Ang
socialtjänstens "förvaltande" av omhändertagna barn
Av Tryggve Emstedt, advokat
|
Artikeln publiceras här med författarens benägna tillstånd. |
Gång efter annan får man se hur socialtjänsten under skenbart vällovliga
ambitioner tvångsomhändertar barn.
Sverige har länge varit världsledande när det gäller tvångsomhändertagande
per capita och sannolikt ligger vi i bräschen även nu trots att kommunerna vill
spara pengar och gör om tvånget till frivilliga placeringar med stora inslag av
tvång. Vi är för övrigt också världsbäst när det gäller fällningar för brott
mot FN:s tortyrkonvention-9 stycken.
En grupp som jag som s k flyktingadvokat ofta kommer i kontakt med är just
invandrare och det är skrämmande och upprörande hur en utredning enligt
socialtjänsten inte sällan leder till tvång mot denna grupp och sedan är
cirkusen i gång.
För ca 6-8 år sedan tvångsomhändertogs 5 barn till en iransk flyktingfamilj
- med totalt 10 barn - p g a att föräldrarna hade agat sina barn enligt sin
tradition. Agan var inte särskilt allvarlig och barnen tog på intet sätt
avstånd från sina föräldrar men socialtjänsten var naturligtvis tvungna att
skydda barnen - för ovanlighetens skull fanns det också en dom mot föräldrarna
rörande misshandel- och det gjorde man genom att dela upp barnen i tre olika
familjehem från Norrbotten till Dalarna. Därefter fick föräldrarna träffa sina
barn några timmar dagtid per månad. Det fick inte bli för ofta för barnen var
ju tvungna att "landa" i familjehemmet där man aldrig trivdes.
Barnen mådde fruktansvärt dåligt och i ett av familjehemmen fanns problem
med alkohol etc. Föräldrarna skilde sig och pappan tappade allt mer kontakten
med sin familj. Han verkade tappa livslusten av alla problem och orkade sedan
inte heller arbeta.
Modern gjorde och gör ett fantastiskt arbete men flera av barnen hamnade i
kriminalitet.
Vid samtal med pojkar i familjen har de uttryckt sin enorma frustration
över att ha separerats från föräldrar och syskon. Det finns ett hat hos barnen
som är gigantiskt och det et är skapar av samhället p g a sin missriktade
hänsyn och sin missriktade tro att föräldrar som agat sina barn inte älskar
sina barn. Jag försvarar på intet sätt aga men den aga som socialförvaltningar
ofta talar om är inte sällan mer att beteckna som kraftigt fysiskt
tillrättavisande och inte aga. Även om aga förekommer så är det likväl
sällan rimligt att det skall behöva leda till tvångsomhändertagande utan
snarare är det tecken på att föräldrar är på väg att tappa kontrollen och
därför behöver avlastning på olika sätt.
Jag har arbetet i länsrätt tre år och på advokatbyrå under 20 års tid och
min erfarenhet är att sociala väldigt ofta - ganska snart - ser sina egna
placeringar som "surdegar" som de vill bli av med och då leder det
oftast till att de biologiska föräldrarna tappar kontakten med sina barn. Vad
det handlar om är ren stöld. Man tar ifrån barn deras berättigade krav på sina
biologiska föräldrar och man gör ytterst lite för att förbättra en relation
mellan barn och föräldrar istället för att bygga den relation som tagit skada.
Det måste bli en ordning där tvångsomhändertagande är något alldeles
exceptionellt och inte för fortgå under mer än ett års tid om alla
ansträngningar uttöms för att skydda barnen. Låt oss som känner till den
djävulska sociala Gulagarkipelagen arbeta för en ny ordning där respekten
för människovärdet är en realitet och där man ex som tjänsteman riskerar avsked
om man inte förstått ordalydelsen i barnkonventionen och dess bestämmelser om
att till det yttersta av sin förmåga se till barns bästa.
Jag hoppas verkligen att jag får mothugg så att jag i en framtid får
chanser att ytterligare utveckla min syn på socialförvaltningen och varför
denna Dumhetens och trångsynthetens Dinosaurus måste förändras in i minsta
cell.
Gävle den 19 november 2004
Omsorgsovertakelse er ikke barnevern
Av Sverre Kvilhaug
Alvorlige grunner til
omsorgsovertagelse?
Av Marianne Haslev Skånland