KONFLIKTEN I STADSDELSNÄMNDEN BERGSJÖN, GÖTEBORG.

En samling artiklar av Susanna Svensson, jur .stud, Örebro, Siv Westerberg, jur kand., med lic, och Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

 

 

 

Susanna Svenssons insändare är tidigare publicerad i Göteborgs-Postens "Fria Ord" den 27 december 1997.

Siv Westerberg insändare är tidigare publicerad i Göteborgs-Postens "Fria Ord"  den 3 januari 1998.

Göteborgs Posten, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har vägrat att publicera Ruby Harrold-Claessons inlägg.

Inläggen återges här med författarnas benägna tillstånd.

 

 

 

 

 

Introduktion
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

Av artiklar på nyhetsplats i Arbetet Nyheterna och Göteborgs-Posten (vecka 51) framgår det att Göteborgs Kommun riskerar miljonböter "om politikerna i stadsdelsnämnden Bergsjön inte slutar att kränka sina socialsekreterare."

Redan den 30 september 1997 rapporterade AN om konflikten mellan socialsekreterarna i Bergsjön och den sociala nämnden. Av Studio Ett i P1 (19/12) framgår att socialsekreterarna "av arbetsmiljöskäl" sedan förra året inte längre föredrar sina ärenden för politikerna, i stället görs detta av någon som inte arbetar med utredningar. Enligt huvudskyddsombudet, som nu har fått medhåll av yrkesinspektionen, har politikerna kränkt socialarbetarna på allvarliga sätt. Kränkningarna uppges huvudsakligen bestå i att socialsekreterarna vid föredragning av klientärenden i sociala utskottet har råkat ut för

Den 17 december 1997 utfärdade Yrkesinspektionen i Göteborg ett föreläggande bestående av 13 punkter mot Göteborgs kommun. Yrkesinspektionens föreläggande består av en tio-sidig skrift som lyder:

"BESLUT"

Yrkesinspektionen förelägger Er med stöd av 7 kap 7 § arbetsmiljölagen vid vite av 2 (två) miljoner kronor fördelat enligt följande:

vid vite av 1 (en) miljon för punkterna 1, 2 och 3 att senast den 28 februari 1998

vid vite av ytterligare 1 (en) miljon för punkterna 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 13 att senast den 30 juni 1998 vidta följande åtgärder.."

Yrkesinspektionen meddelar överklagningsanvisningar vari framgår att beslutet kan överklagas hos Arbetarskyddsstyrelsen inom tre veckor dvs senast första arbetsdagen efter Trettondedag jul.

********************

Här följer några insändare publicerade i Göteborgs-Posten den 27 december 1997 resp den 3 januari 1998.

 

POLITIKERNA I BERGSJÖN HANDLADE RÄTT

Av Susanna Svensson, jur stud, Örebro

Socialnämnden i Bergsjön hotas av böter på miljonbelopp därför att socialtjänstemännen anser sig kränkta av politikerna i socialnämnden återremitterar slarvigt genomförda utredningar.

I en socialnämnd handläggs ärenden som rör tvångsomhändertagande av barn och jag anser att det faktiskt är politikernas skyldighet att återremittera ärenden eller lägga ner ärenden där beslutsunderlaget är otillräckligt. Begås ett så allvarligt ingrepp i en familj som att omhänderta ett barn får inte minsta tvivel föreligga om att beslutet är riktigt.

Politikerna har både rätt och skyldighet att ifrågasätta tjänstemännens utredningar. Det är faktiskt det som är deras uppgift. Demokrati och rättssäkerhet får aldrig klassas som ett arbetsmiljöproblem.

