Fosterbarns rättslöshet
Ny utredning bekräftar Medborgarrättsrörelsen larmanmälan 1992
Av Brita Sundberg Weitman
|
Denna artikel var tidigare publicerad i MRR tidningen Medborgarrätt Den återges här med författarens benägna tillstånd. |
För tre år sedan,
1992, skrev Medborgarrättsrörelsen till regeringen om fosterbarnens rättslöshet
i Sverige. MRR påpekade att när föräldrar inte får umgås med sina
fosterhemsplacerade barn, blir barnen för sitt skydd mot missförhållanden i
fosterhemmet helt beroende av den ansvariga socialsekreteraren. Att ingripa mot
missförhållanden i fosterhemmet innebär för henne ett hot mot den egna
prestigen; det är mänskligt om hon värjer sig mot uppgifter som innebär att hon
valt ett olämpligt fosterhem.
Ett fall som MRR hänvisade till var ett ärende hos Justitiekanslern(JK).
Bakgrunden var att Utrikesdepartementet (UD) biträdd av en socialnämnd och en
kommunjurist inför Europadomstolen för mänskliga rättigheter hade försvarat
nämndens val av fosterhem för en tvångsomhändertagen flicka. När målet
behandlades av Europadomstolen, stod foster fadern under åtal för sexuella
övergrepp mot en annan fosterdotter. Detta visste UD: s representanter
(socialnämnden och kommunjuristen) men de höll tyst om det inför
Europadomstolen. När de ställdes till svars inför JK svarade de att de inte
tyckte att övergreppet mot en annan flicka var relevant när det gällde den
flicka det handlade om hos Europadomstolen. JK nöjde sig med att konstatera att
denna bedömning inte var självklar och avskrev ärendet - en illustration, skrev
MRR, till hur myndigheter i Sverige på detta känsliga område "räcker
varandra handen". MRR vädjade till regeringen att gripa sig an dessa
problem och underströk att ett utredningsuppdrag inte kunde anförtros någon
instans med anknytning till vare sig sociala myndigheter, barnpsykologer,
barnpsykiater eller rättsvårdande myndigheter i Sverige. "Att dessa
kategorier är hemmablinda finns det a t r många bevis på", framhöll MRR.
I Svenska
Dagbladet den 23 mars 1995 läser vi att socialstyrelsen har låtit forskaren
Håkan Jönson vid socialhögskolan i Lund granska 189 placeringar av barn i
familjehem.
Resultatet,
enligt Svenska Dagbladet: Nästan hälften av alla familjehemsplaceringar avbryts
i förtid. Antingen klarar familjehemmet inte av barnet eller också rymmer
barnet, ofta hem till sina biologiska föräldrar. Det saknas ofta en plan för
barnets vård. En del av barnen i familjehem utsätts för sexuella övergrepp
under placeringen. En delrapport har granskat 86 polisanmälningar. Sju av tio
anmälningar gällde familjehemsfadern. I övrigt riktades anmälningarna mot
syskon eller andra barn i familjehemmet. I vartannat fall beslutade emellertid
åklagaren att lägga ner förundersökningen. Det berodde i regel på att brott
inte kunde styrkas. Åtal blev det i 32 fall. Av dem blev det fällande dom i 30.
Till pågående rättsfall
Tillbaka
till huvudsidan