller under brottsbalkens bestämmelser."

Agalagen är, som Sveriges regering förklarade för Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg, en lex imperfecta, en ofullständig lag, eftersom den - trots att den förbjuder ett visst beteende - inte är belagd med straffsanktioner. Lagutskottet underströk emellertid att inga andra stadganden än brottsbalkens skall äga tillämpning vid bedömning av om aga skall anses rättsenlig.

Genom agalagen gav lagstiftaren de brottsbekämpande myndigheterna rätten att ingripa mot föräldrar som använde fysisk bestraffning mot sina barn. Samtidigt gavs socialtjänsten makt och myndighet att tvångsomhänderta och fosterhems- eller institutionsplacera barn som hade blivit utsatta för "misshandel" i sina hem. Endast sex riksdagsledamöter röstade mot agalagen. De ville veta om lagen endast var riktad mot föräldrar eller om den gällde lika för alla som hade med barn att göra. Deras fråga har förblivit obesvarad.

Agalagen har tillämpats konsekvent i Sverige och åtskilliga tusentals föräldrar har blivit rannsakade av polis, åklagare och domstolar och sett sina barn tvångsomhändertagna.

Men, det är ytterst sällan som polisanmälningar mot fosterföräldrar eller institutionspersonal leder till åtal och ännu mindre till fällande dom. När barn eller deras föräldrar klagar till de sociala myndigheterna att de har blivit slagna eller utsatta för fysiska bestraffningar i hemmen där de har placerats viftas deras klagomål bort med påståenden om att de ljuger eller att en vårdare "måste ha fysisk kontakt med den som vårdas". Stig Lindahl, socialdirektören på Länsstyrelsen i Kalmar kallar klagåmålen för "upplevelser".

Åklagarmyndigheten torde ex officio väcka åtal mot Eva och Helmut Wöllecke för systematisk barnmisshandel. Åklagarmyndigheten torde också väcka medhjälpsåtal mot Stig Lindahl, som genom sin tafatta handläggning av inkomna klagomål och underlåtande av tillsyn på Ekbackens behandlingshem har låtit ungdomarna leva under miserabla förhållanden under viktiga år av sina liv.

Stulen barndom.
Förhållandena i forna barnhem skall granskas - äntligen!

Skandalen på barnhem i Wales
Av Kerstin Lindman-Strafford

Advokat Lennart Hanes skrivelse ang. skadestånd för LVU-offren

AGALAGSHYCKLERIET - Advokat Lennart Hanes inlaga till Svea Hovrätt

Rättsröta och myndighetsmissbruk i barnavårdsärenden.
Föredrag av Kent Sänd vid NKMR:s symposium i Göteborg den 5 juni 2004

Några exempel på vad fosterbarn berättar om vanvård, misshandel och övergrepp i fosterhem
Siv Westerbergs föredrag vid NKMR's Symposium i Göteborg, juni 2003

Tillbaka till Artiklar