Vi skulle säkert reagera negativt om polisen gick ut och ansåg sig kränkt om en åklagare tar ett beslut om att lägga ned en förundersökning eller att en misstänkt blir frikänd för att inte bevisen räcker. I dessa utredningar har socialtjänstemännen en polisfunktion och socialnämnden samma funktion som en åklagare, d v s de som ska ta beslut ifall ärendet skall gå till domstol. I de fall där socialsekreteraren och klienten har gemensam ståndpunkt har klienten rätt att överklaga. För mig verkar det som om socialnämnden i Bergsjön är en av de få som faktiskt sköter sin uppgift på rätt sätt. Det är betydligt vanligare att socialnämnderna fattar beslut på alltför bristfälliga underlag.

Jag uppmanar Bergsjön att överklaga detta beslut för rättssäkerhetens och demokratins skull. Demokratin måste gå före enskilda tjänstemäns välbefinnande.

**************************

 

FEL AV YRKESINSPEKTIONEN

Av Siv Westerberg, jur kand., med lic

Tidigare publicerad i Göteborgs-Postens insändarspalt "Fria Ord" den 3 januari 1998.

Susanna Svenssons inlägg i Fria ord den 27 december under rubriken Politikerna i Bergsjön handlade rätt var verkligen ett ord i rättan tid.

Utvecklingen i Sverige och Norge när det gäller tvångsomhändertagande av barn är förskräckande. I dag riskerar vilken skötsam och barnkär familj som helst att få sina barn tvångsomhändertagna om tillfälliga problem uppstår i familjen. Och dessa ofta helt onödiga tvångsomhändertaganden grundas på socialsekreterares ofta undermåliga utredningar - utredningar som ofta består av lösa och ogrundade påståenden och antaganden om vad som kan komma att ske i framtiden - blandat med lösryckta citat ur vad barn och vuxna sagt i en pressad situation. Och hittills har flertalet socialnämnder svalt dessa utredningar utan någon kritisk granskning.

Men nu har äntligen några kloka och omdömesgilla politiker i Bergsjön förstått att allt inte kan stå rätt till med sådana utredningar. Dessa politiker synes ha förstått att det är oändligt bättre för både föräldrar och barn att ge familjen stöd för att slösa problemen inom familjen i stället för att splittra den och sända barnen till överbetalda fosterföräldrar eller behandlingshem. Att det är mycket billigare att lösa problemen inom familjen än att splittra den är ju bara en fördel för oss alla - utom möjligen för socialsekreterarna som med oro ser att deras tjänster kan bli obehövliga.

Arbetsrättslig praxis har alltid varit att om en arbetsgivare och en arbetstagare har olika bedömning om hur en viss del av arbetet skall utformas gäller arbetsgivarens uppfattning. Och arbetsrättslig praxis är att en arbetstagare måste tåla en berättigad tillrättavisning från arbetsgivaren. Yrkesinspektionens beslut innebär en fara för demokratin.

 

************************

KONFLIKTEN VID SDN BERGSJÖN

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

(Artikeln har refuserats av Göteborgs Posten, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet)

Av artiklar på nyhetsplats i Arbetet Nyheterna och Göteborgs Posten (vecka 51) framgår det att Göteborgs Kommun riskerar miljonböter "om politikerna i stadsdelsnämnden Bergsjön inte slutar att kränka sina socialsekreterare."

Redan den 30 september rapporterade AN om konflikten mellan socialsekreterarna i Bergsjön och den sociala nämnden. Av Studio Ett i P1 (19/12) framgår att socialsekreterarna "av arbetsmiljöskäl" sedan förra året inte längre föredrar sina ärenden för politikerna, i stället görs detta av någon som inte arbetar med utredningar. Enligt huvudskyddsombudet, som nu har fått medhåll av yrkesinspektionen, har politikerna kränkt socialarbetarna på allvarliga sätt. Kränkningarna uppges huvudsakligen bestå i att socialsekreterarna vid föredragning av klientärenden i sociala utskottet har råkat ut för

 

Vad säger Lagen?
3 kap. Kommunallag meddelar föreskrifter om kommunernas organisation. Där föreskrivs att fullmäktige och nämnder skall finnas som beslutande församlingar. Nämndernas ansvar för verksamheten uttrycks således "Nämnderna skall var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten" (KL 6:7). "Nämnden beslutar i frågor som rör förvaltningen och i frågor som de enligt lag eller annan författning skall handha" lyder KL 3:13. Därtill kommer bestämmelserna i socialtjänstlagen och LVU som ålägger socialnämnden att fatta beslut i sociala ärenden.

