Sven Hessles inlägg av den 3.7.1984
|
Sven Hessle var leg. psykolog
och docent när det här inlägget i den debatt i Svenska Dagbladet som
startades av Birgitta Wolf den 1 juli 1984, refuserades av redaktionschefen
Fredrik Braconnier. Sven Hessle är sedermera professor. Inlägget är tidigare publicerad i Birgitta Wolfs bok "Fallet Alexander - Ett beslagtaget barn" i kapitlet "Debatten i Svenska Dagbladet Dragkampen om ett barn". Det återges här med författarens benägna tillstånd. |
Det största ingrepp som ett
samhälle kan förfoga över mot enskilda medborgare är att frånta en vuxen sitt
föräldraskap. Att beröva exempelvis en moder möjligheten att utöva
föräldraansvar över sitt barn innebär inte bara att samhället skär av hennes
rättigheter att via barnen slå över en brygga mellan historien och de framtida
generationerna. Det innebär också att samhället ger barnet budskapet att
förneka sin moder, för att istället ta till sig en annan främmande person som
sin nya förälder. Att frånta en vuxen föräldraskapet är sålunda en slags
dödförklaring av levande personer, vilket riskerar att drabba barnen värst. Det
är därför sådana samhällsåtgärder är så sällsynta. Åtminstone i andra länder.
Ett antal fall i den svenska
omhändertagande-debatten har väckt internationell uppmärksamhet. En del hävdar
att dessa fall hör till undantagen i en i övrigt välfungerande välfärdsstat. Andra
hävdar, indignerat att de uppmärksammade fallen är snedvridna, otillräckligt
återgivna via lösnummersäljande journalister på föräldrarnas villkor.
Enligt min uppfattning är dessa
fall toppen på ett isberg, under vars yta pågår en ideologisk förskjutning i
riktning mot förakt för eller likgiltighet inför den ömtåligaste relation som
ett samhälle ytterst vilar på, relationen förälder - barn.
Därför är det internationellt
uppmärksammade och tragiska fallet Aminoff utgör ett viktigt principfall. I sin
groteska och tydliga nakenhet representerar handläggningen inte bara hur
förstelnat och okänsligt vårt samhällssystem kan vara, då det konfronteras med
det mänskliga livets oändliga variationsrikedom och känslospel. Fallet Aminoff
ger också uttryck för en cynisk hållning inför människor som vägrar anpassa sig
till det ideologiska mönster som påtvingats dem från ideologiskt handgångna
"experter" och tjänstemän.
Södra Roslags tingsrätt
förordnade den 20/6 1984: "att vårdnaden om Alexander Aminoff,
690316-9412, skall överflyttas till juris kandidaten Lars-Åke Lundqvist,
430503-0175".
Den slutgiltiga bilan har så
fallit mellan den 15-åriga pojken och hans mor. Ett fall som i många artiklar,
bl a i denna tidning, följts under ett par år. Alexander har vistats i
fosterhem i 4 ½ år, gömd för sin moder. Modern har gjort allt vad hon som
journalist och mor förmått för att återse sitt enda barn. Bl a har hon skrivit
artiklar i vårt land och utomlands.
I de delar av domen som nu
offentliggjorts (stora delar är sekretessbelagda) kan man få en viss ytlig
uppfattning om den miljö där Alexander hållits gömd så länge.
A ena sidan Rosas fosterhemmet:
"Tingsrätten har ... fått ett påtagligt intryck av att de
(fosterföräldrarna) är lämpliga att ta hand om barn i svåra situationer".
A andra sidan betraktar man såsom
"allvarligt" att fosterföräldrarna tagit emot allt för många barn
samtidigt, och att det är "ett bekymmer" att fosterföräldrarna haft
en "schism" som lett till att fostermodern lämnat fosterhemmet och
gift sig på annat håll. Att fostermodern nyligen dömts för grovt bedrägeri för
att ha tagit emot för mycket i fosterhemsersättning anses inte graverande i
detta sammanhang, eftersom detta brott inte gäller fosterlegan från Alexanders
hemkommun!!!
Tingsrättens ordval i detta
sammanhang avslöjar en brist på förståelse för Alexanders situation i
fosterhemmet. Eller så går man medvetet in för att dölja förhållandena, så som
skett under dessa fyra år då fosterhemmets skröplighet medvetet undanhållits
bakom förgyllande, idylliserande fraser utåt från några av vårt lands mera
erfarna experter på området. Och för att inte tala om den i detta ärende
fullständigt handlingsförlamade och inkompetenta ledningen i Lidingö kommun.