Socialsekreterarna, tjänstemännen, skall lämna förslag till beslut men de beslut som fattas faller under socialnämndens ansvarsområde. Det är nämnden skall bestämma omfattning och kvalitén. Detta är nämndens rättsliga och lagliga ansvar. Konflikten i Bergsjön aktualiserar således frågan om demokrati kontra tjänstemannavälde.

 

Kvalité

Som privatpraktiserande jurist med ett antal LVU-mål där jag är föräldrarnas ombud finner jag att de tre första punkterna i klagomålet avser att höja kvalitén i socialutredningarna. Särskilt i LVU-mål är en kvalitetshöjning av stor vikt eftersom tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av barn innebär ett djupt ingrepp i barnens och deras föräldrars liv.

 

Rättssäkerhet
De två sista punkterna utgör rättssäkerhetskrav för familjen. Samtidigt utgör de krav på att socialsekreterarna skall följa lagens bud. Vid tvångsomhändertagande av barn skall en vårdplan upprättas. Enligt såväl SoL som LVU och Socialstyrelsen (SoS rapport 1990:24) skall en fosterhemsplacering så långt som möjligt vara tidsbegränsad och behandlingsinriktad med återförening som mål. 21 § LVU stadgar därför: "När vård med stöd av denna lag inte längre behövs, skall socialnämnden besluta att vården skall upphöra." Rättssäkerheten för både barnen och deras föräldrar kräver att socialarbetarna och socialnämnderna skall följa lagens bokstav och återföra barnen till sina föräldrar när behov av samhällsvård inte längre förefinns. Lagen innehåller inga stadganden som möjliggör att ett barn skall vara fosterhemsplacerat till vuxen ålder. Tvångsomhändertagande av barn skall inte vara förtäckta adoptioner eller en garanterad inkomstkälla för socialbyråkratin och fosterföräldrarna.

 

Kostnader
Insatserna för samhällsvård av barn dvs fosterhemsarvodena - i likhet med socialarbetarnas löner - bekostas genom medborgarnas skattsedlar. Onödiga tvångsomhändertaganden av barn genom LVU medför i de flesta fall skador på barnen och deras föräldrar och släktingar. Onödiga tvångsomhändertaganden av barn genom LVU medför onödiga utgifter för samhället. I vissa fall kan kostnaderna för vård av ett tvångsomhändertaget barn uppgå till 3000 kr/dygnet.

Det är således i samhällets intresse att socialnämnden ifrågasätter socialarbetarnas förslag till åtgärder och aktivt ser till inte belasta samhällsmedborgarna med onödiga utgifter för obehövlig samhällsvård - även om vissa kan anse det som en fördel för samhället att socialarbetarna har arbete.

Åtskilliga gånger har jag ifrågasatt socialsekreterarnas nit att tvångsomhänderta barn och placera dem utanför familje- och släktkretsen. Lika många gånger har socialsekreterarna skyllt ifrån sig. "Det är nämnden som har beslutat", säger de. Socialarbetarna tar således inte ansvar för de förslag till beslut som de lämnar ifrån sig. Men, när sociala utskottet nu tar sitt ansvar att besluta i enlighet med det uppdrag de har fått enligt lagen - dvs att godkänna eller förkasta socialsekreterarnas förslag till beslut så som i fallet Bergsjön - då känner socialarbetarna sig kränkta av socialnämnden, som ju är arbetsgivaren.