Tingsrätten kunde mot denna
bakgrund rimligtvis inte beordra Alexander att stanna i fosterhemmet med t ex
fosterfadern som särskilt förordad förmyndare. Man valde att låta
föräldraansvaret falla på en för Alexander vilt främmande man.
På vilka bevekelsegrunder fråntar
man föräldraansvaret från modern? (fadern har avsagt sig detta).
Det finns tre grunder för
beslutet, enligt min uppfattning.
1. Gammalt utredningsmaterial
Det som hände innan Alexander
gömdes i fosterhemmet vilar som en förbannelsens skugga över nuläget. Trots att
utredningsmaterialet är gammalt (5 år och äldre) och motsägelsefullt. Eva
Aminoff vänder sig bl a mot en del sakuppgifter som förekommer i detta digra
åldersstigna material.
2. Eva Aminoffs oförsonliga
hällning gentemot företeelser i det svenska samhället
Hon har som journalist i flera
sammanhang gått fram med stark kritik mot myndigheternas handläggning av sitt
eget fall, men också riktat kritik mot det svenska samhället från
invandrarposition. Hennes oförsonlighet mot vissa företeelser i vårt samhälle
har således medverkat till att underkänna henne som förälder i Sverige.
3. Expertåsikter
Det allvarligaste enligt min
uppfattning är att vissa psykiatriska experter fått dirigera domslutet denna
gång. Dessa experter är inte bara medansvariga för att Alexander har kunnat
gömmas i detta fosterhem under så lång tid utan insyn. De har också givit
Lidingö kommun rådet att flytta bort föräldraansvaret från Eva Aminoff. Ett råd
som förekommer redan i samband med att man gömde Alexander i fosterhemmet. Domstolen
agerar därför på uppdrag av dem och Lidingö kommun. Man förvånas inte längre
över att just dessa experters utsagor är sekretessbelagda. Det har dom
varit i många år vilket framgår av Birgitta Wolfs artiklar i SvD.
Sedan årsskiftet har jag själv
medverkat som expert i fallet Aminoff. Jag har uppenbarligen avvikande åsikter
mot den maffia som sedan flera år slagit läger om sina missbedömningar. Jag har
t ex upprörts över att Alexander Aminoff fått heta Alexander Jönsson i
fosterhemmet. Och jag har upprörts över att det i nuläget ansetts vara möjligt
att ifrågasätta Eva Aminoff såsom vårdnadshavare, utan att vare sig ha träffat
henne eller att ha åtminstone gjort en kvalificerad bedömning av mor och son tillsammans.
De skildes åt med våld då han var en pojke (10 år). Nu är han tonåring (15 år).
Detta domslut är ovanligt
såtillvida att domstolen inte väger för och emot, vilket annars är gängse. I
domen förekommer spekulationer öppet. Okritiskt samlas anklagelsepunkter på hög
mot Eva Aminoff. Domslutet blir på det viset en expedition av på förhand given
utgång.
Men kanske är dock det mest
upprörande av allt att domslutet förkunnas i påtaglig medvetenhet om att
Alexander vistas tillsammans med sin mor utomlands. Efter att ha blivit utsatt
för förhör i domstolsförhandlingarna, rymde han från fosterhemmet drygt en
månad före domslutet.
En återförening hade inte kunnat
undvikas. Frågan är hur mycket skada som åsamkats Alexander under dessa år då
han "för sitt eget bästa" gömts undan sina anhöriga?
För Alexanders skull, om inte
annat, så hade domstolsförhandlingarna kunnat avbrytas, då mor och son var
återförenade och i flykt.
I stället har domstolen nu
faktiskt dömt Alexander att återvända "hem" från sitt hemland i
Finland och från sin mor, för att för sitt eget bästa underkasta sig en
främmande svensk mans föräldraansvar!
Detta är bara toppen på ett
isberg.
Sven Hessle,
docent
Fallet Alexander - Ett beslagtaget barn
Alexander Aminoffs språklige kompetanse
som barn
Kidnappning av barn är ren business
Lasten Kaappaus on Raaka bisnes