F.d. socialchef Berit Nilsson, numera ordförande för Riksförbundet för Familjers Rättigheter (RFFR) har omtalat hur hon som socialchef förväntades att godkänna socialsekreterarnas utredningar och förslag till beslut utan att först se underlaget. Då hon vägrade sätta sin namnteckning till sina underlydandes arbeten in blindo blev hon så hårt motarbetad att hon avgick

På samma sätt förväntas socialnämnden godkänna de förslag till beslut som socialsekreterarna presenterar. Vi har väl inte glömt Striptease programmet om familjen Frank (feb. 1997) som visade på ett mycket avslöjande sätt hur systemet fungerar i Lerums komun. Socialnämnden fick aldrig se några handlingar utan godkände socialsekreterarnas muntliga föredragningar - rent vanemässigt.

Det är därför glädjande för oss jurister som arbetar som föräldraombud i dessa LVU-mål att en socialnämnd försöker följa lagens bud. Dessvärre utgör sociala utskottet i Bergsjön ett undantag vad gäller att kräva kvalitetshöjning och rättssäkerhet.

 

Sekretessbrott
Studio Ett i P1 den 19/12 berättade om att socialsekreterarna "av arbetsmiljöskäl" sedan förra året inte längre föredrar sina ärenden för politikerna, utan i stället låter Per Gustavsson som inte själv arbetar med utredningar göra detta. Därmed bryter socialsekreterarna mot sekretessen för de enskilda i dessa ärenden. Detta är anmärkningsvärt.

 

Arbetsrättsliga bestämmelser
Den arbetsrättsliga regleringen ger arbetsgivaren - såväl inom den privata som inom den offentliga sektorn - rätten att leda och fördela arbetet. Arbetsgivaren (här sociala utskottet) har således rätt att återremittera ärenden, kräva rapporter, ändra föreslagna beslut, kritisera handläggare i enskilda ärenden och kräva valuta för pengarna. Arbetstagaren måste finna sig i att det är arbetsgivaren som skall utöva beslutanderätt vad gäller att leda och fördela arbetet.

 

Offentliga institutioner i inbördes konflikt
Det är en intressant men ytterst allvarlig situation som uppstått. Yrkesinspektion, som är en statlig myndighet, anser sig tydligen kunna ingripa med vitesföreläggande mot en annan myndighet, på den kommunala sidan, i själva dess myndighetsutövning, i detta fall en socialnämnd med laga uppdrag att träffa beslut i ärenden som föreläggs den av socialsekreterarna efter att ha som led i handläggningen beretts av samma socialsekreterare.

Yrkesinspektion tycks sålunda mena att inspektionen skulle kunna upphäva de befogenheter som tillkommer socialnämnden har enligt lag, på grundval av socialsekreterarnas krav att deras utredningar och förslag icke får ifrågasättas. Man kan jämföra med att Yrkesinspektionen skulle ingripa med vitesföreläggande mot en hovrätt, därför att föredragande fiskaler och aspiranter fått för sig att deras utredningar och förslag icke fick ifrågasättas. Var och en kan inse att det är hovrätten som sådan som har ansvaret för hur det döms och att känslolivet hos de föredragande som misslyckats med sitt jobb inte har med saken att göra. På samma sätt med en socialnämnd. Socialsekreterarna som inte kan ta kritik och inte vill bli bättre i jobbet utan reagerar som prinsessan på ärten är inte i annan situation än sådana föredragande.

Yrkesinspektionens övertramp, även om det skulle tillkommit efter mer eller mindre organiserade påtryckningar från mer eller mindre inkompetenta socialarbetare (man undrar vilka kanalerna är), aktualiserar frågan om icke disciplinärt ingripande från högre håll mot de ansvariga inom Inspektionen är påkallat. Skulle försök att stoppa insatser inom laglydighetens och rättssäkerhetens gränser vara annat än övertramp?

Yrkesinspektionens agerande i konflikten med de allsmäktiga socialsekreterarna och socialnämnden i Bergsjön torde sakna motstycke - dock ej positivt - i svensk rättshistoria.

Tillbaka